Med mikrofonen som slagträ

Nabila
Sverige 2003
Manus, regi, produktion: Håkan Berthas, Johan Bjerkner och Stefan Sundlöf
Medverkande: Nabila Abdul Fattah, rapgruppen MET, Natic, Martin med flera
Längd: 75 minuter

– Jag vill kunna allting. Ingen skall kunna skratta åt mig.
Den unga hip-hoparen Nabila är fast besluten att krossa fördomen om invandrarkvinnan som obildad och kuvad. Med mikrofonen som slagträ kämpar hon för att bli erkänd för sin talang, inte bara uppmärksammas för att hon är tjej.

Hon vet att kunskap är makt och läser socialpedagogik för att skaffa sig en utbildning. Kraven hemifrån är hårda och henne. Hon slits mellan sin musik, sina studier och familjens muslimska traditioner. Filmen är ett porträtt av en ung och stolt människa med en obändig vilja.

Vi följer Nabila på demonstrationståg, uppträdanden, skivinspelningar och i hemmet i Göteborgsförorten Hammarkullen. Hals över huvud slängs vi in i Nabilas värld och den abrupta introduktionen gör att vi under den korta speltiden aldrig kommer henne in på livet. Kameran registrerar, men fördjupar sig aldrig i vare sig Nabila eller karaktärerna omkring henne. Familjemedlemmar och vänner förekommer i bild, men de förblir identitetslösa statister.

I sitt utförande känns dokumentären ytlig och rastlös. När Nabila skall uppträda på en manifestation mot rasism i Salem utanför Stockholm fokuserar filmmakarna på slagsmålen mellan polis och demonstranter istället för att koncentrera sig på huvudpersonen. Trots filmens bristfälliga konstruktion, fascineras man ändå av Nabila och hennes kamp för att forma sitt liv efter sina egna villkor.

Daniel Johansson