Kritik mot bevakningen av Afghanistankriget

Konsekvenserna av terrordådet den 11 september i USA blev för pakistanska journalister en möjlighet att på nära håll studera internationell press. Vid USAs invasion av Afghanistan förbjöd talibanregimen internationell mediabevakning i landet. Istället var den media främst stationerad i tre pakistanska städer: Peshawar i nordväst, Quetta i väst och Islamabad i öst.

Iqbal Khattab är den internationella organisationen Reportrar utan gränsers, RUGs, representant i Pakistan. Inbjuden av svenska RUG talade Khattab om mediabevakningen av Afghanistankriget – sett med lokala ögon. Seminariet hölls den 17e februari i Sidas lokaler i Stockholm.

• Pakistanska journalister såg det som en positiv möjlighet att lära känna andra journalister, att arbeta tillsammans med en internationell press som man såg upp till och influerades av, sa Iqbar Khattab.

Snart började Khattabs mobil ringa med förfrågningar från utländska journalister om att börja ett samarbete. De behövde hjälp med alltifrån guidning till information om det inrikespolitiska läget. Khattab arbetade främst med ett team franska journalister. Bland annat tog de sig illegalt in i Afghanistan och var vid ett tillfälle så nära en bombexplosion, att Khattab förlorade hörseln på ett öra i flera veckor.

Iqbar Khattab, RUG Pakistan.

• Att från Pakistan bevaka Afghanistankriget var löjligt. Det fanns ingen information, inga trovärdiga källor och inga möjligheter att dubbelkolla den information som gavs. Alla litade på informationen som Pentagon och USA förmedlade på presskonferenser.

USA hade lärt sig från Gulfkriget, menade Khattab: ”Håll dig på hotellrummet så förser vi dig med information och bilder”.

För många pakistanska journalister innebar samarbetet nyttiga erfarenheter och vidareutbildning. Men på andra håll blev relationen mer problematisk.

• De stora mediabolagen hade råd att betala mycket för hjälp från professionella lokala journalister. Andra mediabolag betalade mindre och fick svårare att hitta professionell hjälp.

• En del journalister hade även begränsad erfarenhet av Afghanistans politik, kultur och traditioner.

Konsekvensen blev i värsta fall att de missleddes både av mindre professionella ”guider” och av myndigheter, enligt Khattab.
På grund av en ständigt hög press på journalisterna att leverera bra material till hemmaredaktionerna, gjordes många misstag, menade Khattab.

• De var tvungna att hitta något att skriva om – även när ingenting hände.

Det höga trycket på journalisterna ledde bland annat till att det publicerades bilder på ”nya afghanska flyktingar” i internationell press som i själva verket var pakistanska romer.

Ett annat problem, enligt Khattab, var att de lokala journalisterna inte alltid blev betrodda som uppgiftslämnare, även om de hade större kunskaper än korrespondenterna.

• De hade på förhand bestämt sig för vad som skulle sägas och hade mycket svårt att ändra dessa förutbestämda historier även om de fick motstridiga fakta.

Iqbar Khattab var mycket kritisk till främst amerikansk nyhetsmedias integritet och oberoende.

• De spelade Busch-administrationen i händerna. De höll tillbaka information tills de fått godkänt för publicering hemifrån och de håller alltid regeringens linje i utrikespolitik.

Pakistansk media kämpar för sin pressfrihet, berättade Khattab. Landets engelskspråkiga tidningar har större frihet, medan pakistanska tidningar är under hård press från regeringen.
Iqbar Khattab utsattes själv under sin rapportering från Afghanistankriget för påtryckningar.

• De gav bara diskreta vinkar. Till exempel genom att ringa upp och fråga varför jag bara skrev om Afghanistan och inte om inrikespolitik.

Iqbar sa sig inte vara rädd idag för egen del, men berättade att situationen för afghanska journalister fortfarande är mycket svår.

Text och bild: Helena Norman