Situationen för iranska journalister förvärras

Antalet gripna journalister i Iran växer ständigt och landet ligger nu till och med längre ner än Kina på Reportrar utan gränsers Pressfrihetsindex. Den iranska regimen gör i dag allt i sin makt för att förhindra att information hittar vägar ut ur landet, men den yngre generationen hittar ständigt nya lösningar.

Reportrar utan gränser bjöd på tisdagen in till samtal i Stockholm om press- och yttrandefrihet i Iran. Läget i landet förvärras för varje dag och i dag sitter totalt 65 journalister och nätaktivister fängslade i Iran, rapporterar Reportrar utan gränser. Journalister och medborgare arbetar enträget med att rapportera om situationen i landet. Som svar stänger regimen ner allt fler möjligheter till kommunikation med omvärlden. I dag ligger Iran på fjärde plats nerifrån på Reportrar utan gränsers Pressfrihetsindex och organisationen beskriver landet som ett av världens fem största fängelser för journalister. Sedan början av de protester som inleddes förra sommaren har cirka 50 journalister flytt landet och många av dem har haft svårt att söka asyl i Europa, berättar Jesper Bengtsson ordförande i svenska Reportrar utan gränser.

Reportrar utan gränsers Pressfrihetsindex 2009. BILD: Reportrar utan gränser

Azar Mahloujian är ordförande i fängslade författares kommitté i Svenska PEN, en organisation som även arbetar för utsatta journalister.

• Trots att den iranska regeringen låtsas att det inte spelar någon roll om rapporter inifrån landet når omvärlden, så är det hela mycket känsligt. Det är tack vare journalister som regeringen inte har kunnat göra vad de har velat, hävdar Azar Mahloujian.

Azar Mahloujian talar om hur yttrandefriheten har inskränkts mer och mer i Iran sedan i somras. Utländska journalister fick då inte längre visum och de som redan befann sig i landet fick inte stanna. Regeringen förbjöd rapportering från demonstrationer och arresteringar av inhemska journalister ökade. Och situationen blir bara värre och värre, anser Azar Mahloujian.

• Regimen känner att den står på randen till en avgrund. Den är skrämd och attackerar nu människor helt öppet, som de två personer som avrättades torsdag 28 januari. Medborgarna får inte kontakta omvärlden och inte heller låta sig intervjuas, berättar hon.

På frågan om vad regeringen anger som sitt motiv för hur man behandlar journalister, svarar Azar Mahloujian att det egentligen kan vara vad som helst.

• Om du som journalist rapporterar om demonstrationer mot regimen, stämplas du som förrädare till regimen eller fiende till Gud. Några lagar som de kan hänvisa till finns inte, så det kan vara vad som helst. Endast illojalitet kan räcka.

Inför varje årsdag för den islamiska revolutionen i Teheran den 11 februari 1979, har regeringen uppmanat folket att gå ut på gator och torg för att fira. Azar Mahloujian menar att många inte alls vill fira årsdagen och i stället stannat hemma.

• Många är rädda för att riskera att få betala ett för högt pris om de deltar i demonstrationerna som pågår nu, menar Azar Mahloujian.

Därför tror hon att många istället kommer att gå ut på årsdagen, eftersom det på ett sätt har sanktionerats av regeringen. Enligt Azar Mahloujian säger Irans regering att de har bjudit in 300 journalister som ska rapportera från ”firandet”. Hon påpekar dock att hon inte har hört talas om en enda journalist som blivit inbjuden och hon hoppas att det inte endast är journalister från diktaturer som kommer att finnas på plats.

Azar Mahloujian menar att man kan likna situationen i Iran med en militärkupp, genom hur regimen har arresterat människor och begränsat kommunikationen i landet.

• Hastigheten på Internet har gått ner med 30 procent, det går bara att prata i mobiltelefon i 30 sekunder i taget och det går inte att skicka SMS, konstaterar hon. Nu har det till och med gått så långt att statliga TV-kanaler protesterar mot den dåliga kommunikationen.

Jesper Bengtsson, Ardalan Shekarabi och Azar Mahloujian under samtalet.

Ardalan Shekarabi är jurist med iransk bakgrund och han sitter i dag i riksdagen för Socialdemokraterna. När regimkritiska tidningar förbjöds i slutet av 1990-talet kom satellit-TV att spela en viktig, om inte avgörande, roll för möjligheten till kommunikation i Iran, menar Ardalan Shekarabi. Genom satellit-TV som sändes från exempelvis USA kunde människor i Iran kommunicera med varandra.

• Jag skulle säga att det här var en revolution som regeringen inte hade räknat med, konstaterar han.

Men snart började regimen att störa sändningarna och kanaler fick flytta till satelliter längre bort från Iran, vilket gjorde det svårare och svårare att ta emot sändningarna. 13 juni förra året lyckades regeringen med att helt slå ut satellit-TV-kanaler som Voice of Amerika och BBC Persian, berättar Ardalan Shekarabi. Men oavsett vad de gör så har de redan förlorat, säger han med eftertryck.

Azar Mahloujian sätter mycket hopp till den yngre generationen i Iran. Hon menar att det är tack vare Irans unga som nyheter fortfarande hittar vägar ut ur landet genom Internet.

• Ungdomarna lär sina föräldrar om Internet och teknik, precis som i resten av världen. Regimen gör allt de kan för att blockera och spärra, men ungdomarna hittar ständigt nya vägar och det är därför de inte har lyckats med att helt stänga ner kommunikationen, menar Azar Mahloujian.

Den teknik som regimen använder för att till exempel lagra och spåra mobilsamtal och SMS, har delvis köpts in från Nokia Siemens Networks.

• Utrustningen har bland annat används för att spåra och fängsla regimkritiker. Dessa företag har bidragit till grova kränkningar av mänskliga rättigheter, anser Ardalan Shekarabi.

Även Amnesty har uppmärksammat hur IT-företag bidrar till förtryck.

• För inte så länge sedan fick vi veta att Nokia Siemens Networks har levererat telekomutrustning till den iranska regimen, som därigenom fått nya verktyg för att bevaka medlemmar av oppositionen. Samma system som polisen använder för att identifiera brottslingar som laddar ned barnpornografi på sina datorer, kan också utnyttjas för att jaga dissidenter eller organisatörer av fridfulla demonstrationer. Mobilnätverket gör det lätt för människor att kommunicera och för att organisera politiska aktiviteter, men samma teknik kan också användas för att avlyssna samtal och kontrollera telefontrafik, skrev Amnestys svenska generalsekreterare Lise Bergh och Anna-Maria Juvonen från Amnesty Business Group i en debattartikel i SvD 18 januari 2010.

På onsdagen rapporterade Wall Street Journal om hur Irans telekommunikationsbyrå har meddelat att Googles e-post Gmail kommer att stängas ned permanent. En talesperson för den iranska regimen sade att beslutet tagits för att stimulera den lokala teknikutvecklingen av Internet och bygga upp förtroende mellan medborgarna och regeringen.

Enligt rapporter i Wall Street Journal på onsdagen, hade ännu inga konsekvenser av beslutet setts och man visste då inte heller om beslutet hade trätt i kraft.

• Vi har fått rapporter från användare i Iran om att de har haft problem med att använda Gmail. Vi kan konfirmera en tydlig nedgång i trafiken och vi har undersökt våra egna nätverk men funnit att de fungerar utan problem. När vi stöter på problem med våra tjänster försöker vi att lösa dem så fort vi kan, eftersom vi är övertygade om att människor över hela världen borde ha möjligheten att kommunicera fritt via Internet, sade en talesperson från Google i ett uttalande rapporterar Wall Street Journal.

Ardalan Shekarabi konstaterar att företag från väst säljer produkter till länder som Iran och därigenom tjänar pengar på en inskränkt yttrandefrihet. Han menar att dessa företag måste granskas av organisationer som till exempel Reportrar Utan Gränser.

• Omvärlden har fortfarande svårt att välja, kortsiktiga ekonomiska intressen har alltid satts före mänskliga rättigheter, säger Ardalan Shekarabi.

Ardalan Shekarabi berättar att på söndag har protesterna i Iran pågått i åtta månader.
- Revolutionen 1979 pågick i ett år så vi behöver fyra månader till, konstaterar då Azar Mahloujian.

Text och Foto: Malin Eriksson

Läs mer:

It-företag bidrar till förtryck
(Debattartikel från Amnesty i SvD 19 januari 2010)

Fears for anti-government protesters in Iran as authorities warn of zero tolerance (Uttalande från Amnesty inför 11 februari)

Journalist fängslades efter att ha följt demonstrationerna i Teheran
(Amnesty Press 18 december 2009)

Akbar Ganji: Jag tror på en demokratisk framtid i Iran
(Amnesty Press 4 december 2009)

Hoppet om en ljusare framtid för kvinnorna i Iran
(Amnesty Press 23 oktober 2009)

Irans sak är vår - stödgala för mänskliga rättigheter
(Amnesty Press 1 september 2009)