Från pepparkaksfängelse och brev…

Flera svenska Amnestygrupper har länge arbetat för samvetsfångar i Syrien. Glädjen är därför stor över de senaste frigivningarna.

Den 10 december 2004 uppvaktade Grupp 151 i Stockholm den syriska ambassaden i Stockholm. Det blev upptakten till kontakter med den syriska ambassaden som sedan ledde till Amnestys första besök i Syrien sedan 1997.
Helena Uggla, medlem i grupp 151, berättar att de gick till den syriska ambassaden och överlämnade ett »pepparkaksfängelse« tillsammans med insamlade namnunderskrifter med krav på att politiska fångar i Syrien ska få en rättvis rättegång eller släppas.
– Pepparkaksfängelset, en läskig kasern utan tak och med olika celler, kändes som en bra symbolisk grej i juletider. Ett pepparkakshus är ju så snällt, men ett pepparkaksfängelse... Det blev en skön kontrast, konstaterar Helena.
Varken namnunderskrifterna eller pepparkaksfängelset togs emot av den syriska ambassaden, men Carl Söderbergh, som var med vid överlämnandet, släpptes in.
– Det kändes väldigt lyckat. SVT24 var med och filmade så det blev mycket uppmärksamhet. Och nu är det jättekul att höra vilken positiv spinoff det fick, säger Helena.
Per Nilsson, sekreterare i grupp 146 i Sölvesborg, hör till dem som genom brevskrivning och kampanjer i flera års tid kämpat för frigivningen av den syriske parlamentarikern Ma’mun al-Humsi.
– Han var engagerad politiskt och fängslades som en kriminell. Nu fick han sitta av fyra år av fem innan han släpptes i mitten av januari, säger Per som blev mycket glad och överraskad över beskedet om frigivningen.
– Det blev en ganska stor sak här i Sölvesborg. Lokalpressen skrev om frigivningen vilket var bra. Det behövs små gnistor av att något positivt händer i de här frågorna.

Text: Lisa Nordenhem

…till besök i Damaskus

Den 17 januari släpptes representanter för Amnesty till sist in i Syrien. Svenska sektionens generalsekreterare Carl Söderbergh fick en omtumlande vecka i Syrien.

Tillsammans med Neil Sammonds, Syrienutredare på Amnestys huvudkontor i London, kunde Carl Söderbergh träffa fem av de fångar Amnesty arbetat för sedan de fängslades efter den så kallade Damaskus-våren 2001, bland annat de tidigare parlamentarikerna Ma’mun al-Humsi och Riad Seif.
– Vi var ute och promenerade med ‘Abd al-‘Aziz al-Khayyir, som frigavs i november förra året efter att ha suttit fängslad sedan 1992 för medlemskap i kommunistpartiet PCA, när det plötsligt kom ett SMS, berättar Carl. Fem av fångarna från Damaskus-våren var fria! Det var fantastiskt.
När Syriens nuvarande president Bashar al-Assad efterträdde sin far sommaren 2000 väcktes förhoppningar om reformer. Men det spirande hoppet bröts när ledande personer bakom den så kallade Damaskus-våren fängslades.

Riad Seif och Ma’mun al-Humsi

De hade försökt organisera samtal och dialog om en framtid utan undantagslagar och repression. I november 2005 frigavs 190 politiska fångar, däribland en rad samvetsfångar Amnesty arbetat för, och så kom frigivningarna nu i januari.
– Det är naturligtvis bara gissningar, men frigivningarna sammanföll med vårt besök och en stor konferens som arabiska juristunionen höll i Damaskus. Regeringen är pressad nu i samband med FN:s utredning av mordet på Rafik Hariri i Libanon, säger Carl.

Abdul Halim Khaddam, Syriens vicepresident sedan 1984, har gått i exil i Frankrike och har anklagat Bashar al-Assad för att ligga bakom mordet på Hariri. I oktober begick inrikesministern Ghazi Kanaan »självmord«.
Under sin resa fick Carl och Neil träffa höga regeringsrepresentanter.
– De försvarade sig med hoten mot Syrien från Israel och USA, men visade stor nyfikenhet för Amnestys arbete, säger Carl. Vi fick också tillåtelse att besöka SSSC, Statens högsta säkerhetsdomstol, som inrättats enligt undantagslagarna från 1963.

– Det som slog mig som jurist är att det jag sett i Sudan, Pakistan och Sydafrika under apartheid ändå hade någon rest av domstolsväsende. När det gäller SSSC går det inte ens att finna ord i juridiska termer. Hela systemet med SSSC är under all kritik.
Från myndigheternas sida fick Carl och Neil löften att Amnesty får komma tillbaka till Syrien. Och för de frigivna fångarna och anhöriga till fängslade personer var besöket viktigt.

– Det var en väldigt stark känsla att träffa alla människor som såg det som viktigt att vi var där och som berättade hur otroligt mycket våra brev betyder, påpekar Carl.

Text: Ulf B Andersson