BOKMÄSSAN 2015: ”Putin gjorde en felbedömning när han annekterade Krim”

Hur kan vi förstå den komplicerade situationen på Krimhalvön och i den konfliktdrabbade Donbassregionen i Ukraina? Hur ser den ukrainska opinionen ut, och vad driver Rysslands aggressiva beteende? På bokmässan i Göteborg diskuterades frågorna av tre kunniga journalister inom ämnet.

Kalle Kniivilä och Peter Johnsson i samtal. Foto: Fanny Hedenmo

Efter en militär operation i mars 2014 som resulterade i att Krimhalvön, en liten landmassa i Svarta havet i södra Ukraina, annekterades av Ryssland efter att ha tillhört Ukraina sedan 1954, har Ryssland kritiserats hårt av det internationella samfundet.

Samtidigt trappades konflikten mellan pro-ryska separatister och ukrainska armén och ukrainska milisgrupper upp i Ukrainas östra delar och under våren 2014 inleddes en väpnad konflikt som trots avtal om vapenvila inte har lösts. Uppemot en miljon människor har flytt och tusentals människor, både civila och stridande, har dödats.

I östra Ukraina har ”Folkrepubliker” utropats i Donetsk och Luhansk och har fått stöd från Ryssland.

Anna-Lena Laurén, Peter Johnsson och Kalle Knivilää är alla aktuella med böcker inom ämnet Ukraina och har tillbringat mycket tid i Ryssland och Ukraina. De framträdde på bokmässan lördag 26 september i ett samtal modererat av journalisten Stig Fredriksson.

Paneldeltagarna var alla överens om att den ryska annekteringen av Krim och den ryska militära närvaron i östra Ukraina har fört en redan spänd relation mellan de två staterna till bristningsgränsen. Anna-Lena Laurén, korrespondent för finska Hufvudstadsbladet och Svenska Dagbladet och författare till boken ”Ukraina – gränslandet” (Atlantis) , pekade på hur opinionen bland stora delar av Ukrainas befolkning har skiftat från likgiltighet till missnöje.

– I Ukraina finns både starkt medvetna patriotiska grupperingar som inte anser att landet behöver något samröre med Ryssland och grupperingar som tycker att kontakter med Ryssland behövs. Men det stora antalet är och har inte varit intresserade alls av samtal med Moskva.

Den ryska maktapparatens agerande innebär ett steg som inte går att göra ogjort, menade hon.

– Putin gjorde en felbedömning när han skickade soldater till östra Ukraina och när han annekterade Krim. Han har skakat en relation som till stora delar inte var negativ innan Majdanupproret 2013-2014. Han har splittrat släkter och familjer och gjort folk till ovänner. De som förut var likgiltiga inför Ryssland har nu all anledning att vara negativt inställda.

Peter Johnsson, historiker och journalist och aktuell med boken ”Ukraina i historien” (Carlsson) beskrev hur Putins aggressiva politik har bidragit till att driva den ukrainska befolkningen mot ett starkare nationellt medvetande.

– I socioekonomiska undersökningar blir det solklart. 2010 svarade 60 procent tillfrågade ukrainare att de var för en öppen gräns mellan Ukraina och Ryssland. Idag är motsvarande siffra 10 procent. År 2004 var 25 procent för en gemensam statsbildning, och den senaste siffran ligger på 3 procent.

Kalle Knivilää är journalist på Sydsvenskan och har skrivit flera böcker om Ryssland och Ukraina, nu senast ”Krim tillhör oss” (Atlas). Enligt honom är Krimbefolkningens inställning till den ryska annekteringen komplicerad av många anledningar. Dels var den stora majoriteten trött på den ukrainska korruptionen och den ekonomiska krisen. Dessutom fanns det förhoppningar om att annekteringen skulle leda till att alla de ryska fabriker som har lagts ned de senaste åren skulle öppnas igen.

Kalle Knivilää ansåg att det inte fanns någon generell önskan på Krim att införlivas med Ryssland då detta inte var den mest prioriterade frågan:
– De socialpolitiska frågorna var viktigare och man hoppades på höjda löner och höjda pensioner. I viss mån blev det så, framförallt i den offentliga sektorn.

Men med en kraftigt försvagad rysk ekonomi har hjulspåren efter det första året sedan annekteringen varit svåra att följa. De ryska statliga medel som har spenderats för att hålla de boende på Krimhalvön nöjda har börjat sina, menade Kalle Kniivilä:

– Nästa år förväntas en tredjedel av den ryska statens pengar gå till säkerhet och militär och det innebär att man måste skära ner på poster som hälsovård och utbildning. Framförallt kan man inte ösa in lika mycket pengar i Krim. Det här bekymrar folk.

Många medier har spekulerat kring varför annekteringen av Krim överhuvudtaget skedde. De flesta är överens om att den militära insatsen, de ekonomiska medel och de försämrade internationella relationerna mellan framförallt Ryssland och EU har blivit en dyr nota för president Vladimir Putin.

Att det kan finnas historiska motiveringar bakom Rysslands agerande var enligt paneldeltagarna en möjlighet. Peter Johnsson lyfte fram hur namnet Ukraina började användas på rysk sida först på 1920-talet:

– Innan dess benämndes landet som ”lillryssland”, trots att Ukraina är ett land och ett folk med en egen historia, kultur och nationell identitet som i många hänseenden är väsensskilt från den ryska.

Han fick medhåll av Kalle Kniivilä som lyfte fram att historiska konflikter från så långt tillbaka som Medeltiden kan vara viktiga faktorer i maktspelet:

– På ryska Wikipedia har det nyligen utkämpats ett krig på sidan ”Kievrus”, det medeltida riket som bestod av både nuvarande Ukraina och delar av Ryssland med Kiev som huvudstad. Ryska Wikipediaförfattare har nu sett till att det inte finns någon sida som heter Kievrus längre; den har istället bytt namn till ”den fornryska staten”. Det är bara ett led i retoriken som vill göra gällande att Ukraina aldrig har varit autonomt i förhållande till Ryssland, sade han.

– Som svar på kritiken mot annekteringen säger många ryssar: ”Ukraina är samma folk som vi – de är egentligen ryssar. Vi krigar inte mot något annat folk”.

Anna-Lena Laurén spekulerade också i historiska orsaker till den ryska attityden gentemot Ukraina. Putin anser att nationen Ukraina är en gåva från Ryssland, menade hon:

– Han använder fortfarande befrielsen från stormakten Österrike-Ungern 1918 som ett argument för att ukrainarna ska vara tacksamma mot Ryssland. Jag har stött på flera liberala högintellektuella ryssar som resonerar likadant.

Vad är då prognosen för Krim? Finns det något antiryskt motstånd överhuvudtaget på halvön? Att Krimborna skulle våga opponera sig mot sitt nya ryska herravälde såg Kalle Kniivilä som otroligt. Under sin vistelse på Krim möttes han framförallt av stöd för den ryska annekteringen – en konsekvens av att kritiska röster antingen tystas eller drivs i exil, trodde han.

– Politiken på Krim i princip är förbjuden! Den finns inte längre eller är extremt begränsad, berättade han. Även inom det statsbärande partiet Enade Ryssland existerar det krafter som är missnöjda med det ryska styret – men det är samtal som sker bakom lyckta dörrar, all offentlig diskussion har stagnerat.

Dessutom finns det en ovilja bland Krimborna att erkänna att allting inte blev som man hoppats, sade han:

– När man ställer frågan om annekteringen av Krim bland befolkningen brukar första svaret alltid vara ”jaja men vi har i alla fall inte krig som i östra Ukraina. Ryssland har räddat oss från krig”. Ingen verkar vilja se att Ryssland har otroligt mycket med östra Ukrainas konflikt att göra.

Protesterna på Majdan 18 februari 2014. Foto: Mstyslav Chernov/Unframe/http://www.unframe.com/

Anna-Lena Laurén pekade på att Ukrainas svåra politiska och ekonomiska situation till stora delar beror på en lång period av ansvarslös politik där man inte har lyckats genomföra några långsiktiga och nödvändiga reformer.

– En sak man har lyckats med är att släppa gaspriserna fria, ett steg i rätt riktning till att göra landet till en normal marknadsekonomi. Men man har varken lyckats döma någon oligark som fortfarande styr landet eller utrett vad som egentligen hände under upploppen på Majdan, sade hon. Alla dessa steg är någonting Ukraina måste göra själva, det kan inte EU göra åt dem. Det har man inte riktigt förstått.

Peter Johnsson instämde med övriga panelen, men sade att utvecklingen ändå går sakta framåt:

– Idag står Ukraina inför enorma svårigheter, en djup ekonomisk och politisk kris sedan 25 år tillbaka, samt ett krig mot Ryssland. Vägen mot nödvändiga reformer är oerhört svår. Men jag är en försiktig optimist såvida inte den militära konflikten med Ryssland förvärras.

Han menade att en väg mot en lösning på konflikten i östra Ukraina måste inledas med att en internationell militär styrka upprättas för att se till att Minsköverenskommelsen hålls och att gränsen till Ryssland stängs.

Enligt det avtal som slöts i Vitrysslands huvudstad Minsk i februari 2015, där Tyskland, Frankrike, Ukraina och Ryssland deltog tillsammans med separatisterna i östra Ukraina, skulle en ny vapenvila inträda sedan den förra som hade ingåtts i september 2014 hade brutit samman. Tunga vapen skulle dras tillbaka från frontlinjen och krigsfångar skulle friges. Konstitutionella reformer skulle genomföras i Ukraina för att ge regionerna i östra Ukraina ökat självstyre. När parlamentet i Kiev började diskutera reformerna den 31 augusti samlades högerextrema nationalister utanför parlamentet. Tre soldater från nationalgardet dödades när nationalisterna gick till attack med handgranater.

Många hus i östra Ukraina har skadats under striderna. Foto: Amnesty International

Enligt Minskavtalet ska alla utländska soldater dras tillbaka och illegala väpnade grupper ska avväpnas. Ukraina ska återfå kontrollen över landets gränser i sin helhet. OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete, ska övervaka att avtalet i Minsk förverkligas.

– Avtalet innebär att de 9 000 ryska soldater som finns i Ukraina idag ska lämna landet och att gränskontrollen mellan Ukraina och Ryssland ska upprättas. Västvärlden måste förmå Putin att förstå att det här är en väg ur hans eget dilemma, sade Peter Johnsson.

Fanny Hedenmo
[email protected]

Läs mer om Ukraina från Amnesty Press

En underbar berättare (recension av Kalle Kniiviläs ”Krim tillhör oss” - 2 oktober 2015)

Ukraina: Flera döda i strider mellan polis och Högra sektorn i Transkarpatien, poliser skadade i Lviv (14 juli 2015)

Ukraina: Skuggan från andra världskriget – den nya lagen förbjuder kritik mot OUN och UPA (7 juni 2015)

Möten i Kiev våren 2015 - krigsslut firades i skuggan av det nya kriget (6 juni 2015)

Stor uppslutning på 70-årsdagen av Auschwitz befrielse (28 januari 2015)