Så skolas Kinas muslimer om

I västra Kina har ett lägersystem för muslimer upprättats. För att kontrollera områdets uigurer har regimen samtidigt trappat upp sitt flyktingspionage i Sverige. Amnesty Press har talat med kinesiska flyktingar i Sverige som har drabbats.

reportage | 2018-08-27
Av: Jojje Olsson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2018
Wumaerjiang Jiamail har sökt asyl i Sverige. Sonen är försvunnen i Xinjiang.

Wumaerjiang Jiamail har sökt asyl i Sverige. Sonen är försvunnen i Xinjiang. Foto: Jojje Olsson

Tillvaron blev inte riktigt som Wumaerjiang Jiamail hade tänkte sig, efter att han år 2014 fått möjlighet att lämna provinsen Xinjiang i västra Kina för att studera på universitet i Istanbul i Turkiet. Fyra år senare är han flykting i Sverige. Hans son är lägerfånge i Xinjiang och han har inte längre någon kontakt med sin övriga familj.

Det är med trött men samtidigt skärpt blick som han berättar hur allt tog en tvärvändning när sonen, som flyttat med Wu till Istanbul, i början av år 2016 flög tillbaka till Kina för att hälsa på sin mamma och andra släktingar:

– Min son försvann så fort han landade i Kina. När familjen kom för att möta honom på flygplatsen så dök han aldrig upp, och de fick heller ingen information om varför.

Det visade sig att polisen satt sonen på ett nytt plan till hemstaden Yili. Där hölls han i ett häkte i två månader, och kom ut som en förändrad pojke. Personligheten gick från gladlynt och framåt till lättirriterad och introvert. I flödet på WeChat – Kinas populäraste messengertjänst – ersattes livsglada tonårsuppdateringar med bilder på spöken och demoner.

Wus familj avrådde honom från att kontakta sonen, som nu inte kunde åka tillbaka till Turkiet efter att passet beslagtagits. Samtidigt blev situationen för exilkineser i Turkiet alltmer utsatt, i takt med att president Recep Tayyip Erdoğan förde landet närmare Kina. Wu befann sig i farozonen och flydde till Sverige. Sedan oktober 2017 har han väntat i Kiruna på beslut om uppehållstillstånd. Men så i mars i år blev Wu plötsligt kontaktad av Kinas säkerhetstjänst. Via WeChat lät en agent honom veta att sonen hade förts bort på nytt, och att Wu måste samarbeta för att han inte ska råka illa ut:

– Agenten ville ha information om uigurer i Turkiet. De ville ha namn, kontaktuppgifter och veta vilka som organiserar och leder protester. De ville också veta vem som är vem bland uigurerna i Sverige.

När Wu frågade agenten om sin son, fick han veta att alla barn som har varit utomlands måste genomgå ”patriotisk utbildning”. Wu gick därefter till polisen i Kiruna där han förhördes i tre dagar. Men polisen kontaktade honom aldrig igen. Wu hörde också av sig till Säpo via såväl mejl som post, men hörde inte något från dem heller.

I ren desperation skickade Wu namnen på två uigurer han lärt känna i Istanbul till agenten. De båda var ändå inte politiskt aktiva, och såg relativt positivt på Kinas myndigheter. Icke desto mindre kände sig Wu ”helt förstörd” efteråt:

– Vad hade det blivit av mig, som nu spionerade för Kinas regim? Jag vill verkligen inte vara deras spion!

Det skulle senare visa sig att Wus son hamnat i läger för politisk omskolning. Våren 2017 började uigurer och andra etniska minoriteter tas till dessa läger utan någon som helst föregående juridisk process. Då familjemedlemmar plötsligt började försvinna – ofta sen natt eller tidig morgon – fick anhöriga således sällan någon dokumentation eller ens information om vart de tagit vägen.

Sidenvägen slingrar sig genom Xinjiang.

Sidenvägen slingrar sig genom Xinjiang. Foto: SIPA/TT

Det var länge svårt att uppfatta lägrens omfattning. Adrian Zenz, forskare vid tyska European School of Culture and Theology, gav en hint i maj i år genom en rapport som bygger på information från upphandlingar av lägrens byggnation. Genom att studera 73 kontrakt uppskattade Adrian Zenz antalet interner till ”mellan hundratusentals och en miljon”. Andra organisationer har satt siffran till över en miljon interner.

Ett exakt antal behövdes dock inte för att myndigheten ”Congressional-Executive Commission on China” i USA, som leds av Floridas senator Marco Rubio, nyligen skulle kalla situationen för ”den största massinlåsningen av en minoritetsbefolkning som pågår i världen i dag”. Enligt Adrian Zenz har vissa individer hållits i läger i över ett år, medan andra har sluppit ut efter några månader.

Omir Bekali, nu åter hemma i Kazakstan, visar ett foto på sina föräldrar som han tror är fängslade i Xinjiang.

Omir Bekali, nu åter hemma i Kazakstan, visar ett foto på sina föräldrar som han tror är fängslade i Xinjiang. Foto: Ng Han Guan/AP/TT

I takt med detta har även vittnesmål om förhållandena bakom de taggtrådsförsedda murarna börjat sippra ut. Ett av de mest detaljerade gav Omir Bekali, en köpman med kazakiskt medborgarskap, till Associated Press i maj. ”Tack kommunistpartiet! Tack moderlandet! Tack president Xi!”, tvingades han skandera i kör med sina medfångar innan de spartanska måltiderna. Uppstigning skedde innan soluppgången, för att hinna hissa Kinas flagga och sjunga nationalsången till gryningen.

Dagarna fortsatte med röda sånger, ändlösa repetitioner av politiska slogans och studier av kinesisk propaganda. På kvällarna tog självkritiken vid. Omir Bekali och hans medfångar tvingades döma ut såväl sina egna som sina medfångars religiösa vanor inför grupper om 60 personer. För att omsätta detta i handling tvingades många även äta fläskkött och dricka alkohol.

I mitten av maj, sannolikt tack vare Wus samarbetsvilja, släpptes hans son ut från lägret och kunde återförenas med sin familj. Han har ännu inte fått klartecken från agenten att tala med sin son, som fyllde 18 år i slutet av maj. Då Wu försökte gratulera honom via WeChat hade sonen tagit bort honom från kontaktlistan. Wu har heller inte kunnat kommunicera med sin mor eller sina syskon sedan förra året.

Paramilitär polis passerar förbi den stora basaren i Ürümqi. På banderollen talas om olyckan att splittra och sabotera.

Paramilitär polis passerar förbi den stora basaren i Ürümqi. På banderollen talas om olyckan att splittra och sabotera. Foto: AP/TT

”Jag förtjänar bestraffning för att jag inte förstår hur president Xi Jinping och kommunistpartiet kan hjälpa mig!”, löd ett av budskapen en kvinna, som i somras intervjuades av den kanadensiska tidningen The Globe and Mail, tvingades återupprepa under sin lägervistelse. Under självkritiken fick hon repetera hur hennes själ är infekterad, samt att hon nu tror på kommunistpartiet istället för Gud. Hon pressades även att hänga ut sig själv som förrädare, separatist och terrorist.

Våld verkar inte vara ett obligatoriskt inslag i lägren. Fysisk misshandel förekommer dock och flera dödsfall har rapporterats från lägren. Ett poängsystem ger möjlighet till bättre behandling. I andra änden finns dock straff för dem vars underkastelse inte är total. Straffen kan variera från brist på mat och vatten, till timmar i stresspositioner eller dagar i isoleringsceller.

Lägersystemet har etablerats under den hårdföre Chen Quanguo, som blev partichef i Xinjiang i augusti 2016. Chen innehade tidigare samma post i Tibet, där han blev ökänd för att ha bringat områdets buddister in i ledet med en rad skoningslösa metoder. Dessa implementerades även i Xinjiang. Grannar tvingas spionera på varandra och uigurer beordras lämna sina pass till polisen.

Ett nät av mindre polisstationer som enkelt kan förvandlas till checkpoints har byggts. I vissa områden står de med bara 500 meters mellanrum. Enligt Adrian Zenz har 90 000 poliser anställts i Xinjiang bara de senaste två åren, vilket är dubbelt så många jämfört med de föregående sju åren. Åtgärderna har stöd från högsta ort. Vid den nationella folkkongressens årliga sammanträde 2017 uppmanade Xi Jinping landets säkerhetsstyrkor att bygga ”en kinesisk mur av stål” kring Xinjiang. Vid folkkongressens möte 2018 belönades Chen med en plats i politbyrån, som gjorde honom till en av landets 25 mäktigaste politiker.

Amnesty Press har intervjuat fem uigurer i Sverige, vars historier backas upp av mejl, chattkonversationer och röstinspelningar. Några vill inte använda hela sitt namn eller få sitt ansikte fotograferat. Andra, som Adam Galif, 29 år, tvekar inför att vara med på bild men ställer upp med med sitt riktiga namn.

Adam Galif kom till Sverige år 2010 för att studera, och det tog bara någon vecka innan säkerhetstjänsten hälsade på hans kvarvarande familj i Xinjiang.

– Min pappa sade att jag behövde kontakta en ”vän” som just hade besökt honom. Personen skickade ett par dagar senare ett mejl till mig, där han sade att eftersom jag är kinesisk medborgare så måste jag lämna information om andra uigurer som bor i Sverige, minns Adam Galif.

Adam Galif valde istället att kontakta Säpo och sökte asyl. Sommaren 2011 fick han permanent uppehållstillstånd. Pressen mot pappan fortsatte dock:

– De kallade mig förrädare och sade att det är emot kinesisk lag att söka asyl i Sverige. Om jag inte jobbade för säkerhetstjänsten skulle pappa sättas i fängelse, säger Adam Galif.

Kinesisk militärpolis svär en ed att bekämpa terrorism vid en ceremoni i Hetian i Xinjiang den 27 februari 2017.

Kinesisk militärpolis svär en ed att bekämpa terrorism vid en ceremoni i Hetian i Xinjiang den 27 februari 2017. Foto: AFP/TT

”Vännen” hade även information om Adam Galifs bostadsadress och hans extrajobb som tidningsbud i Sverige. Under 2016 – samma år som han blev svensk medborgare – blev det gradvis svårare att kontakta familjen:

– Vi pratade bara med varandra kanske varannan månad. Och de började allt oftare säga saker som ”ring inte oss”, ”vi mår bara bra” eller ”lev ditt eget liv”.

För ett och ett halvt år blev ”vännens” ton tuffare. Adam Galif måste återvända till Kina, annars kunde familjen där hemma råka ut för ”vad som helst”. Han fick samtidigt reda på att flera släktingar kallats till säkerhetstjänsten upprepade gånger, och utfrågats om information om honom.

Det senaste året har Adam Galif helt tappat kontakten med sin familj. Han har dock hört från en anhörig att över 20 släktingar antingen har fängslats eller hamnat i läger för politisk omskolning:

– Jag vill så gärna ha kontakt med dem, för att få veta om de lever, inte ens det kan jag ta reda på, säger Galif hopplöst.

Redan år 2010 dömdes en uigurisk man till 16 månaders fängelse för att ha spionerat på andra uigurer i Sverige för den kinesiska ambassadens räkning. Två kinesiska tjänstemän utvisades samtidigt; en ambassadanställd och en underrättelseagent som jobbade under täckmantel som korrespondent vid den kinesiska partitidningen Folkets Dagblad.

Men domen avskräckte inte från fortsatt aktivitet. År 2012 intervjuade Sveriges Radio en uigurisk kvinna som vittnade om hur ambassaden fortsatte pressa henne på information genom hot mot familjen i Kina. Inslaget framhöll även hur uigurer med svenskt medborgarskap hade svårighet att få visum för att åka tillbaka och hälsa på sina släktingar, om de först inte försåg ambassaden med information.

Johanna Blomqvist vid Säpos presstjänst säger att Kina är ett av flera länder som bedriver olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige:

– Vi kan inte svara på frågor som rör enskilda personer eftersom det skulle kunna skada vårt operativa arbete, säger hon vidare när jag specifikt frågar om Wus fall.

Av samma anledning kan Säpo heller inte kommentera Kinas aktiviteter. Johanna Blomqvist säger dock att man arbetar aktivt för att motverka flyktingspionage, och att personer som upplever att de utsätts för detta bör göra en polisanmälan eller direkt kontakta Säpo.

På andra håll når Kinas metoder stor framgång. Kambodja skickade år 2009 tillbaka 20 asylsökande uigurer till Kina, och tog två dagar senare emot investeringar och generösa lån på över 10 miljarder kronor. Thailands militärjunta repatrierade år 2015 omkring 100 uiguriska flyktingar till Kina. Handlingen fördömdes som ett brott mot internationell rätt av FN, vars flyktingorgan varnade för risken för tortyr.

Inte heller Sveriges historia är här fläckfri. Sverige blev år 2012 den första västerländska demokratin att utvisa två asylsökande uigurer till Kina, vilka båda hade flytt efter de stora upploppen i huvudstaden Ürümqi år 2009. Ingen av dem har setts till eller hörts från sedan de landade i Kina.

En ensam kvinna skriker i protest mot kinesisk polis den 7 juli 2009. Då skakades Xinjiangs huvudstad Ürümqi av sammandrabbningar mellan kineser och uigurer.

En ensam kvinna skriker i protest mot kinesisk polis den 7 juli 2009. Då skakades Xinjiangs huvudstad Ürümqi av sammandrabbningar mellan kineser och uigurer. Foto: David Gray/Reuters/TT

De etniska upploppen i Ürümqi år 2009 resulterade i minst 198 dödsfall. Händelsen var en urladdning av årtionden av motsättningar mellan uigurer och etniska kineser. När Xinjiang år 1949 blev en del av Folkrepubliken Kina bestod dess befolkning till cirka 80 procent av uigurer och mindre än 10 procent var kineser.

I dag utgör uigurerna blott 45 procent av Xinjiangs befolkning. Det råder heller inga tvivel om att den ekonomiska utvecklingen främst kommit inflyttade etniska kineser till gagn. De innehar snart sagt alla högre poster inom såväl lokala myndigheter som statliga företag. I provinshuvudstaden Ürümqi, som står för en fjärdedel av Xinjiangs BNP (bruttonationalprodukt), är tre fjärdedelar av invånarna kineser.

Kina skyllde upploppen år 2009 på ”fientliga utländska krafter”. Militär styrkeuppvisning och otaliga arresteringar följde. De första avrättningarna ägde rum bara fyra månader senare. Moskéer stängdes och internet låg nästan helt nere i Xinjiang under tio månaders tid.

Föga förvånande så resulterade hårdhandskarna blott i en våldsspiral, som kom att urarta helt när Xi Jinping blev Kinas president våren 2013. Sommaren inleddes med en stor polisinsats i Kashgar där minst 21 personer sköts till döds på stället, misstänka för terrorism. Under de kommande månaderna varvades liknande tillslag med attacker från uigurer – mot såväl polisstationer som på allmänna platser – i städer som Turpan, Aksu, Hotan och Hanerik. De döda räknades i hundratal.

Våren 2014 förklarade Xi Jinping starten på en ”slå hårt-kampanj” i Xinjiang, som inleddes med en offentlig rättegång inför 7 000 åskådare på en idrottsarena. 55 personer dömdes för brott relaterade till terrorism, varav tre till döden. Dessförinnan hade militanta uigurer börjat attackera mål även utanför provinsen. Samma vår dog exempelvis 29 personer i en attack med knivar och hemmagjorda bomber vid tågstationen i staden Kunming.

Xi Jinpings kampanj ”Slå hårt” inleddes våren 2014. Här hålls en offentlig massrättegång i Yili i Xinjiang den 27 maj 2014. Minst tre dödsdomar avkunnades när 55 personer dömdes för bland annat ”terrorism”.

Xi Jinpings kampanj ”Slå hårt” inleddes våren 2014. Här hålls en offentlig massrättegång i Yili i Xinjiang den 27 maj 2014. Minst tre dödsdomar avkunnades när 55 personer dömdes för bland annat ”terrorism”. Foto: Reuters/TT

Nu skulle ingen nåd visas. Under det första året av ”slå hårt-kampanjen” ökade antalet arresteringar i Xinjiang enligt officiell statistik med 95 procent. Kampanjen tog snabbt formen av kollektiv bestraffning mot områdets samtliga muslimer. År 2015 förbjöds statliga tjänstemän, lärare och studenter att fasta under Ramadan. I mars 2017 kom en lista med en rad företeelser som nu utgjorde extremism. Bland annat att bära heltäckande slöja eller odla ”onormalt skägg” eller att vägra konsumera statlig TV och radio.

I april 2017 förbjöds ”muslimska namn”. Barn som döps till Mohammed går miste om id-kort, och därmed även skola och sjukvård. Tidigare i år började partitjänstemän skickas ut för att bo med uiguriska familjer i upp till fjorton dagar i månaden. De samlar information om politiska och religiösa vanor, samt håller föreläsningar om ”Xi Jinpings tankar”. Bilder av ”etnisk enighet” har spridits, där tjänstemännen sover i familjernas sängar eller matar deras barn.

Upptrappningen är tydlig även i Sverige. En av uigurerna jag intervjuade har bott här i nio år och varit svensk medborgare i fyra år. Han säger sig aldrig ha ägnat sig åt några politiska aktiviteter, och inte haft några problem med kinesiska myndigheter tidigare.

Men i februari ringde hans mor, som plötsligt blivit kontaktad av Kinas säkerhetstjänst. De krävde att mannen – som vill vara anonym – ska skicka kopior av sitt pass och andra id-handlingar till mamman, plus information som bostadsadress, utbildning och jobb. Säkerhetstjänsten fanns dessutom vid hennes sida under samtalet, och varnade för att hon kunde hamna i läger för politisk omskolning om mannen inte lydde.

Mannen har hittills skickat sin passkopia men inget mer. Han har slutat höra av sig till familjen och funderar förtvivlat över deras öde liksom vad han själv bör göra. Situationen har lett till sömnproblem och sjukskrivning från jobbet.

Haimiti Tuogeluke har bott i Sverige i nio år.

Haimiti Tuogeluke har bott i Sverige i nio år. Foto: Jojje Olsson

Haimiti Tuogeluke är född 1987, men ser liksom de andra jag intervjuar betydligt äldre ut. Han har bott i Sverige i nio år och har permanent uppehållstillstånd. Senast han träffade sina föräldrar var i Turkiet år 2014. I januari i år fängslades de båda:

– Min syster kontaktade mig och sade att det beror på att jag är i Sverige och ägnar mig åt politiska aktiviteter och söker asyl.

I april skickades systern till läger för politisk omskolning. Haimiti Tuogeluke medger att han deltagit i vissa politiska aktiviteter, men inte varit med och organiserat. Ändå sägs han utgöra ett hot mot Kinas säkerhet. Han har nu helt slutat kontakta släktingar i Xinjiang, och försöker heller inte tänka för mycket på den ohjälpliga situationen eftersom den redan förstört hans psyke och privatliv.

Repressionen möjliggörs av ett övervakningssamhälle vars sofistikation saknar motsvarighet. En obligatorisk mjukvara söker efter muslimska bilder och nyckelord på mobiltelefoner i regionen. Teknik finns för att skanna trådlösa uppkopplingar efter liknande material. I december förra året uppmärksammade Human Rights Watch hur Xinjiangs myndigheter samlade in dna, fingeravtryck, blodprov samt skannade ögonen på alla uigurer mellan 12 och 65 år.

Skanning av ansikten dyker upp vid allt fler hotell eller flygplatser och tågstationer, där uigurer ofta har en särskild genomgång. För att ens komma in på den en gång så sprudlande basaren i Hotan måste man nu – förutom att visa legitimation och gå genom en metalldetektor – få sitt ansikte skannat.

Biometrisk och annan data samlas sedan augusti 2016 i en ny, jättelik integrerad plattform. Det snålas inte med kostnaderna. Under Chens första år vid makten ökade utgifterna för allmän säkerhet i Xinjiang med 40 procent. I fjol uppgick de till drygt 75 miljarder kronor, vilket var tio gånger mer än för tio år sedan, just innan upploppen i Ürümqi.

Enligt ny statistik äger var femte arrestering i Kina nu rum i Xinjiang, där en och en halv procent av landets befolkning bor. Rian Thum, historiker vid Loyola University i New Orleans i USA, som sedan år 1999 besökt Xinjiang flera gånger, kallade nyligen situationen i Xinjiang för en mix av Nordkoreas ambition att kontrollera befolkningen och Sydafrikas apartheid, understödd av kinesisk artificiell intelligens för teknologi och övervakning.

Amnesty Press har inte kontaktat kinesiska myndigheter inför denna artikel. Vid tiotals andra tillfällen har utrikesministeriet kategoriskt förnekat existensen av läger för politisk omskolning, och säkerhetsministeriet vägrat kommentera saken. Under en intervju med programmet Konflikt i Sveriges Radio P1 den 9 juni i år nekade Gui Congyou, Kinas ambassadör i Stockholm, till att ambassaden alls ägnar sig åt spionage mot uigurer eller tibetaner i Sverige.

Lägersystemets existens har däremot bekräftats av lokala medier. Där beskrivs de som en slags gratis faciliteter för områdets etniska minoriteter att förbättra sig själva och inse felaktigheterna med ”bakåtsträvande” religiösa vanor. I maj i år uppmanade Kinas riksåklagare Zhang Jun till en intensifiering av ”omvandling genom utbildning” för att förgöra extremism i området.

Åskådare följer luftförsvarets övningsuppvisning i Xinjiang den 1 augusti.

Åskådare följer luftförsvarets övningsuppvisning i Xinjiang den 1 augusti. Foto: SIPA/TT

Förutom våldsdåd i Kina, har flera uigurer också åkt utomlands för att strida med Islamiska staten, IS, eller andra jihadistiska grupperingar. Medan många bedömare ser radikaliseringen som en reaktion på den ökade repressionen, upplever Kinas myndigheter våldet som en konsekvens av utbredningen av”tre onda krafter”: separatism, terrorism och extremism.

Dessa krafter sägs ha lurat in områdets minoriteter i felaktiga tankebanor. Lägren för politisk omskolning är ett steg i ledet för ”rehabilitering”. Med Xi Jinpings egna ord vill man stärka uigurernas ”känsla av identitet med moderlandet, den kinesiska nationen, kinesisk kultur, Kinas kommunistparti och socialism med kinesiska förtecken.”

– Xinjiangs minoriteter utgör en grupp människor som myndigheterna anser är i behov av en ännu större dos indoktrinering än vad partiet inför gradvis på andra platser i Kina, sade historikern Rian Thum nyligen.

Kinas regim vill helt enkelt skapa lojala medborgare genom krafttag. Området är också extremt viktigt geopolitiskt, i synnerhet för den nya Sidenvägen, Xi Jinpings eget prestigeprojekt.

Ailiti Saliyev, Xinjiangs vice kommunikatör mot utlandet, sade i fjol att provinsen är hem åt ”världens lyckligaste muslimer”. Myndigheterna hävdar också att journalister är fria att rapportera från regionen. Verkligheten är givetvis en helt annan. Gulchera Hoja och Shorhet Hoshur är två amerikanska medborgare vars släktingar har fängslats eller satts i läger på grund av deras rapportering för Radio Free Asia.

Ala Nabijan visar en bild på sin mor. Han har inte längre kontakt med sin familj.

Ala Nabijan visar en bild på sin mor. Han har inte längre kontakt med sin familj. Foto: Jojje Olsson

Ala Nabijan, en av uigurerna jag intervjuade i Stockholm, jobbade också för Radio Free Asia tills han bror greps 2014. Då var Ala Nabijan redan svensk medborgare, men tvingades sluta med journalistik på grund av hoten. Han har ändå fått säga upp kontakten med hela sin familj, inklusive fyra barn. Han sliter upp mobiltelefonen och visar en bild på sin 76 år gamla mor. Hon bor tillsammans med hans syster, som fått både hjärtproblem och ”helvitt hår” på grund av vad Nabijan kallar ”psykisk tortyr”.

Under rapporteringen som inkluderade Omir Bekalis vittnesmål, greps journalister från Associated Press och förhördes i elva timmar. En lokal tjänsteman lät dem veta att deras rapportering ”inte sprider positiv energi”. I juli publicerade tyska Der Spiegel en artikel från Xinjiang. Under arbetet hade teamet förföljts av upp till tre bilar samtidigt, och slutligen gripits för att tvinga radera känsliga bilder och videor.

Politiker och religiösa ledare världen över har varit oroväckande tysta. Kinas ekonomiska makt växer, inte minst i länderna längs med den nya Sidenvägen. Men lidandet och ovissheten bland de splittrade familjerna är enormt. Efter att jag och Wumaerjiang Jiamail skiljts åt så kontaktar han mig snart igen. I slutet av juli försvann hans son på nytt. Enligt Wus exfru så fördes han iväg utan förklaring.

– När jag frågade närmare så svarade hon inte. Hon är säkert också rädd, säger Wu.

Jojje Olsson
[email protected]

Uigurer

Uigurerna är en muslimsk minoritet som utgör knappt hälften av provinsen Xinjiangs 23 miljoner invånare. De har bebott området i cirka 2 000 år. Folkgruppen har sina språkliga och kulturella rötter i Turkiet.

Tibet
Kina bedriver också flyktingspionage mot tibetaner i Sverige, ofta via sin ambassad på Djurgården. Så sent som i juni i år dömdes en man till 22 månaders fängelse för spionage mot den tibetanska diasporan i Sverige.

Poliser
Enligt Adrian Zenz finns nu 40 gånger fler poliser per capita i Xinjiang än i Kinas rikaste provins Guangdong. Polistätheten överträffar även den i Östtyskland just innan murens fall 1989.

Inflyttning
1957–1967 strömmade två miljoner kinesiska nybyggare till Xinjiang. När Kinas ekonomiska reformer inleddes i slutet av 1970-talet lockades ännu fler, tillsammans med statliga företag redo att exploatera de rika mineral- och oljereserverna.

Amnestys arbete
Patrick Poon vid Amnesty i Hongkong säger att det inte är möjligt för Amnesty att ha någon närvaro eller utföra något arbete på plats i Xinjiang i dag. Det är heller inget man eftersträvar, på grund av den stora risken att individer man assisterar eller talar med råkar ännu mer illa ut. Viktigaste källan för information är istället uigurer bosatta i utlandet, som kontaktat Amnesty och berättat om hur deras anhöriga i Xinjiang försvunnit under det senaste året. Amnesty förklarar då för de anhöriga att det enda man kan göra för att hjälpa är att ta upp fallen antingen offentligt, eller i tysthet via olika diplomatiska kanaler.

Texter: Jojje Olsson

Läs mer av Jojje Olsson i Amnesty Press

Nobelpristagaren ingen stod upp för (27 september 2017 - även i nummer 3/2017))

Kidnappad och utvisad från Kina - stor intervju med Peter Dahlin (13 juni 2017 - även i nummer 2/2017)

Förbjudet i Xinjiang enligt beslut 29 mars 2017.

1) ”onormala” skägg på män

2) Kvinnor som bär heltäckande niqab ska ”avrådas” från att komma in på stationer och flygplatser och anmälas till polisen.

3) Det är förbjudet att vägra se statlig TV och vägra lyssna på statlig radio.

4) Det är förbjudet att ingå äktenskap eller skilja sig enbart via religiösa inrättningar.

5) Det är förbjudet att blanda sig i andra personers bröllop, begravningar och arvsfrågor.

6) Begreppet ”Halal” får bara användas i samband med mat och får ej användas för att blanda sig i andra personers sekulära liv.

7) Föräldrar måste använda gott moraliskt uppförande för att påverka barn så att barnet ”vördar vetenskap, strävar efter kultur, försvarar etnisk enighet, och motsätter sig extremism”.

8) Barn får inte hindras från att gå i statliga skolor.

9) Familjeplaneringspolitiken måste följas.

10) Det är förbjudet att avsiktligt förstöra officiella dokument och handlingar, till exempel ID-kort, hushållens registreringsbok eller pengar.

11) Barn får inte ges namn som överdriver religiös innerlighet. Barn med sådana namn kommer vägras att registreras i hushållet.

Xi Jinping.

Xi Jinping. Foto: Prime Minister's Office, Government of India.

Xi Jinping

Kinas president Xi Jinping rankades i maj 2018 av tidskriften Forbes som världens mäktigaste person. I mars beslöt folkkongressen att avskaffa tidsbegränsningen för presidentämbetet och Xi Jinping kan nu sitta kvar på livstid. Han är dessutom generalsekreterare i kommunistpartiet och ordförande i Centrala militärkommissionen. Personkulten kring honom beskrivs som den mest omfattande sedan Mao Zedongs tid vid makten 1949-1976.

Xi Jinping föddes 1953 och under Kulturrevolutionen, som inleddes 1966, fängslades hans far. Xis skolgång avbröts och han fick ägna sig åt fysiskt arbete, förvisad till en by. När han rymde till Peking sattes han i arbetsläger. År 1971 gick han med i kommunistpartiets ungdomsförbund och inledde den karriär som år 2012 gav honom posten som partiets generalsekreterare och året efter presidentposten.

Kina

Huvudstad: Peking.
Politik: Folkrepublik sedan 1 oktober 1949. Kommunistpartiet styr enväldigt. Xi Jinping valdes år 2013 till president. Han kan efter beslut i år sitta kvar på livstid.
Yta: 9 596 961 km² (Sverige: 449 964 km²)
Befolkning: Cirka 1,4 miljarder.

Uigurer – under hårt tryck

Uigurer, där en stor majoritet är sunnimuslimer, är ett av flera folk av turkiskt ursprung i Centralasien. Siffrorna över hur många uigurerna är varierar mellan 11 och 15 miljoner.

Uigurer i Turkiet protesterar den 5 februari mot det kinesiska förtrycket i ”Östturkestan”, det namn som används av självständighetsanhängare.

Uigurer i Turkiet protesterar den 5 februari mot det kinesiska förtrycket i ”Östturkestan”, det namn som används av självständighetsanhängare. Foto: Burhan Ozbilici/AP/TT

Östturkestan

När Folkrepubliken Kina utropades av Mao Zedong den 1 oktober 1949 var en stor majoritet i Xinjiang uigurer men idag är de i minoritet efter inflyttning av kineser.

I delar av Xinjiang utropades 1933, respektive 1944–1949, Östturkestan som en självständig stat. Under den sistnämnda perioden var det i praktiken en republik under sovjetisk kontroll. Bland uigurer i exil används Östturkestan som namn för det område man vill se som självständigt från Kina.

Ilham Tohti

Amnesty har i flera år krävt att den 48-årige ekonomiprofessorn Ilham Tohti ska friges. Han startade år 2006 webbsidan Uyghur Online som stängdes av myndigheterna. I januari 2014 greps han och dömdes 23 september 2014 till livstids fängelse för ”separatism” av en domstol i Ürümqi. Rättegången pågick i två dagar och dömdes ut av Amnesty som ”en skymf mot rättvisa”.

Ilham Tohti.

Ilham Tohti. Foto: Privat/AI

I oktober 2016 tilldelades Ilham Tohti ”Martin Ennals-priset för mänskliga rättigheter” som delas ut av tio människorättsorganisationer, däribland Amnesty International, Human Rights Watch och FIDH. I motiveringen framhölls att Ilham Tohti avvisat separatism och våld och arbetat för dialog och förståelse mellan kineser och uigurer i Xinjiang.

FN granskar

Den 10 augusti inledde CERD, FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering, sin granskning av Kina. Det var första gången sedan år 2009 som Kina granskades i CERD. Den panel av oberoende experter som arbetar för CERD uttryckte stark oro över de ”talrika och trovärdiga” rapporterna om att omkring en miljon uigurer hålls i interneringsläger.

Exilorganisationen WUC, Världskongressen för uigurer, välkomnade granskningen i CERD.

– Det är min förhoppning att CERD:s medlemmar inte kommer att låta sig luras av kinesiska manövrar, sade Dolkun Isa, ordförande i WUC till Radio Free Asia.

Kina hade skickat en delegation på cirka 50 personer till Genève och framhöll ökat ekonomiskt välstånd i landet. Kina betonade enligt nyhetssidan Quartz att etniska minoriteter i Kina, däribland muslimer i Xinjiang ”åtnjuter religiös frihet”. När det gäller anklagelserna om att myndigheterna systematiskt förtrycker uigurernas kultur genom förbud mot skägg, slöjor och vissa muslimska namn svarade en kinesisk representant att ”bärande av ansiktstäckande klädsel är förbjudet i många andra länder”. Kina medgav att några personer har tagits till center för utbildning och arbetsträning i ”syfte att stödja deras rehabilitering”.

Bakgrundstexter: Ulf B Andersson

Tillägg 1 september 2018

CERD riktar kritik mot Kina (30 augusti 2018)

China: Systematic repression of ethnic minorities laid bare in UN findings (Amnesty International 30 augusti 2018)

China rejects UN charges about Xinjiang ‘re-education’ camps (Irish Times 31 augusti 2018)

reportage | 2018-08-27
Av: Jojje Olsson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2018