Almedalen: Sudan inför delningen, kvinnors hälsa i Sverige och lätta vapen i mängder

reportage | 2011-07-06

Susanna Warhammar diskuterar dödsstraff i Amnestys tält.

I ett kyligt Visby samlas Almedalens besökare i varma föreläsningssalar. På säkerhetspolitiskt torg diskuterades Sudans stundande delning i två stater och många tunga fakta för betydelsen av lätta vapens roll vid väpnat våld mot kvinnor förmedlades på ett seminarium som Amnesty medarrangerade. På tisdagen drog Svensk Kvinnolobby ett likhetstecken mellan kvinnors ohälsa och bristande jämställdhet och Jordens vänner berättade var vårt kött kommer från.

Amnesty gör aktion mot dödsstraff

I gränden som leder från Almedalen till Donners plats står ett knallgult tält. Inuti finns, förmodligen, veckans bisarraste utställning - fem montrar med de olika metoderna för verkställandet av dödsstraff som används i världen i dag. Utanför står Jakob Haglund och Kalle Eskilsson och samlar namnunderskrifter av förbipasserande.

Konkurrensen om uppmärksamheten av de människor som går förbi Amnestys gula tält vid Almedalen är hård, tycker Kalle Eskilsson. Han, liksom Jakob Haglund, ingår i det gäng av aktivister som rest hit från olika delar av Amnestysverige för att samla in namnunderskrifter i syfte att försöka stoppa avrättningen av Leng Guoquan i Kina.

Jakob Haglund (bilden) och Kalle Eskilsson jobbar gratis som aktivister under Almedalsveckan för att, som de säger, ”stödja kampen för de mänskliga rättigheterna i allmänhet och kampen mot dödsstraff i synnerhet.

Det är första gången de besöker Almedalsveckan och båda tycker att det är väldigt inspirerande att vara här. En del dödsstraffsanhängare som inte velat skriva under har de stött under veckan men även ”väldigt många som såklart stöttar oss”, som Jakob Haglund uttrycker det.

Susanna Warhammar, kampanj- och aktivistsamordnare i Stockholm, är den som håller i tåtarna för tältet. Tillsammans med aktivisterna står också hon och informerar om dödsstraffet. Hittills har det gått jättebra tycker hon:
- Det är inte svårt att få folk att skriva under.
Inne i tältet går det även att via en uppställd dator signera det webbupprop mot avskaffandet av dödsstraffet i Vitryssland som finns på Amnestys hemsida.

Inne i tältet står fem montrar med diverse prylar på rad. Varje monter representerar de olika metoder för avrättning som används av stater i världen i dag. Alldeles vid ingången står en kopia av en elektrisk stol.

Även lokala amnestymedlemmar och en grupp värvare sprider Amnestys budskap denna vecka. Deras gula tröjor lyser upp Visbys gator och torg.

Text och bild: Emilie Holmstrand

Sydsudan - Ett land i födslosmärtor

I skrivande stund är det tre dagar innan Sydsudan blir en egen stat. Ändå är konflikten och förhandlingarna mellan Nordsudan och Sydsudan långt ifrån lösta. Det enda som hindrar konflikterna från att bryta ut i totalt kaos är internationella samfundets vakande blickar. Det säger Michael Sahlin, Sveriges speciella sändebud i Sudan.

Redan i början av april underströk Michael Sahlin vikten av att ha ett fungerande fredsavtal på plats innan självständigheten den 9 juli, men det har ännu inte hänt.
– Det ser ut som att vi kommer att få fortsätta fredsförhandlingarna med två olika stater istället. De måste komma överens, underströk Michael Sahlin på på seminariet Land ska byggas – utmaningar för Sydsudan på onsdagen som modererades av journalisten _Marika Griehsel och _anordnades av Säkerhetspolitiskt torg.

Panelen såg många och stora problem med processen med Sydsudans statsbildande men det fanns även en viss optimism.
– Vid 2005 fanns inga sociala- eller samhällsinstitutioner som fungerade, nu finns i alla fall en regeringsstruktur och en budget. Det är också fler statliga tjänstemän som är utbildade, säger Per Karlsson, analytiker på Sida.

Panelen riktade också kritik mot Kinas roll i Sudan.
– Kina har inte alltid haft en konstruktiv roll, de kan vara viktiga i vissa sammanhang men de har sina egna intressen, säger Fredrik Wesslau, rådgivare till EU:s speciella sändebud till Sudan.
Egbert Wesselink från ECOS, Europeean coalition on oil in Sudan, var inte lika diplomatisk i sina formuleringar:
– Kina har varit passivt eller haft ett direkt dåligt inflytande.
Egbert Wesselink kunde till och med ge ett exempel på hur kineserna agiterat för fortsatt ockupation av ett område i Sydsudan:
– Jag vet inte vad som händer i Peking men jag tror inte det är positivt.
Egbert Wesselink pratade också om Sveriges ansvar att reda ut den röra Lundin Oil skapat i Sudan. Lundin Oil är anklagade för att under sin oljeutvinning i Sudan ha blivit indragna i konflikten under kriget. Detta är någonting Sveriges regering har vägrat ställa Lundin Oil till svars för. Det var under en period när Sveriges nuvarande utrikesminister Carl Bildt satt i företagets styrelse.
– Sverige måste erkänna sin egen roll i detta innan ni kan prata om era högre principer, anser Egbert Wesselink.

Egbert Wesselink skrev förra året en rapport om Lundin oils inblandning i Sudans konflikter.

Samtliga i panelen pratade om internationella samfundets fortsatta intresse och stöd som en förutsättning för att södra och norra delen inte ska inleda ett omedelbart krig vid delningen av landet den 9 juli och för att befolkningen överhuvudtaget ska överleva. Konflikten är direkt överhängande och till och med lågintensivt aktiv i vissa regioner.
– Det finns nu ett behov av livsmedelsstöd och det finns nog tyvärr ett långsiktigt behov av humanitärt stöd, säger Per Karlsson.

– Sveriges säkerhetsfrämjande arbete i Sudan behöver bli bättre. Vi deltar i ganska begränsad form för att hjälpa FN att bygga säkerhet. Det går inte att genomföra biståndsarbete om det inte finns säkerhet på plats, säger Linda Nordin Thorslund, generalsekreterare på svenska FN-förbundet.

Vallokal i Comboni-skolan i Raja i Western Bahr El-Ghazal.
Med överväldigande majoritet röstade invånarna i Sydsudan
i januari för självständighet. 9 juli ska Sudan delas.
Foto: UN Photo/Paul Banks/AI

Också de interna konflikterna i Sydsudan kommer att behöva hanteras. Panelen menar att de flesta tror att sydsudaneserna är ett enat folk mot norra sudan, vilket dock inte stämmer. Det finns en stark stammentalitet i Sudan.

– Sydsudans unga befolkning har höga förväntningar på den nya staten. De tror att de ska bli rika på oljan och leva ifred. Det är svårt att säga vad som händer om det inte infrias, säger Eldrige Alfonso som representerade Folke Bernadotteakademin.

Text och foto: Yvette Lindholm

Lätta vapen – tunga våldsdåd

Att det väpnade våldet mot kvinnor har en direkt koppling till mängden vapen som är i omlopp i världen i dag slår en enig panel fast under seminariet Väpnat våld mot kvinnor på onsdagen. Men det är ett perspektiv som saknas i säkerhetspolitiska diskussioner.

Maja Åberg, lobbyansvarig på svenska Amnesty, modererade samtalet mellan Jon Bergeå, Petra Tötterman Andorff, Charlotte Petri Gornitzska och Chris Coulter.

Jon Bergeå, från Kristna Fredsrörelsen, rivstartade seminariet om väpnat våld mot kvinnor på onsdagen genom att leverera tunga siffror om lätta vapen: omkring 8 miljoner lätta vapen (handeld- och automatvapen) produceras varje år och utav dessa hamnar cirka 75 procent i civila händer. De flesta av dessa lätta vapen tillverkas inte för att användas i väpnade konflikter utan vid jakt eller för att användas av polis eller militär. Men just vapnens utseende gör dem lättsmugglade och många vapen byter ofta händer och hamnar hos väpnade grupper. Varje dag dör totalt omkring 1 000 personer i världen på grund av väpnat våld. Risken för att en kvinna ska utsättas för väpnat våld ökar med 170 procent om det finns ett vapen i familjen. I dag beräknas att det finns omkring 875 miljoner lätta vapen i världen.

Paneldeltagarna; Charlotte Petri Gornitzka, Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF) och Chris Coulter, projektledare för 1325 på Indevelop, är eniga om att statistiken talar ett tydligt språk – det finns en koppling mellan tillgången på vapen och väpnat våld mot kvinnor. Ändå görs sällan denna koppling.
–  Det finns massa forum för nedrustning och för kvinnor och säkerhet men det finns ingen dialog mellan dem. De möts sällan. Vi behöver se den tydliga kopplingen mellan närvaron av vapen och hot och våld mot kvinnor, säger Petra Tötterman Andorff.

Den koppling gör Jon Bergeå klar genom att berätta mer om hur situationen ser ut i militariserade länder där en stor mängd vapen är i omlopp. Ett sätt att mäta detta är att jämföra antalet mord per 100 000 invånare. I en sådan mätning ligger Sverige och Norden på färre än 1 person av 100 000, USA ligger på omkring 4 personer, Irak (som är en krigszon) snittar runt 7 eller 8. I Guatemala City, samt några flera större städer i Mexiko, mördas omkring 100 personer per 100 000 invånare.
– Guatemala är ett land impregnerat med våld, säger Jon Bergeå.
Han fortsätter att berätta om ett besök han hade i landet då han träffade barn som gjorde våldsamma teckningar. En del som i bild beskrev hur det våld de själva fått uppleva.

Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare i IKFF, påpekar också att militariseringen hindrar utvecklingen av ett land. Våldet har bieffekten att när människor som arbetar för de mänskliga rättigheter inte längre kan göra detta på grund av reella hot mot sina liv töms samhällena på expertis då dessa personer antingen tvingas fly eller mördas.

Chris Coulter förklarar att länder efter en konflikt är skyldiga att nedrusta.
– Vapnen ska samlas in, men det vet vi alla att det inte fungerar, säger hon.
För bara några veckor sedan besökte Chris Coulter Södra Sudan. Där, beskriver hon, har man nästan gett upp att samla in vapen, i förhoppning om att människor inom några år kommer att registrera sina vapen istället.

Just 1325 som Chris Coulter arbetar med är en resolution om kvinnor, fred och säkerhet. Den antogs av FN:s säkerhetsråd år 2000 och dess syfte är bland annat att lyfta in genusperspektiv i arbetet med fredsfrämjande och konfliktförebyggande.
–  Det intressanta med 1325 är att den inte bara riktar sig till länder i konflikt. Den har drivits av länder i västvärlden men den har haft mest effekt i konfliktländerna, säger Chris Coulter.
Mycket jobb återstår med implementeringen av resolutionen. Endast omkring 20 av FN:s medlemsstater har i dag antagit handlingsprogram, varav Sverige är ett av dem. Ur Chris Coulters perspektiv är Liberia det land där 1325 drivits hårdast. Anledningen till detta tror hon främst beror på att landets president Ellen Johnson-Sirleaf personligen är insatt i frågan och haft en personlig relation med FN.

Liberia nämndes som ett positivt exempel under diskussionen. Bilden togs när Amnesty 2007 lanserade sin rapport ”Liberia: Truth, Justice, Reparation for Liberia’s victims ” Foto: Amnesty

Charlotte Petri Gornizska började med att förklara att Sida är en myndighet som bedriver regeringens biståndsarbete via biståndsorganisationer. Hon håller om med att problemet bör ges ökat fokus men vill undvika att sätta en ny rubrik och riskera att kopplingen inte hittas. Sidas skicklighet, anser hon, ligger i att se kopplingar och se helheten men för att göra detta måste erfarenheter samlas in. Charlotte Petri Gornitzska vill också påminna om att Sidas yttersta uppdrag är fattigdomsbekämpning.

Då tar Jon Bergeå ordet igen. Hans erfarenhet från Latinamerika är att Sida indirekt påverkat situationen i Nicaragua. Det väldigt fattiga landet är ändå inte så våldsdrabbat. Detta, menar Jon Bergeå, beror på att Sverige haft stor del i att omvandla landets militär till att stå på folkets sida och stöttat poliskåren. Bland annat genom en satsning på kvinnliga poliser.
–  Även i små byar kan kvinnor som drabbats av våld i hemmet få hjälp av en kvinnlig polis, berättar han.

Att misslyckad nedrustning inte ses som en naturlig orsak till våld mot kvinnor anser Petra Tötterman Andorff att de nationella handlingsprogrammen är ett bevis för. Det är få av dem som tar upp frågan om lätta vapen och ännu färre som gör kopplingen. Hon anser att Sverige, som är framstående på genusområdet och jobbar aktivt med nedrustningsfrågan, har potential att driva denna fråga. Just ovanan att inte se på just ämnet nedrustning med genusglasögon gör att vi inte ser kopplingarna och att mer effekter kunde komma ur det arbete som redan görs om vi ändrar på detta, tror hon. Enligt Petra Tötterman Andorff, sker det ofta att nedrustningen endast talas om på strukturnivå medan samtal om kvinnor sker på individnivå:
– Vi måste prata om verkligheten, inte bara om abstrakta saker.
Hon får medhåll av Charlotte Petri Gornitzska som också påpekar att genusperspektivet ska genomsyra allt.

Som avslutning på detta seminarium uttrycktes en förhoppning om att det internationella regelverk, Arms Trade Treaty, som är under utformning (det första i sitt slag gällande kontroll av vapen) kommer att få betydelse för nedrustningen av vapen i världen.

Text och foto: Emilie Holmstrand

Om Säkerhetspolitiskt sommartorg i Almedalen

I år är fjärde gången som ett antal organisationer (däribland Amnesty) går samman och anordnar detta forum under Almedalen med syftet att föra samtal om säkerhetspolitik ur ett brett perspektiv.  Se deltagande organisationer och deras seminarier på webben.

Rättvisa gör kvinnor friskare

Trots de hårda pikarna mot varandras politik i panelen var det en blocköverskridande konsensus om att kvinnors ohälsa minskar om jämställdheten ökar och att kvinnors psykiska ohälsa är ett strukturellt problem. Det konstaterades på ”Ryck upp dig kvinna! Folkhälsopolitiken ur ett genusperspektiv” som Svensk kvinnolobby anordnade på tisdagen.

– Ohälsotalet hos kvinnor går upp och ner, alltså kan vi inte förstå kvinnors hälsa ur biologi. I så fall hade talet legat konstant. Det tyder på att ohälsan är ett strukturellt problem, inleder Gertrud Åström, ordförande för Sveriges kvinnolobby.

Svensk kvinnolobby, en paraplyorganisation för Sveriges kvinnoorganisationer presenterade på seminariet den nyligen släppta rapporten Folkhälsa för kvinnor? Rapporten har granskat regeringens folkhälsopolitik genom att titta på propositionen En förnyad folkhälsopolitik (prop. 2007/08:110). Rapporten ställer sig kritisk till att propositionen lägger mycket fokus på individens ansvar för sin egen hälsa och mindre fokus på de strukturella problem som skapar ohälsa.
– När folkhälsopropositionen har individbaserade lösningar lyfter kvinnoorganisationerna fram fungerande samhällsstrukturer, säger Emma Larsson, författare till rapporten.

Panelen, bestående av Nyamko Sabuni (FP), jämställdhetsminister, Teres Lindberg (S), från socialutskottet, Petra Ulmanen, forskare socialt arbete på Stockholms universitet och Lena Sommestad (S), professor i ekonomisk historia, var alla överens om att jämställdhet krävs för att komma till rätta med problemen, men det var olika bud om hur detta skulle åstadkommas och bitsk replikväxling.

Nyamko Sabuni, Teres Lindberg, Lena Sommestad och Petra Ulmanen var inte överens om hur man ska minska kvinnors ohälsa.

– Det här är något jag tror att unga kvinnor får med sig från början. Tjejer växer upp med en ryggsäck av krav och förväntningar. Vi måste börja i skolan för att komma till rätta med problemen. Utbildningsminister Jan Björklund pratar om ordning och reda. Tittar vi närmare på detta pratar vi faktiskt om kränkningar och rena trakasserier som måste stoppas, säger Nyamko Sabuni.

Lena Sommestad gick hårt ut och anklagade alliansens politik för att skapa stora klyftor genom jobbskatteavdrag och förändringar i sjukförsäkringen.
– Visst finns det individuellt ansvar men vi måste också få resurser att ta ansvar för oss själva. Hälsoskillnader är inget naturligt tillstånd, det har att göra med hur vi ordnar vårt samhälle, säger Lena Sommestad och fortsätter:
– Världshälsoorganisationen WHO är hårda med att rättvis fördelning av makt, pengar och resurser är en förutsättning för att skapa hälsa hos medborgarna. Det är en av tre rekommendationer.
Petra Ulmanen var inne på samma spår:
– Regeringens politik har ökat skillnader i lön mellan alla, även kvinnor och män. Det finns ett eget ansvar men det är inte i alla situationer man kan ta ansvar.
Teres Lindberg tycker att folkhälsopolitiken idag saknar både jämställdhets- och klassperspektiv.
– Vi vet att hälsan är direkt knuten till inkomst. I Stockholm kan man se statistik över hälsotalen över tunnelbanenätet och man ser direkt att folk är sjukare desto länge ut från kärnan man bor. Vi har den här kunskapen men vi använder den inte.

Efter de hårda angreppen fick jämställdhetsministern försvara politiken.
– Jag har svårt att svälja att bara vi är lika fattiga så är vi lika lyckliga. I krisen vi nyss lämnade så kunde vi ändå bemöta den genom att behålla så mycket personal som möjligt i den offentliga sektorn. Det är ju fler kvinnor som klarar sig på sin egen lön idag, säger Nyamko Sabuni.

– Den politik som förs idag bygger på ekonomiska intressen. Kvinnor svarar inte lika bra på det som män. De ser ofta längre än till sig själva och vill hellre ha fungerande samhällsinstitutioner, svarar Lena Sommestad.

Text och foto: Yvette Lindholm

Högt pris för billigt kött

Vår konsumtion av kött är inte hållbar. Under perioden 1960-2006 har svenskarnas konsumtion ökat med 70 procent. 40 procent av köttet vi äter är importerat, och det är ett högt pris vi betalar när vi vill betala mindre i kronor.

Sex procent av jordens yta täcks av Amazonas regnskog. Trots att det är en så liten del av planeten hittar man hälften av jordens kända arter i Amazonas. 60 procent av Amazonas ligger i Brasilien. På 30 år har Brasilien avverkat i Amazonas med en yta stor som Storbritannien.

Brasilien, som är världens näst största nötköttsproducent och världens största importör av växtgifter, fick sig en hård känga som en stor miljöbov och fick exemplifiera farorna med den stora köttkonsumtionen när Jordens vänner, Svensk mat- och miljöinformation och kampanjen Köttfri måndag anordnade seminariet ”Mer kött och soja – mindre regnskog” på tisdagen.

Sanna Ekedahl från Svensk mat- och miljöinformation och Siri Troili från kampanjen Köttfri måndag introducerade händelsen genom att prata om hur korruptionen och den bristande myndighetskontroll förstör det lagliga skyddet Amazonas faktiskt har i Brasilien. Den avskogade marken används för att odla soja som blir foder åt boskap.

Brasilien är ett av de länder som har ratificerat konvention 169 som slår fast att ursprungsbefolkningarna i världen har rätt till självbestämmande. Trots det så trängs dessa folkgrupper bort av sojaindustrin utan att någon frågat dem.

Sara Karlsson menade att de vegetariska alternativen måste bli mer självklara, idag är kött normen. Panelen från vänster, Åsa Coenraads, Helena Leander, Otto von Arnold och Sara Karlsson.

Föreläsningen följdes av ett panelsamtal med Åsa Coenraads (M), Sara Karlsson (S), Helena Leander (Mp), Otto von Arnold (KD), där det diskuterades hur man kunde minska köttkonsumtionen och minska importen av kött. Trots ett tydligt intresse hos samtliga närvarande så presenterades inga tydliga förslag på lösningar och ingen pratade sig varm för skatter som styrmedel. Dock fanns en gemensam tanke att börja i skolan och att låta barn vänja sig vid att inte äta så mycket kött.

Sara Karlsson kritiserade att tillväxttanken får genomsyra alla områden:
– Vi lever i tanken att allting ska växa hela tiden, men vi har begränsade resurser.

Text och foto: Yvette Lindholm

Amnesty Press på Almedalen:

Almedalen: Bojkott eller handel - hur ska omvärlden förhålla sig till diktaturer? (5 juli)

Heder och religion - heta ämnen i Almedalen (måndag 4 juli)

==

Amnestys program i Almedalen

reportage | 2011-07-06