”Det finns hopp för Haiti”

– Jag tror det finns hopp för Haiti! säger den haitiske människorättskämpen Pierre Esperance vid ett seminarum i Stockholm den 15 mars. Och hopp lär behövas: Haiti är det enda landet i västra hemisfären som tillhör världens femton fattigaste länder. 70 procent av statsbudgeten är på förhand öronmärkt för inkommande bistånd och Haiti har det största antalet hiv-smittade i världen utanför Afrika.

Pierre Esperance ser med hopp på Haitis framtid.

Pierre Esperance tillhör National Human Rights Defense Network (RNDDH, f.d. NCHR), en av Haitis ledande människorättsorganisationer. RNDDH betonar att man bevakar situationen för mänskliga rättigheter oavsett vilken regering som har suttit vid makten. Det har gjort att organisationen varit kritisk mot den militärjunta som styrde åren 1991-94, likväl som president Jean-Bertrand Aristide fick kritik tills dess att han tvingades avgå 29 februari 2004 och gick i exil i Sydafrika. Den interimsregering som styrde fram till valet i februari 2006 har också fått kritik av RNDDH.

Anita Klum, generalsekreterare på Frivilligorganisationernas fond för mänskliga rättigheter, hälsade förra veckan ett 20-tal åhörare välkomna till seminariet om RNDDH:s arbete i synnerhet och Haitis framtid i allmänhet. Pierre Esperance ursäktar sin bristfälliga engelska och börjar läsa utantill ur ett tal, Notes on Haitian Election. Han berättar om hur valet i februari i år gick tillväga. Det var ett val med ytterst lite våld och oroligheter i jämförelse med tidigare val.

Han berättar vidare om hur det gick till när fred slöts i ”les quartiers populaires” – Bel Air och Cité Soleil, där det största stödet för valets segrare René Préval finns – för att minimera våldet och oroligheterna inför, under och efter valet. **I det påminner Haiti och Jamaica mycket om varandra: väpnade gäng i Port-au-Princes och Kingstons utkanter som ”tillhör” och strider för en presidentkandidat.

Den mest uppseendeväckande uppgiften Esperance kommer med är att en del haitier trodde att en röst på Préval per automatik innebar en röst på Aristide och att Préval ber Aristide komma tillbaka från den sydafrikanska exilen och att de börjar samarbeta igen. Préval ingick ju i Aristides administration under de fem år han var president (1996-2001). Och att många ledamöter i senaten röstar efter principen att följa den som ska bli näste president, en sorts maximal opportunism.

Anita Klum, Pierre Esperance och Tomas Brundin på Haiti-seminariet hos MR-fonden i Stockholm.

Esperance berättar också om kvinnans frigörelse och rättigheter i Haiti och förklarar att den haitiska kvinnan kallas samhällets ”poto mitan” – en kreolsk term för mitten, centrum under Voodoo-seanser och -ceremonier och som utgör mellanhanden, medlaren mellan den andliga och den fysiska världen var utan det inte kan bli någon kontakt – paradoxalt nog. För kvinnan och hennes rättigheter är ständigt kränkta, systematiskt ignorerade. Våld i hemmet är vedertaget, anses som en privat angelägenhet, liksom offentliga sexuella trakasserier. Våldtäkt är vanligt och att vända sig till polisen är ingen idé emedan polisen ofta också är förövaren och därtill kraftigt korrupt.

– Empowerment for women (ungefär kvinnans självförverkligande och samhälleliga inflytande), så lyder svaret på kvinnans problem, säger Ana Perez från Brasiliens ambassad, en av seminariebesökarna.
Brasiliens stöd till Haiti har ökat markant under Luiz Inácio ”Lula” da Silvas presidentskap inom jordbruket, hälsa och sjukvård, sport, social utveckling och kvinnors rättigheter. Brasilien leder den FN-styrka som skickades till Haiti efter Aristides fall.

Brasilien har också samhällsproblem som liknar Haitis, fastän i så mycket större skala. Brasilien var för övrigt ett av de första länderna att erkänna Préval som ny president. Även Kuba är en nära bundsförvant till Haiti, främst vad gäller hälsa och sjukvård; det finns många kubanska läkare i Haiti och många haitiska studenter **i Kuba.

Vid frågestunden ville Tomas Brundin från Sida tala om jordbruket, eller rättare sagt, bristen på jordbruk i Haiti. Det enda som växer i Haiti är vissa bönsorter och olika rotfrukter som jams, kassava och yuca, vilka växer bäst i torr jord. Efter år av erodering och skövling av skog är jordmånen utarmad, vilket även lett till att revet i havet smutsats ned och ”dött” av regnvatten blandat med lera, vilket i sin tur lett till att fisken flyttat till näringsrikare vatten. Inte ens ris kan längre odlas. Därmed har ett rismärke, från ett företag med bas i Arkansas, USA, tjänat stora pengar på Haitis misär.

Men enligt Pierre Esperance finns det hopp även för Haiti.

Text och bild: Rikard Rehnbergh

Not: År 1999 mottog Esperance Amnestyfondens stöd för medicinsk rehabilitering i Uppsala efter att mirakulöst ha överlevt ett attentat i Port-au-Prince.

Läs mer:
Reportage i Amnesty Press (nummer 1/2006) om valet i Haiti