Liberia: Inbördeskrigets trauman står i vägen för försoning

reportage | 2002-04-17

Det sju år långa inbördeskriget i Liberia dödade många tiotusentals människor, drev ytterligare hundratusentals på flykt och förstörde landets ekonomi. Nu ska människorna åter försöka leva sida vid sida, men vägen till försoning är lång. Som en av brobyggarna arbetar William Saa. Amnesty Press träffade honom när han gästade Stockholm i mitten av april.

– Vad inbördeskrig gör är att de får grannar att döda grannar och bröder att döda bröder. Samma människor ska sedan komma tillbaka och leva tillsammans.

William Saa har arbetat för fred i Liberia sedan 1992. De första åren, medan inbördeskriget ännu pågick, handlade arbetet om att stödja offren. Sedan krigets slut är hans arbete riktat mot att skapa en plattform för försoning, få människorna att mötas igen. Försoning, säger han, är en process. Den innehåller många element, varav sanning och rättvisa är två viktiga. Men innan försoningen kan börja måste människorna åter se att det finns en framtid.

William Saa arbetar för att försoning
ska bli möjlig i Liberia, som genomlevt
ett sju år långt inbördeskrig.
I mitten av april besökte han
Amnesty i Stockholm för att tala
om sitt projekt, The Trauma
Healing and Reconciliation Program.

– Trauman leder till att människor känner hopplöshet och osäkerhet. Men framförallt innebär det att de fastnar i det förflutna och att deras initiativförmåga lamslås. Många människor har ramlat, förlorat hoppet. De arbetar i riktning bort från framtiden. Till slut innebär det att de förbereder för döden. Därför kommer hjälp till utveckling inte att lyckas förrän människorna kan känna hopp och se möjligheterna igen, säger William Saa.

William Saa kallar därför det arbete som han och hans kollegor utför för den saknande länken. De opererar i tomrummet mellan den omedelbara katastrofhjälpen och den långsiktiga återuppbyggnadshjälpen som tar vid när ett krig väl är över. Befolkningen måste vara förberedd för förändring, annars riskerar katastrofsituationen att återkomma, det är William Saas övertygelse.

Arbetet, som bedrivs inom organisationen Lutheran World Federation och benämns The Trauma Healing and Reconciliation Program, sker ute i samhällena på gräsrotsnivå. Genom bland annat workshops försöker William Saa och hans kollegor ingjuta hopp och uppmuntra människorna att återigen se varandra och samarbeta. Människorna som inbjuds är sådana som i sitt jobb träffar många andra, till exempel lärare och präster.

Tanken är att de i sin tur ska sprida ordet och hoppet. Arbetet riktar sig också mot de nationella säkerhetsstyrkorna, som är en grupp som stod för många grymheter under inbördeskriget och fortfarande terroriserar befolkningen.

– Liberia är ett traumatiserat samhälle; regeringen, militären, folket är traumatiserade. Det leder till rädsla, som leder till försvar, som leder till aggressioner och i slutänden till brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är viktigt att tala om brotten mot mänskliga rättigheter, men om man bara pratar om följderna kommer fortfarande orsakerna att producera nya följder. Om man däremot tar itu med orsaken kommer följderna att försvinna.

William Saa anser att det är viktigt att människorättsorganisationer som arbetar i ett efterkrigsområde ser kopplingen till de grupper som arbetar med de trauman som kriget orsakat.

– De som begått brott mot de mänskliga rättigheterna i Liberia bör på lång sikt ställas inför rätta, men timingen är väldigt viktig. The Trauma Healing and Reconciliation Program bereder en väg mot att sätta upp en kommission.

En av de försvårande omständigheterna för försoning är att landets demokratiskt valde president, Charles Taylor, på sin väg mot makten begick många grymheter mot befolkningen. Amnesty har också kritiserat Liberia för att tortyr och andra människorättsbrott fortfarande begås av säkerhetsstyrkorna. För baranågra veckor sedan kom en Amnestyrapport som kritiserar presidenten för att han inskränker de mänskliga rättigheterna, genom att dra nytta av det katastrofläge som utropats.

Katastrofläget proklamerades den åttonde februari i år efter det att den liberianska regeringen hävdat att rebellstyrkan LURD var på väg mot huvudstaden Monrovia i syfte att störta presidenten. Bristen på opartiska källor gör det svårt att bedöma den politiska situationen. Amnesty uppmanar i rapporten det internationella samfundet att agera för att säkerställa den liberianska civilbefolkningens säkerhet.

Under år 2002 bor William Saa i Birmingham i Storbritannien och är verksam inom organisationen Responding to Conflict. Det är en internationell organisation som erbjuder råd, träning och stöd till personer som arbetar för fred och utveckling i länder som är eller har varit inblandade i våldsamma konflikter.

William Saa förlorade själv sin bror i inbördeskriget. Det har bara gjort honom mer angelägen att arbeta för långsiktig fred. Att människor lever och arbetar tillsammans är, säger han, den största rikedomen.

Text och bild: EMMA JOHANSSON
[email protected]

Fakta/ Liberia
Liberia var ett relativt lugnt land fram till 1980 då
militären Samuel Doe tog makten i en kupp, som
föregåtts av upplopp på grund av matpriserna. Kuppen inledde en period av instabilitet och vanstyre som 1989 kulminerade i inbördeskrig när nuvarande presidenten Taylor tillsammans med medlemmar i sitt parti National Patriotic Front avrättade Doe och tog makten över stora delar av landet. Situationen utvecklades till ett brutalt och kaotiskt krig där fyra stora rebellfraktioner slogs mot varandra, och mot den liberianska armén.

1996 skrevs ett fredsavtal under som ledde till att Charles Taylor valdes till president 1997. Då hade många tio tusen människor dödats eller drivits på flykt. Ingen har ännu förts inför rätta anklagad för de brott mot mänskliga rättigheter som begicks både under inbördeskriget, och som fortfarande begås.

Liberias regering anklagas också av det
internationella samfundet för att ha stött rebeller i
Sierra Leone, som begått stora brott mot den civila befolkningen.

Fakta/ Lutheran World Federation
En global församling som består av 133 kyrkor i 73
länder. LWF grundades i Lund 1947 och agerar inom olika områden såsom mänskliga rättigheter, humanitär hjälp, teologi och andra aspekter av mission och utveckling.

reportage | 2002-04-17