65 år sedan Auschwitz befriades - ”Vi måste fortsätta minnas”

reportage | 2010-01-29

”Minnet av deras överlevnad måste leva vidare”. Det var budskapet från Ban Ki-moon, FN:s generalsekreterare, den 27 januari när 65-årsdagen av Auschwitz befrielse högtidlighölls. I Stockholm samlades närmare 100 personer till en minnesstund på Raoul Wallenbergs torg.

Stockholm 27 januari 2010.

Snön yrde ner över Stockholm när Forum för levande historia den 27 januari arrangerade en minnesstund på Raoul Wallenbergs torg. I år hängde bilder på torget av de tio svenskar som fått utmärkelsen ”Righteous Among the Nations”.

Det är en officiell utmärkelse som tilldelas personer som med fara för eget liv räddade judar under Förintelsen och delas ut av Yad Vashem, forskningscentret och minnesmuseet över Förintelsen i Jerusalem.
Bland de svenskar som har belönats finns kända personer som Per Anger, som arbetade på den svenska legationen i Budapest under andra världskrigets slut och Valdemar Langlet, kulturattaché i Budapest och Nina Langlet, verksam vid Röda korset i Budapest. Men i utställningen fanns också mer okända hjältar som Erik Myrgren, sjömanspräst i Berlin och Erik Perwe, som i Berlin initierade kyrkans omfattande hjälpverksamhet för förföljda judar och politiska flyktingar. Erik Perwe förberedde massevakuering till Sverige men omkom när hans plan sköts ned 1944.
Här fanns också Elisabeth Hesselblad, som tillhörde Birgittasystrarna i Rom och skyddade italiensk-judiska familjer på flykt undan nazisterna.

Ljus till minne av alla dem som dog i Auschwitz.

Det var den 27 januari 1945 som den sovjetiska armén nådde fram till koncentrationslägret Auschwitz i sydöstra Polen. Den tyska ockupationsarmén var på reträtt och hade retirerat från Krakow-området. Nazisterna hade försökt undanröja bevisen för massmorden i lägret.
I Auschwitz fanns 7 000 fångar kvar, 7 000 överlevande som kunde vittna om vad som hänt. Numera är 27 januari en FN-dag till minne av Förintelsens offer och i ett budskap till världen påminde FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon om att de överlevande ”inte kommer att vara med oss för alltid”:
- Men minnet av deras överlevnad måste leva vidare. Vi måste bevara deras berättelser, genom minneshögtider och utbildning. Mest av allt måste vi dock göra robusta ansträngningar för att förhindra folkmord och andra allvarliga brott.

I Auschwitz samlades överlevande och politiker för att uppmärksamma 65-årsdagen och minnas de över en miljon människor som dödades i koncentrationslägret - de flesta judar, men också polacker, romer och sovjetiska krigsfångar. Överlevande noterade att vädret, med drygt 20 minusgrader och snötäcke påminde om hur det var 1945 och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu tackade sitt tal alla de polacker som räddade judar undan Förintelsen.

I Berlin talade Israels president Shimon Peres inför den tyska förbundsdagen och drog paralleller mellan Nazityskland och dagens Iran som enligt Peres styrs av en fanatisk regim som är ”en fara för hela världen”. Presidenten påminde om att en del av dem som var delaktiga i Förintelsen fortfarande lever i Tyskland och Europa och uppmanade de tyska parlamentarikerna att arbeta för att de ställs inför rätta.

Finansminister Anders Borg representerade regeringen.

På Raoul Wallenbergs torg i Stockholm hade närmare 100 personer samlats till minnesstunden. Här fanns Kate Wacz, en av dem som överlevde Auschwitz, politiker som finansminister Anders Borg och stockholmare i olika åldrar.
Eskil Franck, överintendent vid Forum för levande historia, undrade retoriskt om det efter 65 år är dags att pensionera högtidlighållandet av 27 januari. Han svarade att ”vi har en skyldighet att även fortsättningsvis levandegöra minnet av Auschwitz”:
- Vi ska göra det av vördnad för alla de miljoner som fick sätta livet till av det enda skälet att de ansågs tillhöra fel grupp eller fel sort: judar, romer, homosexuella, handikappade, Jehovas vittnen och politiskt oliktänkande och av respekt för de överlevande från Förintelsen som fortfarande finns ibland oss.
Eskil Franck hyllade också de tio svenskarna på utställningen.
- Det var personer som gjorde livräddande insatser för Förintelsens offer utan att kalkylera kring det personliga pris de kunde få betala och ibland också fick betala.

Jasenko Selimovic varnade för att minnet och kunskap om det förflutna inte är
tillräckligt.

Dramatikern Jasenko Selimovic, som kom till Sverige som flykting undan kriget i Bosnien, var årets huvudtalare och varnade för ”oroande tendenser” i samhället:
- Högerextrema krafter är på frammarsch och på vänsterkanten finns partier som inte tar avstånd från terrororganisationer. Fakta om Förintelsen förnekas och förvrängs och kunskap om andra folkmord, de kommunistiska, har knappast hittat väg in i det allmänna medvetandet. Antisemitism, främlingsfientlighet, islamofobi och kommunistiska idéer har blivit allt mer romantiserade och därmed svåra att stoppa med förnuftets hjälp

Samtidigt menade Jasenko Selimovic att det finns ett förflyktigande och en inflation av begreppen:
- I tid och otid hörs anklagelser om islamofobi, antisemitism, främlingsfientlighet och personen som stoppas för fortkörning kan tala om ”Gestapometoder” för att citera professor Bauer. Vikten, betydelsen och allvaret minskar och dessa allvarliga företeelser, brott och händelser förflyktigas, tas inte på allvar och missbrukas.

Han menade att det därför är viktigt att förmedla betydelsen av en dag som 27 januari och ge minnet en ny kraft. Samtidigt pekade Jasenko Selimovic på att kunskap om det förflutna inte är ett tillräckligt vaccin mot ondskan, då den alltid dyker upp i nya sammanhang under oigenkännliga former:
- Kunskapen om Auschwitz kanske förebygger ett nytt Auschwitz, men inte ett nytt Srebrenica eller Rwanda. Auschwitz är svårt att jämföra med någonting annat och Hitlers koncentrationsläger är definitivt inte samma sak som Guantánamo. Att jämföra dessa saker är att göra en logisk saltomortal, som tyvärr ett antal skribenter gör.

Minnet är för skört för att användas som vapen mot ondskan, menade Jasenko Selimovic och påminde ”om alla de som försvann i belgiska läger i Kongo, om nu någon överhuvudtaget minns att dessa läger fanns”. Han menade därför att minnet bör användas ”som ett kitt med vars hjälp vi fogar ihop vår värld och dess institutioner, och på det sättet institutionaliserar minnet i dess praktiska konsekvenser”.

Efter talen dröjde många kvar, trots snöyran, och tände ljus som placerades på monumentet över Raoul Wallenberg. Under någon timme var en januaridag 1945 i en då okänd ort i sydöstra Polen väldigt närvarande i Stockholm.

Text: Ulf B Andersson

Bild: Anna Ahlin

Läs mer om 27 januari runt om i Sverige (Forum för levande historia)

Raoul Wallenbergs torg på 65-årsdagen av att sovjetiska armén nådde fram till
koncentrationslägret Auschwitz.

reportage | 2010-01-29