ÅRSMÖTE2019: ”Vi kämpar för Moder Jord” – kampen mot gruvdrift i Pondoland

Med risk för sitt eget liv kämpar miljöaktivisten Nonhle Mbuthuma mot planer på en titangruva i hembyn Xolobeni i Sydafrika. Kampen har kostat flera liv – men nu har motståndsorganisationen Amadiba Crisis Committee vunnit en viktig seger.

reportage | 2019-05-11
Av: Jennie Aquilonius
Även publicerad i AmnestyPress #2/2019

Bybor i Xolobeni samlade till möte 8 augusti 2018. Foto: Amnesty International

Nonhle Mbuthuma springer allt vad hon har. För en halvtimme sedan talade hon med Sikhosiphi ”Bazooka” Rhadebe i telefon. Han är ordförande för organisationen Amadiba Crisis Committee, ACC. Året är 2016 och tillsammans kämpar de mot planerna på en titangruva i det natursköna kustområdet Pondoland i Sydafrika. Men nyss ringde hans bror och berättade att Bazooka är skjuten. Nonhle Mbuthuma svarade bara tack och sprang. När hon kommer fram ligger han framför sitt hus, övertäckt med en filt. Blodet rinner längs garageuppfarten.

– Jag tänkte nej, nej, det kan inte vara han. Inte den person som jag precis pratade med. Bazooka är ju en kämpe, säger Nonhle Mbuthuma där hon sitter i en blå stol i en föreläsningssal på Gävle högskola.

Rösten blir en aning tjock när hon talar om sin vän. I dag är Nonhle Mbuthuma talesperson för ACC och på besök i Sverige för att berätta om kampen för landrättigheter på Amnestys årsmöte.

Det var 1996 som det australiensiska gruvföretaget Mineral Commodities kom till hennes by Xolobeni i Pondoland. De ville utvinna titan ur den röda sanden och fick stöd av regeringen. Befolkningen i området lever av jordbruk och många blev oroliga att en gruva skulle förstöra vattnet, luften och marken. År 2007 bildade invånare från fem berörda byar i området motståndsorganisationen ACC och började protestera. Så fort miljöaktivisterna fick höra att företagets lastbilar var på väg samlades de för att blockera vägen med sina egna kroppar.

– Jag kände maktlöshet och hopplöshet. Det var som om historien upprepade sig. Vi kommer från apartheidregimen, då samma sak hände. Våra förfäder kämpade under Pondo-revolten (1950–1961, reds.anm), de blev mördade – men vann. Nu utkämpar jag samma kamp. Inget har förändrats sedan apartheidregimen avskaffades 1994. Vi hade hoppats att ingen skulle tvingas bort från sin mark efter det.

Nonhle Mbuthuma gästar svenska Amnestys årsmöte i Gävle. I slutet av 2018 var hon ett fallen som lyftes fram i Amnestys kampanj "Skriv för frihet". Foto: Annie Beckman

Hon berättar att gruvbolaget tillkallade polis som var våldsamma mot demonstranterna. Det började dyka upp män hemma hos medlemmarna i ACC på nätterna, de utgav sig för att vara poliser med uppdrag att leta efter vapen. Kort innan ordförande Sikhosiphi ”Bazooka” Rhadebe dog 2016 berättade han att de båda stod överst på en lista med folk som skulle dödas.

Ingen har ännu gripits för mordet. Men regeringen pausade gruvprojektet under 18 månader. Nonhle Mbuthuma misstänker att det bara var ett sätt att lugna protesterna och samtidigt arbeta för att gruvan skulle bli av. ACC bestämde sig för att ta regeringen till domstol. Det finns en lag som säger att en majoritet av lokalsamhället måste ge sitt samtycke innan deras mark får användas. Den 22 november förra året kom ett beslut i Högsta domstolen i North Gauteng: byborna hade rätt att säga nej.

Högsta domstolen för North Gauteng gav den 22 november 2018 byborna i Xolobeni rätt när de sade nej till planerna på en titangruva. Foto: Amnesty International

– Yah! Du vet, jag hoppade omkring, säger hon. Jag hade bett varje kväll, snälla förfäder, snälla gud, hjälp oss. Vi kämpar inte bara för oss själva, utan för Moder Jord och våra framtida generationer. Det här är inte bara en seger för Pondoland utan för hela världen, problemet med gruvföretag och att befolkningen inte har någon röst finns på många platser. Just nu är Pondoland skyddat, men regeringen har överklagat domen.

Nonhle Mbuthuma kan inte längre bo i sin hemby, det är för farligt. Ibland säger folk att hon inte borde gå på möten om gruvan. Men hon går ändå.

– Jag fortsätter att tala eftersom vi kan skydda folket genom att exponera fienden. Om du är tyst får de mer utrymme.

Och exponera gör hon. Allt från Svenska Dagbladet och Femina till brittiska BBC och The Guardian har rapporterat om Nonhle Mbuthuma och hennes kamp.

Nonhle Mbuthuma talar vid ett möte Amadiba Crisis Comittee arrangerat i byn Xolobeni 8 augusti 2018. Foto: Amnesty International

Kraften har Nonhle Mbuthuma fått från sina morföräldrar. Morfadern kämpade i Pondo-revolten. När hon kom hem från skolan brukade han berätta om områdets historia:

– Han sade att marken är allt. Pengar kommer att försvinna, men dina barn ärver marken.

När Amnesty den 10 maj inleder sitt årsmöte på Gävle högskola är majoriteten av rösterna räknade i det sydafrikanska parlamentsvalet, som hölls den 8 maj. Regeringspartiet ANC, African National Congress, behåller makten men förlorar samtidigt stort i stöd.

Valdeltagandet är lågt och särskilt unga väljare har ledsnat på partiet. ANC brottas med korruptionsanklagelser efter den tidigare presidenten Jacob Zumas regeringsperiod, 2009–2018. Nonhle Mbuthuma skakar på huvudet och skrattar uppgivet när valet kommer på tal:

– Utvecklingen går bakåt. ANC stiftar lagar som flyttar makten från lokalsamhällena och människorna.

I parlamentet finns krafter som vill återta mark som togs från den svarta majoritetsbefolkningen under apartheid-tiden, utan kompensation till de nuvarande ägarna. Många upplever att dagens omfördelningsprocess går för långsamt.

Nonhle Mbuthuma vågar inte längre bo i sin hemby. Foto: Annie Beckman

– Men de har sagt att staten kommer att vara ägaren – och då har vi problem. Staten har många lån hos andra länder och de kommer att använda marken för att betala av sina skulder. Det betyder att människorna som bor i Sydafrika inte har någon talan om regeringen bestämmer sig för att sälja en bit mark till exempelvis Ryssland, det innebär att människor kommer att tvingas bort, varnar hon.

Av Sverige och omvärlden önskar sig Nonhle Mbuthuma solidaritet. Samma slags solidaritet som Sverige visade ANC under kampen mot apartheid.

– Påminn våra ledare om var vi kommer ifrån, de verkar ha glömt det, säger hon.

Jennie Aquilonius
[email protected]

Fotnot: En kortare version finns också i nummer 2/2019.

Läs också

South Africa: Authorities must protect coastal community’s right to consent to future mining on their land (Amnesty International 8 februari 2019)

South Africa: Ruling against mining company a victory for marginalized communities across the country (Amnesty International 22 november 2018)

Lyssna på

Sveriges hemliga strid mot apartheid (P3 dokumentär, Sveriges radio 14 april 2019)

Läs mer om Amnestys årsmöte i Gävle

ÅRSMÖTE2019: Amnesty i förändring (22 maj 2019)

ÅRSMÖTE2019: Vad var bäst? (19 maj 2019)