FN:s MR-råd: Lång väg till sanning om krigsbrott i Sri Lanka
För tio år sedan var Sri Lankas långdragna inbördeskrig i en blodig slutfas. Sedan dess har landet blivit en följetong i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Tamiler och människorättsaktivister vill gå till botten och undersöka misstänkta brott. De har en sak gemensamt med de singaleser som vill dra ett streck över alltihopa: De är missnöjda med MR-rådet. Den 21 mars antogs en ny resolution som ger Sri Lanka ytterligare två år att skipa rättvisa för att skapa försoning.
reportage | 2019-03-29 Av: Johan Mikaelsson |
En liten del av det gigantiska FN-kontoret i Genève. Foto: Johan Mikaelsson
Till Genève släpas all världens omänskligheter för att nagelfaras av experter och representanter för regeringar. Inne i Palais des Nations, Nationernas palats, hamnar mycket fokus under MR-rådets månadslånga session på Sri Lanka.
De misstänkta brotten, som några anser är brott mot mänskligheten och folkmord, har varit på rådets agenda sedan kriget tog slut på en strandremsa i öns nordöstra del den 18 maj 2009, då gerillaledaren Velupillai Prabhakaran dödades.
LTTE, Tamilska Eelams befrielsetigrar, bildades på 1970-talet för att kämpa för en självständig stat för tamiler i öns norra och östra delar. År 1983 gick LTTE till attack mot armén och då inleddes det inbördeskrig som avslutades först våren 2009 då LTTE besegrades.
President Maithripala Sirisena vid firandet av självständighetsdagen 4 februari i år. Foto: President of Sri Lanka
Den fredsprocess som medlare från Norge ledde från 2002 och vapenvilan som nordiska fredsobservatörer övervakade övergick efter 2005 i nya strider. Dåvarande presidenten, Mahinda Rajapaksa, satsade på en offensiv för att eliminera LTTE.
Regeringssidans bombningar gav resultat och marktrupperna kunde 2007 inta gerillakontrollerade områden i öster för att 2008 fortsätta norrut. De sista månaderna av kriget under våren 2009 var särskilt blodiga. Osäkerhet och delade meningar råder kring hur många som dödades. En siffra som ofta nämns är 40 000 döda i slutskedet, då FN anklagades för flathet. Regeringen menar att få civila dog i ”den humanitära räddningsoperationen för att befria den tamilska befolkningen ur Tigrarnas klor”.
Michelle Bachelet. Foto: UN Photo/Manuel Elias
När en rapport från en expertpanel tillsatt av FN publicerades 2011 stod det klart att FN inte kunde låta Sri Lanka komma undan. Krigsfångar och civila hade avrättats, civila hade bombats, tortyr och sexuellt våld mot kapitulerande gerillasoldater, både kvinnor och män, var utbrett. LTTE hade hållit civila som mänsklig sköld och attackerat civila mål, men ledarna var döda och kunde inte ställas till svars.
Nu fanns allt på pränt i en hårt slående rapport författad av tre erfarna experter. Bland andra USA arbetade för utredning av krigsbrott. Sedan USA drog sig ur rådet i juni 2018 har bland andra Storbritannien, Kanada, Tyskland och Montenegro varit drivande.
För FN:s högkommissarier för mänskliga rättigheter Navi Pillay (2008–2014) och Zeid bin Ra’ad al-Hussein (2014–2018) blev Sri Lanka en nyckelfråga. I september 2018 tillträdde Michelle Bachelet som FN:s människorättschef och får nu hantera förhalningen och föra ”ärendet” framåt.
Michelle Bachelet är socialistisk politiker som har varit Chiles president i två omgångar; 2014–2018 och 2006–2010. Hon har också lett UN Women, som arbetar för kvinnors och flickors rättigheter. Själv lyfte hon i MR-rådet den 20 mars fram en annan tidigare roll.
– Som en före detta försvarsminister känner jag väl till vikten av att försvarssektorn kan behöva gå igenom en förändringsprocess för att uppnå rättvisa. Officerare som misstänks vara inblandade i människorättsbrott måste avlägsnas. Utnämningen nyligen av generalmajor Shavendra Silva i Sri Lankas armé är en oroande utveckling, då han misstänks ha brutit mot internationella människorättslagar, säger Michelle Bachelet.
En grupp singalesiska nationalister var missnöjda över att inte ha fått tillfälle att tala vid sessionen. Foto: Johan Mikaelsson
FN-kontoret ger tekniskt stöd för att implementera resolutionen och skickar sändebud och rapportörer. Michelle Bachelet uppskattar att Sri Lanka samarbetar. Men allt går långsamt, mest på grund av politisk ovilja och oförmåga:
– Dröjsmålen drabbar inte bara offren utan samhället i stort. Inrättandet av en självständig kommitté för sanning och rättvisa kan bli ett viktigt nästa steg.
Vid sidoevents vill personer och organisationer väcka opinion under sessionen och påverka beslutsfattare. Tamilska organisationer och parlamentsledamöter lyfter fram regeringssidans krigsbrott och övergrepp som har begåtts med straffrihet.
Gajendrakumar Ponnambalam är advokat, politiker och före detta parlamentsledamot i Sri Lanka. Foto: Johan Mikaelsson
Stundtals går det hett till. Vid ett tillfälle börjar en representant för en nationalistisk singalesisk organisation, som hävdar att inga krigsbrott begicks, att skrika till en talare.
Advokaten och tidigare parlamentsledamot Gajendrakumar Ponnambalam har under många år rest till Genève för att förorda sanningssökande.
– Jag anser att det inte är möjligt att få ut något från rådet. Vi måste istället se utanför det för att söka rättvisa. Att vara kvar här är kontraproduktivt, säger Gajendrakumar Ponnambalam. Rättvisa kan skipas i ICC, den internationella brottmålsdomstolen i Haag, eller i en internationell tribunal.
Gajendrakumar Ponnambalam bröt 2010 med Tamilska nationella alliansen (TNA) och bildade ett nytt parti. Han har ingen plats i parlamentet, å andra sidan är han nära gräsrötterna.
– Om det nu var så att Sri Lankas regeringssoldater, som förre presidenten Mahinda Rajapaksa påstår, gick ut i krig med FN:s förklaring om mänskliga rättigheter i ena handen och ett gevär i den andra handen, så finns det ju inget att frukta, konstaterar han.
Gajendrakumar Ponnambalam framhåller det ironiska i att inrättandet av Kontoret för försvunna människor beskrivs som en stor framgång när det avfärdas helt av de anhöriga.
Bhavani Fonseka från organisationen Centre for Policy Alternatives i Colombo var en av talarna vid ett av flera sidoevent som tog upp Sri Lanka. Foto: Johan Mikaelsson
Forskaren Bhavani Fonseka vid Centre for Policy Alternatives i Colombo är för sanningssökande, men tror inte att ICC är ett alternativ. Hon framhåller hur bräcklig demokratin är, vilket den konstitutionella krisen förra året visade.
– Det är viktigt att FN har Sri Lanka under uppsikt. Bara begränsade framsteg har gjorts och inga domar har avkunnats trots att det finns lagligt utrymme. Vi vädjar att inte glömma och att inte acceptera straffrihet. Därför måste Sri Lanka hållas kvar på agendan, säger Bhavani Fonseka.
Shavendra Silva. Foto: Sri Lanka Army
Hon pekar också på politisk inblandning. President Maithripala Sirisena stoppade nyligen gripandet av en befälhavare för marinen som ska ha låtit föra bort och döda elva tamilska ungdomar. Samma vecka tillsatte presidenten den misstänkte krigsbrottslingen Shavendra Silva på landets näst högsta militära position.
Den nya resolutionen 40/1 som antogs vid mötet ger Sri Lanka ytterligare två år att implementera resolution 30/1 (2015). Den antogs i samförstånd med Sri Lanka utan omröstning.
– Det måste framhållas att det inte finns några säkerställda misstankar mot enskilda individer vad gäller krigsbrott eller brott mot mänskligheten i MR-kontorets undersökning från 2015 eller i några senare officiella dokument, säger Sri Lankas utrikesminister Tilak Marapana inför rådet.
Han bortser då från alla rapporter från FN och andra organisationer. Bevismaterial tyder på att brott begåtts i stor omfattning på order av och med högsta ledningens kännedom. Utrikesministern säger att det bryter mot konstitutionen att ta in utländska domare och att det krävs både beslut i parlamentet med två tredjedelars majoritet och folkomröstning för att ändra i konstitutionen.
– Vi måste prioritera rätt och vi kommer att sträva efter att hitta innovativa och pragmatiska lösningar för att skydda landets intressen och väl för alla medborgare, vilket styrs av den högsta lagen i landet, konstitutionen, säger Tilak Marapana.
I Sri Lanka har efterspelet handlat om vad delegationen har gått med på. Utländsk inblandning är ett stort rött skynke. Representanter för regeringen har sagt till lokala medier att ingen har gått med på att inrätta domstolar med utländska domare.
Sri Lankas delegation på plats i MR-rådet i Genève. I förgrunden utrikesministern Tilak Marapana. Foto: Johan Mikaelsson
Dagstidningen Ceylon Today skriver i en rubrik att resolutionen är ”idealisk för Sri Lanka”. De som motarbetar rättsskipning ses som vinnare. Landets representanter fortsätter förneka att regeringsstyrkorna begått krigsbrott.
Många uttalanden kan ses som positionering inför parlaments- och presidentvalet senare i år. Att mota bort FN:s råd för mänskliga rättigheter tros ge fler singalesiska röster. Tamilska nationella alliansen, TNA, som efterlyser opartiskhet har reagerat. Parlamentsledamoten M.A. Sumanthiran säger att om utländska domare inte involveras ska TNA verka för att ”föra Sri Lanka till ICC eller någon annan helt internationell juridisk mekanism”.
Den singalesiske journalisten Freddy Gamage poängterade vid ett sidoevent att samtliga mord och attacker på journalister har begåtts med straffrihet och att 41 av 44 dödade journalister och mediearbetare åren 2005–2010 var tamiler. Foto: Johan Mikaelsson
– Jag vill göra det mycket klart att Sri Lankas regering redan i skrift tre gånger [2015, 2017 och 2019] lovat att inrätta en hybriddomstol. Om löftet inte hålls har vi, det tamilska folket, inget annat val än att söka en helt internationell lösning. Jag är ledsen att utrikesministern, premiärministern, presidenten och andra sagt att det inte finns utrymme för internationella domare i Sri Lankas rättsprocess. Det är fel, säger M.A. Sumanthiran till Ceylon Today.
Hans synpunkt viftas snabbt bort av regeringssidan, som tar fasta på att ICC är uteslutet. Detta eftersom representanter för Sri Lanka 2002 inte undertecknade Romstadgan när de ombads göra det under vapenvilan med LTTE. Om ett land inte är anslutet till Romstadgan, som är grundvalen för ICC, kan FN:s säkerhetsråd hänskjuta frågan till ICC. Då krävs det dock att ingen av de fem stormakterna lägger in veto.
Michelle Bachelet och MR-kontoret i Genève publicerade efter sessionen ett särskilt uttalande efter att en medlem i Sri Lankas delegation i tidningen Daily Mirror hävdat att Bachelet sagt att hon inte stod bakom rapporten om Sri Lanka. Bachelet skrev i uttalandet att hon inte vet om tidningen feltolkat Norra provinsens guvernör Suren Rhagavan eller om han totalt missuppfattat vad hon sagt.
”Sri Lankas regering måste nu skifta fokus och lägga alla ansträngningar på att uppfylla sina åtaganden om rättvisa och ansvarsskyldighet för de grava människorättsbrotten och övergreppen som begicks under konflikten som tog slut 2009. Och åstadkomma vad som utlovats för att fastställa sanningen kring vad som hände och att arbeta för försoning”, skrev Michelle Bachelet i uttalandet.
Gotabaya Rajapaksa. Foto: Johan Mikaelsson
Grundkonflikten på ön är tydlig. Tamiler vill låta undersöka misstänkta krigsbrott. Majoritetsbefolkningen singaleser sitter på makten och de flesta anser att kriget fördes mot terrorister och att offer och anhöriga måste ”förlåta och gå vidare”.
Regeringen har inte uppfyllt löften om rättvisa till de medborgare som förde den till makten 2015, än mindre till offren. Ett nytt val står för dörren. Häromveckan klargjordes att Gotabaya Rajapaksa, försvarsministeriets chef åren 2005–2015 och utpekad som ansvarig för misstänka krigsbrott, blir presidentkandidat.
Den nötta frasen ”Justice delayed, is justice denied” blir sannare ju längre tiden går. Allt sker inför det internationella samfundet samlat i rådet i Genève.
Johan Mikaelsson
[email protected]
Fakta/ Bakgrund till utredningen
Sri Lankas inbördeskrig började 1983 efter årtionden av etniskt våld riktat mot den tamilska minoriteten. Den del av kriget som diskuteras är fasen efter att vapenvilan efter 2002 övergick i nya strider.
Runt 2006 lät regeringen inleda offensiver mot LTTE-gerillan. Krigets sista månader fram till 18 maj 2009 var mycket blodiga. Fortfarande är det oklart hur många som dog. FN har tillgång stora mängder bevismaterial i form av vittnesmål, bilder och filmer.
En representant för Amnesty International för fram organisationens missnöje med den långsamma processen i undersökandet av krigsbrott i Sri Lanka och den fortsatta straffriheten. Foto: Johan Mikaelsson
Läs också
Amnesty International lämnar sina synpunkter i MR-rådet (20 mars 2019)
Time-bound implementation plan needed to hold Sri Lanka to its Commitments (Human Rights Watch 20 mars 2019)
Dokument som ger bakgrund till MR-rådets beslut att utreda misstänkta krigsbrott i Sri Lanka
Resolution 30/1 (2015) Promoting Reconciliation, Accountability and Human Rights in Sri Lanka
Resolution 34/1 (2017) Resolution 40/1 (2019)
Michelle Bachelets klargörande om Sri Lanka efter sessionen i mars 2019
Report of the OHCHR Investigation on Sri Lanka (september 2015)
Report of the Secretary-General’s Panel of Experts on Accountability in Sri Lanka (mars 2011)
Se också
Filmen No Fire Zone. Foto: No Fire Zone
Filmen ”No Fire Zone – The Killing Fields of Sri Lanka” kom 2013 och har fått många utmärkelser. Den kartlägger vad som hände i krigets slutskede. Filmen har också visats i SVT.
Följ utvecklingen i Sri Lanka
Läs mer om Sri Lanka från Amnesty Press
Presidentens ”konstitutionella kupp” oroar i Sri Lanka - Högsta domstolen stoppar nyval (13 november 2018)
Sri Lanka: Journalister varnar för hårdnande medieklimat (25 juli 2018)
Firande, sorg och lokalval i splittrat Sri Lanka (2 februari 2018)
Rättvisan dröjer i Sri Lanka (15 mars 2017 – också i nummer 1/2017)
Sri Lankas ”tysta revolution” lever vidare efter valet (20 augusti 2015)
Efter presidentvalet - demokratin kan få ny chans i Sri Lanka (analys av Johan Mikaelsson) , 25 januari 2015
Rajapaksa utmanas i morgondagens presidentval på Sri Lanka (7 januari 2015)
RIGHT LIVELIHOOD-PRISET: ”Om du ifrågasatte polisen blev du själv en måltavla” (30 november 2014)
FN ska utreda motvilligt Sri Lanka (Amnesty Press 9 april 2014)
Sri Lanka: Pressfrihet under attack (reportage i nummer 1/2014)
Samväldets möte i Colombo: Sri Lankas regering vs Channel 4 (23 november 2013)
Sri Lanka i fokus i FN:s råd för mänskliga rättigheter (Johan Mikaelsson rapporterar från Genève 15 mars 2013)
Sri Lanka – en het plats 2013 (krönika av Johan Mikaelsson i Amnesty Press nr 5/2012)
Sri Lanka – två år efter tigrarnas fall (nr 1/2011)
Två år sedan Lasantha Wickrematunga mördades - ännu har ingen gripits (8 januari 2011)
Pressfrihetspris tilldelas mördad lankesisk journalist (Amnesty Press 5 maj 2009)
Regeringen rasar mot FN:s krav på oberoende undersökning om krigsförbrytelser ”Avrättningsvideo är fejk” (9 januari 2010)
Colombo i skuggan av kriget (19 mars 2008)
Östra Sri Lanka: Överste Karuna flyr – över 100 barnsoldater fria (13 april 2004)
Sri Lanka: Fredsprocess utan återvändo (15 oktober 2003)
reportage | 2019-03-29 Av: Johan Mikaelsson |