Det hopplösa kriget

I Afghanistan fortsätter kriget och Sverige är ett av många länder som deltar i kampen mot talibanerna. En rad böcker ger olika inblickar i den konflikt som har pågått sedan 1978.

böcker | 2011-03-15
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2011
En del av mitt hjärta lämnar jag kvar

En del av mitt hjärta lämnar jag kvar Foto: Alfabeta

Bok: »I väntan på talibanerna. Afghanistan inifrån«
Författare: Jesper Huor
Förlag: Ordfront

Bok: »En del av mitt hjärta lämnar jag kvar«
Författare: Diana Janse
Förlag: Alfabeta

Bok: »Talibanerna. De militanta islamistiska krafterna i Afghanistan och världen«
Författare: Ahmed Rashid
Översättare: Charlotte Hjukström
Förlag: Svenska Afghanistankommittén

Bok: »Vägen ut ur Afghanistan«
Författare: Pierre Schori
Förlag: Leopard

Sverige är numera en krigförande nation. Om detta ska motiveras som en del av en världsomfattande kamp mot islamistisk terrorism och knarkets utbredning eller som en anpassning till USA:s intressen råder det numera delade uppfattningar om bland de svenska riksdagspartier som efter talibanregimens fall 2001 var helt eniga om svenskt deltagande i en Natoledd Isaf-styrka.

Uppdraget har förändrats även om det svenska området runt Mazar-i-Sharif i norr är betydligt lugnare än Helmand i södern, där dansk militär har drabbats av höga förlustsiffror.

I Afghanistan har kriget nu pågått sedan 1978 med svåra umbäranden för en civilbefolkning som bor i ett av världens fattigaste länder. Huvudaktörerna i kriget har förändrats ett antal gånger och en del av dem, som den uzbekiske generalen Abdul Rashid Dostum, har slagits på alla sidor under de gångna 30 åren.

11-årsdagen av revolutionen 1978.

11-årsdagen av revolutionen 1978.

Den konflikt som inleddes med saur-revolutionen 1978, då det lilla kommunistpartietPDPA tog makten i en kupp och snabbt ville modernisera landet efter sovjetisk modell har haft flera vändpunkter: Sovjets inmarsch 1979, Sovjets uttåg 1989, talibanernas erövring av Kabul 1996, 11 september 2001 och så vidare.

Vid några få tillfällen har det funnits små glimtar av hopp som snabbt har grusats. När USA, Ryssland, Indien, Iran, och, i alla fall på ytan, Pakistan vid Bonnkonferensen 2001 gav sitt stöd till Hamid Karzai som övergångspresident hade det kanske varit möjligt att nå framgång i uppbyggandet av ett land i fred och utveckling.

USA:s eget krig mot al-Qaida och Pakistans dubbelspel i kombination med förfallet i den regim Karzai upprättade i allians med en osannolik samling blodbesudlade krigsherrar kröntes med att Karzai till sist fuskade till sig presidentposten 2009.

Nu kontrollerar upprorsmännen, talibaner och gamla mujaheddin-ledare som Gulbuddin Hekmatyar – exkommunisten som var CIA:s favorit på 1980-talet – en växande del av landet. Så absurt är nu spelet i Afghanistan att Nato betalar talibanerna pengar för att skydda sina transporter genom Khyberpasset.

Talibanerna. De militanta islamistiska krafterna i Afghanistan och världen

Talibanerna. De militanta islamistiska krafterna i Afghanistan och världen Foto: Svenska Afghanistankommittén

Expressen intervjuade för övrigt den 27 januari en man som uppger sig få betalt av guvernören i Balkh för att anfalla svenska och afghanska regeringssoldater för att få det att framstå som attacker av talibanerna.

Det är en välgärning att den pakistanske journalisten Ahmed Rashids ”Talibanerna” nu har kommit i en ny upplaga med ett nyskrivet kapitel. Rashids standardverk kom år 2000 och har översatts till 26 språk. Den engelska upplagan har sålt i 1,5 miljon exemplar och gett läsarna en insiktsfull inblick i den rörelse som föddes i Kandahar 1994 och som med Pakistans hjälp behöll makten i Kabul under fem år. Ett manligt brödraskap bland Afghanistans trasproletariat, är Rashids beskrivning av den rörelse vars segertåg, nederlag och återkomst han har följt på plats.

I väntan på talibanerna. Afghanistan inifrån

I väntan på talibanerna. Afghanistan inifrån Foto: Ordfront

Diana Janse lämnar 2004 sitt bekväma liv på Södermalm i Stockholm och skildrar i ”En del av mitt hjärta lämnar jag kvar” livet som den enda UD-tjänstemannen i Afghanistan. Hon vågar vara privat i sina reflektioner och har inte mycket till övers för det hon kallar Catastrophy Inc, »den verksamhet som följer vapenindustrin hack i häl på sitt korståg över världen« och där öppningsfrasen på de västerländska vattenhålen i Kabul kan vara »Sågs vi inte förra året? I Östtimor?«.

Den afghanska verkligheten ser ungefär lika dyster ut hos Janse 2004–05 som hos Jesper Huor när han fem år senare flyger in med Kam Air, där en av delägarna är Dostum, för att möta ett land ”I väntan på talibanerna”. Huor är en lysande berättare och iakttagare och tar med läsaren till Kabuls museum, resterna efter Buddhastatyerna i Bamiyan och åker på patrull med amerikanska soldater i Farah där det finns människor som inte vet att Sovjet drog sig tillbaka 1989. Vi möter också många afghaner, från talibaner till ateister, och Huor lyckas ge en komplex bild av landet.

Vägen ut ur Afghanistan

Vägen ut ur Afghanistan Foto: Leopard

Pierre Schori är en av de socialdemokrater som vill ha ett snabbt svenskt uttåg och i ”Vägen ut ur Afghanistan” ger han sina argument. Tyvärr är det ibland lite snårigt och mer avsett som inrikespolitisk polemik än som en djupare analys.

De militära insatserna har de senaste tio åren stått i fokus men som Ahmed Rashid påpekar så är en storsatsning på social och ekonomisk utveckling i Afghanistan, Pakistan och Centralasien »det enda långsiktiga svaret« på det hot han anser att talibanerna och al-Qaida faktiskt utgör.

Ulf B Andersson

Läs mer om Afghanistan från Amnesty Press

Nästa steg i Afghanistan: Förhandlingar med talibanerna? (15 april 2010)

”Med den här lagen så vill vi ge kvinnor mod att stå upp för sina rättigheter” (3 januari 2010)

Afghanistan ska lära fred från Nordirland (29 december 2009)

Det svåra fredsbygget i Afghanistan (12 november 2008)

Ahmed Rashid hoppas på ny USA-politik i Afghanistan (7 november 2008)

"Kvinnor möter dubbelt våld" (nummer 5/2007)

”Värre än ett zoo” - Malalai Joya avstängd (22 maj 2007)

Nu ska krigsherrarna få amnesti (nummer 2/2007)

Juridisk gråzon för fångar i Afghanistan (22 maj 2006)

Fängslad journalist frigiven (22 december 2005)

Afghanistan: Våldet trappas upp inför landets första fria val (7 juli 2004)

Dramatik på loya jirgan: Kvinnlig delegat angrep afghanska krigsherrar (17 december 2003)

”Nya konstitutionen – en chans för Afghanistans kvinnor” (6 oktober 2003)

Kritik mot bevakningen av Afghanistankriget (24 februari 2003)

Sima Samar: Glöm inte Afghanistan (21 februari 2003)

Krigsherrar kan åtalas - Afghanistan ansluter sig till ICC (11 februari 2003)

Optimistisk Hamid Karzai på Europa-resa (22 december 2002)

Nästan 30 år av MR-brott - Amnestys långvariga engagemang för Afghanistan (nummer 6/2001)

Hekmatyar kommer alliera sig med talibanerna (10 november 2001)

böcker | 2011-03-15
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2011