MR-DAGARNA2017: Feminister under hot i Turkiet

Rädslan sprider sig bland feminister i ett allt mer totalitärt Turkiet. – Vi förlorar de rättigheter som vi har vunnit, sade statsvetaren Zeynep Alemdar vid ett seminarium på Mänskliga rättighetsdagarna i Jönköping.

reportage | 2017-11-12
Av: Jennie Aquilonius
 Zeynep Alemdar, doktor i statsvetenskap vi Okan University i Istanbul och Nuray Özbay, Turkiets representant i den Europeiska kvinnolobbyn.

Zeynep Alemdar, doktor i statsvetenskap vi Okan University i Istanbul och Nuray Özbay, Turkiets representant i den Europeiska kvinnolobbyn. Foto: Jennie Aquilonius

Statsvetaren Zeynep Alemdar är ensam i Istanbul. De flesta av hennes vänner har lämnat Turkiet och inom akademin växer självcensuren. På seminariet Feminism in Turkey på MR-dagarna berättar Zeynep Alemdar att hon också funderar över sin egen framtid. Hur ska feminister och akademiker överleva i den här miljön? Hon citerar den engelske filosofen Thomas Hobbes, en av föregångarna till den moderna statsvetenskapen: ”Livet är ensamt, fattigt, otrevligt, brutalt och kort”:

– Jag har undervisat i 15 år och alltid tyckt att hans syn var alldeles för mörk. Men jag har börjat tänka att han hade ganska rätt och det är ingen trevlig känsla.

Zeynep Alemdar menar att de rättigheter som kvinnorörelsen vann under Turkiets förhandlingar om EU-medlemskap är på tillbakagång.

– Vi fick inte rättigheterna på grund av EU utan tack vare den turkiska feministrörelsens ansträngningar. Men vi kunde använda EU som hävstång, säger Zeynep Alemdar.

Nuray Özbay pekar på kvinnoorganisering redan under den osmanska tiden.

Nuray Özbay pekar på kvinnoorganisering redan under den osmanska tiden. Foto: Jennie Aquilonius

Under seminariet återkommer de tre turkiska feministerna i panelen hela tiden till det misslyckade statskuppsförsöket år 2016. Då när allt förändrades – det råder fortfarande undantagstillstånd i Turkiet och landet följer inte längre den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Mer än 50 000 personer har fängslats, däribland journalister, akademiker och politiker. Gülseren Onanç, från det största oppositionspartiet Republikanska folkpartiet, CHP, menar att rättssystemet är satt ur spel.

– Regeringen har kontroll över rättssystemet och förtrycker oppositionspolitiker, journalister och mänskliga rättighetsaktivister. 13 folkvalda parlamentsledamöter sitter i fängelse, tolv är från kurdiska partier och en kommer från mitt parti, CHP, säger hon.

Nuray Özbay, Turkiets representant i den europeiska kvinnolobbyn, menar att regeringen på det här sättet skickar en signal till andra aktivister: var försiktiga. Många organisationer i civilsamhället har blivit nedstängda, en stor del av dem är kvinnorättsorganisationer som jobbar med våld i nära relationer. Nuray Özbay upplever en stark atmosfär av rädsla.

– Det här är ett av våra största problem. För att kunna ifrågasätta måste du känna dig trygg, säger hon.

Gülseren Onanç, politiker från det största oppositionspartiet Republikanska folkpartiet, CHP, och moderatorn Charlotte Lind, projektledare på Operation 1325.

Gülseren Onanç, politiker från det största oppositionspartiet Republikanska folkpartiet, CHP, och moderatorn Charlotte Lind, projektledare på Operation 1325. Foto: Jennie Aquilonius

Zeynep Alemdar berättar att våldet mot kvinnor har ökat med 38 procent sedan 2007.

– Det finns skyddade boenden och kvinnor har vissa juridiska rättigheter när de utsätts för våld. Men 73 procent av de kvinnor som faktiskt har gått till polisen, och 27 procent av de kvinnor som vänt sig till skyddade boenden, har blivit mördade, säger hon.

Samtidigt är alla tre panellisterna överens om att bilden inte bara är nattsvart. Nuray Özbay säger att den turkiska kvinnorörelsen visserligen är hotad, men samtidigt en av de starkaste i världen. Styrkan kommer från den stora solidariteten mellan olika grupper, som kurder till socialister, hbtqi-aktivister och konservativa kvinnor.

– Den organiserade aktivismen fanns även i det Osmanska riket då våra far- och mormödrar ifrågasatte sharialagarna och kvinnors underordning, säger Nuray Özbay, och fortsätter:

– Abort var tidigare inte en fråga i Turkiet, vi hade abort under den Osmanska eran. Det här är något nytt. Våra konservativa gongos, ideella organisationer kopplade till regeringen, åker till Vatikanen och har möten med katolska organisationer, och plötsligt är de emot abort.

Zeynep Alemdar menar att stöd från EU och omvärlden är oerhört viktigt. Som exempel tar hon att Nadia Murad tilldelades EU-parlamentets pris för mänskliga rättigheter, Sacharovpriset, 2016 för sin kamp för yazidiska kvinnor som utsatts för våldtäkt och tvingats till sexslaveri av IS, Islamiska staten:

– Det var ett tecken på att den Europeiska unionen faktiskt håller koll på kvinnofrågor och kvinnors roll i fred och säkerhet. Vilket inte var fallet tidigare.

Jennie Aquilonius
[email protected]

Fotnot: Seminariet Feminism in Turkey arrangerades av Operation 1325, en paraplyorganisation som arbetar för att resolution 1325 i FN:s säkerhetsråd om kvinnor, fred och säkerhet ska förverkligas.

Amnesty Press på MR-dagarna i Jönköping

MR-DAGARNA2017: Kvinnor svårt utsatta i Honduras (10 november 2017)

MR-DAGARNA2017: Religiösa aktörer som hjältar och problemmakare (10 november 2017)

MR-DAGARNA2017: Delade meningar om säkerheten i Afghanistan (11 november 2017)

MR-DAGARNA2017: ”Hur kunde de göra så här mot en annan människa?” – Steven Watt om USA:s tortyr (12 november 2017)

Läs också

Amnesty Turkey Chair kept in jail (Amnesty International 26 oktober 2017)

Turkey: Court releases human rights defenders including Amnesty International’s Turkey Director (Amnesty International 25 oktober 2017)

Läs mer om Turkiet från Amnesty Press

”Jag kan inte se något alternativ till Erdoğan” (20 september 2017)

”Turkiet är inte Erdoğan” (8 september 2017)

Turkiet: Vad kan göras för att stoppa utvecklingen? (17 augusti 2017)

Rädslan sprider sig i Turkiet (Krönika av Bitte Hammargren 12 juni 2017 – även i nummer 2/2017)

Minnet av Hrant Dink lever (15 februari 2017- även i nr 1/2017)

Can Dündar: Erdoğan har EU-ledarna på knä (23 december 2016)

Krigets återkomst (nummer 3/2016)

BOKMÄSSAN2016: Turkiets längtan till det som en gång var (30 september 2016)

Hon var på seminarium i Stockholm – nu är Sebnem Korur Fincanci häktad i Turkiet (23 juni 2016)

Prideparad förbjuds i Istanbul – Amnesty uppmanar till protester (18 juni 2016)

PRESSFRIHETENS DAG 2016: Turkiets journalister under allt hårdare tryck (3 maj 2016)

Turkiet: 2 000 rättsfall mot personer som anklagas för att ha skymfat Erdoğan (26 april 2016)

Turkiet dränker Edens lustgård (2 oktober 2015 , även i nummer 3/2015)

Turkiet stängde grinden vid manifestation för yttrandefrihet (25 april 2016)

Vart är Turkiet på väg? (nummer 1/2016)

Nio år sedan Hrant Dink mördades: 2 000 i minnesmanifestation i Istanbul (19 januari 2016)

Turkiet inför 100-årsminnet av folkmordet (23 april 2015)

Kurder vill leda kampen för ett mer demokratiskt Turkiet - Amnesty Press rapporterar från Diyarbakir (5 mars 2013)

Jag bokar nästa resa till Istanbul (27 november 2012)

Åter till 1915 (2 augusti 2012)

Yttrandefriheten sitter trångt i Erdogans Turkiet - ”70 journalister och författare fängslade” (15 juni 2011)

När bokstaven W blir en fråga om mänskliga rättigheter (6 oktober 2009)

Kampen för pressfrihet i Turkiet (5 juli 2007)

reportage | 2017-11-12
Av: Jennie Aquilonius