Två år utan rättegång i brittiskt fängelse

På ett möte i London den 15 februari i år diskuterade ledande brittiska människorättsaktivister terroristlagstiftningen och dess konsekvenser. Terroristlagarna antogs hastigt av det brittiska parlamentet i december 2001 och måste, precis som andra ”krislagar” förnyas varje år. Än så länge har det skett utan några bekymmer, till aktivisters förtvivlan.

– Det är mänsklighetens starka behov av lag och rätt som skiljer oss från andra djur, sade Shami Chakrabarti, ledare för människorättsorganisationen Liberty, på mötet. Men regeringen har gått helt vilse och står nu över lagen.

Enligt Hugo Charlton, från Kampanjen mot kriminalisering av folkgrupper (Campaign Against Criminalising Communities) har Storbritanniens terroristlagar fått ett så brett omfång att de kan användas mot vem som helst.

– Det gäller speciellt om du tillhör en etnisk minoritet, och speciellt om du är muslim, sade han. Om du har fel umgänge kan det räcka med en karta över London för att du ska åka fast.

De 14 männen i Belmarshfängelset anses ha gjort sig skyldiga till brott och borde utvisas, fastän ingen av dem vet vilket brott och vilka bevis som används för att styrka dem. Eftersom Storbritannien inte kan utvisa människor som riskerar tortyr i sina hemländer, så har man beslutat att de ska spärras in för samhällets och deras egen säkerhets skull.

– Det är som att se Kafka i spegeln, sade Hugo Charlton. En person borde bli deporterad för att inrikesministern säger det i hemlighet, men för att skydda den skyldiges mänskliga rättigheter, så måste vi låsa in honom.

Men, männen kan ge sitt godkännande till utvisningen, vilket några av dem nu överväger.

– De funderar på fullaste allvar på att återvända till länder där de kommer att bli mördade, sade Gareth Pierce, Belmarshfångarnas advokat. Att vara inspärrad på obegränsad tid tär otroligt mycket på psyket. Några av männen har blivit psykiskt sjuka, och det har tagit hårt på deras medfångar. De känner nu att om de går med på utvisning får de i alla fall tillbaka rätten att ha en egen vilja.

Gareth Pierce sade också att männen inte vill ha sina namn publicerade på grund av konsekvenserna.

– De måste försöka hålla balansen mellan publicitet och anonymitet, eftersom deras namn kan försätta andra i fara, sade hon. De har alla flytt länder där de har familjemedlemmar kvar och där regimen kan utsätta dem för hot och andra, hemskare repressalier.

Shami Chakrabarti är chockad över att den brittiska regeringen bestämt sig för att godkänna vittnesmål som tagits under tortyr i andra länder som bevis i terrorfall.
– Det här görs av ett land som samtidigt säger sig försöka sprida frihet i världen, sade hon. Det är skrämmande.

Att terroristlagarna är en del av immigrationsbalken istället för brottsbalken, där de egentligen hör hemma, har en stor betydelse. Det är inte polisen som har hand om de misstänkta, och ingen av männen i Belmarsh har blivit förhörda av polisen. Enligt Gareth Pierce har två av männen velat vittna i sina förhör, men när inrikesdepartementet vägrade lova att deras vittnesmål inte skulle kunna användas i ett annat land fick männen backa. Risken för att deras uttalande skulle kunna användas som underlag till tortyr är allt för stor.

– Jag är övertygad om att inrikesminister Blunkett nu visat sin sanna karaktär för folket i det här landet och i resten av världen, sade Shami Chakrabarti. Nu tickar klockan och ingen av oss har gjort nog för att hindra terroristlagstiftningen från att förnyas. De här männen sitter fortfarande i Belmarsh.

Emma Lundin
Amnesty Press, externpraktikant
London

Fotnot: Amnesty International uppmanade på måndagen
det brittiska parlamentet att säga nej till en förlängning av den del av anti-terroristlagen som medger att utländska medborgare kan interneras på obestämd tid. Frågan kommer att behandlas i parlamentet denna vecka.