”Nya konstitutionen – en chans för Afghanistans kvinnor”

Under talibanernas styre år 1996-2001 blev burqan symbolen för förtrycket av kvinnor i Afghanistan. Men detta heltäckande klädesplagg har en lång historia och kom inte till landet med talibanerna. Därför är det inget märkligt att många kvinnor fortsätter bära burqa i dagens Afghanistan. Det sade Carol le Duc, jämställdhetssamordnare inom FN vid en diskussion arrangerad av Svenska Afghanistankommittén på Bokmässan i Göteborg.

– Skillnaden är att idag är det familjen som bestämmer, förklarar Carol le Duc. Det är ett klädesplagg som uppskattas av många, avskys av en del och som är föremål för många missförstånd från det internationella samfundet.

Omvärlden har nu stora chanser att
påverka förhållandena för kvinnorna
i Afghanistan. Det anser Carol le Duc.

I ett samhälle där det fortfarande är männen som bestämmer det mesta och i ett land där en bestående fred är långt borta är det knappast förvånande att många kvinnor bär burqa. Sexuella övergrepp, både inom familjen och från väpnade grupper, är vanligt förekommande. Som en extrem form av könsrelaterat våld nämner Carol le Duc det faktum att många kvinnor av sin egen familj förvägras rätten att uppsöka hälsovård till och med när hon är gravid. Och den kvinna som utsätts för övergrepp kan inte heller lita på rättsväsendet.

En fjärdedel av Afghanistans barn dör före fem års ålder och medellivslängden uppskattas till omkring 40 år. En av orsakerna är bristen på utbildning.
– Kvinnor har ofta ansvaret för att ordna dricksvatten och ta hand om barnen. När kvinnor inte är läskunniga är det svårt att få dem att förstå att vatten från smutsiga floder inte ska användas.
Detta ger ett könsperspektiv på fattigdomen och utbildningsbehovet, påpekar Carol le Duc.

Under talibanernas styre förvägrades kvinnor rätten att arbeta och flickor skulle inte gå i skola. Sedan talibanernas fall i november 2001 har många skolor öppnats och många flickor går nu i skolor. Men fortfarande är kvinnor andra klassens medborgare.

– I dagens Afghanistan förvägras kvinnor de mest grundläggande rättigheterna, säger hon. På bynivå skipas rättvisa av byäldsten. Tänk nu om en kvinna har blivit misshandlad av sin man; det krävs mycket för att gå dit och anmäla. I urban miljö är det inte mycket bättre. En kvinna får ofta rådet, även av jurister, att inte gå den juridiska vägen utan i stället söka medling inom familjen. De kompromisser som då nås berövar ofta kvinnan hennes lagliga rättigheter

Även om det kommer ta mycket lång tid att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i Afghanistan så anser Carol le Duc att det nu finns ett hopp om förbättringar för landets kvinnor:
– Arbetet med den nya konstitutionen innebär en unik möjlighet. Ett lands konstitution är sammanfattningen av ett lands juridiska system. Omvärlden kan nu trycka på för att kvinnorna i författningen ges grundläggande rättigheter.

Carol le Duc menar att det skulle få mycket stor betydelse om paragrafer som förbjuder diskriminering av kvinnor skrevs in i konstitutionen.

– Detta är möjligt att uppnå inom ett halvår. Detta skulle ge en politisk bas för att skydda kvinnors rättigheter så länge den nya konstitutionen gäller. Då skulle också vara möjligt att få in detta i landets lagar och på så sätt stärka kvinnornas ställning.

Den nya författningens betydelse betonas också i Amnesty Internationals rapport om hur kvinnor förvägras rättvisa i dagens Afghanistan, som publicerades den 6 oktober.
En tidigare rapport, publicerad 14 augusti, behandlade rättsväsendet i Afghanistan.

– Amnestys kontor i Kabul har gjort ett fantastiskt arbete, säger Carol le Duc till Amnesty Press.

Enligt tidsschemat ska nu en loya jirga, traditionell rådsförsamling, i slutet av året samlas för att skriva en ny författning. Carol le Duc hoppas alltså att detta ska kunna bli ett genombrott för kvinnors rättigheter.

Arbetet med den nya konstitutionen innehåller flera känsliga frågor. Den 5 oktober uppgav Teheran Times att Afghanistans 88-årige kung Zahir Shah förbereder sig på att åter lämna sitt hemland och återvända till Italien där han levde i nästan 30 år efter kuppen 1973. Anledningen sägs vara att utkastet till den nya konstitutionen inte ger monarkin någon roll i morgondagens Afghanistan.

Andra förhandsuppgifter uppger att konstitutionen kommer slå fast att Afghanistan är en islamisk stat men att sharia-lagstiftning inte kommer att införas.

En kommission på 35 medlemmar, därav sju kvinnor, har i elva månader inhämtat synpunkter från medborgare i olika delar av landet. 460 000 frågeformulär har skickats ut och möten har hållits även i byar på landsbygden.

– Många människor har svarat, sade kommissionens språkrör Abdul Ghafoor Lewal till nyhetsbyrån AP den 29 september. De som inte är skrivkunniga har skickat in kassettband och vi har fått tusentals brev.

Många kvinnor har deltagit i processen och krävt rätten till utbildning och likvärdigt deltagande i det politiska livet. Även krav på lika lön och rätten att ärva egendom finns med liksom krav på att mäns våld mot kvinnor, även i hemmet, ska betraktas som ett brott.

Inom kort väntas kommissionens förslag bli offentligt. Därefter ska de 500 delegaterna till loya jirgan under tio dagar i december försöka bli överens om den första konstitutionen sedan 1964, då Zahir Shah genomförde vissa reformer.
Skeptikerna pekar på att många av de 500 delegaterna representerar de krigsherrar som återigen kontrollerar stora delar av landet.

Landets president Hamid Karzai har välkomnat kommissionens arbete, men har varnat för att de allmänna val som planeras till nästa år kan bli svåra att genomföra då röstlängder saknas i ett land som inte haft någon folkräkning på mycket länge.

Text och bild Ulf B Andersson

Länkar:
Kritik mot bevakningen av Afghanistankriget (AP februari 2003)
Sima Samar: Glöm inte Afghanistan (AP februari 2003)
Optimistisk Hamid Karzai på Europa-resa (AP december 2002)