”Sofistikerat förtryck i Belarus”

Säger man Belarus eller Vitryssland? Dmitri Plax hävdade bestämt att Belarus är den enda rätta benämningen. Han är journalist och författare och samtalade i en panel med Martin Uggla, Julia Lapitskii, Evelina Lorentzon om rätten till det fria ordet i Belarus. Samtalen hölls under en solidaritetskväll för Belarus den 28 oktober på Södra Teatern i samband med valet i Belarus, den 19 december.

Från vänster Moderator Maja Åberg från Amnesty, Julia Lapitskii, Martin Uggla, Evelina Lorentzon och Dmitri Plax.
Evelina Lorentzon från Jarl Hjalmarson stiftelsen berättade att hon alltid använder benämningen ”Vitryssland” för att människor ska förstå vad hon pratar om. I Sverige heter det officiellt fortfarande Vitryssland. Martin Uggla är ordförande för Östgruppen och på hans blogg menar han att de flesta som jobbar med frågorna i Sverige försöker använda benämningen Belarus och Belarusisk. I länder, som Storbritannien och Tyskland har man officiellt bytt från Byelorussia och Weissrussland till Belarus, skriver han.

Belarus ligger i östra Europa och gränsar till Ryssland, Ukraina, Lettland och Litauen. Landet omnämns ofta som Europas sista diktatur.
- Att det kallas så är befogat men det är viktigt att veta vad det innebär i praktiken och i den belarusiska kontexten. Gemene man i Belarus går inte runt och känner sig hotad, det är om man kritiserar regimen man kan få problem, förklarade Martin Uggla.

Samtliga talare berättar om ett ”sofistikerat” förtryck i Belarus där regimen håller hårt i makten.
- Staten kontrollerar allt och sprider lögner och rädsla, konstaterade Julia Lapitskii, journalist.
Den 19 december är det val och den politiska situationen är laddad i Belarus. Presidenten, Aleksander Lukasjenko har styrt landet sedan 1994. År 2004 hölls det en folkomröstning som gav presidenten nytt förtroende. Belarus kritiseras ofta för fusk, hot och korruption i samband med val. Enligt Dmitri Plax har inte några val i Belarus sedan 1994 godkänts av OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Panelen på Södra Teatern tvivlade på att det kommer bli annorlunda det här valet.
Dmitri Plax menade att det enda som möjligen kan påverka det politiska klimatet i Belarus är om Ryssland inte erkänner det kommande valet som fritt och demokratiskt.
Evelina Lorentzon tvivlade också på valet kommer gå rätt till men tror att resultatet kan öppna upp för en debatt och att debatten i sig kan leda till något.
- Det kommer visa att Belarus inte är ett fritt land, sade hon.

Julia Lorentzon berättade att ungdomar som har blivit blivit illa behandlade av polis i Belarus kan tendera att banalisera vad de varit med om. Dmitri Plax menade att galghumor är naturligt för människor som lever under förtryck. - Det är överlevnads instinkt, säger han.
Förtryck sker genom kontroll och rädsla i Belarus och medborgarna har bara en begränsad möjlighet att uttrycka sig. Tillgången till information anses också vara inskränkt.
- Från 2006 infördes en ny lag i den belarusiska lagstadgan (paragraf 193) som innebär att personer som verkar i organisationer utan tillstånd riskerar upp till två års fängelse. Genom att begränsa föreningsfriheten drar sig människor från att organisera sig, förklarade Martin Uggla.

Julia Lapitskii visade genom två videoklipp hur information som når ut till människor i Belarus kan skilja sig från andra nyhetskanaler. Båda klippen var från 2006 och visade hur missnöjda demonstranter efter valet togs om hand av polisen. Det första inslaget från Sveriges television visade bland annat människor som demonstrerade och sedan blev ivägskjutsade i bussar. Det innehöll även bilder från vallokalen och åskådarna fick se och höra ett textat klipp med en av demonstranterna som berättade vad hon varit med om. I nästa bild förklarar reportern att gatorna bara en kort tid efter städas för att inget av missnöjet ska synas när morgonen kommer.

Julia Lapitskii berättade om hur hennes mamma på ett lokalt postkontor i Belarus uppmanats att börja prenumerera på en statlig tidning för att få prenumerera på en annan. Hon berättar att postanställda som inte lyckas sälja den uppsatta kvoten får betala från egen ficka.

Klipp två från Belarus TV översatte Julia Lapitskii direkt för åhörarna på Södra Teatern. Inslaget visade bilder på ett par människor som ligger under presenning med nedkavlade byxor och hur polisen rensar bort stora högar med sopor från gatorna. Tittarna fick även se bilder på sprutor och påsar med ”tvivelaktigt” innehåll och sedan forslas ungdomarna iväg i en buss.
- Belarusiska journalister väljer alltid värderande ord och de tar alltid ställning. I det första klippet var det tal om ”ungdomar som protesterar mot valfusk”, i det andra klippet ”ungdomar som knullar, knarkar och förstör”, berättade Julia Lapitskii.
Utbud av icke-statlig information är begränsad i Belarus och de flesta har endast tillgång till den information som staten förser dem med. Ett vanligt sätt att sprida den statliga informationen är bland annat att tvinga statligt anställda att prenumerera på vissa tidningar. De måste sedan bevisa det med kvitton hos sin arbetsgivare. Internet finns, men alla har inte råd med dator och därför lyssnar många i Belarus på kortvågsradio.
Även användandet av Internet har Belarus begränsats. Från och med den 1 september lagras information i större utsträckning och trafik över nätet övervakas. Personer som vill använda dator på ett Internetcafé måste visa legitimation.
- I Belarus förföljs språket av regeringen och man kan bli arresterad för att prata belarusiska i Minsk. Det kommer inte heta att du blivit arresterad för att prata språket utan det kan heta att du gjort ”lindrig huliganism”, berättade Dmitri Plax.

I Belarus är det inte förbjudet att skriva på belarusiska men de böckerna är svåra att sprida eftersom staten kontrollerar vilka böcker som ska distribueras. Staten delar upp sina medborgare i två fack: De som väljer det statliga alternativet - de lojala - och de som väljer de oberoende – statens fiende.
- Man får alltså välja själv, men om man väljer fel så straffas man. Det är så det fungerar. Förtrycket syns inte på gatorna. Det är sofistikerat, sade Dmitri Plax.

Text & Bild: Eva Wikdahl

Läs mer

En belarusisk varg kan aldrig bli vegetarian (Amnesty Press 11 december )

Amnesty International (27 november 2009)

Amnesty Press valspecial: Vitryssland (18 mars 2006)

Östgruppens hemsida