Almedalen: Passagerare från Ship to Gaza i Visby, europeisk asylpolitik granskad och mutskandalen som Sverige vill glömma

Nästa år ska det finnas ett gemensamt asylsystem i Europa. Det går dock trögt och Amnesty riktade hård kritik mot europeisk flyktingpolitik vid ett seminarium i Almedalen. I Grekland har myndigheterna med extraordinära åtgärder stoppat fartyg som vill försöka bryta blockaden mot Gaza och fyra svenska passagerare på Ship to Gaza berättade på fredagen om sina upplevelser. Folkmord och mediernas roll och Jas-affären i Sydafrika var andra ämnen som Amnesty Press bevakade.

Overklighetskänsla när Grekland stoppade försöken att bryta blockaden av Gaza

I torsdags återvände de flesta av Ship to Gazas svenska passagerarskara från Grekland efter att myndigheterna där vägrat släppa iväg flottiljen. I nästan två veckor har fartygen legat still i Atens hamnstad Pireus. Ett amerikanskt skepp blev stoppat av grekisk kustbevakning och tvingade att återvända med hot om att bli bordade. På fredagen befanns sig fyra av passagerarna i Almedalen.

Anna Nordfjell, Internationell sekreterare för Svenska barnmorskeförbundet, Charlotte Wiktorsson, läkare och aktiv i Ship to Gaza, Åsa Andersson, kanslichef för Svensk sjuksköterskeförening och Marie Nordén (S), riksdagsledamot befann sig på Internationella torget för att berätta om de två veckorna i Aten och varför de hade valt att följa med Ship to Gaza.

Aktionen är inte slut. Den lilla passagerarbåten Juliano ligger nu i Greklands södra skärgård. Den stora lastbåten ligger i Atens hamn och väntar på att inspekteras ännu en gång.
– Den har inspekteras så många gånger nu att de skulle kunna skriva en doktorsavhandling om skruvarna, inleder moderator Ann Ighe från Ship to Gazas styrgrupp.

Fortfarande har gruppen inte fått någon förklaring till varför de kvarhålls och det finns enligt Ann Ighe ingen laglig grund för behandlingen. Grekland har även stoppat en leverans på 600 ton cement från Schweiz som skulle vidare till Gaza. Grekland har hört av sig till företaget och sagt att de kommer att stoppa alla leveranser som de misstänker ska till Gaza.
– Vi fortsätter att försöka och försöka, säger Ann Ighe.

– Vi måste symboliskt visa att vi inte glömt bort befolkningen i Gaza och hjälpa till att bryta blockaden, säger Marie Nordén.

Charlotte Wiktorsson var med på det amerikanska skeppet som hann styra sin kurs mot Gaza i en hel timme.
– Jag tänkte när kustbevakningen stannade skeppet att ”är det här greker?”, berättar Charlotte Wiktorsson.
I någon timma fick kaptenen visa papper för kustbevakningen på att allt var i sin ordning men sedan kom två båtar som förstärkning med maskerade personer ombord och under hot om att väpnade patruller skulle borda deras båt vände de om. Kaptenen fick sitta fyra dagar i fängelset och besättningen fick inte lämna båten under den tiden, vilket var helt utan rättslig grund.

När Charlotte Wiktorsdotter var ombord på det bordade amerikanska skeppet tänkte hon tillbaka på de filmer hon sett från Ship to Gazas båt förra året där israeliska soldater bordade ett skepp och nio personer dödades.

Anna Nordfjell hann inte ens se skeppet Juliano som hon skulle åka med. Hon citerade en amerikansk advokat som vid en presskonferens i Grekland sagt att det egentligen inte den humanitära hjälpen Ship to Gaza förser som befolkningen behöver. Det som behövs är att blockaden bryts så att befolkningen i Gaza kan bygga sitt eget land.

– Det blev så overkligt när problemen gick från en byråkratisk nivå till en direkt politisk nivå. Jag tänkte att ”det här händer inte” säger Marie Nordén.
Hon berättar hur de i väntan på att båtarna skulle få åka såg ett Youtube-klipp där Israels premiärminister Benjamin Netanyahu håller ett tal för nyexaminerade kadetter. I talet hyllar han att Israels ansträngningar att stoppa frihetsflottiljen har varit framgångsrika och han tackar EU, USA, FN och Greklands premiärminister Giorgos Papandreou för hjälpen. Det uppges att Grekland har fått ekonomisk hjälp från Israel att lösa sin ekonomiska kris och därför agerat för att se till att inga fartyg med destination Gaza kan lämna grekiskt vatten.
– Det är starka politiska krafter igång och det säger en del om vår politiska sprängkraft, säger Marie Nordén.

På plats på Internationella torget den 8 juli. Från vänster: Ann Ighe, Marie Nordén, Åsa Andersson, Charlotte Wiktorsson och Anna Nordfjell.

Åsa Andersson är stolt över Svensk sjuksköterskeförening som med ett enigt styrelsebeslut skickade henne som representant för föreningen:
– Vi kan inte vara trovärdiga etiskt om vi inte står upp för mänskliga rättigheter. En del säger att befolkningen i Gaza får skylla sig själva för att de röstade på Hamas men det är helt befängt. Man kan inte kollektivt straffa hela civilbefolkningen.

Även Anna Nordfjell är utskickad som representant för sin organisation. Hon har sedan 20 år tillbaka hjälpt barnmorskor i palestinskt ockuperat område genom Svenska barnmorskeförbundet.
– Det har blivit sämre för kvinnor som ska föda. Många kommer inte igenom vägspärrarna på Västbanken när de ska till sjukhus och det har hänt att nyfödda barn har dött för att familjen inte släpptes igenom i tid, berättar Anna Nordfjell.
Men Anna Nordfjell menar att när Grekland säger att de ska borda alla skepp som de misstänker ska åka till Gaza är blockaden inte bara Israels angelägenhet längre. Nu hindras fri sjöfart i hela östra Medelhavet.

De två veckorna av väntan fylldes av möten och informationsinsamling. Grekiska medier hade däremot inte mycket att erbjuda.
– Den statliga tv-kanalen har på regeringens uppmaning inte rapporterat om Ship to Gaza säger Marie Nordén och berättar att även de privatägda medierna håller sig från det kontroversiella ämnet.

Marie Nordén pratar om hur viktigt det var för henne att inte bara sitta som riksdagsledamot och fatta beslut utan att faktiskt göra något.
– En del säger att som parlamentariker så är det politiskt man ska jobba men det är starkt och befriande att göra det här i min roll som parlamentariker. Det är ju den rollen som betyder någonting. Det ökar säkerheten för de andra och det ger också legitimitet till aktionen att vi är flera politiker från olika partier och olika länder.

Text och foto: Yvette Lindholm

_Läs mer_

I efterdyningarna av Gaza-kriget (Amnesty Press 4 mars 2010)

Amnesty om Goldstonerapporten och Gaza

UN urged to reject Israeli calls to retract Goldstone report (7 april)

Israel/Occupied Palestinian Territories: Amnesty International's updated assessment of Israeli and Palestinian investigations into the Gaza conflict (18 mars)

Concerns over Israel inquiry into Gaza flotilla raid (24 januari)

NGOs: Gaza civilians continue to suffer (30 november 2010)

US-Israel talks must seek end to Gaza blockade (7 juli 2010)

Läs också

Ship to gazas hemsida

Den israeliska dagstidningen Haaretz specialbevakning av Gazaflottiljen

Mediernas ansvar för förståelsen av folkmord

Aldrig mer. En kort men viktig mening yttrad vid andra världskrigets slut. Men sedan hände det igen: Bosnien, Rwanda, Darfur... ”Aldrig mer” visade sig vara ett löfte som inte kunde hållas. I en diskussion på tisdagen frågade Tidningsutgivarna vad medierna har för ansvar för att se till att aldrig mer verkligen blir aldrig mer. Med i panelen satt Hédi Fried som överlevde det nazistiska förintelselägret Auschwitz under andra världskriget och som ägnat hela sitt liv att berätta.

Nationella medier har ofta spelat en betydande roll när folkmord begås. Genom att sprida budskap med karaktären hets mot folkgrupp och stärka nationalistiska strömningar uppmanar de människor att begå brott mot mänskligheten. Ett exempel är Rwanda.
Internationella medier spelar en viktig men helt annan roll. På ett seminarium med en panel bestående av: Hédi Fried, psykolog och författare som överlevde Auschwitz, Jan Nygren, tidigare minister med ansvar för vapenexportfrågor (S) och anhörig till överlevare, Anna Ekström, generaldirektör på Skolverket, Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet, och Tomas Brunegård, VD för Stampengruppen, var alla överens om att medier har ett ansvar för människors förståelse av folkmord. Samtalet leddes av Ulrika K Engström, verksamhetsansvarig på Tidningsutgivarna.

- Varje gång jag berättar gör det lika ont,
säger Hédi Fried som överlevde förintelsen.

Snyftningar hörs i salen under visningen av den amerikanska dokumentären The Last Survivor (se en längre trailer på Youtube) _._Överlevarna i filmen sätter genom sina berättelser fokus på den verklighet som ska diskuteras. Miljontals människor döda, miljontals på flykt och åter miljontals med sår som aldrig kommer att läka. I en annan del av världen, i Sverige, journalister pressade av deadlines som skriver nyhet efter nyhet om de hänsynslösa människorättsövergreppen.

Hédi Fried berättar om andra världskriget. Vad som hände med den tyska Weimarrepubliken sedan Adolf Hitler kom makten. Hennes budskap är att alla måste förstå orsakerna som leder till folkmord. Folk har inte lärt sig det, menar hon, att det som hände i Tyskland lika gärna kan hända här och nu. Hon är orolig över de strömningar hon ser i Sverige i dag.
– Folk tog inte sitt ansvar. De tänkte inte på att man måste göra det i en demokrati.
Hon berättar om att Hitler ville bli demokratiskt vald, vilket han också blev när människor stannade hemma istället för att gå och rösta, för att sedan kunna skrota demokratin:
– Han erbjöd enkla svar på svåra frågor, utnyttjade folkets missnöje.

Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet, håller med om att det finns oroande underströmmar i dagens Sverige:
– Så fort idén om att alla ska vara likadana rotas, att det bara finns ett sätt att vara svensk på, så leder det till katastrof.

Tomas Brunegård, VD för Stampengruppen, och Jan Helin, chefredaktör Aftonbladet, representerade svenska medier i samtalet.

Medier har ett stort ansvar gällande folkmord, anser Tomas Brunegård, VD för Stampengruppen. Han tar upp ett exempel från USA som kan ha påverkat andra världskriget. På grund av rädsla för de antijudiska strömningarna i dåtidens USA förlade New York Times sin rapportering om andra världskriget långt bak i tidningen. Inte förrän nyheterna började ta sig in på sidorna 3 och 4 kom politikernas reaktion.

Jan Helins åsikt om hur medierna sköter rapporteringen är inte positiv:
- Det är beklämmande. Vi är urusla på att sätta in i ett sammanhang. Vi har ansvar men vi tar det inte.
Han talar också om mediernas ansvar för att förenkla för läsaren men att det i fallet med kriget på Balkan, i samband med Jugoslaviens upplösning på 1990-talet, blev för förenklat. Det var inte förrän i slutet av kriget som medierna satte in det i ett större sammanhang. Innan dess var rapporteringen inte mer än ”nästan man går ur huse och slår ihjäl varandra”.

– Medierna har naturligtvis ett ansvar men det har vi alla. Det låter som en klyscha, säger Jan Nygren, men vi måste alla känna ansvar.
Som son till en kvinna som överlevde andra världskriget växte han upp med att aldrig få säga att maten är äcklig:
– Jag fick säga att jag inte tyckte om maten, men det fanns ingen äcklig mat, enligt mamma.
Vid ett tillfälle fick familjen grannar från Tyskland. Hans mors reaktion på detta var att säga: Här dömer vi minsann inte!. Kvinnorna blev också sedan goda vänner.

Poängen Jan Nygren vill få fram är att det inte bara är i den parlamentariska formen vi måste förhindra folkmord. Han citerar en vittnessaga från filmen ”folkmord händer inte bara över en natt. Det händer i en process”. Den insikten som finns i detta är viktig, menar han.
– Vi måste kunna kompromissa, säger Jan Nygren, men aldrig om människovärdet.
Han oroar sig också över utvecklingen i Sverige:
– Vi ska inte underskatta det som händer i dag. Det är hemska berättelser som måste sättas in i en kontext. Små beteenden som mobbning kan lätt växa.

- Det är många som har ansvar för att det praktiska samtalet ska bli verklighet i skolan och utanför, säger Anna Ekström, generaldirektör på Skolverket.
Till höger om henne sitter Jan Nygren, tidigare minister med ansvar för vapenexportfrågor (S) och anhörig till överlevare, Hédi Fried, psykolog och författare som överlevde Auschwitz och ståendes: Ulrika K Engström, journalist och verksamhetsansvarig på Tidningsutgivarna.

Även skolans roll tas upp i diskussionen. Med i panelen sitter Anna Ekström, generaldirektör på Skolverket.
– Skolan har förstås en jätteviktig roll, säger hon.
Anna Ekström framhåller vikten av att påpeka att alla offer också kan vara förövare. Det perspektivet, berättar hon, har flera gånger lett till riktigt bra samtal med elever.
- Det finns många svåra frågor utan raka svar, men det gäller att ställa frågorna, säger Hédi Fried.

Text och bild: Emilie Holmstrand

_Läs också:_

65 år sedan Auschwitz befriades - ”Vi måste fortsätta minnas” (29 januari 2010)

En söndagspromenad i Krakow (6 juni 2006)

Åter till Rwanda 1994 (11 april 2006)

Svårt att komma överens om EU:s nya asylsystem

Ett nytt gemensamt asylsystem för EU (CEAS, Common European Asylum System) ska vara på plats 2012. Men medlemsländerna har olika viljor om hur systemet ska se ut.
– Många länder ser flyktingar som bördor och problem. Vi måste i högre utsträckning prata om människor som befinner sig i olika situationer, säger Madelaine Seidlitz, chefsjurist på Amnesty.

Det var på torsdagen Amnesty samlade en panel för att diskutera det nya asylsystemet under rubriken Är tiden ute för ett gemensamt europeiskt asylsystem? Alexandra Segenstedt från Röda korset modererade Madelaine Seidlitz, Jan O Karlsson, programchef för Global Utmaning och Maria Åsenius, kabinettschef på EU-kommissionen för att få frågan besvarad.

– Många förslag har fått kritik för att vara för krångliga, detaljrika och kostnadskrävande, säger Maria Åsenius, kabinettschef EU-kommissionen.
Idag gäller det för alla parter att komma överens. Många av förslagen har redigerats för att göra dem mer öppna för tolkning.
– Vi har idag inte ett gemensamt system, det är väldigt ojämnt hur de asylsökande sprider sig och bedömningar varierar, säger Maria Åsenius.

Två förslag har alla länder lyckats komma överens om: Kvalifikationssystemet, som bestämmer vem som räknas som flykting och regler om långtidsbosättning. Efter fem år i ett medlemsland ska asylsökande få rättigheter som liknar andra unionsmedlemmars rättigheter. En av de mest kontroversiella punkterna är vilka villkor som ska gälla för anländande flyktingar rent fysiskt. En annan het potatis är hur asylprocessen ska se ut med rätten till tolk eller biträde.

– Vi måste se det här i sitt stora migrationspolitiska sammanhang. De flesta människor som är ute och rör på sig är ute av andra skäl än att de har skyddsskäl, många är migranter. Det är en oerhört liten del som tar sig till Europa. De enorma flyktingvågorna som bland annat Frankrike och Italien varnade för efter oroligheterna i Nordafrika har uteblivit, säger Jan O Karlsson.
Enligt Jan O Karlsson finns också en risk att migrationspolitiken i EU kidnappas av de främlingsfientliga:
– Där har vi sett sett otäcka exempel. Tysklands förbundskansler Angela Merkel och senast tidskriften Axess i Sverige som talar om att multikulturalismen inte fungerar. Det är samma människor som i nästa mening pratar om globalisering.

– Efter den arabiska våren har det pratats om den afrikanska flodvågen. Till och med __Nicolas Sarkozy__ stod och talade om flodvågen. Det är dumheter! Det är några få tusentals människor som tar sig över, säger Jan O Karlsson. Till vänster Maria Åsenius.

– Amnesty är oroliga över att det är mer fokus på att begränsa flyktingarnas möjligheter än att ge dem skydd, säger Madelaine Seidlitz.
Det största problemet enligt Madelaine Seidlitz är att det inte finns några lagliga sätt att ta sig in i Europa. Alla lagliga vägar in kräver visum som måste sökas i förväg. Men för att söka asyl måste flyktingar finnas i landet de vill söka asyl i och visum får man inte om man vill söka asyl. Då tvingar man folk i händerna på smugglare som skapar vi andra problem.
– Om man ska hårddra det så spelar det ingen roll om vi har världens bästa asylsystem om inte människor kan ta sig hit lagligt och säkert, säger Madelaine Seidlitz.

Någon form av system behövs införas och Madelaine Seidlitz tycker i nuläget inte att det är viktigt att diskutera hur lösningarna skulle se ut eftersom det idag inte finns ens ett initiativ att skapa ett sådant system, vilket behövs först.

-Vi är medansvariga till att människor drunkar i Medelhavet när vi driver dem i armarna på smugglare, säger Madelaine Seidlitz.

– Jag tror det finns noll gehör för en idé om asylvisering i ministerrådet. Det skulle kräva folk på plats och stora resurser, säger Maria Åsenius.
För att komma överens tror Maria Åsenius att kommissionen kommer att få jobba bitvis med olika delar:
– Vi försöker vara som en service till medlemsländerna. Vi arbetar på de områden vi tror att vi kan komma fram.

Text och foto: Yvette Lindholm

Obemärkt passerar Sveriges största korruptionsskandal förbi

När den grävande journalisten Nils Resare förra året publicerade boken ”Mutor, makt och bistånd – Jas och Sydafrikaaffären” hade han förberett sig på en hätsk debatt med många påhopp. Men inget hände. Ingen sade något.
- Det var en medveten tystnad, säger han under en bokpresentation på torsdagskvällen.

Över 1 miljard kronor har betalats ut i men det finns misstankar om att mutorna uppgår till 1,9 miljarder kronor berättar Nils Resare. Här i samtal med Björn Linell från bokförlaget Natur & Kultur.

Över tio år har det tagit för brittisk polis och journalister att lägga pusslet över turerna kring Sveriges försäljning av 28 Jas Gripen flygplan till Sydafrika och börja förstå hur affären gick till. Det är en komplicerad historia med flera olika affärer av vapenförsäljning till flera länder som hänger ihop, hemliga agenter och hisnade pengabelopp (läs mer i bokrecensionen ”Den svenska vapenhandelns pris”, Amnesty Press 8 januari 2011). Men ytterst få inblandade har ställts till svars och sannolikheten att fler kommer att ställas inför rätta är väldigt liten.

Både från politiskt och näringslivshåll har det varit tyst sedan boken publicerades. Några politiker har på senare år börjat förstå omfattningen och kräver att en utredning bör göras, däribland Sveriges förre försvarsminister Björn von Sydow (S). Göran Persson däremot har varit tyst som muren. Även Saab, som tillverkar Jas gripen-flygplanen, har varit väldigt tysta. Tills alldeles nyligen. Då publicerades dokument som bevisade att oegentligheter har begåtts. Saab förnekar inblandning genom att hävda att dessa begicks av det brittiska företaget British Aerospace (BAE) som Saab använt för att sälja planen, utan att Saab hade kännedom om det. Nils Resare tycker inte att Saab är trovärdiga i sin förklaring:
– Åtminstone Saabs styrelse hade kännedom om det, annars är de helt inkompetenta, säger han.

Nils Resare förklarar incitamenten bakom affären. Sveriges satsning på Jas på 1980-talet hade vid slutet av 1990-talet kostat svenska skattebetalare omkring 100 miljarder kronor och för att få planen att bli attraktiva på marknaden måste någon vilja köpa dem först. I och med den teknologiska utvecklingen måste också planen kontinuerligt uppdateras, vilket gör att mer pengar måste investeras i dem. Pressen att få ut något av denna ”gökunge”, som Nils Resare kallar den, till satsning var stor.

Även om Nils Resare är uppenbart upprörd över korruptionsskandalen i sig så tycker han att det värsta framförallt är vad affären inneburit för Sydafrika:
– Konsekvenserna har varit förödande för denna unga demokrati!
En del i det hela är just pengarna. Vad de hade kunnat användas till istället. Var verkligen 28 stridsflygplan vad detta land, vars befolkning lider så av hiv/aids och fattigdom, behövde?
– Det är visserligen en budgetfråga men hade pengarna använts på ett annat sätt så hade tusentals liv kunnat räddas. Det är ingen tvekan om det.

En annan del är vad pengarna orsakat för Sydafrikas demokratiska system. Efter apartheidåren så skapades en stat med, enligt Nils Resare, ett väldigt bra system för att skydda sig mot korruption. Detta är helt borta nu. President Jacob Zuma har lyckats stoppa alla polisutredningar i Sydafrika och lagt ner hela polisavdelningar. Hotet mot honom var överhängande. Hans ekonomiske rådgivare sitter redan i fängelse efter att det bevisats att han förmedlat mutor.

Den sydafrikanska pressen har trots allt inte gett upp. Nils Resare berättar att fortfarande publiceras i genomsnitt en artikel i veckan som har någonting med detta att göra:
– Det är ett jättetrauma i Sydafrika.
Men utrymmet för journalisterna att verka blir allt mindre. En ny medielag kommer göra att de journalister som fortsätter att gräva riskerar fängelsestraff.

Nils Resare har i boken använt sig av dokument från den brittiska utredningen av BAE:s inblandning, under restriktionen att han inte fick publicera dem. Även den svenska förundersökningen som gjordes under ledning av, den nu pensionerade, överåklagaren Christer van der Kwast lutade sig på den brittiska polisens information eftersom han inte hade egen tillgång till personal med rätt utbildning i frågan och inte heller fick tillräckliga ekonomiska resurser. Dessa dokument är dock efter en uppgörelse inte längre tillgängliga.

Förhoppningen att sanningen ska komma fram och de ansvariga ska straffas grusas, i Sverige, inte minst av detta men det finns även flera faktorer som spelar in. Sveriges mutlagstiftning har kritiserats av både Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Europarådets grupp mot korruption - Greco (Group of States Against Corruption).

En positiv effekt av denna historia är att Sverige nu kommer att inrätta en specialenhet med 30 poliser särskilt utbildade för att utreda brott rörande korruption
och mutor.
- Men det var med kniven mot strupen som det blev bestämt, kommenterar Nils Resare.

Sveriges nuvarande överåklagare Gunnar Stetler överväger en ny granskning. Flera av de misstänkta brotten är dock sedan längre preskriberade eftersom Sverige tidigare hade en preskriptionstid på fem år för mutbrott (i dag tio år). Enligt Nils Resare är Christer van der Kwast och Gunnar Stetler eniga om att korruption är inblandat i affären. Men att rent juridiskt bevisa det är komplicerat då lagstiftningen kräver att mutpengarnas väg ska kunna följas. Stora summor är dolda genom hemliga agenter, bokföringsfiffel och motköp (så kallade offset)
– Detta är den hittills största ”offset”-affären i historien, säger Nils Resare.

Ungefär fyra gånger kontraktsvärdet (vilket är på officiellt 1,3 miljarder kronor) är motköpen värda. Syftet med dem är att ge affären mervärde till Sydafrika och Sverige genom till exempel ökade handelsförbindelser utöver vapenförsäljningen. Offset-affärer är hårt kritiserade av organisationen Transparency International som vill förbjuda, eller i alla fall kraftigt begränsa, dem.

I år är det planerat att den fleråriga Sydafrikaaffären ska avslutas.

Text och bild: Emilie Holmstrand

_Läs mer_ **

Om korruption:

Transparency International Sveriges hemsida

Bokrecension av Mutor, makt och bistånd – Jas och Sydafrikaaffären i Amnesty Press, 8 januari 2011: Den svenska vapenhandelns pris

==
Amnesty Press på Almedalen:

Almedalen: Amnestys trendspaning drog fullt hus (8 juli)

Almedalen: Sudan inför delningen, kvinnors hälsa i Sverige och lätta vapen i mängder (6 juli)

Almedalen: Bojkott eller handel - hur ska omvärlden förhålla sig till diktaturer? (5 juli)

Heder och religion - heta ämnen i Almedalen (måndag 4 juli)