De svåra utmaningarna i Haiti

Djup fattigdom, återkommande naturkatastrofer, avgrundsdjupa klyftor och en oro för vad Trumps tillträde kommer att innebära för Haitis framtid – det saknas inte utmaningar för Haitis nyvalde president Jovenel Moïse. Under rubriken “Hur ska det gå för Haiti?” anordnade ABF och Latinamerikainstitutet ett seminarium med inbjudna experter med Elisabeth Eklund, Sveriges ambassadör i Haiti, som samtalsledare.

reportage | 2017-03-17
Av: Petter Svensson
Mariann Eriksson.

Mariann Eriksson. Foto: Petter Svensson

Fay, Gustav, Hannah, Ike, Sandy. För utomstående anonyma namn eller beteckningar, men för anhöriga till offren för de ständigt återkommande naturkatastroferna i Haiti är varje namn förbundet med den djupaste sorg. Senast i raden: orkanen Matthew, den värsta i sitt slag på ett årtionde, som svepte in i oktober 2016 och krävde över 1 000 dödsoffer och lämnade en enorm förödelse efter sig. Det handlade om förstörda skördar, raserade hem och ytterligare umbäranden för den redan hårt prövade befolkningen.

Frekvensen av framförallt orkaner har tilltagit sedan mitten av 1950-talet och det geografiska läget gör att landet knappast kommer att förskonas från fler, ännu ej namngivna, naturkatastrofer i framtiden. I januari 2010 drabbades landet av den värsta jordbävningen på över 200 år, skalvets epicentrum låg strax utanför huvudstaden Port-au-Prince som därför drabbades särskilt hårt. Uppskattningsvis dog mellan 100 000-150 000 personer och långt många fler skadades och blev hemlösa. Omkring 80 000 personer bor fortfarande i flyktingläger.

– Så fort någon utveckling kan skönjas slår en naturkatastrof till, men det är bara att fortsätta kämpa på. Samarbeten med lokala myndigheter och departement har ibland slagits sönder på grund av att lokala beslutsfattare och andra inblandade har dött, säger Mariann Eriksson, nytillträdd generalsekreterare för Plan International.

Det är en organisation som har bedrivit biståndsarbete på Haiti sedan 1973 och idag finns på plats i 21 haitiska samhällen och når ut till knappt 40 000 barn med sina insatser. Ett av många exempel på Haitis extrema beroende av utländskt bistånd.

– Vi jobbar mycket med frågan hur vi kan skydda barnen då de far mycket illa i spåren av katastrofer. Barnen kan försvinna och drabbas ofta av våld och övergrepp. Vi bygger upp skolor, ”safe schools”, där vi bland annat fokuserar på hur man bygger upp dessa så att de inte rasar samman och tar fram evakueringsplaner där barnen själva deltar. Vi har ett särskilt fokus på flickor, som drabbas allra hårdast av naturkatastrofer. Ökad utbildning bland flickor ger en bättre ekonomisk utveckling och en mer stabil utveckling, konstaterar Mariann Eriksson.

Jovenel Moïse installeras som president i Haiti den 7 februari 2017.

Jovenel Moïse installeras som president i Haiti den 7 februari 2017. Foto: UN Photo/Igor Rugwiza

I februari tillträdde Jovenel Moïse, en 48-årig affärsman utan politisk erfarenhet, som landets nye president efter att ha segrat i presidentvalet med närmare 56 procent av rösterna. Oppositionen gör dock gällande att det har förekommit omfattande valfusk. Även om Jovenel Moïse beskrivs som ett oskrivet blad, med en otydlig ideologisk profil, innebär valsegern sannolikt slutet på det politiska vakuum och allmänna turbulens som präglat landet alltsedan hösten 2015 då ett presidentval inleddes men aldrig kunde slutföras.

Utmaningarna är enorma. Haiti är ett av världens fattigaste länder med en extremt ojämn resursfördelning där omkring 60 procent av befolkningen lever på 2 dollar eller mindre per dag. En studie från år 2014 visar dock att den extrema fattigdomen har minskat något från år 2000 (från 31 till 24 procent), till stor del tack vare bättre utbildning. Men fortfarande dör var åttonde barn före fem års ålder, bara 40 procent har tillgång till rent vatten, och över hälften av landets medborgare saknar tillgång till grundläggande sjukvård.

– Det finns ett enormt gap mellan landets elit och massorna, där de förstnämnda inte erkänner att de har någon delaktighet i fattigdomen Eliten pratar franska och känner ingen samhörighet med det stora flertalet. Det finns inte heller någon stark hotbild mot eliten som så att säga påkallar reformer för deras egen skull, säger Mats Lundahl, professor i utvecklingsekonomi vid Handelshögskolan och Latinamerikainstitutet, som är en av Europas främsta experter gällande Haiti.

Mats Lundahl och Elisabeth Eklund vid seminariet på ABF-huset i Stockholm den 22 februari.

Mats Lundahl och Elisabeth Eklund vid seminariet på ABF-huset i Stockholm den 22 februari. Foto: Petter Svensson

Majoriteten av befolkningen är bönder och omkring 80 procent försöker leva av självhushållsjordbruk. Avsaknaden av skog och att man tvingas hugga ner kaffeträd för att istället plantera matgrödor allt högre upp på bergskedjorna (Haiti är bergigare än Schweiz), leder till erosion, krympande jordar och översvämningar vid orkaner. Denna utveckling gör att inkomsterna tenderar att sjunka på landsbygden.

– Internationella organisationers uppmaningar för att häva fattigdomen ter sig ofta som önskelistor till jultomten, då man aldrig tar hänsyn till några budgetrestriktioner och det faktum att man måste prioritera, det saknas helt enkelt strategier, menar Mats Lundahl. Den viktigaste åtgärden just nu är att skapa sysselsättning utanför jordbruket, bönderna sitter just nu på en gren och sågar ner en bit i taget.

Erosionen ökar år för år och till sist kommer det inte att gå längre, varnar Mats Lundahl:
– Haiti har inga förutsättningar för ett uthålligt jordbruk. Man har gott om arbetskraft, det är landets komparativa fördel men eftersom den är outbildad hamnar man i låglönebranschen, exempelvis textilbranschen. Det är dock bättre med jobb som ger en låg inkomst än inget jobb alls.

– Utbildning är givetvis en nyckelfaktor. Då kan man göra mer avancerade produkter och höja lönerna, problemet är att många med utbildning röstar med fötterna och bosätter sig i USA, det är den haitiska drömmen, säger Mats Lundahl.

Jørgen Sørlie Yri.

Jørgen Sørlie Yri. Foto: Petter Svensson

– En akademisk studie visar att elever inte förstår all den undervisning som idag ofta bedrivs på franska. En grundläggande demokratisering vore att alltid få utbildning på sitt eget språk, haitisk kreol. Det är en liten åtgärd som skulle kunna gynna utbildningen i landet om än i en liten skala, säger Jørgen Sørlie Yri, universitetslektor vid Trondheims tekniska universitet som forskar om förhållandet mellan Haiti och Dominikanska republiken.

Många haitier söker sig utomlands i strävan efter ett bättre liv, ”landets migranthistoria kan sägas vara lika gammal som landet själv”, menar Jørgen Sørlie Yri. Hundratusentals haitier har tagit sig till den ekonomiskt mer framgångsrika ö-grannen Dominikanska republiken, där man framförallt arbetar som säsongsarbetare på jordbruk eller på byggen – ofta under slavliknande arbetsvillkor.

Massutvisningar av haitier sker regelbundet från Dominikanska republiken och där finns en utbredd främlingsfientlighet som har gamla anor. Trots det föredrar många haitier en sådan behandling framför att återvända hem där utsikterna till ett drägligt liv ofta är mycket små.

– Bilden av haitiern som en fiende som ödelägger Dominikanska republiken går långt tillbaka i tiden och har ofta underblåsts av de övre samhällsskikten, som landets tidigare presidenter. Konsekvenserna av detta kan man se på olika sätt idag. Om en haitier misstänkts för brott är det vanligt med kollektiva bestraffningar och regelrätta lynchningar av haitier förekommer också, säger Jørgen Sørlie Yri.

Hervé Ladsou, chef för FN:s fredsbevarande operationer, besöker Haiti den 7 februari 2017.

Hervé Ladsou, chef för FN:s fredsbevarande operationer, besöker Haiti den 7 februari 2017. Foto: UN Photo/Igor Rugwiza

Sedan år 2004, i samband med att president Aristide tvingats lämna landet till följd av uppror från olika fraktioner, har den fredsbevarande FN-styrkan Minustah varit på plats i landet.

Haiti avskaffade sin militär helt 1995. Minustah består av omkring 6 000 personer, såväl poliser som militärer och domineras av latinamerikanska länder men även exempelvis Sverige bidrar med 12 poliser till FN-styrkan.
Under 2005 drev Minustah bort rebeller från flera städer. Därefter har FN-styrkan, tillsammans med polisen, framförallt bekämpat den omfattande gängkriminaliteten. Hård kritik har riktats mot FN:s engagemang i Haiti. FN-soldater från Nepal antas ligga bakom utbrottet av kolera år 2010, som hittills skördat omkring 10 000 dödsoffer och smittat över 600 000 personer.

Amnesty International har riktat skarp kritik mot FN:s agerande.

Efter att FN avfärdat krav på ersättning från de drabbade har en stämning mot organisationen lämnats in i USA. Därtill har FN-soldater varit inblandade i våldtäktsfall. Nu står man i begrepp att fasa ut de militära komponenterna och ersätta Minustah med en ny FN-mission, och den 15 mars ska FN:s generalsekreterare presentera sin rapport angående detta.

– FN-styrkans betydelse har varit enorm, det hade helt enkelt inte gått annars. Det finns ett djupt, legitimt misstroende gentemot den inhemska polisen. På grund av det som har hänt tycker dock många illa om Minustah, men det finns inga andra alternativ innan man successivt har fasat in en inhemsk, professionell yrkeskår, menar Mats Lundahl.

Haitis nyvalde president Jovenel Moïse.

Haitis nyvalde president Jovenel Moïse. Foto: VOA Creole Service/Wikimedia

– Internationella organisationer är helt beroende av FN:s närvaro, och FN är nyckeln för att organisera katastrofinsatser och utifrån det jobba med långsiktig utveckling, säger Mariann Eriksson.

En annan lika högaktuell som oviss fråga är vilka följderna kommer att bli av Donald Trumps presidentskap. USA har alltid haft ett stort inflytande på Haiti och nästan all export går dit. USA har tidigare varje år gett omkring 13 000 haitier tillstånd att invandra. Därtill finns många papperslösa haitier i USA som skickar hem många gånger livsviktiga pengatillskott till sina anhöriga i hemlandet. År 2008 stod USA i begrepp att deportera 30 000 haitier, vilket Obama beslutade att skjuta på framtiden när han tillträdde som president. Vad som nu kommer att hända är högst oklart.

– Risken är också stor att Haiti kommer att drabbas av tullar framöver, på textilsidan har man idag ett förmånligt avtal med USA där man kommer in tullfritt med vissa produkter som uppfyller vissa lågt ställda krav och det avtalet löper ut nästa år. Frågan är vad som kommer att hända då, det blir man orolig för, säger Mats Lundahl.

Petter Svensson
petter.svenne@gmail.com

Bakgrund/Haiti

Den 5 december 1492 landsteg den spanske sjöfararen Christopher Columbus i Haiti och förklarade området spanskt. Senare delades ön Hispaniola mellan Frankrike och Spanien, en uppdelning som så småningom blev dagens Haiti och Dominikanska republiken.

Ett slag mellan haitiska rebeller och polska soldater i fransk tjänst 1802-1803.

Ett slag mellan haitiska rebeller och polska soldater i fransk tjänst 1802-1803. Foto: January Suchodolski

Den franska revolutionen 1789 inspirerade även invånarna på Hispaniola och under ledning av den tidigare slaven Toussaint Louverture inleddes ett uppror. År 1804 utropades Haiti och blev den första självständiga staten i världen som styrdes av svarta.

År 1825 planerade Frankrikes kung Karl X en återerövring av Haiti och en flottstyrka skickades iväg. Haiti tvingades sedan fram till 1947 betala skadestånd till Frankrike som kompensation för plantager och slavar som kolonialmakten haft på ön. Politisk instabilitet präglade Haiti under 1800-talet och ekonomin led av avtalet om kompensation till Frankrike.

Amerikanska marinkårssoldater jagar banditer i Haiti 1919.

Amerikanska marinkårssoldater jagar banditer i Haiti 1919. Foto: U.S. National Archives and Records Administration/Wikimedia

Under 1900-talet blev det USA som skulle ockupera Haiti då USA åberopade den så kallade Monroedoktrinen som gav stormakten en självpåtagen rätt att kontrollera den amerikanska hemisfären. 1915 skickades marinkåren till Haiti och USA blev kvar fram till 1934. USA fortsatte utöva ekonomisk och politisk kontroll även efter ockupationens slut.

År 1957 valdes François ”Papa Doc” Duvalier till president. Han inrättade en fruktad styrka ” Tontons Macoutes” som terroriserade meningsmotståndare. Vid presidentens död 1971 tog sonen Jean-Claude ”Baby Doc” Duvalier över makten. Duvaliers antikommunism gjorde att förbindelserna med USA förbättrades när Ronald Reagan blev president 1981.

Jean-Claude (vid ratten) and Michèle Duvalier på väg till flygplatsen den 7 februari 1986.

Jean-Claude (vid ratten) and Michèle Duvalier på väg till flygplatsen den 7 februari 1986. Foto: Wikipedia

År 1986 störtades dock Baby Doc och USA flög honom till exil i Frankrike. En period av fortsatt terror från Tontons Macoutes och militärkupper följde innan val till sist kunde hållas 1990. Den tidigare prästen Jean-Bertrand Aristide vann valet och med en kraftfull vänsterretorik utlovade han förändringar i Haiti. Valet sågs som det första demokratiska valet i landets historia men det dröjde bara åtta månader innan Aristide störtades i en militärkupp.

Raoul Cédras blev den nye härskaren och Aristide flögs till exil i Frankrike efter att ambassadörerna från USA, Venezuela och Frankrike lyckats förhandla med militären för att förhindra att Aristide avrättades. Militärkuppen väckte en storm av protester och fördömdes av FN:s generalförsamling och OAS, de amerikanska staternas samarbetsorganisation. Endast Vatikanstaten erkände kuppregimen i Haiti.

USA:s president Bill Clinton förhandlade till sist fram militärregimens avgång och FN:s säkerhetsråd gav klartecken till att USA skulle leda en styrka för att återinsätta Aristide. Den 15 oktober 1994 kunde Aristide åter inta presidentposten i Haiti och satt kvar som president till 1996. År 2000 hölls presidentval igen och Jean-Bertrand Aristide vann med 88 procent av rösterna sedan oppositionen i Convergence Démocratique, CD, valt att bojkotta valet.

Aristides andra presidentperiod kännetecknades av en djup polarisering i det haitiska samhället. Oppositionen anklagade presidenten och dennes parti Fanmi Lavalas för övergrepp och förföjelse av oppositionella. Försök från Aristides sida att förhandla med CD för att bryta dödläget misslyckades medan demonstrationer mot presidenten samlade bland annat studenter.

Marinkårssoldater från USA patrullerar i Port-au-Prince den 14 april 2004.

Marinkårssoldater från USA patrullerar i Port-au-Prince den 14 april 2004. Foto: LCPL KEVIN MCCALL, USMC/Wikimedia

I februari 2004 utbröt ett väpnat uppror och snart hade rebellerna tagit kontroll över allt fler städer. Den 29 februari 2004 avgick Aristide och ett plan från USA flög ut honom ur landet med destination Centralafrikanska republiken. Senare bosatte sig Aristide i Sydafrika. Soldater från USA, Frankrike, Chile och Kanada flögs till Haiti och senare tog en större FN-styrka kontroll över Haiti. Upproret och avsättandet av Aristide är fortfarande ett omdebatterat kapitel i Haitis historia och graden av direkt inblandning från USA har diskuterats. Därtill kommer det faktum att Aristide själv hävdar att han inte avgick frivilligt utan under tvång då alternativet sades vara att han skulle dödas.

Bland de som stod bakom upproret fanns personer som under tidigare regimer anklagats för allvarliga människorättsövergrepp.

De första åren efter FN-styrkan Minustahs anländande präglades av fortsatt oro. Rebeller fortsatte bekämpa FN-styrkor. FN-soldater och poliskåren anklagades för massakrer på civila i fattiga områden där väpnade gäng påstods ta order av Aristide.

Tidigare dömda krigsförbrytare frikändes vid rättegångar som dömdes ut som farsartade av internationella organisationer. Hundratals av Aristides anhängare fängslades på lösa grunder.

Aristide återvände till Haiti år 2011. Samma år återvände också Jean-Claude ”Baby Doc” Duvalier till Haiti.

Ulf B Andersson

Långvarigt engagemang för Haiti

Amnestyveteranen Rose-Marie Asker, också ordförande i Sunnes FN-förening, har ett långvarigt engagemang för Haiti. Här berättar hon om sin senaste resa.

En nära kontakt har under åren funnits mellan en människorättsorganisation i Haiti – Rèseau National de Défense des Droits Humain (RNDDH) – och Amnesty. I början av 1999 utsattes generalsekreteraren för RNDDH, Pierre Esperance, för ett försök till utomrättslig avrättning. Han överlevde och fick sin rehabilitering i Sverige med hjälp av Svenska Amnestyfonden

Två besök på Haiti, åren 2010 och 2012, på inbjudan av RNDDH har därefter ägt rum för att titta närmare på kvinnors situation i förhållande till ESK-rättigheterna, fattigdomen och kvinnors utsatthet för sexuellt våld. Vid dessa besök har bland andra Anita Klum, tidigare generalsekreterare i Svenska Amnesty, Anki Wetterhall, vilken tidigare har arbetat på Amnestys sekretariat i Stockholm, samt Rose-Marie Asker, landsamordnare inom Svenska Amnesty, deltagit.

I december 2016 genomförde Anki Wetterhall, Rose-Marie Asker och Lena Hallberg en förstudie på Haiti för att titta på behoven och möjligheterna för utbildning för fattiga, vuxna kvinnor som inte kunnat studera när de var yngre. Detta ska leda till att de därefter ska hitta någon form av arbete för att kunna försörja sig och sina familjer. Gruppen var inte i Haiti för Amnesty, utan för Sunne FN-förening, där Rose-Marie Asker är ordförande.

Efter besöket på Haiti kommer gruppen åter att rekommendera den svenska regeringen att ge mer stöd till Haiti. Landet är det fattigaste landet i den amerikanska hemisfären och Sverige vill vara med och få bort fattigdomen i världen. Att då ge stöd till Haiti vore ett sätt att visa att man verkligen vill vara med i fattigdomsbekämpningen. Sverige har gett mycket pengar via FN på Haiti och det är bra! Men det skulle vara bra om Sverige dessutom kunde ge stöd till andra typer av projekt, till exempel genom människorättsorganisationer i landet som är väl fungerande men har svårt att ekonomiskt klara sitt arbete.

Detta är ett budskap som gruppen kommer att framföra till Sveriges regering. Gruppen rekommenderar även att RNDDH genomför studieciklar för kvinnor som behöver någon form av utbildning som ska leda till jobb.

Det som efter hemkomsten oroar gruppen är att Pierre Esperance den 28 december 2016 fick ett hot riktat mot sitt liv; ett brev tillsammans med en pistolkula. Informationen har förts vidare till Amnestys Haitiutredare som numera finns i Mexico, samt till UD och Sveriges ambassadör för fransktalande Karibien. Hotet visar att Haiti och dess medborgare fortfarande är utsatta för det politiska våldet.

Rose-Marie Asker
rose-marie.asker@mail.amnesty.se

Läs mer om Haiti från människorättsorganisationen RNDHH

Läs mer om Haiti från Amnesty Press

”Baby Doc” förnekade brott vid historiskt förhör (4 mars 2013)

Haiti efter katastrofen (11 mars 2010)

”Det finns hopp för Haiti” (24 mars 2006)

Haiti har fått en ny chans (nummer 1/2006)

AP i Haiti: Högt valdeltagande – Preval väntas bli president (9 februari 2006) Haiti: Rebelledare lovar återskapa ordningen (14 oktober 2004)

Haiti efter Aristide: Fortfarande ett land i kris (17 september 2004)

Sydafrika ger Aristide tillfällig asyl (13 maj 2004)

Haiti efter krisen (31 mars 2004)

”Laglöst i norra Haiti” (23 mars 2004)

Haiti: Över 10 000 demonstrerade för Aristides återkomst (6 mars 2004)

Krisen i Haiti: AP ger en bakgrund (5 mars 2004)

Haiti: Rebellerna hotar med anfall mot Port-au-Prince (23 februari 2004)

Oro för massflykt från Haiti – Aristide vädjar om hjälp 17 februari 2004)

Haiti i uppror (nummer 1/2004)

Två röster om Haiti (17 februari 2004)

Haiti fyllde 200 år: Tårgas mot demonstranter (2 januari 2004)

Haiti: Fortsatta protester mot Aristide – åtta döda (27 december 2003)

reportage | 2017-03-17
Av: Petter Svensson