15 år efter krigsslutet i Liberia: ”Bestraffa krigsförbrytarna”

15 år efter inbördeskrigets slut har ännu ingen straffats i Liberia. Nu växer kravet på en krigsförbrytartribunal.

Gatustrider i huvudstaden Monrovia i juni 2003. Foto: Kalou Kaka/Wikimedia

Den 24 december 1989 meddelade Charles Taylor att han gått över gränsen till Liberia och att NPFL, Liberias nationella patriotiska front, skulle ”befria” landet från landets auktoritäre president Samuel Doe. Charles Taylor hade fått sparken 1983 då han anklagades för förskingring av en miljon dollar men flydde till USA där han fängslades i väntan på utlämning.

År 1985 lyckades han rymma från fängelset i Boston och smet från USA.
Han tog sig sedan till Libyen där landets ledare, Moammar Khadaffi, på den tiden välkomnade afrikanska ”revolutionärer”. Där fanns också Foday Sankoh från Sierra Leone som år 1991 skulle bli ökänd när hans RUF, Revolutionära förenade fronten, inledde ett uppror.

Charles Taylor stödde RUF i Sierra Leone med vapen och utbildning som betalades av Foday Sankoh med så kallade blodsdiamanter. Denna epok av kriget skildrades senare i spelfilmen ”Blood Diamond”.

Under 1989–2003 pågick, med ett kortare uppehåll, ett skoningslöst inbördeskrig i Liberia där det beräknas att 250 000 personer dödades. I augusti 2003 tvingades Charles Taylor lämna landet, en FN-styrka anlände och demobiliseringen av cirka 100 000 personer, varav cirka en tredjedel kvinnor, i olika milisstyrkor inleddes. Charles Taylor fick en fristad i Nigeria men greps senare och ställdes inför rätta i den FN-stödda Specialdomstolen för Sierra Leone.

Under kriget i Liberia förekom summariska avrättningar, storskaliga massakrer, våldtäkter, stympningar, tortyr och många barnsoldater rekryterades. Trots att 15 år har gått sedan krigsslutet har ännu ingen ställts inför rätta i Liberia för dessa brott.

Demonstration utanför parlamentet i Monrovia den 8 maj med krav på en krigsförbrytartribunal. Foto: Ahmed Jallanzo/EPA/TT

Charles Taylor dömdes år 2012 till 50 års fängelse av Specialdomstolen för Sierra Leone men rättegången omfattade bara brott i grannlandet, inte i Liberia. I USA och några europeiska länder har rättegångar hållits mot liberianer. I april 2018 dömdes krigsherren Mohammed ”Jungle Jabbah” Jabbateh till 30 års fängelse i USA.

Den 5 juli krävde 56 organisationer från Liberia med stöd av 20 afrikanska och internationella organisationer, däribland Amnesty International och Human Rights Watch, ett slut på straffriheten. I Liberia har demonstrationer med krav på en krigsförbrytartribunal hållits i maj och Leymah Gbowee, som fick Nobels fredspris år 2011, och Liberias kyrkoråd stödjer kravet.

Sommaren 2009 presenterade TRC, Sannings- och försoningskommissionen i Liberia, sin rapport om inbördeskriget.

Ellen Johnson Sirleaf besöker Pentagon 2015. Foto: Sean Hurt/Wikimedia

Där föreslogs en ”särskild brottmålsdomstol för Liberia” för att ge rättvisa åt offren. TRC presenterade också en lista på 52 personer som på grund av sin roll under kriget inte skulle få inneha offentliga ämbeten under 30 år.

En av personerna var Liberias dåvarande president Ellen Johnson Sirleaf, som fick Nobels fredspris år 2011. Hon medgav att hon hade stött Charles Taylor under 1990 vilket hon inför TRC bad om ursäkt för. Hon omvaldes som president år 2011 och satt kvar till januari 2018.

Ulf B Andersson

Läs också

Nobel Peace Prize recognizes struggle for women’s rights (Amnesty International 7 oktober 2011)

Läs mer från Amnesty Press

Fredspristagare i fokus (15 december 2011)

Den åtråvärda lyxens baksida (1 mars 2007)

Blodsdiamanter- vad kan vi göra? (21 februari 2007)

Osäker framtid efter valet i Liberia (1 december 2005)

Liberia – den svåra vägen mot fred (11 dec 2003)

Liberia: Inbördeskrigets trauman står i vägen för försoning (17 april 2002)