Almedalen: Amnestys trendspaning drog fullt hus

reportage | 2011-07-07

Amnesty drog in publiken till Säkerhetpolitiskt torg som var fullsatt när fyra ungdomsförbundsledare fick vara spanare för en kväll.

De fem seminarier Amnesty arrangerar i samarbete med flera organisationer i det Säkerhetspolitiska sommartorget drar mycket publik. Helt fullt blev det när representanter från fyra politiska ungdomsförbund körde en trendspaning á la radioprogrammet. I en annan del av innerstaden i Visby har också den bristfälliga sex- och samlevnadsundervisningen i skolan diskuterats.

Politiska ungdomsledare trendspanar

På onsdagskvällen samlade Amnesty representanter från fyra politiska ungdomsförbund för att spana efter mänskliga rättigheter i framtiden. Evenemanget, som var en direkt referens till Sveriges radios program ”Spanarna”, presenterade både optimism och kritisk debatt och var tydligt inspirerat av den arabiska våren.

Spaningarna skapade viss debatt mellan deltagarna. Rebecka Carlsson var kritisk till Björn Dahléns hyllning till tillväxten: - Historiskt sett har vi inte kunnat frikoppla tillväxten från miljöförstöring.

Björn Dahlén, MUF, Rebecka Carlsson, Grön Ungdom, Adam Cweiman, LUF, och Jutte Guteland från SSU fick presentera en varsin spaning på seminariet På spaning efter de mänskliga rättigheterna. Vid en spaning försöker man spåra trender, och för att kunna argumentera för en trend bör man ha minst tre observationer som stödjer argumentationen.

Jytte Guteland var först ut att presenterade sin spaning – pensionärerna kommer vara nästa grupp att börja använda de sociala medierna för att föra fram sina frågor och driva frihetsrevolutionerna:
– Den arabiska våren har visat vad de sociala medierna kommer att göra. Den fantastiska kombinationen av att vara både kommunikatör och finnas på en mötesplats kommer att få pensionärerna att se att det där är inte något de kan lämna bara till ungdomarna.
Pensionärerna kan föra fram de frågor de vill lyfta, som förhållande på ålderdomshemmet eller pensionerna.
Och enligt Jytte Guteland är detta inte bara på väg, det har redan skett.
– Socialdemokraternas partikongress var en Twitter-kongress, ler Jytte Guteland med hänvisning till den höga medelåldern i partiet.

Jytte Guteland såg att en ny publik kommer att utnyttja sociala medier för att göra sig hörda.

Björn Dahlén hade rubriken Friheten hänger i luften som även den tog avstamp i den arabiska våren:
– Sedan muren föll 1989 är detta den största enskilda globala förändringen. Det finns en tydlig frustration i Nordafrika. Ofta förekommer ekonomisk tillväxt den demokratiska friheten och här syns det så tydligt vad tillväxt och globalisering betyder.
Från 1980 när en tredjedel av världens befolkning levde i demokratier bor idag hälften av befolkningen i demokratier. Idag har en stor del av världens befolkning en mobiltelefon.
– Det är klart att man kan tillgodogöra sig information på ett helt annat sätt. Och utan tillväxt måste vi tänka att om vi ska få det bättre så kommer någon annan att få det sämre, säger Björn Dahlén som sedan pekar på sin tröja med den homosexuelle sångaren Freddie Mercury (Queen) på.
– Varje demokrati är inte heller bättre än hur man behandlar sina minoriteter och jag är idag stolt över att kunna säga ”I love New York” som precis tillåtit homoäktenskap, säger Björn Dahlén. Fler och fler stater börjar se människor som individer och att man tillåter människor att vara som de är. Det visar på att världen blir friare.

Amnestys chef för opinion och påverkan, Fredrik Kron fyllde programledaren Ingvar Storms skor för en kväll.

Miljöpartiets Rebecka Carlsson tror att vi är på väg att omvärdera vårt dominerande ekonomiska tänkande. Hon berättar om den svenska kläddesignern Matilda Wendelboe som har gjort en helt komposterbar kollektion.
– Jag frågade henne varför hon gjorde det och hon svarade att hon vill vara bra, hon är trött på att bara vara mindre dålig, säger Rebecka Carlsson.
– Jag tror man är trött på att vara mindre bra, att man har lite mindre barnarbete, man har lite mindre klimatpåverkan. Jag tror att man genuint kommer vilja skapa ett värde på ett annat sätt. Lyx och livskvalitet börjar bli något annat. Jag vill inte ha 15 par jeans, jag vill ha vatten som inte är radioaktivt i kranen. Jag vill inte känna att någon annan betalar för min välfärd, säger Rebecka Carlsson.
Kanske kommer man hitta nya välfärdsmått istället för bara den ekonomiska tillväxten och BNP (bruttonationalprodukt per person) kanske inte kommer att vara det enda mått vi har på välfärd tror Rebecka Carlsson:
– Kanske kommer mänskliga rättigheter och miljövänlighet vara sådana mått.

Adam Cweiman fick avsluta spaningsrundan med att krydda in lite pessimism i det hela och ville med sin spaning varna för att vår växande optimism gör oss blinda för de krafter som inte vill ha förändring.
– De flesta politiker i Sverige tror att allting alltid blir bättre, det tror jag också, jag är optimist, men faktum är att med varje rörelse kommer en motrörelse. Varje rörelse för mer frihet och globalisering skapar en rörelse mot det lokala och nationella. Mer frihet skapar rotlöshet, säger Adam Cweiman och varnar för att det är fullt naturligt att folk kanske kommer uppfatta att deras kulturer försvinner och blir rädda när förändringar sker väldigt snabbt. Resultatet kan bli att man söker sig tillbaka till det som är tryggt och bekant, som religioner, ideologier eller nationalitet. Där finns det risk att nationalism uppstår.
– Det blir inte alltid bättre, det kommer att finnas starka rörelser som arbetar mot det vi försöker åstadkomma. Om man bara har inställningen att allt blir bra utan att se motrörelserna kommer vi att vara oförberedda. Det som vi ser som västerländska självklarheter kommer inte att välkomnas av alla, säger Adam Cweiman.

Text: Yvette Lindholm
Foto: Emilie Holmstrand

Kåthetens konsekvenser

Med frågeställningen: hur kan skolan ge ett bättre stöd till den som är ung och kåt? tog en diskussion om den bristfälliga sex -och samlevnadsundervisningen fart på torsdagsmorgonen. Det stod snabbt klart att det inte främst är kunskap som saknas bland ungdomar och lärare utan mod att våga prata om sex, känslor och värderingar. Sverige som varit världsledande på området i världen har inte hängt med i utvecklingen.

Samtalspanelen (från vänster): moderator Sonja Schwazenberger, frilansjournalist och föredetta chefredaktör Bang, __Åsa Regnér, generalsekreterare RFSU, Amelie von Zwiegbergk, statssekreterare på Utbildningsdepartementet, Ingalill Hyltander, Bayer Healtcare som intitierat samtalet, Hannah Arnhög, sex- och relationsrådgivare Veckorevyn, Ian Milsom, professor på avdelningen för obstetik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin.

Problemet: Många oönskade graviditeter, hög andel fall av klamydia (och andra sexuellt överförbara sjukdomar), personer som är osäkra i sin sexualitet och sexbrott. En av orsakerna: Obefintlig eller dålig sex- och samlevnadsundervisning med fokus på biologi.

Som sex- och relationsrådgivare på Veckorevyn pratar Hannah Arnhög ofta med ungdomar om dessa frågor. Hennes bild av dagens sex- och samlevnadsundervisning i skolan är minst sagt allt annat än positiv:
– Man har missförstått allting. Istället för att tala om värderingar och bygga upp ungdomarnas självkänsla får en femtonårig pojke lära sig alla beståndsdelar i det manliga könsorganet.
Hon är inte ensam om den åsikten. Panelen är i stort sett överens om problembilden. Bayer Healthcare, som initierat dagens diskussion, representerades av Ingalill Hyltander. Hon berättar att när de för fem år sedan började arbeta inför den globala World Contraception Day upptäckte de att undervisningen på temat i stort sett var obefintlig i skolan och att det lilla material som fanns tillgängligt var förlegat. En konsekvens av detta, påpekar hon, är dagens ”förfärande höga” andel aborter: 36 000 per år.
Den värderingen får RFUS generalsekreterare Åsa Regnér att nästan hoppa i taket. Enligt henne ska vi inte tala om vad som är en ”lagom” siffra.
– Det viktiga är att hålla antalet oönskade graviditeter nere.

Den vanligaste frågan som ungdomar ställer till Hannah Arnög är om orgasm. Angående orgasm finns stora kunskapsluckor som ger många ungdomar en klump i halsen för att de tror att de är onormala när de inte får orgasm.

Hannah Arnhögs syn på vad som behövs är solklart. De unga kvinnor hon möter är medvetna om riskerna med oskyddat samlag men ändå så använder de flesta av dem inte kondom. Deras förklaring är enkel. Tjejerna tycker att det är pinsamt. Flera gånger påpekar Hannah Arnhög att hon ofta får höra det ordet. Pinsamt. Hon tror att Hollywoodfilmer och porrfilmer, i brist på annat, är det som i mångt och mycket formar ungdomars syn på sex:
– Och hur ofta ser man personer på film som plötsligt stannar upp i en smäktande kärleksscen för att sätta på en kondom?

I en grupp hon träffade fanns dock en tjej som sa att hon inte har eller kommer att ha sex utan kondom.
– Hon berättade att hennes mosters ord ekar inom henne hela tiden.
Mostern hade under hela tjejens uppväxt diskuterat sex- och samlevnad med henne.
– Hon sa att det var ”skitjobbigt” men det satte sig ju. Vi måste våga ta samtalen.
Vad unga vill ha och behöver är pepp och svar på alla deras frågor om vad som är okej, menar hon.

Amelie von Zwiegbergk, statssekreterare på Utbildningsdepartementet, fick svara på vad som görs för att förändra situationen inom skolan i dag. Hon har en likvärdig problemanalys och förbättringar är på gång, enligt henne. En av dessa är förändringarna i den nya läroplanen men att också, i ett första skede, stärka de lärare som undervisar på temat:
– Vi har valt att satsa på skolorna först eftersom det finns en massa lärare därute nu som ska undervisa som detta här och nu.
Amelie von Zwiegbergk betonar också att rektorerna har en viktig roll.

Ian Milsom och Hannah Arnhög tror att det kan behövas andra personer än bara lärarna för att bedriva undervisning om sex- och samlevnad. Hannah Arnhög är övertygad om att elever nog skulle våga prata mer öppet och ställa de jobbiga frågorna om de slapp göra det med en person som de ska se i ögonen resten av terminen. Dessutom, tycker hon, är det inte heller rättvist mot lärarna som inte signat upp för att bli sexcoach. Ian Milsom tror också att om ungdomar som är några år äldre kunde komma ut i skolorna och berätta om sina erfarenheter skulle det tas emot på ett bättre sätt av eleverna.
– Istället för flourtant, en slags sexmorskan, föreslår Sonja Schwarzenberger.

Åsa Regnér tycker att det är en god idé att ta in externa personer in i skolan som kan ta upp frågan men att det rent logistiskt skulle vara helt omöjligt att bara arrangera det så.
– Det är viktigt att vi når alla elever.
Hon säger istället att det är dags att avmystifiera det lite grann, att det måste bli en del av att vara lärare.
Amelie von Zwiegbergk instämmer:
– Ju fler som pratar om det, desto bättre men vi måste avdramatisera det.
En av hennes förklaringar till varför det ser ut som det gör i dag är att lärarundervisningen tidigare varit dålig och en stor del av lärarkåren utbildade sig för 40 år sedan. Endast några få procent av lärarna har genomgått någon slags kurs inom området under sin lärarutbildning och det finns frivilliga fortbildningar att gå. Att få lärarna att gå dessa kurser är rektorns ansvar. Den personen kan sin lärarkår:
– Rektorerna måste ta sitt ansvar fullt ut.
Med detta menar hon att rektorerna ska gå in och pedagogiskt styra undervisningen, vilket är svårt för många av dem att göra. Då måste de nämligen gå ur sin trygghetszon och riskera att stöta sig med lärarna. Det kan skilja så mycket som 25 procent på elevernas betygsresultat beroende på rektorn.

Åsa Regnér vill också se att denna fråga lyfts till att bli en större politisk fråga, inte bara något för skolan att ta ansvar för. Också föräldrar måste ta sitt ansvar och prata med sina barn, påpekar Ian Milsom.

När RFSU, tillsammans med UR och Allmänna arvsfonden, nyligen gjorde en undervisningsfilm, Sex på kartan, om sex och samlevnad var det första gången som detta gjordes sedan 1980-talet. Sverige var en gång först i världen med att införa ämnet sexualundervisning skolan men världen har förändrats dess och vi har inte hängt med, påpekar Ian Milsom:
– I dag skaffar många inte barn förrän i 30-årsåldern. Detta innebär att de är sexuellt aktiva under längre tid men utan vilja ha barn.

En ytterligare aspekt som lyftes under seminariet var jämställdhet i olika former. Maktrelationen i ett förhållande är en av dessa, delat ansvar för prevention är en annan.
– Alla har rätt till en schysst sex- och samlevnadsundervisning. Killar lika stor rätt som tjejer, säger Ingalill Hyltander.
En trend är att tjejer ges större möjligheter till undervisning än killarna vilket också leder till att en större del av ansvaret för prevention uppfattas att åligga dem.

En tjej i publiken lyfte frågan om transpersoner. Hur ska de synliggöras i sexualundervisningen?
Åsa Regnér tänker att transperspektivet ska ingå naturligt i utbildningen som ska skicka det budskapet att man får vara precis den man vill:
– Skolan ska ge en sådan grund.

Text och bild: Emilie Holmstrand

Export till varje pris?

I februari släppte Amnesty och Diakonia rapporten ”Export till priset av mänskliga rättigheter?” där de starkt kritiserade att statliga nämnder hjälpt svenska bolag att exportera militärutrustning till diktaturerna. På torsdagen befann sig representanter för riksdagen och Exportkreditnämnden, EKN, på Säkerhetspolitiskt torg för att ge sin syn på rapportens innehåll.

2003 presenterade regeringen Politik för global utveckling, PGU, som ska genomsyra politiken på alla fronter i Sverige. PGU innebär att all Sveriges politik ska genomsyras av ett perspektiv för mänskliga rättigheter och utgå från fattigas behov. Implementeringen har däremot inte visat sig tydligt hos Exportrådet, Exportkreditnämnen (EKN), Svensk Exportkredit (SEK) eller Utrikesdepartementet. Inget av dessa organ har ett tydligt uppdrag att genomdriva PGU eller att göra ordentliga riskanalyser för påverkan av mänskliga rättigheter. Organen har inte heller någon transparens utan skyddas av många olika former av sekretess vilket gör det svårt eller omöjligt att granska verksamheterna och därmed utkräva ansvar.

Seminariets moderator Lise Bergh, Amnestys generalsekreterare, underströk att varken Amnesty eller Diakonia är mot handel men det är ett oavvisligt krav att handeln inte kränker mänskliga rättigheter eller fattigdomsbekämpning.
Lise Bergh inledde seminariet med ett citat från Exportrådets chef ”Vi tar gärna hänsyn till mänskliga rättigheter så länge det inte påverkar huvuduppdrag att främja svensk export”.
– Är det verkligen rätt att främja svensk export till varje pris, frågade Lise Bergh.

Lise Bergh gick hårt åt riksdagsrepresentanterna när hon krävde svar på om det verkligen var rimligt att Sverige ska exportera militärutrustning till diktaturer.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M) och Olle Thorell (S), båda från utrikesutskottet, representerade riksdagen och Karl-Oskar Olming från Exportkreditnämnden fanns på plats för att svara på frågan på seminariet Exportkrediter – Guld och gröna skogar? som Amnesty anordnade.

– Jag tror att det är viktigt att Sverige finns med på svåra och stora marknader. Vi måste se till att vi har handel så att vi kan skapa arbetstillfällen för att människor på plats i ett land ska kunna bygga demokrati. Jag tror att det måste gå hand i hand för en positiv utveckling, säger Elisabeth Björnsdotter Rahm.

Elisabeth Björnsdotter Rahm__ och Olle Thorell fördömde inte tidigare affärer men betonade vikten av att liknande export inte ska tillåtas i framtiden.

– Export och exportfrämjande är prioriterat för Socialdemokraterna. Vi är ett litet land och vi är mer beroende av export än vad vi tror. Men nej, vi kan inte exportera till vilket pris som helst, säger Olle Thorell och förklarar hur han märker att det finns en övertro på att Sveriges företag är goda.

Företag kan vara bra men det ligger i deras intressen att tjäna pengar. Olle Thorell berättar att utrikesutskottet kommit överens och nu skickat en beställning till regeringen på en ny lag för vapen- och krigsmaterielexport där större hänsyn ska tas till mänskliga rättigheter. Socialdemokraterna har också haft krav på en skärpt lagstiftning som tar bättre hänsyn till PGU i flera år.

EKN ger garantier till svenska företag som exporterar till utländska köpare. Skulle köparen inte betala får företaget pengar av EKN. För den tjänsten får företaget betala en premie, likt till ett försäkringsbolag.
– EKN arbetar såklart med mänskliga rättigheter och det är naturligtvis så att vi inte ska kunna garantera affärer där köparen bryter mot mänskliga rättigheter. Det står också i vårt regleringsbrev att vi ska arbeta med mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljöpåverkan och mot korruption, berättar Karl-Oskar Olming.
Efter att rapporten släpptes har EKN enligt Karl-Oskar Olming gått igenom sina regelverk för att se hur de kan arbeta bättre för dessa krav.

Karl-Oskar Olming berättade att EKN kommer att fortsätta att utveckla sina bedömningsmetoder för att stoppa exporter som kan kränka mänskliga rättigheter.

Ett exempel från rapporten på en affär som har varit ytterst tvivelaktig i förhållande till PGU är Saabs leverans av radarsystem till Pakistan 2006, ett land känt för att begå stora människorättskränkningar. När panelen bemöttes med exempel kunde de inte fördöma hur affären skett i praktiken.
– Affären var fullt laglig efter konstens alla regler. Det kanske var en affär som var bra då men i backspegeln ser vi att det kanske inte var så bra, säger Olle Thorell.
– Det var en godkänd affär då men efter 2007 så har vi inte exporterat till Pakistan just på grund av situationen där. Men jag kan hålla med om att vi behöver tydligare regler och ramverk för den här sortens export, säger Elisabeth Björnsdotter Rahm.

Text och foto: Yvette Lindholm

Läs mer

Svensk exportpolitik saknar respekt för mänskliga rättigheter, Amnesty Press, 16 februari 2011

Läs rapporten här

Amnesty Press på Almedalen:

Almedalen: Sudan inför delningen, kvinnors hälsa i Sverige och lätta vapen i mängder (6 juli)

Almedalen: Bojkott eller handel - hur ska omvärlden förhålla sig till diktaturer? (5 juli)


Heder och religion - heta ämnen i Almedalen (måndag 4 juli)

==

Amnestys program i Almedalen

reportage | 2011-07-07