President Gotabaya Rajapaksa pekas ut i folktribunal i Haag för mord på redaktör

Mordet på redaktör Lasantha Wickrematunge i Sri Lanka 2009 har varit uppe i ”rätten” i Haag. Aktivisten Sandhya Eknaligoda, änka till den ”försvunne” journalisten Prageeth Eknaligoda, och exiljournalisten Bashana Abeywardane beskrev inför ”People’s Tribunal on the Murder of Journalists” en mörk historia. Avhoppade kriminalpolisen Nishanta Silva målade en bild av en polisutredning kantad av politisk inblandning och ”tele-forensikern” Robert Knight presenterade rörelsemönstret för fem mobiltelefoner kopplade till militärer vid mordplatsen. Men kan den utpekade, president Gotabaya Rajapaksa, ställas till svars?

reportage | 2022-05-28
Av: Johan Mikaelsson

Sri Lankas president Gotabaya Rajapaksa är misstänkt för mord på journalister – och för organisering och genomförande av straffrihet. Foto: Johan Mikaelsson

Människor i huvudstaden Colombo och stora delar av Sri Lanka har sedan i mars gett sig ut för att mestadels fredligt protestera, framför allt mot hur president Gotaba Rajapaksa skött landet (#GotaGoHome). Detta sedan ekonomin fallit fritt och oron stegrats och med en våldsspiral som vreds upp i ett tal av den avgående premiärministern Mahinda Rajapaksa, broder till presidenten.

Roten till mycket ont ligger i landets historia. Trots avgångskraven sitter presidenten kvar. Motståndet mot honom rörande omfattande brott mot mänskliga rättigheter under inbördeskriget har hamnat i skymundan.

I The Hague Hearing Centre inryms konferenslokaler och under en period i maj inryms här The People’s Tribunal on the Murder of Journalists som arbetar och verkar under rubriken ”A Safer World for the Truth”. Foto: Johan Mikaelsson

I en konferenslokal i centrala Haag har jurister och vittnen i maj 2022 kommit samman för att göra det ingen i Sri Lanka lyckats med: skipa rättvisa kring mordet på redaktören Lasantha Wickrematunge i Sri Lankas huvudstad Colombo den 8 januari 2009. Lysrören kastar ljus på de 30-talet närvarande i salen och mjuka heltäckningsmattor ger en dämpad stämning när röster förs fram om en mörk era på ön.

Mordet på Lasantha Wickrematunge är bara ett av 44 fall som rör mördade, dödade och försvunna journalister och mediearbetare på ön 2004-2010. Straffriheten är total, för allt från hot och misshandel till mord, mordbrand och bombattacker. Alla förövare går fria. Bakom initiativet A Safer World for the Truth står organisationerna Free Press Unlimited, Reporters Sans Frontières (Reportrar utan gränser) och Committee to Protect Journalists.

– Jag är tacksam för att ni av alla fall som rör straffrihet för mord på journalister i världen har valt ett fall som rör Sri Lanka, säger Bashana Abeywardane, journalist i exil i Tyskland sedan 2006 och samordnare för organisationen Journalists for Democracy in Sri Lanka.

Journalisten Bashana Abeywardana lämnade Sri Lanka 2006 och har sedan dess verkat i exil. Bland annat har han grundat organisationen Journalists for Democracy in Sri Lanka, JDS, som bland annat lyft fram situationen för journalister i Sri Lanka och den systematiskt inskränkta yttrandefriheten. Foto: Johan Mikaelsson

Han har varit delaktig i att lyfta fram konkreta bevis för några av de krigsbrott Sri Lankas regering och landets väpnade styrkor begått. Om han skulle återvända till ön där han föddes skulle han arresteras – åtminstone så länge släkten Rajapaksa har någon form av makt eller inflytande. Det är en situation han delar med andra exiljournalister som lämnade ön under krigsåren som en följd av Rajapaksas brutala maktutövning.

– Om jag skulle ha stannat kvar i Sri Lanka, och om jag hade överlevt, så skulle mitt arbete som journalist inte ha begränsats av mina egna val utan av mina behov att överleva, konstaterar Bashana Abeywardane.

Utanför ön har han kunnat göra mer, men saknaden efter hemlandet är stor. Kvar på ön har Sandhya Eknaligoda funnits. Hennes man, journalisten och tecknaren Prageeth Eknaligoda, försvann 24 januari 2010, två dagar innan Mahinda Rajapaksa vann sitt andra presidentval. Under några dagar befinner hon sig nu i Haag för att vittna. Prageeth Eknaligoda tecknade ofta av presidenten och skrev politiska analyser. Han ska även ha skickat brev med aska i till presidenten, vilket ses som en förbannelse i singalesisk-buddistisk kultur. Några av Mahinda Rajapaksas livvakter har pekats ut som misstänkta i ”försvinnandet”.

Sandhya Eknaligoda har kämpat för rättvisa sedan hennes man, journalisten och tecknaren Prageeth Eknaligoda ”försvann” den 24 januari 2010. Hon har fått veta att han har dödats, men ingen har ställts till svar och myndigheternas utredningar är undermåliga och i sig en del i brottet. Foto: Johan Mikaelsson

I en intervju med Amnesty Press säger Sandhya Eknaligoda att hearingen och processen ger henne hopp och förväntningar om ansvarsutkrävande och ett slutligt stopp på den rådande straffriheten. Hon har hela tiden sökt svar om sin mans försvinnande och är övertygad om att regeringen är skyldig.

Bröderna Rajapaksas regeringar har även drivit på en hat- och förtalskampanj mot henne. Hon anser att den syftat till att få henne att ta sitt eget liv, för att få tyst på en obekväm röst som kräver sanningen. Hon har ställt sig vid en tamilsk proteströrelses sida. Den pågår sedan 2015 mot att inga svar getts till de tusentals familjer vars familjemedlemmar ”försvunnit” under kriget, ofta efter att ha tagits av regeringsstyrkor.

– Enbart om vi stoppar straffriheten kan vi få någon form av rättvisa i Sri Lanka. Det är på samma sätt för familjer från alla folkgrupper som har anhöriga som dödats eller som ”försvunnit”, säger Sandhya Eknaligoda. De kan inte sova. Och det beror på straffriheten. Ingen ska behöva dö med den känslan i sitt hjärta. Det måste bli en fråga för Sri Lankas nästa ledare.

Lasantha Wickrematunge var redaktör på Sunday Leader. Foto: Courtesy Wickrematunge family/CPJ

En diskussion som förs parallellt i Sri Lanka, med koppling till FN:s utredning av krigsbrott och brott mot mänskligheten under inbördeskrigets slutfas, väcker häpnad och frustration. Det argumenteras att offer till anhöriga borde förlåta förövarna.

– Förlåtelse kan bara ske om någon ber om förlåtelse. Men här ska förövarna gå fria, samtidigt som offren ska förlåta förövarna, som inte ens ber om förlåtelse. Det blir som att krossa offren på nytt. Förlåtelse måste komma från hjärtat. Konceptet fungerar inte för Sri Lanka, eftersom förövarna är stolta över brotten de begått. En process för försoning måste omfatta sanning och rättvisa, annars blir försoning ett helt ihåligt ord, säger Sandhya Eknaligoda.

I det här sammanhanget kan en lösning på mordet på Lasantha Wickrematunge, som var redaktör för tidningen Sunday Leader, bli ett framgångsexempel för att stoppa straffriheten.

De som satt sig in i fallet är eniga om att Sri Lankas nuvarande president, Gotabaya Rajapaksa, och hans bror, dåvarande presidenten Mahinda Rajapaksa, har sanktionerat och beordrat mordet och verkat för att det inte ska lösas.

Vid tiden för mordet var Gotabaya Rajapaksa chef för försvarsministeriet. Många var livrädda för honom och skräckslagna inför säkerhetstjänstens ”vita skåpbilar” utan nummerskyltar som kopplades till försvinnanden och attacker på bland andra journalister. Storebror Mahinda Rajapaksa, var president och överbefälhavare. Han gav sin lillebror ”Gota” fria händer att sköta kriget och de väpnade styrkorna gjorde i sin tur grovjobbet. Resultatet: en lång radda krigsbrott och en fruktansvärd period i öns historia, framför allt för den tamilska minoriteten.

Begravningen av den mördade redaktören Lasantha Wickrematunge i januari 2009. Foto: Indi Samarajiva/Wikimedia

Många tamiler anser att tamiler utsatts för folkmord allt sedan ö-nationen blev självständig från Storbritannien 1948 och får medhåll från en del bedömare.

En del anser att tamiler utsatts för folkmord allt sedan ö-nationen blev självständig från Storbritannien 1948.

Den 18 maj 2009 besegrade armén LTTE, de tamilska befrielsetigrarna, som 1983 hade inlett ett uppror för att skapa Tamil Eelam, en tamilsk stat i de norra och östra delarna av Sri Lanka där tamiler varit i majoritet. Krigets slutfas präglades av massiva krigsbrott.

Efter krigsslutet har krigsbrotten framför allt hanterats i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève och vid OHRC, kontoret för högkommissarien för mänskliga rättigheter.

Utredningar inom landet som rör regeringens och militärers brott har gått i stå. Straffrihet råder. De framsteg som gjordes under Rajapaksas frånvaro från makten 2015-2019 har sedan Rajapaksas återkomst i november 2019 skruvats tillbaka. Militärer som häktats och i vissa fall dömts har friats och misstänkta krigsförbrytare har befordrats.

Mobiltelefoner har spårats vid mordplatsen vid tidpunkten för mordet och kan kopplas till medlemmar i plutonen ”Tripoli”, som lydde under Gotabaya Rajapaksa. Foto: Johan Mikaelsson

Under dagarna i ”rätten” i Haag visar tele-forensikern Robert Knight hur fem telefoner som funnits vid mordplatsen i januari 2009 kan knytas till medlemmar i en hemlig militär pluton kallad ”Tripoli”, vilken lytt direkt under dåvarande chefen för försvarsministeriet, Gotabaya Rajapaksa. Två vittnen till mordet har fått lämna uppgifter anonymt, på grund av att de känner att deras säkerhet är hotad om de framträder med sina namn.

Telefonerna har spårats vid tidpunkten för mordet och innan dess vid huset där Lasantha Wickrematunge vistades innan han åkte iväg för att att ta sig till sin arbetsplats. Att mördarna var soldater går i linje med uppgifter från ögonvittnen om åtta män som tillsammans utförde mordet. Helt klädda i svart med visir neddragna kom de åkande på fyra motorcyklar, slog sönder rutorna på bilen och krossade Lasantha Wickrematunges skallben med ett vasst föremål.

Avhoppade polisen Nishanta Silva berättade om en bristfällig polisutredning. Foto: Johan Mikaelsson

Telefonerna har även kunnat spåras till fler attacker på journalister i Colombo. Precis som i många andra fall som rör mord på journalister, inte bara i Sri Lanka, har ytterligare mord begåtts för att störa utredningen och försök har gjorts att sätta dit oskyldiga.

Arbetet hindrades inledningsvis av dåvarande presidenten Mahinda Rajapaksa och dåvarande chefen för försvarsministeriet, Gotabaya Rajapaksa, som sedan november 2019 alltså är president. Mahinda Rajapaksa, avgick 9 maj i år från posten som premiärminister efter de omfattande protesterna som pågått i stora delar av ön.

I en sista insats såg han till att skapa våld. Hans supportrar gav sig ut på gatorna i Colombo för att attackera demonstranter som under två månader genomfört till stor del fredliga protester mot regeringen under parollen ”GotaGoGama”, eller ”Gota Go Home” (#GotaGoHome). Men Gotabaya Rajapaksa sitter kvar.

Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag, ligger 2,5 km från The Hague Hearing Centre. Sri Lanka är dock inte anslutet till Romstadgan. Foto: Johan Mikaelsson

Ett par kilometer från den plats där folktribunalen tillfälligt huserar ligger den Internationella brottmålsdomstolen, ICC, och dess imponerande komplex av byggnader. I den permanenta tribunalen kan personer åtalas för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott.

Sri Lanka är dock inte anslutet till Romstadgan och står därmed utanför ICC. En anmälan har lämnats in av tamiler i Storbritannien mot bland andra president Gotabaya Rajapaksa.

Det är dock inte troligt att ICC skulle anse att Sri Lanka ligger under domstolens jurisdiktion.

FN:s säkerhetsråd kan hänskjuta situationen i ett land till ICC och detta har hänt två gånger; Darfur i Sudan (2005) och Libyen (2011). Förutsättningen för ett beslut i säkerhetsrådet är att ingen av de fem permanenta medlemmarna; USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina, lägger in ett veto. Det anses osannolikt att detta skulle kunna hända i fallet Sri Lanka.

Det gör att för närvarande är det instanser som folktribunalen i Haag som är en väg för att skipa någon form av ”rättvisa”.

Reportrar utan gränsers utpekande av bröderna Rajapaksa som ”rovdjur som attackerar pressfriheten” (Predators on Press Freedom) är inte gripet ur luften. Och folktribunalens åklagare har ett ”starkt fall”. ”Dom” i målet kommer den 20 juni.

Johan Mikaelsson
[email protected]

Bakgrund/ Fallet

Fall: Gällande Lasantha Wickrematunge, redaktör för Sunday Leader, mördad 8 januari 2009 i Colombo, Sri Lanka.

Lasantha Wickrematunges kista bärs till begravningsplatsen av kollegor i Colombo i januari 2009. Foto: Free Media Movement Sri Lanka

Åtalet: ”Åklagaren vid TPP håller Demokratiska socialistiska republiken Sri Lanka ansvarig för allvarliga kränkningar av de internationella mänskliga rättigheterna mot journalisten Lasantha Wickrematunge, specifikt rätten till liv, rätten till yttrandefrihet och rätten till ett effektivt rättshjälp. särskilt säkerhets- och underrättelsetjänsten under ledning av dåvarande chefen för försvarsministeriet, nu president, Gotabaya Rajapaksa, såväl som efterföljande regeringar och andra statliga aktörer.”

Bakgrund/ Folktribunalen

Den 2 november 2021, på den av FN inrättade internationella dagen för att stoppa straffrihet för brott mot journalister inledde People’s Tribunal on the Murder of Journalists en kampanj som beskrevs som ”banbrytande”. Journalisten Maria Ressa från Filippinerna, som i december 2021 tog emot Nobels fredspris tillsammans med Dmitrij Muratov från Ryssland, talade på länk inför de cirka 300 åhörarna på plats i Haag och ett större antal som såg direktsändningen och den bandade inspelningen.

Mordet på Lasantha Wickrematunge chockade många i Sri Lanka. Foto: Vasantha-Srinath-Kurukulasuriya

Det olösta mordet på Lasantha Wickrematunge är ett av tre ”emblematiska fall” som tagits upp inom projektet A Safer World for the Truth (”en säkrare värld för sanningen”), som involverar organisationerna Free Press Unlimited (FPU, baserad i Nederländerna), Committee to Protect Journalists (CPJ, New York) och Reporters sans Frontieres (RSF, Paris, Reporters Without Borders, Reportrar utan gränser). Allt sker nu alltså under den Permanenta folktribunalens (TPP) paraply.

Trots att frågan placeras i strålkastarljus är det svårt att få något grepp om den. Vem orkar bry sig om gamla mord på journalister? Om ingen hittills har straffats för mordet på Lasantha Wickrematunge 8 januari 2009 i Colombo, varför ska skulle det kunna ske nu?

Gotabaya Rajapaksa, är huvudmisstänkt. Det var inte han som höll i mordvapnet, men han hade motiv och medel att få mordet utfört och bär ansvar för straffriheten.

Inledande sessionen, 2 november 2021, och sessionen rörande Lasantha Wickrematunge, 12-13 maj 2022 kan ses här och på Youtube).

Johan Mikaelsson

Läs mer om Sri Lanka från Amnesty Press

Folktribunal i Haag väcker ”åtal” för mord på journalister (8 november 2021)

Hård kritik mot Sri Lanka från FN (9 februari 2021)

Sri Lanka – ett år med ”Gota” som president (12 januari 2021)

Elva år utan rättvisa – Sri Lanka tar ett nytt steg tillbaka i MR-rådet (8 mars 2020)

Familjen Rajapaksa styr åter Sri Lanka (25 november 2019)

FN:s MR-råd: Lång väg till sanning om krigsbrott i Sri Lanka (29 mars 2019)

Presidentens ”konstitutionella kupp” oroar i Sri Lanka - Högsta domstolen stoppar nyval (13 november 2018)

Sri Lanka: Journalister varnar för hårdnande medieklimat (25 juli 2018)

Firande, sorg och lokalval i splittrat Sri Lanka (2 februari 2018)