Skuggan från kolonialtiden

Frankrike och Algeriet har en komplicerad relation efter den våldsamma kampen för självständighet som slutade med det franska uttåget 1962. Alice Petrén berättar i ”Terroristen i Toulouse” om hur historien hänger ihop med dagens terroristbrott i Frankrike.

böcker | 2017-10-23
Av: Madelaine Seidlitz
Även publicerad i AmnestyPress #3/2017
Terroristen i Toulouse.

Terroristen i Toulouse. Foto: Appell förlag

Bok: Terroristen i Toulouse. Anteckningar om Frankrikes algeriska historia
Författare: Alice Petrén
Förlag: Appell förlag

Den 13 augusti 1999 hade den franska tidningen Le Monde en ledare med titeln ”Tidens misstag”. I samma tidning finns också en lång artikel; ”Trettiofem år av officiella lögner om brotten begångna av polisen 1961”.

Det handlar om den massaker som polisen utförde mot algeriska demonstranter i Paris den 17 oktober 1961 och som tystades ned. En rapport kom år 1997 och Lionel Jospin, dåvarande premiärministern i Frankrike, initierade sedan den utredning som Le Monde refererar till. Man kommer aldrig att veta exakt hur många som mördades men utredningen säger att det i vart fall rör sig om 48 personer men att det sannolikt rör sig om fler än så.

Om denna händelse berättar Alice Petrén i sin bok ”Terroristen i Toulouse. Anteckningar om Frankrikes algeriska historia ”. Så som titeln indikerar, knyter författaren ihop de terroristbrott som Frankrike har utsatts för i stor omfattning under de senaste åren, med Frankrikes och Algeriets komplicerade gemensamma historia. Det kan te sig vågat men fungerar bra.

Betydelsen av Frankrikes våldsamma politik i Algeriet, fram till självständigheten 1962, får utrymme liksom den diskriminering som människor av algeriskt och annat nordafrikanskt ursprung (och även andra som upplevs som muslimer) utsätts för.

MASSAKERN 1961. ”Här drunknade algerierna”.

MASSAKERN 1961. ”Här drunknade algerierna”. Foto: Wikimedia

För att få en första inblick i dessa mycket komplexa och mångfacetterade skeenden och samtidigt få sig en bra dos historia och en nulägesskildring, rekommenderar jag varmt denna bok. Alice Petréns språk är lättillgängligt med en förmåga att enkelt beskriva komplicerade skeenden.

Alice Petrén berättar inte om sin egen uppfattning. Den skulle ha varit intressant att ta del av. Som en reportagebok och – som det står på bokens baksida – ge bitar i ett komplicerat pussel mellan Alger och Paris fungerar den dock utmärkt.

I boken får vi också ta del av något om situationen i Algeriet idag, även den i högsta grad komplex. Det är viktigt att följa de två stora frågor som idag gör att Frankrike är beroende av Algeriet; arbetet mot terrorism och att få Algeriet att ta på sig rollen som en “gate-keeper” för flyktingar och migranter på väg till EU. Fortsättning följer.

Madelaine Seidlitz
madelaine.seidlitz@amnesty.se

böcker | 2017-10-23
Av: Madelaine Seidlitz
Även publicerad i AmnestyPress #3/2017