Sudan: Revolutionen som segrade

Efter 30 år vid makten tvingades Sudans president Omar al-Bashir bort från makten. Nu har de civila krafter som med icke-våld genomförde revolutionen tagit över en del samhällsfunktioner. Entusiasm blandas med skepsis inför framtiden.

reportage | 2020-03-16
Av: Jenny Gustafsson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2020
En demonstrant håller upp Sudans gamla och nya flagga.

En demonstrant håller upp Sudans gamla och nya flagga. Foto: Jenny Gustafsson

Bakry, mellanbrodern i familjen Osman, lutar sig fram över vardagsrumsbordet.

– Jag är bara realist! Du är alldeles för optimistisk, du ser inte till fakta!

Hans pappa vilar händerna lugnt i knät och skakar på huvudet.

– Du kommer se, vi är på rätt väg. Sudan kommer bli bättre.

Så fortsätter diskussionen. Om läget efter förra årets revolution, som tvingade bort Omar al-Bashir från makten efter 30 års despotiskt styre. Mamman, liksom Bakry, är skeptisk. Situationen är skör, säger de, kanske väntar en ny militärkupp. Folk är inte redo för förändring. En av systrarna däremot, Baraa, som sitter bredvid pappan i soffan, delar hans inställning.

– Jo. Folk vill framåt nu. Bara det finns motivation så kommer det gå, säger hon.

 Osman Abdallah.

Osman Abdallah. Foto: Jenny Gustafsson

Så går samtalen nästan varje kväll. Familjen, likt de flesta i Sudan idag, är djupt engagerad i landets framtid. Men smått överraskande så är det pappan, Osman Abdallah, och inte något av barnen, som är mest aktiv. Han valdes nyligen till representant för bostadsområdets ”motståndskommitté”, de volontärgrupper som blivit en stark kraft i Sudan sedan revolutionen.

– Jag är undantaget! Vi är två som är över 50 år, resten är ungdomar, säger han.

Idag har varje bostadsområde i Khartoum och andra sudanesiska städer sin egen kommitté, där de som bor i området deltar på frivillig basis. De började formas under Sudans förra protestvåg 2013, men det är först nu, efter Omar al-Bashirs fall, som de kommit att spela en viktig roll i samhället.

– Vi skyddar revolutionen, gör saker som behövs i varje område. Och det är mycket, för vi har 30 års förfall bakom oss, säger Hamida Khalil från motståndskommittén i Arkawit, en av Khartoums förorter.

Hamida Khalil tillhör en av motståndskommittéerna i huvudstaden Khartoum. Frivilligt arbete är ett sätt att skydda revolutionen.

Hamida Khalil tillhör en av motståndskommittéerna i huvudstaden Khartoum. Frivilligt arbete är ett sätt att skydda revolutionen. Foto: Jenny Gustafsson

Hon står inne på vårdcentralen i Arkawit en fredagsförmiddag i januari. Vanligtvis är det tyst och tomt på fredagar, den första dagen på helgen. Men idag är lokalerna fulla av folk. Hamida Khalil och de andra, klädda i neongula västar, tar emot familj efter familj. Läkare och sjuksköterskor, som jobbar gratis på sin lediga dag, gör allt från bröstcancer-tester till undersökningar av hörsel och syn.

– Utan sådana här dagar är det svårt för folk att ha råd med sjukvård. Nästa helg ska vi städa gatorna i området, säger Hamida Khalil och visar bilder på sin mobil där ungdomarna kör bort stora lass med sopor.

Så kommer en ung kille i gul väst in på vårdcentralen. Han har tillbringat natten på ett bageri längre bort på gatan, och knappt sovit. Den ekonomiska kris som pågått i flera år – och som startade hela revolutionen – fortsätter orsaka ytterligare kriser. Brödkriser, bensinkriser. Sedan början av året turas ungdomar om att sova på bagerierna, för att hindra stölder av bröd och mjöl.

Det är svårt att greppa vidden av hur korrupt den förra regimen var, hur mycket skada den åsamkade landet. Så mycket som 80 procent av budgeten kunde läggas på militären och stora summor hamnade i privata fickor. När Omar al-Bashir häktades efter revolutionen hittades resväskor med flera miljoner euro, dollar och sudanesiska pund i hans hus.

Trots rikedomar i guld och andra mineraler, och bördig jordbruksmark utmed Nilen, så lever fortfarande halva befolkningen i Sudan i fattigdom. Sjukvård, skolor, infrastruktur, allt var eftersatt under åren av diktatur. Och inte minst, människors frihet.

– Vi kämpade otroligt hårt när vi började som aktivister, säger Akram Ahmed från motståndskommittén i Omdurman, mitt emot Khartoum på andra sidan Nilen.

Han var en av grundarna till den tidiga demokratirörelsen Girifna, som bildades redan 2009 och året efter ställde upp i de första flerpartivalen. Försöken att utmana Omar al-Bashir och hans parti NCP, som idag har upplösts och förbjudits, misslyckades dock. Efter att gång på gång ha arresterats och torterats bodde Akram Ahmed under flera år månadsvis i Egypten.

– Säkerhetstjänsten visste precis vem jag var. Varje gång det var demonstrationer i Khartoum ringde de till mig – men då skickade jag en selfie från Kairo, säger han och ler.

Ungdomar lyssnar på en psykolog som berättar om om hiv/aids, säkert sex etc.

Ungdomar lyssnar på en psykolog som berättar om om hiv/aids, säkert sex etc. Foto: Jenny Gustafsson

Idag är Akram Ahmed en ledande kraft i nätverket av motståndskommittéer, som består av drygt 400 grupper i huvudstadsområdet. I hela Sudan finns runt 1 700 kommittéer, säger han. De är organiserade i en slags hierarki med flera förgreningar – varje bostadsområde har en mindre grupp som träffas med tre dagars mellanrum, och representanter från dessa möts var femte dag.

– Vi har lärt oss från revolutioner på andra platser; Sydafrika, Indien, Serbien. Det viktigaste är att använda icke-våld, det är grunden, säger Akram Ahmed.

De konsekvent fredliga metoderna är vad som gör Sudans revolution olik många andra. Knappt någon våldsverkan eller skadegörelse skedde alls, trots att regimen grep, misshandlade och tog livet av demonstranter från första dagen. Minst 246 personer dödades under revolutionen – hälften av dem under en enda dag, den 3 juni 2019, när beväpnade säkerhetsstyrkor förvandlade den två månader långa sittstrejken i Khartoum till ett blodbad.

 Protesterna utanför arméns högkvarter pågick dygnet runt.

Protesterna utanför arméns högkvarter pågick dygnet runt. Foto: M.Saleh/Wikimedia

– Vi var helt obeväpnade då, ingen kunde ta med sig något som ens liknade ett vapen. Till och med den amerikanske ambassadören genomsöktes när han kom till sittstrejken, säger Hamida Khalil och visar ett filmklipp på sin telefon, där hennes fyraåriga systerdotter hjälper till att visitera personer.

Om det var kommittéerna som skötte mobilisering och representerade gatans röst, så var fackföreningsrörelsen Sudanese Professionals Association, SPA, den revolutionära spindeln i nätet.

SPA.

SPA.

Även SPA har sitt ursprung i proteströrelsen 2013, då en handfull fackförbund – alla bannlysta av regimen – började mötas och verka i det tysta. Under flera år byggde de sedan i hemlighet upp ett starkt nätverk. När protesterna mot Omar al-Bashir startade i december 2018 var de redo att ställa sig vid rodret.

– Vi insåg att någon måste dirigera rörelsen. Inte leda den politiskt, men ge direktioner om mötesplatser, tidpunkter, koordination, säger kirurgen Hiba Omer Ibrahim, en av SPA:s grundare.

Hon har precis kommit ut från operationssalen på sjukhuset där hon arbetar, i ett av Khartoums tätbefolkade bostadsområden. Solen har börjat leta sig nedåt mot horisonten: det har varit en lång dag. Hon tar av sig munskyddet men låter det blå nätet sitta kvar runt håret.

Två av medlemmarna i Arkawits kommitté tar en paus efter en lång dag på vårdcentralen.

Två av medlemmarna i Arkawits kommitté tar en paus efter en lång dag på vårdcentralen. Foto: Jenny Gustafsson

– Vi bestämde tidigt att vi i ledningen inte skulle delta i protesterna, vi skulle istället hålla oss gömda och organisera. Allt skedde över WhatsApp, vi möttes aldrig på riktigt. Ingen visste vad jag gjorde, inte ens min man och mina barn, säger Hiba Omer Ibrahim.

Ändå greps hon av säkerhetstjänsten, efter bara några veckor, och hölls arresterad i två månader.

– Tolv personer kom till mitt hem för att gripa mig. De hade avlyssnat och övervakat mig, de visste allt. Men jag var snabb och hann slå sönder min telefon innan de tog mig, säger hon.

Ahmed El-Kheir torterades till döds.

Ahmed El-Kheir torterades till döds.

Över 1 000 personer arresterades i Sudan under revolutionen. Både män och kvinnor kom ut med sitt hår avklippt, och med skador efter misshandel och tortyr. I februari 2019 torterades läraren Ahmed El-Kheir till döds i staden Kassala – idag är hans död den enda som fått ett rättsligt avslut. 29 personer, men ingen av de som gav order, dömdes till döden i december förra året.

Under en manifestation i Khartoum i början av året går Omer Ibrahim omkring med sin mobil och filmar vad som händer. ”Martyrerna har inte dött, de finns fortfarande ibland oss!” ropar studenter som bär på plakat med bilder på sina vänner som dödades under revolutionen. Omer Ibrahims ögon blir blanka. Att tänka på det mörka som hänt är tungt.

– Men under demonstrationerna kände jag ingen rädsla. Det är en mäktig känsla att stå längst fram i ledet, mitt emot beväpnade män, och ändå känna lugn. Jag såg rädslan växa i deras ögon istället, säger Omer Ibrahim.

 ”Blod för blod” kräver demonstranter i Omdurman den 21 augusti 2019 när rättegången inleds mot de som torterade läraren Ahmed El-Kheir till döds. Den 30 december dömdes 29 personer från underrättelsetjänsten till döden.

”Blod för blod” kräver demonstranter i Omdurman den 21 augusti 2019 när rättegången inleds mot de som torterade läraren Ahmed El-Kheir till döds. Den 30 december dömdes 29 personer från underrättelsetjänsten till döden. Foto: Ahmed Mustafa/AFP/TT

Idag verkar både SPA och motståndskommittéerna helt i det öppna, ljusår från hur det var förut. De har sociala media-kanaler och kommunicerar öppet om sina möten och events. Kommittéerna har emblem med olika symboler – Arkwaits är en tiger, ”för de kallade oss tigrar och lejon när vi stod emot regimens kulor”. Och SPA har ett högkvarter omgivet av en stor trädgård mitt i Burri, ett av de mest aktiva områdena under revolutionen.

– Polisen behandlar oss helt annorlunda idag. Om du säger att du är från en motståndskommitté så respekterar de dig, säger Akram Ahmed.

Omar al-Bashir avsattes efter 30 år.

Omar al-Bashir avsattes efter 30 år. Foto: Wikimedia

Men arbetet har knappast blivit enklare. Sudan styrs efter Omar al-Bashirs fall av dels en övergångsregering ledd av premiärminister Abdalla Hamdok, och dels av ett militärt-civilt övergångsråd. Flera militärer i rådet kommer från den förra regimen, däribland rådets ledare Abdel Fattah al-Burhan och generalen Mohamed Hamdan Dagalo, allmänt kallad ”Hemedti”.

Han var aktiv i janjawid-milisen som bekämpade upproret i Darfur från 2003 och blev senare ledare för Rapid Support Forces, RSF, en specialstyrka som bildades 2013. RSF anklagas för delaktighet i massakern på demonstranter i Khartoum den 3 juni 2019.

Detta gör att många, däribland personer som Bakry Osman och hans mamma, tvivlar på den sköra demokratiska processen.

– För oss är det på många sätt svårare idag, eftersom alla har olika prioriteringar. Jag var emot avtalet mellan militären och de civila till exempel, det var för många kompromisser, säger Omer Ibrahim.

Vilken roll de civila krafterna kommer spela i framtidens Sudan återstår att se. Läraren Gamariea Omer, en annan av SPA:s grundare, säger att nätverket inte har något politiskt syfte.

– Vi vill bara bygga upp fackförbunden igen. Vi har ingen gemensam ideologi, politik är till för politiska partier, säger hon.

Abdulmoneim Suleiman, en journalist som levt länge i exil, menar att risken med motståndskommittéerna är att de politiseras, att ledarna använder dem för sina egna syften:

– Det har redan börjat ske, tyvärr, och jag tror att det kommer bli ett stort problem i framtiden.

Foto: Karta: Lotta Lundin

Att bedriva viktiga samhällsfunktioner som sjukvård och sophämtning med ideella krafter är också ohållbart i längden. Behoven i Sudan är övermäktiga, inte minst i områden som Darfur och Nubabergen, där den förra regimen förde långa krig mot sin egen befolkning. Nästan alla menar att fred just nu är det viktigaste av allt, och grunden för allting annat.

– Det är vad som fick mig att bli en aktivist från allra första början, säger Akram Ahmed. När en vän från Darfur berättade om hur hans mamma och syskon mördats av regimen, då insåg jag att icke-våld är den enda vägen framåt.

Jenny Gustafsson
jennygus@gmail.com

Läs också

Sudan - säkerhetsstyrkorna som attackerade demonstranter måste ställas till svars (Amnesty International 10 mars 2020)

Ett tåg anländer från huvudstaden Khartoum till staden Atbara för att fira att ett år gått sedan den första demonstrationen hölls 19 december 2018. Det som började i Atbara blev till en revolution som svepte bort Omar al-Bashirs 30-åriga styre.

Ett tåg anländer från huvudstaden Khartoum till staden Atbara för att fira att ett år gått sedan den första demonstrationen hölls 19 december 2018. Det som började i Atbara blev till en revolution som svepte bort Omar al-Bashirs 30-åriga styre. Foto: Ashraf Shazly/AFP/TT

Protesterna i datum

19 december 2018. Protester bryter ut i en rad städer i Sudan mot prishöjningar. Snart utvidgas kraven till att handla om att president Omar al-Bashir ska avgå.

Vintern 2019. Många grips och demonstranter dödas vid sammanstötningar. Den 22 februari utlyses undantagstillstånd.

6 april 2019. SPA uppmanar till en marsch till arméhögkvarteret i Khartoum. Hundratusentals människor sluter upp och många stannar kvar på platsen. I motsats till andra delar av säkerhetsapparaten vägrar armén att ingripa mot demonstranterna.

11 april 2019. Militären störtar Omar al-Bashir. Samtal inleds med proteströrelsen men demonstrationerna fortsätter.

 Sudanesiska säkerheststyrkor uppradade längs med muren som gränsar mot militärhögkvarteret i Khartum, strax före attacken den 3 juni 2019.

Sudanesiska säkerheststyrkor uppradade längs med muren som gränsar mot militärhögkvarteret i Khartum, strax före attacken den 3 juni 2019. Foto: Amnesty International

3 juni 2019. Massakern i Khartoum. Specialstyrkan RSF anses ha varit huvudansvarig när över 100 personer dödas i en attack mot demonstranternas läger. Sexuellt våld används också mot både kvinnor och män.

9 juni 2019. En generalstrejk får stor anslutning. Tre dagar senare återupptas förhandlingar mellan proteströrelsen och det militära övergångsrådet.

21 augusti 2019. Abdalla Hamdok blir premiärminister efter en överenskommelse om att ett råd med både civila och militärer ska styra Sudan under en övergångsperiod fram till november 2022. Rådet får kritik för att bara två av elva medlemmar är kvinnor.

Fakta/Sudan

Huvudstad: Khartoum
Politik: Självständigt från Storbritannien 1956. Motsättningarna kring Sydsudan ledde till flera krig som avslutades med en fredlig separation 2011. Omar al-Bashir tog makten i en militärkupp 1989. Hans parti NCP styrde enväldigt och en islamisering inleddes. År 2003 inleddes ett uppror i Darfur som slogs ned med hårda metoder. Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag åtalade 2009 Omar-Bashir för folkmord. Omfattande protester inleddes i december 2018 och den 11 april 2019 tvingades presidenten att avgå.
Yta: 1 886 068 km 2 (Sverige 449 964 km 2)
Befolkning: 41,6 miljoner.

Omar al-Bashir

Han ledde 1989 en militärkupp som störtade den demokratiskt valda regeringen under ledning av Sadiq al-Mahdi. Omar al-Bashir grundade 1998 partiet NCP, Nationella kongressen, som dominerade sudanesisk politik fram till 2019. Omar al-Bashir vann alla val men anklagades för valfusk och oegentligheter.
Efter att ha tvingats avgå 11 april 2019 fängslades Omar al-Bashir och han dömdes den 14 december till två års fängelse för pengatvätt och korruption.

Girifna

En ungdomsdominerad icke-våldsrörelse som bildades av universitetsstudenter i oktober 2009 för att protestera mot ”krig, korruption, diktatur, orättvisa och diskriminering av minoriteter”. Girifna såg valet 2010, det första flerpartivalet på flera decennier, som en möjlighet att utmana Omar al-Bashir och uppmanade folk att rösta bort NCP från makten. Aktivister i Girifna drabbades av trakasserier och fängslanden och 2012 drev Amnesty en kampanj mot förföljelserna.
Girifna är arabiska och betyder ”Vi har fått nog”.

SPA

Sudanese Professionals Association är en sammanslutning av 17 olika fackföreningar, för bland annat läkare, journalister och jurister, som bildades 2018 efter flera misslyckade försök att bilda en sammanslutning.
Under Omar al-Bashirs styre bekämpades självständiga fackföreningar och Sudan Workers Trade Union Federation, SWTUF, som bildades 1950 förvandlades till ett redskap för att ”mobilisera massorna för produktion och försvar för den islamiska statens autenticitet”. I december 2019 beslöt det styrande rådet att SWTUF ska upplösas.

Fredssamtal

Under hösten 2019 har fredssamtal hållits i Sydsudans huvudstad Juba för att lösa de olika väpnade konflikter som pågår i Sudan. Rebellgrupper från Darfur och delstaterna South Kordofan och Blue Nile har deltagit.

ICC

I mars 2009 utfärdade ICC, Internationella brottmålsdomstolen, en internationell arresteringsorder för Omar al-Bashir. Chefsåklagaren Luis Moreno-Ocampo ville ställa Sudans president inför rätta för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. FN:s säkerhetsråd hade 2005 beslutat att hänskjuta situationen i Darfur till ICC. Elva länder röstade för medan Algeriet, Brasilien, Kina och USA lade ned sina röster.

Den 11 februari 2020 meddelade militärrådet i Sudan att Omar al-Bashir och andra personer som söks av ICC ska överlämnas. Amnesty välkomnade beskedet och uppmanade Sudan att omedelbart skicka Omar al-Bashir till Haag.

FN-styrka

Sedan 2007 finns UNAMID, en gemensam styrka från FN och AU (Afrikanska unionen) i Darfur. I januari 2020 bestod styrkan av drygt 8 000 personer, varav drygt 4 000 är soldater.

Faktatexter: Ulf B Andersson

Läs mer från Amnesty Press

Efter 30 år med Omar al-Bashir – nu ska ett nytt Sudan byggas (18 april 2019)

Fyra döda vid nya protester i Sudan - möt Mai Shutta från ungdomsrörelsen Girifna (7 december 2012)

Delade ut flygblad i Khartoum - dömd till tre månaders fängelse (23 mars 2011)

Sudanesiska kvinnor i protest för frigivning av demonstranter(15 februari 2011)

Sex universitet omringade av polis - student avled efter protesterna på söndagen (31 januari 2011)


President al-Bashir vill ha samlingsregering (3 januari 2011)

Lubna Ahmad al-Hussein trotsade byxförbudet i Sudan (30 september 2010)
President al-Bashir installeras i dag kvar men trycket ökar från ICC (27 maj 2010)

Upplagt för Bashir-seger i första fria valet på 24 år (10 april 2010)

ICC lägger ner åtal mot rebelledare i Darfur (9 februari 2010)

Tragedin Darfur (14 mars 2008)

Darfur i backspegeln (26 februari 2008)

Protestdag för Darfur (2 maj 2007)

I Darfur är allt som vanligt, fast värre (27 september 2006)

Darfur – varning för folkmord (11 juni 2004)

Läs mer om Sudan från Amnesty Press


President al-Bashir installeras i dag kvar men trycket ökar från ICC (27 maj 2010)

Upplagt för Bashir-seger i första fria valet på 24 år (10 april 2010)

reportage | 2020-03-16
Av: Jenny Gustafsson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2020