ÅRSMÖTE2018: İdil Eser satt 113 dagar i häkte: ”Kampanjer fungerar”

113 dagar. Så länge satt İdil Eser, generalsekreterare för Amnesty Turkiet, fängslad. Hon är släppt mot borgen och deltog den 6 maj på svenska Amnestys årsmöte. – Mänskliga rättigheter borde tas upp i varje kontakt med länder som har problem på det området, säger İdil Eser till Amnesty Press.

reportage | 2018-05-07
Av: Jennie Aquilonius
Glädje i Istanbul. İdil Eser (till vänster) efter att hon frigivits ur häkte den 26 oktober.

Glädje i Istanbul. İdil Eser (till vänster) efter att hon frigivits ur häkte den 26 oktober. Foto: Begum Basdas /AI Turkey

Gräshoppan är vackert grön. Den klättrar på den grå fängelseväggen. İdil Eser och den andra kvinnan i cellen pratar länge om gräshoppans färg. Hur har den ens kommit in hit? Murarna är höga och pryds av taggtråd längst upp.

– Jag saknade naturen och färgerna. Jag sade att jag skulle komma ihåg gräshoppans klara, gröna färg för alltid. Jag tyckte också om när det regnade, det gav en känsla av natur och normalitet, säger İdil Eser.

Hon sitter på en mönstrad pall i Folkets hus i Göteborg. Ler ofta när hon berättar om de 113 dagarna i fängelse. Hennes vänner säger att hon alltid ler. Den svarta humorn har varit İdil Esers verktyg för att hantera tiden i fängelset. Att se det Kafkaliknande i att hon och nio andra mänskliga rättighetsaktivister greps den 5 juli 2017.

– Det är så absurt och overkligt att det är skrattretande. De flesta av oss är över 50 år och har ingen historia av att utöva eller stötta våld. Vi har alla jobbat inom civilsamhället med civila och mänskliga rättigheter.

En månad tidigare greps också Amnestys hedersordförande i Turkiet, Taner Kılıç. Han sitter fortfarande i fängelse och nästa domstolsförhandling ska hållas den 21 juni.

Ali Gharavi tackade på middagen under lördagen Amnesty för stödet när han satt i häkte i Turkiet.

Ali Gharavi tackade på middagen under lördagen Amnesty för stödet när han satt i häkte i Turkiet. Foto: Annie Beckman

İdil Eser och de andra människorättsförsvararna var på en utbildning i digital säkerhet och stresshantering. På mötet fanns också den svenska IT-konsulten Ali Gharavi. En tanke med mötet var att människorättsaktivister utsätts för mycket stress, och att de även skulle få möjlighet att slappna av och vila. Det blir tvärtom. På förmiddagen den tredje dagen avbryter polisen workshopen och säger ”Upp med händerna”. İdil Eser fylls av en surrealistisk känsla. De förs till polisstationen och senare till ett högsäkerhetsfängelse.

– Det tog lång tid innan vi fick veta vad vi var anklagade för. Jag förstår fortfarande inte hur vi kan vara anklagade för så många saker. Det är skrivet på ett så konstigt sätt. Jag är inte ens säker på om jag är anklagad för att samtidigt vara medlem i tre terrororganisationer med olika ideologier, eller att stötta dem utan att vara medlem, vilket är ett nytt brott i Turkiet.

İdil Eser förlorar friheter som hon aldrig tänkt på som friheter. Som att behöva be vakten i häktet om lov att gå på toaletten eller att kunna välja vad hon ska äta. I början får hon inte träffa någon utom sin advokat, då en timme i veckan. Inte heller får İdil Eser läsa alla de vykort som människor skickar till henne. Men hon kan läsa de öppna brev som hennes vänner publicerar i tidningen. De skriver ”Vi älskar dig”, ”Vi kommer ihåg dig” och ”Vi är med dig”. I tidningen läser hon också att Amnesty bedriver en kampanj världen över för att få ”The Istanbul 10” fria.

– Vi hamnade i byggnad nummer nio som kallas för VIP-fängelset, eftersom alla journalister och andra högprofilerade personer sitter där. Jag var privilegierad och blev bättre behandlad än många andra eftersom jag var under uppsikt av utländska regeringar, internationell press och på grund av att kampanjen pågick.

I oktober 2017 släpptes İdil Eser och sju andra aktivister mot borgen, två hade fått gå tidigare. Men fallet är inte nedlagt.

President Recep Tayyip Erdoğan.

President Recep Tayyip Erdoğan. Foto: Wikipedia

– Jag tror att det kommer att ta minst några dagar till i rätten, säger hon. Även om vi blir frikända kan åklagaren överklaga domen, och om vi inte blir frikända kommer våra advokater att överklaga. Så det dröjer innan det kommer en slutgiltig dom.

Nästa rättegångsdatum är den 21 juni, några dagar innan det nyval som president Recep Tayyip Erdoğan har utlyst den 24 juni. President- och parlamentsvalet skulle egentligen ha hållits i november år 2019. Efter en jämn folkomröstning i april 2017 blev det ja till en grundlagsändring som stärker presidentens makt. Ändringen träder dock inte i kraft förrän efter ett val. Samtidigt råder fortfarande det undantagstillstånd som infördes efter det misslyckade kuppförsöket 2016.

Nu har det största oppositionspartiet CHP bildat en allians med tre mindre partier. Något som İdil Eser tror kan öka deras chanser att få fler röster. Ett av dem leds av den tidigare inrikesministern Meral Akşener, som brutit sig ut från nationalistpartiet MHP – många bedömare ser henne som Erdoğans största konkurrent om presidentposten.

İdil Eser menar att det också är viktigt att prokurdiska partiet HDP behåller sina väljare. HDP har nu utsett sin fängslade före detta ledare Selahattin Demirtaş till presidentkandidat. Erdoğan kommer sannolikt att vinna, tror hon, men inget är hugget i sten:

– Folk i väst säger att allt är klart och ni kan inte göra något, men livet funkar inte så. Förändring är alltid möjlig. Det här det enda vi kan vara säkra på i livet är att saker förändras.

 İdil Eser, generalsekreterare för Amnesty i Turkiet, är fri mot borgen. Hon gästade Amnestys årsmöte i Göteborg.

İdil Eser, generalsekreterare för Amnesty i Turkiet, är fri mot borgen. Hon gästade Amnestys årsmöte i Göteborg. Foto: Annie Beckman

İdil Eser berättar att Amnesty och andra organisationer som inte har stängts ner i Turkiet jobbar på. Turkiska Amnestys högsta prioritet är yttrandefriheten, Turkiet är det land i världen med flest fängslade journalister, och situationen för mänskliga rättighetsförsvarare är besvärlig. Men arbetet blir allt svårare och utrymmet för mänskliga rättigheter krymper. De flesta hon känner har gripits, fått sparken eller är släppta mot borgen.

Särskilt hbtq-organisationer har svårt att verka och utsätts för hets mot folkgrupp i medierna. Den 12 maj planerar studentgruppen ODTÜ LGBTI+ Solidarity en Prideparad i huvudstaden Ankara, som riskerar att bli förbjuden. Amnesty International har utfärdat en blixtaktion.

– Hbtq-organisationer är under stark press. Två år i rad har de inte tillåtits att ordna Pride . Det vore bättre för civilsamhället om undantagstillståndet lyftes och om de indragna rättigheterna kunde återställas. Kvinnoorganisationer kan fortfarande verka, även om de också har mycket emot sig och våldet mot kvinnor ökar.

Vad kan omvärlden göra?

– Mänskliga rättigheter borde tas upp i varje kontakt med länder som har problem på det området, svarar hon. Det gäller inte bara Turkiet utan också länder som Polen, Ungern, Filippinerna, och även Trump. Mänskliga rättigheter försämras på global nivå. Det ska vara konkreta krav och steg, det ska också finnas belöningar och avgifter utifrån om stegen tas eller inte.

İdil Eser och Ali Gharavi under seminariet ”Shrinking space – A case study” som på söndagen avslutade Amnestys årsmöte i Göteborg.

İdil Eser och Ali Gharavi under seminariet ”Shrinking space – A case study” som på söndagen avslutade Amnestys årsmöte i Göteborg. Foto: Annie Beckman

Senare på söndagen deltar İdil Eser och Ali Gharavi i seminariet Shrinking space – A case study på Amnestys årsmöte. De berättar om gripandet och tiden i fängelse. Ali Gharavi upplevde det som en mörk tid där han ibland inte visste vad som var mardröm och verklighet. Först när han fick kontakt med sin fru efter 2,5 månader i fängelse började ljuset strömma in. På seminariet tackar İdil Eser alla som har engagerat sig för dem.

– Kampanjer fungerar definitivt. Vi är ett levande bevis på det, annars hade vi inte släppts efter fyra månader. Det är viktigt att hålla i den internationella solidariteten och sätta press på Turkiet, säger hon.

Jennie Aquilonius
jennie.aquilonius@gmail.com

Läs också

Turkey: “For journalists, Turkey has become a dungeon” (Amnesty International 3 maj 2018)

Läs mer om Turkiet från Amnesty Press

Turkiet: Hårdare tag från omvärlden eller fortsatt dialog? (27 april 2018)

Erdoğans Turkiet: Inget hopp om ljuspunkter (29 mars 2018)

Istanbul: Tusentals hyllade minnet av den mördade redaktören Hrant Dink (20 januari 2018)

En lång dag i Istanbul (21 november – även i nummer 4/2018)

MR-DAGARNA2017: Feminister under hot i Turkiet (12 november 2017)

”Jag kan inte se något alternativ till Erdoğan” (20 september 2017)

”Turkiet är inte Erdoğan” (8 september 2017)

Turkiet: Vad kan göras för att stoppa utvecklingen? (17 augusti 2017)

Rädslan sprider sig i Turkiet (Krönika av Bitte Hammargren 12 juni 2017 – även i nummer 2/2017)

Minnet av Hrant Dink lever (15 februari 2017- även i nr 1/2017)

Can Dündar: Erdoğan har EU-ledarna på knä (23 december 2016)

Krigets återkomst (nummer 3/2016)

BOKMÄSSAN2016: Turkiets längtan till det som en gång var (30 september 2016)

Hon var på seminarium i Stockholm – nu är Sebnem Korur Fincanci häktad i Turkiet (23 juni 2016)

Prideparad förbjuds i Istanbul – Amnesty uppmanar till protester (18 juni 2016)

PRESSFRIHETENS DAG 2016: Turkiets journalister under allt hårdare tryck (3 maj 2016)

Turkiet: 2 000 rättsfall mot personer som anklagas för att ha skymfat Erdoğan (26 april 2016)

Turkiet dränker Edens lustgård (2 oktober 2015 , även i nummer 3/2015)

Turkiet stängde grinden vid manifestation för yttrandefrihet (25 april 2016)

Vart är Turkiet på väg? (nummer 1/2016)

Nio år sedan Hrant Dink mördades: 2 000 i minnesmanifestation i Istanbul (19 januari 2016)

Turkiet inför 100-årsminnet av folkmordet (23 april 2015)

Kurder vill leda kampen för ett mer demokratiskt Turkiet - Amnesty Press rapporterar från Diyarbakir (5 mars 2013)

Jag bokar nästa resa till Istanbul (27 november 2012)

Åter till 1915 (2 augusti 2012)

Yttrandefriheten sitter trångt i Erdogans Turkiet - ”70 journalister och författare fängslade” (15 juni 2011)

När bokstaven W blir en fråga om mänskliga rättigheter (6 oktober 2009)

Kampen för pressfrihet i Turkiet (5 juli 2007)

Amnesty Press på årsmötet 2018

ÅRSMÖTE2018: Amnesty planerar att samla in jämlikhetsdata (7 maj 2018)

ÅRSMÖTE2018: Allt svårare för människorättsförsvarare (7 maj)

ÅRSMÖTE2018: Amanda Jackson har ordet (6 maj 2018)

ÅRSMÖTET2018: Aktivismen, civilsamhället och politiken (6 maj 2018)

ÅRSMÖTE2018: Olivia Bergdahl inledde Amnestys årsmöte (5 maj 2018)

ÅRSMÖTE2018: Skapandet av ”Vi och Dom” (5 maj 2018)

ÅRSMÖTE2018: Den svåra situationen för utsatta EU-medborgare (5 maj)

reportage | 2018-05-07
Av: Jennie Aquilonius