En klarhet i queeranalys

böcker | 2006-02-09

Queersverige
Don Kulick (red)
Natur och Kultur

Begreppen ’queer’ och ’heteronormativitet’ har blivit ordinära uttryck inom den svenska samhällsdebatten. Liksom Don Kulick påpekar i sin inledning av ”Queersverige” har det inte bara varit queerfeminister som slängt sig med uttrycken, utan även Mona Sahlin har efterlyst en lite mer queer politik.

Trots allt detta queerältande har jag emellertid fortfarande funnit queerteorin (som egentligen inte bara är en teori utan flera) en aning abstrakt. Till och med Don Kulick själv erkänner att det tog ett tag innan han fick någon klarhet i den.

Orden ’queer’ och ’teori’ användes för första gången tillsammans år 1990 vid en konferens om homosexuell forskning, som organiserades av litteratur- och filmvetaren Teresa de Lauretis. De Lauretis hade för första gången hört talas om ordet ’queer’ inom hippa och rebelliska gay- och konstnärssamanhang i slutet av 80-talet, och med titeln ’queerteori’ ville hon utmana den heterocentriska partiskhet som lägger grunden för alla andra teorier.

I ”Queersverige” sammanställs forskning som gjorts av Sveriges första generation queerteoretiker. Varje kapitel analyserar ett svenskt fenomen utifrån ett queerperspektiv. Bland annat diskuterar bokens författare skvallerpressen och det allt växandet utbudet av dokusåpor, gayvärldens fascination av schlagermusik, liksom hur homosexuella gynnar den kapitalistiska marknaden.

Tack vare ”Queersverige” inser jag för första gången queeranalysens bredd, och varför den, i en något förenklad form, har fått ett relativt stort gehör på den politiska arenan, trots att den faktiskt bottnar i en kritik av just de institutioner som nu välkomnar den.

Det är kanske just därför som Ulrika Dahls kapitel ”Scener ur ett äktenskap: jämställdhet och heteronormativitet” blir extra intressant, då det synliggör den svenska jämställdhetsdebatten och visar hur den enbart upprätthåller heteronormativiteten.

Framförallt slås jag dock av hur mycket som tas upp i boken som idag är så självklart inom gayvärlden att jag som homosexuell aldrig riktigt har försökt förstå mig på det, eller i vissa fall ens ifrågasatt det. Fenomen som utanför ett queerperspektiv förmodligen inte skulle ha uppmärksammats.

Men ”Queersverige” är definitivt inte endast en bok för hbt-personer eller unga genusvetenskapsentusiaster. Den kan ses som en introduktionskurs till samhällsperspektiv som med tiden förmodligen enbart kommer att bli ännu mer relevanta än vad de redan är.

Den ifrågasätter och klär av. På ett sätt känner jag mig nu efteråt nästan upplyst.

Ana Falk

böcker | 2006-02-09