Haiti har fått en ny chans

René Préval återkommer nu som president och förhoppningarna är stora att Haiti ska få en chans.

»Préval – prezidan!!! Préval, Préval! Prév- aaaal!« skrek de unga som hade samlats framför presidentpalatset i Port-au-Prince, den februarimorgon det stod helt klart att deras kandidat till sist hade korats till valets segerherre.
De inte bara skrek – de dansade, sjöng och spelade, och inte bara utanför palatset – hela huvudstaden fylldes av småspringande, jublande Préval-anhängare i lösa karnevalsliknande
tåg med trummor och tutor.
– Gud har gett oss Préval, förklarade 30-årige Jean Julie Moise.
– Han är en man som jag, en like. Folk har lidit länge i Haiti. Vi har blivit illa behandlade, människor har dödats. De som bor i les quartiers populaires som Bel Air och Cité Soleil demoniseras och kallas för kriminella fastän de inte är det.

Jubel för Préval. Nu är förväntningarna stora på den nyvalde presidenten.

Jean Julie Moise och andra med honom hoppas nu att René Préval ska gjuta framtidstro och hopp i haitierna, att den värdighet som många fattiga kände när Jean-Bertrand Aristide kom till makten ska återvända. Det är ingen slump att Préval valt namnet Lespwa (»Hopp«) för sin rörelse.
– Haiti har fått en ny chans. Så känns det, säger Jean Elysé, som hoppas att han snart ska få något slags jobb, kanske som snickare. Jobb och säkerhet, det är det viktigaste för Préval att ordna. Tillsammans kan vi göra något bra av det här landet!

– Préval är det enda hopp vi har! förklarar Samuel Jean-Baptiste från Cité Soleil, en ökänd kåkstad med hundratusentals fattiga, där kriminella gäng sköter »ordningen«.
– Vi älskar Préval! säger Florence Agenor.
– Jobb, jobb, jobb, och respekt för allas rättigheter, säger en kvinna om vad hon hoppas på av den nye presidenten.
–…och skolor till våra barn! säger en annan.
René Préval installeras åter som landets ledare den 29 mars, efter två år av mer eller mindre anarkiskt övergångsstyre – och efter en riktigt kaotisk valprocedur.

Det var nog många i Haiti, inte bara de mest trogna Prévalanhängarna i huvudstaden, som tyckte det var skönt att slippa en andra valomgång.
För det hade ju varit knepigt nog att få till den första. Den blev uppskjuten fyra gånger – med hänvisning till bristande säkerhet samt krångel med ID-kort. Till sist satte Minustah, FN:s stabiliseringsmission i Haiti, press på den förhalande övergångsregeringen för att valet skulle bli av.
»Vòt pam se vòt pam respektel« stod det på tröjor som Minustah delat ut, kreolska för: »Det är jag som röstar och min röst ska respekteras!«.
Haiti har nämligen en lång historia av politiskt betingat våld, särskilt kring val. År 2000 ledde det till en infekterad strid om påstått valfusk, vilket bidrog till att Jean-Bertrand Aristide tvingades bort från presidentmakten den 29 februari 2004.

Invånarna i Cité Soleil tvingades rösta utanför sin egen stadsdel.

Oroligheterna sedan dess – med kidnappningar, mord, gängstrider och ett kollapsat rättsväsende; allt förvärrat av en inkompetent regering och stor tillgång på vapen – fick bedömare att befara turbulens eller rentav blodbad när valet efter fyra uppskov äntligen skulle hållas.

Minustahs tusentals soldater posterades ut, tungt beväpnade, för att få väljarna att känna sig trygga. Och när den 7 februari kom visade det sig att haitiernas röstvilja var stor.

– Många vill använda sin rösträtt för Haiti behöver förändring, sade Jean Paulson, observatör vid en skola i byn Carrefour Marie Madeleine där tusentals väljare köade för att få rösta.
De som bodde långt från närmaste vallokal började promenera i god tid före soluppgången. När de tvingades stå i kö i timmar i stekande sol, på grund av dålig organisation, uppstod på sina håll tumult. Men valdeltagandet blev över 60 procent , en stor framgång, enligt alla mått.
– Att rösta är en plikt, sade Lilière Denis, en 32-årig tvåbarnsmamma som köade tålmodigt till en lokal i Port-au-Prince.
– Det är viktigt, för om valen inte fungerar finns ingen framtid för mina barn.
Efteråt berömde USA:s utrikesminister Condoleezza Rice haitierna för »politisk mognad«; FN:s generalsekreterare Kofi Annan talade om »ett betydande steg framåt«.

Fyra gånger sköts valet upp. Men till sist kunde denne man få ut sitt röstkort och han gjorde ingen hemlighet vem han tänkte rösta på.

Men sedan blev det uppenbart att det förekommit oegentligheter i samband med rösträkningen, vilket lär ligga kvar som en ond skugga.
Med tanke på Haitis historia av hemliga uppgörelser inom eliten föreföll det inte alls otroligt att valet manipulerats till Prévals nackdel – till exempel genom att tillräckligt många blanka röster slängdes in i spelet så att han skulle hamna under 50 procent av rösterna,
»Radio 32« – ett haitiskt uttryck för ryktesspridning, apropå antalet tänder i glappande munnar – gick för fullt. Ryktena avtog inte precis när tusentals valsedlar hittades på en soptipp, en vecka efter valet.

Men vid det laget var en uppgörelse om att Préval skulle tilldelas segern direkt redan nära. Den kom under press från en omvärld som efter turerna med rösträkningen börjat undra om valen egentligen varit så lyckade – och som för allt i världen ville undvika de oroligheter som en andra valomgång skulle kunna leda till.

– De senaste två åren har slitit hårt på haitierna, säger amerikanska Anne Sosin, som driver Vizyon Dwa Ayisyen (Haiti Rights Vision).
Hon kallar Haiti traumatiserat, men också mycket polariserat, främst mellan de många fattiga (svarta) och få rika (mulatter). Denna spänning har alltid funnits– men förstärks av att så många inte längre kan försörja sig på jordbruk och i stället hamnar i Port-au-Princes kåkstäder.
– Den sociala och ekonomiska situationen har försämrats kraftigt. Läget för de mänskliga rättigheterna är värre än det var under Aristide, menar Anne Sosin. Han lyckades inte göra mycket åt fattigdomen, men fick ändå de fattiga att känna värdighet.
Den kontroversielle presidenten, som gick i landsflykt 2004, anses dock ha använt makten för egna syften, genom att beväpna gäng som dödade politiska motståndare.
Men enligt Sosin – samt Amnesty och andra MR-grupper – förvärrade övergångsregeringen situationen, med summariska avrättningar och inspärrningar av Aristide-lojala. Poliskåren är genomkorrumperad och kriminella går fria.

Röstsammanräkningen blev en utdragen historia.

– Rättssystemet är Haitis största problem. Den nya regeringen måste avskaffa straffriheten, säger Pierre Esperance, ordförande för RNDDH (National Human Rights Defense Network, f d NCHR).
Finns det skäl att vara orolig för René Préval som president ur ett MR-perspektiv?

– När han var president förra gången, 1996–2001, fanns det många problem med efterlevnaden av mänskliga rättigheter, svarar Pierre Esperance.
– Préval gjorde då inte mycket för att förbättra rättsväsendet. Men hans fel var framför allt att han gav för stort utrymme åt Aristide.
Esperance hoppas på en dialog med en framtida justititeminister. Han är kritisk mot att Minustah, enligt hans mening inte prioriterat MR, inte utbildat poliser och inte lyckats ta itu med den stora tillgången på vapen.
Minustah avfärdar den kritiken.
– Vårt mandat är att stödja regeringen. Att valen gick så lugnt till beror på Minustahs närvaro, menar presschefen David Wimhurst och hänvisar till de säkerhetsproblem som gjort uppdraget svårt.
– Vi ser fram emot att samarbeta med en vald regering nu. Haitierna är kreativa som klarat av de svåraste omständigheter. Nu gäller det att få ordning på vatten, elektricitet och sjukvård, så att det blir riktiga framsteg – och att inleda en avväpnings- och försoningsprocess. Allt är möjligt, även i Haiti, säger han.

Text: Gunilla Kinn
Bild: Karl Melander

Utmaningar för René Préval:

Den nyvalde presidenten Préval står inför en rad utmaningar.
Här är några :
att inleda en försoningsprocess
förhållandet till Aristide, hans forne kompanjon, som nu är i landsflykt i Sydafrika. Vill Aristide återvända kan Préval inte hindra honom, men han inser att den kontroversielle ex-presidenten splittrar Haiti. Aristides lojala gäng har lovat att stödja Préval och lägga ner sina vapen, men om de kräver att Aristide får återvända kan det leda till nya oroligheter
att minska tillgången på vapen, genom avväpning och genom att hjälpa de kriminella gängen till ett civilt leverne.
att minska fattigdomen, som är mycket stor i Amerikas fattigaste land. Mer än hälften av befolkningen lever på mindre än en dollar om dagen.
att reformera rättsväsendet och utbilda poliser och domare
att samarbeta med grannländerna i Nord-, Central- och Sydamerika
att locka utländska investerare tillbaka till Haiti, och att skapa arbetstillfällen.
att uppfylla vallöftet om att bygga skolor.

Gunilla Kinn

Bakgrund Haiti

Jean-Bertrand Aristide hade varit präst, men 1990 ställde han upp i presidentvalet och fördes till makten av de fattigas röster. 1991 svarade den haitiska eliten med en kupp och Aristide tvingades gå i exil i USA.
Medan båtflyktingar sökte sig ut på havet terroriserade militären befolkningen. Med FN:s stöd invaderade USA 1994 Haiti och återinsatte Aristide. Armén avskaffades, men fattigdomen bestod.
Aristides vänsterpopulism hade dock fortfarande ett stort stöd och han vann valet i november 2000.

I början av 2004 skärptes krisen och flera personer med ett blodigt förflutet från juntaåren inledde ett väpnat uppror. Aristide vädjade om stöd från omvärlden, medan hans poliser flydde när rebellerna intog stad efter stad.
Den 29 februari gick Aristide ombord på ett amerikanskt plan med destination Centralafrikanska republiken. Själv hävdar Aristide att han tvingades ombord, medan USA hävdar att han gick i exil frivilligt. Trupper från USA, Kanada och Frankrike hade redan anlänt vilket sanktionerades i efterhand av FN:s säkerhetsråd.

De karibiska staternas samarbetsorganisation Caricom vägrade dock erkänna att en folkvald president tvingades avgå.
New York Times avslöjade den 29 januari i år att delar av Bushadministrationen hade kontakter i flera år med de krafter som till sist störtade Aristide.

I juni 2004 övertog FN-trupper under brasiliansk ledning ansvaret för säkerheten i Haiti. En övergångsregering med Gérard Latortue som premiärminister tillsattes i praktiken av USA. Latortues anseende föll när han hyllade rebellerna som »frihetskämpar«.

Under förra året försämrades situationen i Haiti. Rebeller fortsatte bekämpa FN-styrkor. FN-soldater och poliskåren anklagades för massakrer på civila i fattiga områden där väpnade gäng påstods ta order av Aristide.
Medan tidigare dömda krigsförbrytare frikändes vid rättegångar som dömdes ut som farsartade av internationella organisationer fängslades hundratals av Aristides anhängare på lösa grunder.

Ulf B Andersson