Syrien: Regimens torterare inför rätta

Bevisen för de allvarliga brott som Bashar al-Assads regim har begått är överväldigande. Den 23 april är det planerat att en rättegång ska inledas i den tyska staden Koblenz. Det blir första gången en syrisk underrättelseofficer ställs inför rätta och anklagelser om tortyr av tusentals fångar ska prövas.

reportage | 2020-03-17
Av: Markus Bickel
Även publicerad i AmnestyPress #1/2020

I Amnesty Press nummer 1/2020 skildrar vi Kampen för rättvisa i tre artiklar. De andra artiklarna finns här:

Syrien: En mammas kamp för rättvisa (17 mars 2020)

Sverige och kampen mot straffriheten i Syrien och Irak (17 mars 2020)

Människorättsadvokaten Anwar al-Bunni i Stockholm 20 februari 2019.

Människorättsadvokaten Anwar al-Bunni i Stockholm 20 februari 2019. Foto: Vera Häggblom

Människorättsjuristen Anwar al-Bunni kunde inte med bästa vilja i världen, och hur han än grubblade, minnas varifrån han kände igen det ansikte han mötte på gatorna utanför flyktingmottagningen i Marienfelde i södra Berlin kring årsskiftet 2014/2015. Han hade nyss flytt från inbördeskriget i Syrien. Allt var nytt: landet, folket och omgivningen.

Men när Anwar al-Bunni ett par veckor senare såg mannen köpa möbler och madrasser på en byggmarknad vid Hermannplatz gick det upp för honom: det var ju Anwar Raslan som grep honom utanför hans hem i Damaskus i maj 2006. Innan dess hade Anwar al-Bunni tillsammans med hundratals syriska och libanesiska intellektuella undertecknat Beirut-Damaskus-deklarationen. Där krävdes att Syrien skulle lämna Libanon i fred, att fasta gränser erkändes och att länderna upprättade diplomatiska relationer. En skymf, enligt ledarskapet kring president Bashar al-Assad.

Detta var andra gången som det syriska civilsamhället ställde krav på reformer och rättsstatsprinciper i diktaturen Syrien. När Hafez al-Assad dog i juni 2000 blev sonen Bashar al-Assad ny president och snart kom den så kallade Damaskusvåren där oppositionella krävde demokratisering. Efter en kort hoppfull period, då politiska fångar frigavs, började regimen åter fängsla dissidenter.

När Anwar al-Bunni häktades 2006 var han på väg att bli chef för EU-finansierade Center for Civil Society Development som kritiserade förföljelsen av oppositionella från al-Assad och hans säkerhetsapparat. Anwar al-Bunni skickades till fängelset Adra norr om Damaskus och dömdes efter nästan ett år i häkte till fem års fängelse för ”spridning av falsk information som kan äventyra staten” i april 2007. Bland annat hade denna advokat för mänskliga rättigheter fördömt tortyr och usla fängelsevillkor i Syrien. Han dömdes också till böter på omkring 2 000 dollar, då centret inte hade något officiellt tillstånd från syriskt håll.

Medan Anwar al-Bunni avtjänade sitt straff i Adra-fängelset gjorde Anwar Raslan, som han senare skulle träffa i Berlin, karriär. När upproren mot al-Assad-regimen började i mars under den arabiska våren 2011, hade Anwar Raslan blivit chef för den ökända underrättelseenheten kallad Avdelning 251. Samma generation men skilda livsval. De kunde inte ha varit mer olika men deras vägar korsades ändå flera år senare i Tyskland.

Anwar al-Bunni hade stridit för mänskliga rättigheter sedan 1990-talet, grundat Free Political Prisoners Committee och var styrelseledamot i Legal Studies and Research.

Och Anwar Raslan, som blev en högt uppsatt underrättelseagent i al-Assads diktatur innan han lämnade Syrien 2012 och via Egypten hamnade i Tyskland år 2014.

Fem år efter mötet i Berlin med Anwar Raslan hävdar Anwar al-Bunni att han behöll sitt lugn.

– Jag visste att hans tid skulle komma och att han skulle ställas inför rätta, säger han i den gamla tegelbyggnad i östra Berlin där han har ett litet kontor.

Här finns ett par tre laptops, en handfull stolar och två enkla träbord. Samt en liten skulptur i fönstret: en del av det människorättspris som han tilldelades av Deutscher Richterbund 2009 medan han fortfarande satt fängslad.

Jamal Hassan, chef för det syriska flygvapnets underrättelsetjänst, anklagas för brott.

Jamal Hassan, chef för det syriska flygvapnets underrättelsetjänst, anklagas för brott.

Oddsen för att Anwar Raslan kan bli den förste syriska underrättelseagenten som döms för tortyr och brott mot mänskligheten är goda: i vår ska rättegången inledas i Koblenz mot honom och en av hans medarbetare, Eyad al-Gharib. Detta inte minst då Anwar al-Bunni har arbetat med både syriska offer och jurister från The European Center for Constitutional and Human Rights (ECCHR) i Berlin under flera år och samlat bevis för brott som har begåtts av al-Assads styrkor. Anwar Raslan och Eyad al-Gharib greps i februari 2019 i Tyskland och sitter sedan dess i häkte. I oktober 2019 väckte åklagarmyndigheten åtal mot de båda för en rad brott.

Den 56-årige Anwar Raslan och den 42-årige Eyad al-Gharib lämnade Syrien 2012 respektive 2013 och sökte asyl i Tyskland 2014 respektive 2018. Anwar Raslan ska mellan april 2011 och 2012 ha varit skyldig till tortyr av 4 000 personer, varav minst 58 personer ska ha avlidit. Eyad al-Gharib, som var underställd Anwar Raslan, anklagas för att ha bortfört minst 30 personer som fördes till fängelset Al-Khatib, där Anwar Raslan var chef.

I juni 2018 utfärdade också den tyske federale åklagaren Peter Frank en internationell arresteringsorder för Jamil Hassan, chef för det syriska flygvapnets underrättelsetjänst fram till juli 2019.

Då Ryssland och Kina har vetorätt i FN:s säkerhetsråd blockeras överföringen av liknande ärenden till Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag, och straffrihet i Syrien kan för närvarande endast bekämpas med den folkrättsliga principen om universell jurisdiktion. Den gör det möjligt för nationella åklagare att vidta åtgärder även för brott som begås utomlands om det är brott mot internationell straffrätt, såsom folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och tortyr. ECCHR har tillsammans med Anwar al-Bunni och hans syriske medarbetare Mazen Darwish redan år 2017 lämnat in fyra polisanmälningar mot högre tjänstemän inom Bashar al-Assads regim. Även Österrike, Frankrike, Sverige och Norge undersöker i enlighet med samma princip möjligheterna att ställa misstänkta syriska förbrytare inför rätta.

Mazen Darwish.

Mazen Darwish. Foto: Che.syrian/Wikimedia

När det gäller Anwar Raslan talar utredarna vid den federala åklagarmyndigheten i Karlsruhe om ”systematiska, brutala, fysiska och psykiska övergrepp”. Offren har blivit slagna med påkar, kablar och piskor samt utsatts för elchocker. Somliga fångar har man hängt i handlederna i taket så att de nätt och jämnt nått golvet med tåspetsarna. Andra ska inte ha fått sova på flera dagar. Anwar Raslan anklagas dessutom för våldtäkt.

Med dessa metoder ville säkerhetstjänsten framtvinga bekännelser och information om oppositionen. Fängelset beskrivs som ”omänskligt och förnedrande”, där ingen gavs medicinsk vård. En del celler var så trånga att fångarna varken kunde sitta eller ligga. ”Raslan var väl medveten om att fångar dog på grund av det grova våldet”, menar åklagarsidan.

Förbrytelserna i Al Khatib-fängelset är inga isolerade fall. Amnesty International uppskattade i en rapport i februari 2017 att mellan 5 000 och 13 000 människor hängdes i militärfängelset Saydnaya. De flesta av dem var civila som hade kritiserat regeringen.

Bevis finns bland annat genom över 28 000 fotografier av dödade fångar som militärfotografen ”Caesar” lyckades smuggla ut därifrån. Han lever nu med dold identitet och under polisskydd i Frankrike. Bilderna ska användas som bevis i rättegången mot Anwar Raslan och Eyad al-Gharib.

Efter nära nio års krig i Syrien är resultatet fasansfullt: omkring en halv miljon människor beräknas ha dödats, en miljon har sårats och hälften av befolkningen är på flykt. Listan över brott som har begåtts inte bara av statliga säkerhetsstyrkor utan också av väpnade islamister och upproriska miliser är oändlig. FN har anklagat den syriska regimen för att ha använt kemiska vapen vid minst 20 tillfällen 2013-2017. Även IS, Islamiska staten, har anklagats för att ha använt kemiska vapen. Tusentals människor har fallit offer för regimens oljefatsbomber. Det finns också otaliga fall av anfall mot sjukhus och skolor.

Bashar al-Assad och Rysslands president Vladimir Putin i oktober 2015.

Bashar al-Assad och Rysslands president Vladimir Putin i oktober 2015. Foto: Kremlin/Wikimedia

Det är inte bara Anwar al-Bunni, Mazen Darwish och ECCHR som driver fall mot al-Assads torterare, utan också Commission for International justice and Accountability (CIJA). Organisationen, grundad i Nederländerna, utreder både regimens förbrytelser och krigsförbrytelser från oppositionens väpnade styrkor. CIJA har dessutom lyckats få ihop tillräckligt med bevis som kan användas vid åtal för brott mot mänskligheten mot 24 högt uppsatta medlemmar inom det styrande Baathpartiet och regimens säkerhetsapparat.

Materialet som kan presenteras för domstolar baseras på mer än 800 000 dokument som har smugglats ut av poliser och underrättelseagenter från Syrien under det första åren av kriget. De utgör bevis för tusentals dödade tortyroffer i Syrien, säger CIJA:s ledare William Wiley.

Radovan Karadžić, president i Republika Srpska, dömdes i mars 2019 för livstids fängelse för brott under kriget i Bosnien 1992-1995.

Radovan Karadžić, president i Republika Srpska, dömdes i mars 2019 för livstids fängelse för brott under kriget i Bosnien 1992-1995. Foto: ICTY

Denne kanadensare har tidigare arbetat som utredare för FN:s Jugoslavientribunal i Haag och ICC. Han deltog bland annat i utredningen av den bosnienserbiske krigsförbrytaren Radovan Karadžić. Den typ av dokumentation som CIJA nu har fanns inte vid utredningen av Karadžić, som i mars 2019 dömdes till livstids fängelse. Det är en av orsakerna till att William Wiley är övertygad om att det finns nog med information för att kunna ställa Bashar al-Assad inför internationell domstol – under förutsättning att hans allierade får honom att gå i exil.

Presidenter som Laurent Gbagbo, Elfenbenskustens förre president, och Charles Taylor, tidigare statschef i Liberia, har ställts inför internationella domstolar.

Men Anwar al-Bunni vill inte vänta mycket länge till. Han förlitar sig på de straffrättsliga förfaranden som bygger på universalitetsprincipen. Ärendet beträffande Anwar Raslan i Koblenz är bara början.

– Det ska vara tydligt för alla gärningsmän att de inte kommer att hitta en säker plats någonstans i världen där de kan undkomma rättvisa straff, säger han på sitt lilla kontor i Berlin. Och offren måste få veta att de brott som har begåtts mot dem och deras släktingar inte undgår straff.

Dessutom kommer den kommande rättegången i Koblenz att skicka en tydlig och viktig signal till det globala samhället, menar Anwar al-Bunni. Domarna borde kunna stoppa västländer från att av stabilitetsskäl fortsätta med sina smutsiga avtal med Damaskusregimen, anser han:

– Det ska inte få finnas flera förhandlingar med detta ledarskap. Det är över nu!

Markus Bickel
bickel@weltreporter.net
Översättning: Nina Lekander
nina.lekander@icloud.com

Fotnot: Denna artikel publiceras också i tyska Amnesty Journal

Hafez al-Assad

Hafez al-Assad var president i Syrien 1971-2000.

Hafez al-Assad var president i Syrien 1971-2000. Foto: Government of Syria

Hafez al-Assad deltog 1963 i den kupp som förde Baathpartiet till makten i Syrien. 1971 blev han president och styrde med järnhand till sin död 2000. Ett islamistiskt uppror fick stor spridning från 1980. I början av februari 1982 tog islamister över staden Hama. Armén skickades till Hama för att krossa upproret och det beräknas att 10 000-tals människor dödades. Diskussioner om upproret och massakern i Hama blev tabu att diskutera i Syrien.

Damaskusvåren

Efter Hafez al-Assads död i juni 2000 började intellektuella och oppositionella från olika politiska läger samlas till diskussioner om Syriens framtid med krav på sociala reformer och demokratisering. Oftast handlade det om ”salonger” i privata hem. Dissidenter undertecknade manifest och regeringen svarade med att under hösten 2000 frige hundratals politiska fångar. I början av 2001 återkom dock repressionen och personer greps återigen.

Syrien – Libanon

Fram till första världskriget var stora delar av Mellanöstern, däribland ”Storsyrien” en del av Osmanska riket. Efter kriget delade Storbritannien och Frankrike upp området och Libanon och Syrien blev två franska mandat under Nationernas Förbund, NF. Vid ländernas självständighet i slutet av andra världskriget fanns perioder både av samarbete och misstänksamhet. Syriens ingripande i inbördeskriget i Libanon ledde till en de facto-ockupation som upphörde först 2005. Först i augusti 2008 meddelades att Libanon och Syrien skulle upprätta diplomatiska förbindelser.

ECCHR

The European Center for Constitutional and Human Rights är en oberoende organisation som bildades 2007 av människorättsaktivister. ECCHR arbetar över hela världen för att skydda mänskliga rättigheter. Tillsammans med utsatta personer använder ECCHR juridiska vägar för att få ett stopp för straffrihet när det gäller bland annat tortyr, krigsförbrytelser, sexuellt våld och företagsexploatering.

CIJA

Commission for International Justice and Accountability bildades 2012 och leds av William Wiley och arbetar utan hemsida eller känd kontorsadress. Det beräknas att 150 utredare samlar in bevis för brott. Kanada är den största bidragsgivaren till CIJA.

Laurent Gbagbo

Han var Elfenbenskustens president 2000-2011. Vid valet i november 2010 förlorade Gbagbo valet men vägrade avgå. Den 11 april 2011 greps han av franska soldater och FN-soldater och ställdes inför rätta vid ICC i Haag. I januari 2019 frikändes han från anklagelserna om brott mot mänskligheten och frigavs. I väntan på att åklagarsidan överklagan ska behandlas får dock inte Gbagbo återvända till Elfenbenskusten. Den 8 februari 2020 begärde Gbagbo att ICC:s restriktioner ska upphävas.

Charles Taylor

Milisledare och president i Liberia. Han inledde 1989 ett uppror som ledde till långvarigt inbördeskrig. Charles Taylor gav stöd till RUF, en väpnad rörelse i grannlandet Sierra Leone, som försåg honom med ”blodsdiamanter” i utbyte mot vapen. Den FN-stödda specialdomstolen för Sierra Leone åtalade Taylor för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Sierra Leone. När Taylor tvingades avgå 2003 greps han och ställdes inför rätta. Han dömdes till 50 års fängelse och avtjänar sitt straff i Storbritannien. Ännu har inga rättegångar hållits mot de som misstänks för brott under inbördeskriget i Liberia.

Läs också

First trial worldwide about state torture in Syria to open in Germany (ECCHR 10 mars 2020)

BOKMÄSSAN2018: Tystnad som tortyr i Syrien (Amnesty Press 27 september 2018)

Syria: Government must return remains of 161 people confirmed dead after being forcibly disappeared (Amnesty International 26 juli 2018)

Syria: Extrajudicial execution of Bassel Khartabil a grim reminder of Syrian prison horrors (Amnesty International 2 augusti 2017)

President Bashar al-Assad’s response to Amnesty International report on Saydnaya (Amnesty International 10 februari 2017)

Syria: Secret campaign of mass hangings and extermination at Saydnaya Prison (Amnesty International 7 februari 2017)

Veteran activist's demands reflect new Syria (Amnesty International 26 juli 2011)

Syrian lawyer jailed for five years (Amnesty International 24 april 2007)

Syria: Release and drop charges against human rights lawyer Anwar al-Bunni (Amnesty International 23 april 2007)

Syrien: I väntan på förändring (Amnesty Press 27 maj 2006 – också i nummer 2/2006, intervju med Anwar al-Bunni i Damaskus)

Från pepparkaksfängelse och brev… (Amnesty Press 3 mars 2006)

Läs mer från Amnesty Press om Syrien

Syrien: En mammas kamp för rättvisa (17 mars 2020)

Sverige och kampen mot straffriheten i Syrien och Irak (17 mars 2020)

Den långa vägen för att få krigsförbrytare inför rätta (12 december 2019)

ALMEDALEN2019: Efter IS nederlag – komplext ansvarsutkrävande med förhinder (7 juli 2019)

Kampen mot straffriheten i Syrien – nu ska Europa träda in (26 februari 2019)

BOKMÄSSAN2018: Tystnad som tortyr i Syrien (27 september 2018)

Syrien: Långt kvar till bestående fred (28 januari 2018)

Högt pris för civila i Raqqa (19 oktober 2017 – även i nummer 3/2017)

Nu har Bashar al-Assad uppnått ett militärt övertag i Syrien (24 januari 2017)

Ny chans för fred i Syrien? (23 januari 2017)

Frivillig i kriget mot IS – Från tryggheten i London till fronten i Rojava (23 oktober 2016)

PYD samlade till kongress i Bryssel – söker internationellt erkännande för kampen mot IS (15 oktober 2016)

BOKMÄSSAN2016: Patrick Cockburn: ”Kriget i Syrien göder sig självt” (3 oktober 2016)

BOKMÄSSAN2016: ”Tiden har stannat i Syrien” (24 september 2016)

Två år efter IS attack mot yazidierna – Amnesty Press besöker Sinjar (2 augusti 2016)

En kvarts miljon barn under belägring i Syrien (15 mars 2016)

Syrienkriget fem år: Fast i flyktens limbo (14 mars 2016)

Inför 25 januari: Ett litet hopp om fred i Syrien (16 januari 2016)

På flykt undan terrorn från IS mot homosexuella (22 december 2015)

Lösningen finns i Damaskus (Ledare i Amnesty Press nr 4/2015)

ALMEDALEN2015: Ny svensk strategi för Syrien – grannländernas börda ökar (6 juli 2015)

Oljefatsbomber sprider skräck i Syrien (Amnesty Press 3 mars 2015)

Nyanserat om kriget i Syrien (recension av Aron Lunds bok ”Syrien brinner” i Amnesty Press nr 4/2014)

Kobane – en symbol för frihet (krönika av Joakim Medin i Amnesty Press nr 4/2014)

Tidning ger röst åt kvinnor i krigets Syrien (Amnesty Press 25 november 2014)

BOKMÄSSAN: ”Assads regim i Syrien kommer att överleva ” (26 september 2014)

UNHCR slår larm (ledare i Amnesty Press nr 3/2014)

Kamp för att möta grundläggande behov i Aleppo (14 augusti 2014)

ALMEDALEN: Flyktingströmmar och nya kartor – Syrienkriget och konsekvenser för regionen (4 juli 2014)

ALMEDALEN: Syrien - ett högt pris för medierapportering kring kriget (3 juli 2014)

Häften av de palestinska flyktingar i Syrien på flykt undan inbördeskriget (1 maj 2014)

Libanon på bristningsgränsen (Amnesty Press nummer 3/2013)

På flykt undan kriget i Syrien - Amnesty Press i östra Libanon (25 juli 2012)

Syrisk oppositionsledare på årsmötet (6 maj 2012)

SNC-ledare på Sverigebesök: ”Tvång är det enda regimen i Syrien förstår” (23 maj 2012)

Syrien på randen till inbördeskrig (analys av Aron Lund i Amnesty Press nr 1/2012)

På flykt från Syrien (15 augusti 2011)

Från pepparkaksfängelse och brev… (Amnesty Press 3 mars 2006)

Syrien: I väntan på förändring (Amnesty Press 27 maj 2006 – också i nummer 2/2006, intervju med Anwar al-Bunni i Damaskus)

Syrien– försiktig optimism sedan Bashar tog över makten (13 februari 2001)

reportage | 2020-03-17
Av: Markus Bickel
Även publicerad i AmnestyPress #1/2020