Kvinnors kamp för jämställdhet

reportage | 2008-03-07

En svartvit bild av Olof Palme pryder en stor vit duk bakom scenen i van der Nootska Palatset. Det knarrande trägolvet leder fram till vita trästolar som står uppradade under de kristallkronor som hänger i taket. De som inte fått plats tvingas stå längs med sidorna.
Det blir tyst i rummet då Pierre Schori, ordförande i Olof Palmes minnesfond, tar plats på scen. Han hälsar alla välkomna med ett inledande tal där han bland annat citerar Olof Palme från en kvinnokonferens i FN i Mexiko 1975.

Pierre Schori

Han uppmärksammar att förra årets pristagare Kofi Annan, FN:s tidigare generalsekreterare, inte hindrades från att komma till Sverige och motta priset. Däremot har årets pristagare, Parvin Ardalan, råkat ut för samma sak som 2005 års pristagare, Aung San Suu Kyi från Burma. Bägge har hindrats att komma och ta emot priset av förtryckande regimer. Att Parvin Ardalan har hindrats att närvara av den iranska regeringen har dock skapat ännu mer uppmärksamhet och diskussion i frågan om bristen på jämställdhet och den allvarliga situationen för kvinnor i Iran. Han fortsätter med att säga:
- Kvinnor har det svårare i Iran än män, det vet vi. Oavsett regim bör en regering lyssna på sina medborgare.

2007 års prismottagare av Palmepriset, Parvin Ardalan, stoppades av civila säkerhetsagenter i Iran när hon var på väg till Sverige den 3 mars. Hon hade redan hunnit stiga på planet, men hindrades att lämna Iran. Enligt uppgifter gav de henne ett domstolsbeslut, vilket gjorde att hon var tvungen att inbefinna sig vid säkerhetsavdelningen vid passkontoret inom 72 timmar. Dessutom beslagtogs hennes pass.

Lisbet Palme sitter på raden längst fram med sin familj och har Mona Sahlin till vänster om sig. Innan hon ska dela ut priset läser Pierre Schori upp prismotiveringen. ”Parvin Ardalan har lyckats göra kravet på lika rättigheter för män och kvinnor till en central del av kampen för demokrati i Iran. Trots förföljelse, hot och trakasserier har hon omutligt fortsatt strida för sina ideal. Den pågående och uppmärksammade kampanjen för en miljon namnunderskrifter mot diskriminering är ett lyckat exempel på detta”.

Shirin Ardalan, Parvin Ardalans syster, är på plats för att ta emot priset på hennes systers vägnar. Lisbet Palme läser upp sitt tal på engelska och riktar det till Parvin Ardalan.
- För ett par dagar sedan förberedde jag ett tal och jag har inte ändrat det. Jag står bredvid dig då du dedikerar ditt liv i kampen för kvinnors rättigheter. Din röst hörs utanför landets gräns och den ekar över världen, säger Lisbet Palme.
Hon sträcker över priset till Shirin Ardalan, vilket möts av stående applåder.
Shirin Ardalan vänder sig mot publiken och tackar från sig själv och från sin syster.
- Parvin har haft mycket svåra dagar, men erkännandet kommer betyda mycket för henne för att inte känna sig ensam i sin kamp. Tack så mycket, säger hon och ler.

Lisbet Palme överlämnar priset till Shirin Ardalan.

Lisbet Palme, Shirin Ardalan och Mona Sahlin.

Ett förinspelat videoband med ett tal från Parvin Ardalan spelas upp. Med allvarligt ansiktsuttryck ifrågasätter hon det patriarkala samhället där mannen är norm och kritiserade det iranska rättssystemet.
- I enmiljonsprojektet arbetar vi på gräsrotsnivå. Vi kräver en förändring av diskrimineringslagen och sätter fokus på demokrati och demokrati kan endast uppnås om kvinnors rättigheter respekteras.

Parvin Ardalans tal om sin kamp för kvinnors rättigheter.

Hon förklarar att organisationen för en anti-våld strategi och att de inte är rädda, trots att mer än 50 medlemmar gripits då de samlat namnunderskrifter.
- Vi vill sprida vårt budskap globalt och med stöd kan vi fungera, sade Parvin Ardalan i sitt inspelade tal.

Det möttes av stående applåder vilket sedan övergick i en paneldebatt med följande deltagare:
Arne Ruth (Publicist), Bitte Hammargren (mellanösternkorrespondent på SvD), Fataneh Farahani (Lektor vid Södertörns Högskola) och Anita Klum (Ledamot av Olof Palmes minnesfonds styrelse).

Arne Ruth

Arne Ruth jämför situationen med apartheid i Sydafrika och menar att det är ”könsapartheid” som nu pågår:
- Tvångsskillnad av kön väcker inte lika mycket uppmärksamhet som rasåtskillnader.
Han ställer frågan varför vi i Sverige inte uppmärksammat situationen mer.
- I Iran finns något som kallas för tillfälligt äktenskap, vilket är en slags prostitution där kvinnor säljer sin kropp mot betalning. Ett tillfälligt äktenskap välsignas av en mulla och det kan hålla i allt från 30 minuter till några år. Det är konstruerat för att tillfredställa mäns sexuella behov, menar Arne Ruth.
Bitte Hammargren tillägger att Iran är paradoxens land.
- Det är väldigt religiöst, men samtidigt det mest sekulariserade samhället i hela Mellanöstern. Men man ska inte se hela situationen som en kamp mellan islam och det sekulariserade samhället, utan som en kamp inom islam.

Bitte Hammargren, Fataneh Farahani och Anita Klum

Alla i panelen håller med om att Parvin Ardalan är en modig kvinna.

Anita Klum menar att kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter i allmänhet är en fråga om demokrati och Fataneh Farahani anser att Parvin Ardalans rörelse förtjänar mer uppmärksamhet.

  • Jag är optimistiskt när det gäller Iran. Frågan är hur länge regimen kommer att överleva. Min förhoppning är att den första kvinnorevolutionen genomförs i Iran och att den dagen det sker kommer regimen att gå under, säger Arne Ruth och avslutar paneldebatten.

Efter debatten tackar Pierre Schori alla på plats och riktar ett speciellt tack till Shirin Ardalan som hon ska ta med sig hem till Parvin Ardalan i Iran.

Text: Elin Kamyab
Foto: Karolina Karlsson

reportage | 2008-03-07