Kritik mot medias bevakning av asylsökande

Vilken roll spelar media i rapporteringen och opinionsbildandet av asylpolitiken och vilket ansvar har journalister när det gäller misstänkliggörande och ensidigt användande av källor?

Det var några av frågeställningarna när Quick Response ordnade föreläsning för journalister och frivilligorganisationer. Quick Response drivs av Röda Korsets ungdomsförbund och redaktionen granskar pressens nyhetsrapportering om invandring, integration, främlingsfientlighet och rasism.

I Storbritannien driver brittisk tabloidpress en hård bevakning av engelsk asylpolitik med stora rubriker och löpsedlar. Man har exempelvis ställt krav på att regeringen ska stoppa ”asylgalenskapen”.

• Vad är det egentligen som brittisk press försöker göra? När en stor tidning gör asyl till en huvudfråga? När man har fem rubriker på en vecka som alla riktar hård kritik mot asylsökande? Jag menar att det är en marknadsföringsfråga för tidningarna. De använder människors flyktingrädsla för att sälja fler tidningar. Och det fungerar, upplagan ökar.

Mike Jempson, journalist och chef för den brittiska organisationen Presswise, inledde eftermiddagen på Röda Korset. Presswise bildades 1993 för att bevaka pressetiken och hjälpa människor som upplevt sig kränkta av media.

Utgångspunkten för artiklar om asylsökande i brittisk press är ofta hur många som kommer, hur mycket det kostar, hur mycket bidrag de får och hur många som är kriminella, menade Jempson.

• Rubriker som ”Asylsökande får fri semester” och ”asylarmén”, bidrar till att trissa upp ett hat som sedan påverkar politiska beslut och gynnar högerextrema politiker, sa Jempson.
  Han var även kritisk till att media inte oftare ger bakgrund och orsaker till artiklar om kriminalitet och snatteri bland flyktingar.

1999 startade Presswise projektet ”RAM”, Refugees, asylum-seekers and the media projekt. Syftet är att bidra till att asylbevakningen i brittisk press blir korrekt och relevant.

• Den engelska regeringen är inte bra på att bidra med information, siffror och statistik i asylfrågor. De har snarare en tendens att försöka undvika ämnet, sa Jempson.
  Följden blir ett farligt vakuum där information riskerar att missbrukas.

• När regeringen inte släpper de riktiga siffrorna om asylsökande så ofta som de borde, leder det till sensationsjournalistik i pressen.

Jempson hänvisade till en undersökning som visar att den engelska allmänheten tror att 20 procent av befolkningen är invandrare. Den verkliga siffran är 7 procent och av dem så är endast 4 procent första generationens invandrare.

• Vi försöker nå ut till invandrarorganisationer och frivilligorganisationer med riktig statistik, så att de i sin tur kan bemöta tidningsartiklarna med korrekt information. Problemet med det blir att de hela tiden hamnar i försvarsställning istället för att initiera debatten.

I Sverige ser bevakningen av asylfrågor inte på långa vägar ut som i brittisk tabloidpress, men det finns problem av samma sort.

• Vi har en rapportering här som misstänkliggör asylsökande. Att de kommer illegalt, att de inte ger sig iväg när det fått avslag och dylikt. Och till detta ges få rationella förklaringar, menade Jenny Berggren, journalist på Quick Response.

För två år sedan vädjade Migrationsverket till svenska kommuner om hjälp när det uppstod bostadsbrist för de asylsökande. Quick Response redaktion följde nyhetsrapporteringen i de kommuner som ställde upp med bostäder.

• Till en början var rapporteringen positiv. Men sedan kom den alltmer att handla om problem med störningar och snatterier.

Jenny Berggren menade att media visst inte ska tiga ihjäl problem som kan uppstå, men att rapporteringen i det här fallet byggde på människors rädsla och att media skapade problem som inte var särskilt stora.

• Polisen kunde inte bekräfta många av uppgifterna, eftersom inga anmälningar hade inkommit. Rapporteringen byggde till stor del på ”anonyma rädda grannar” till de tillfälliga flyktingförläggningarna.

Berggren ansåg att det skett förskjutningar i svensk rapportering om asylsökande. Att det nu handlar om att värna ”riktiga” asylsökande och snabbt utvisa ”de andra”.

• Här finns en uppenbar risk för att rättigheter kränks, att man tappar grunden för folkrätten, bland annat att inte utvisa människor som riskerar tortyr eller dödsstraff i hemlandet.

I höstas handlade nyhetsrapporteringen om skärpta gränskontroller och snabbutredningar av asylsökande som misstänktes vara kriminella. I artiklarna hänvisades just till ”brottsvågen” för två år sedan när svenska kommuner upplät bostäder till asylsökande.

• Men när politiker vill reagera och ta sitt ansvar, måste journalister mycket oftare ifrågasätta deras förslag till lösningar, sa Jenny Berggren.

Hon var kritisk till att media inte oftare använder alternativa källor i sin rapportering än politiker och myndigheter, exempelvis frivilligorganisationer, NGOs.

• En bra medierapportering skapar en beredskap för att när man som läsare möter dålig propaganda genast tänker: ”Nej, vänta lite. Detta stämmer inte.

Den efterföljande diskussionen kom bland annat att handla om kommunikationen mellan frivilligorganisationer, NGOs, och media. Mike Jempson från Presswise menade att media bör vara skeptiska mot NGOs eftersom de har ett egenintresse av den information som de sprider.

• NGOs måste tolerera att de granskas och ses med skepsis av medierna, men även myndigheterna har ett egenintresse och bör undergå samma granskning, något som inte sker idag, sa Jenny Berggren från Quick Response.

Text: Helena Norman