Makedonien: Kvinnors frigörelse ses som hot mot kärnfamiljen och nationen

Det föds för få barn i Makedonien. Det görs för många aborter. Skilsmässorna ökar. Hbtq-personer kräver rättigheter. Den kristdemokratiska högerregeringen ser en rad problem och skyller dem på influenser från väst och kvinnors frigörelse. Nu krävs rättning i leden med metoder som kan beskrivas som allt från bisarra till tragiska.

reportage | 2015-03-30
Av: Christina Wassholm

Makedoniens huvudstad Skopje. Foto: Christina Wassholm

8 mars är en grå och regnig dag i Makedoniens huvudstad Skopje. I basarkvarteren trotsar familjer vädret för en promenad och lunch. Kvinnorna bär på inplastade rosor och ”damerna” blir serverade först. En tio minuters promenad mot floden Vardar, i ungdomskulturcentret som ligger i skuggan av den höga tv-byggnaden, pågår en feministfestival. Dagen innan har svenska sexualupplysaren Sandra Dahlén pratat om klitorissex. Idag ska makedonska feminister och hbtq-aktivister diskutera motståndsstrategier i ett konservativt samhälle.

Regeringen driver en ”baby boom”-kampanj för ett tredje barn på flera fronter. Bland annat delar kulturdepartementet ut särskilt stöd till kompositörer som sjunger flerbarnsfamiljens lov. Lagändringar och propaganda förmedlad via medier ger sammantaget en bild av att kvinnor främst ska stanna i hemmet och föda barn.

I juni 2013 fattades beslut om en ny abortlagstiftning som kraftigt försvårar för kvinnor som vill göra abort. Hon ska fylla i en ansökningsblankett till hälsoministeriet, gå på obligatorisk rådgivning, bevisa att hon informerat partnern. En expertkommitté ska till slut behandla frågan och därefter inleds en obligatorisk betänketid på tre dagar. I praktiken gör den krångliga byråkratin det tajt att hinna inom tio-veckorsgränsen.
Arbetslagen har också ändrats så att kvinnor på föräldraledighet fått försämrade möjligheter att komma tillbaka till samma jobb de hade tidigare.

Jana Kocevska Foto: Christina Wassholm

Jana Kocevska, en av arrangörerna av feministfestivalen ”Prvo pa zensko”, ser inte insisterandet på traditionella könsroller som en tillbakagång, utan som något nyuppfunnet. Hon menar att det är dagens nationalism som kräver av kvinnor att de främst är mödrar i nationens tjänst.
– Kvinnor måste bära bördan av pådyvlade värderingar om att hennes roll i samhället är som mor och den som tar hand om nationens barn, säger hon.

Ett ytterligare tecken i tiden är att det genusvetenskapliga programmet stoppats, samtidigt som familjestudier lagts till kursutbudet på det statliga universitetet. Där beskrivs skilsmässor som ”ett sociopatiskt problem, tillsammans med alkoholism, drogmissbruk, spelande, mord, korruption och homosexualitet.”

Jag zappar mellan kanalerna på morgonen i Skopje. Det är lätt att få för sig att det är Makedoniens nationaldag, men i så fall firas den varje dag jag är i landet. Ena stunden spelas scener ur Aleksander den stores liv upp, i nästa stund en pop-ballad med en video som visar vackra vyer från landets alla hörn, den röd-gula flaggan vajar stolt, barn leker. En dominobricka med Greklands flagga står upprätt. Faller den vällts brickor med alla EU-ländernas flaggor för att slutligen knuffa Makedonien in i EU. Slut på videon. Så reklam för ett program senare på eftermiddagen: ”Dags för bebis!”. Fler scener ur Aleksander den stores liv. Och så fortsätter det.

Museet för makedonsk kamp. Foto: by Тиверополник

Det är ingen slump att regeringens många insatser för bevarandet av kärnfamiljer (med många barn) sammanfaller med kampanjen för att bygga och en ny nationell identitet. Det står stilla i EU-integrationsprocessen och namnkonflikten med Grekland är bara en anledning. Landet har enorma inrikespolitiska problem, med ständiga extraval som följd. Just nu nystas en stor avlyssningsskandal upp som inbegriper politiker och åklagare på hög nivå. Makedonien rasar i pressfrihetsmätningar. Tiotusentals människor lämnar landet varje år för att söka sig ett bättre liv i EU.

I den helt omgjorda stadskärnan i Skopje trängs nya monument med triumfbågar, byggnader med fasader i antik stil och statyer av nationella hjältar. I välkomst–sms:et när jag passerar gränsen står det ”Welcome to Macedonia, the cradle of civilisation”.

Jana Kocevska ser en patriarkal politik gestaltas också i Skopjes nya profil:
– Det offentliga rummet är helt tomt på kvinnor, förutom Aleksander den stores mamma. Skopje hade den enda parken i världen som var döpt efter kvinnorna som kämpade i andra världskriget, den är nu helt förstörd med nya monument, berättar hon.

Kvinnor hamnar i skottgluggen när nationen är i kris. Det finns förstås reella problem, som att det föds för få barn för en positiv befolkningsutveckling. Men kampanjen för ett tredje barn, som kulturdepartementets låtskrivarstöd är en del av, verkar mest satsa på propaganda, och de engångssummor som delas ut till föräldrar som bonus när tredje barnet föds gör knappast någon skillnad för barnfamiljers ekonomi på sikt. Dessutom, menar Jana Kocevska, pekas kvinnor ut som problemet, när det i själva verket är ett samhällsproblem där de ekonomiska och politiska villkoren inte underlättar för par att skaffa barn.

Regeringens analys är att kärnfamiljen är hotad av influenser från väst och av kvinnors frigörelse. För att få bukt med det ökande antalet skilsmässor har den låtit öppna elva rådgivningscenter över hela landet, där äkta par med fnurra på tråden erbjuds gratis hjälp. Regeringen fick också igenom tillägg 33 till konstitutionen i parlamentet i januari i år. Tillägg 33 säger att äktenskap, och alla andra former av registrerade partnerskap, ska vara mellan en man och en kvinna. Ett beslut för att försvara kärnfamiljen, säger regeringen. Aktivister har försökt få svar på frågan på vilket sätt heteroäktenskap hotas för att samkönade par ges rätt att gifta sig.

Biljana Ginova. Foto: Christina Wassholm

Tillbaka på festivalen är Biljana Ginova, aktivist i LezFem – Lesbian and Feminist Support Group, ganska så modfälld.
– Allt vad vi sett på sistone av ändringar i lagstiftning vad gäller kvinnors rättigheter, tillsammans med regeringens propaganda i media, utbildningssystemet och det offentliga rummet, förtrycker och gör kvinnor till andra klassens medborgare i Makedonien, säger hon.

Rättsväsendet gör mycket lite, eller ingenting, för att utreda och straffa hatbrott mot homosexuella och transpersoner. Sedan ett stödcenter för hbtq-personer öppnade för två år sedan har det utsatts för sex attacker, den senaste i november 2014 då ett 30-tal fascister attackerade firandet av centrets tvåårsdag. Bland förövarna bakom de sex attackerna har en enda person åtalats. Sexuell läggning är heller inte inkluderat vare sig i anti-diskriminerings- eller hatbrottslagen.

Biljana Ginova ser som aktivisters viktigaste uppgift att ge plats åt de kvinnor som utsätts för dubbel diskriminering:
– Det gäller särskilt transkvinnor, lesbiska, kvinnor från etniska minoriteter och från landsbygden. Varje förtryckt kvinnas röst måste höras, det är så vi kan få till stånd förändring, säger hon.

Christina Wassholm

Fakta/ Makedonien

Officiellt namn: FYROM – Forna jugoslaviska republiken Makedonien.

Drygt 2 miljoner invånare, varav cirka en fjärdedel är etniska albaner. Makedonien utropade sig som självständigt 1991. Situationen i landet har varit relativt fredlig, men i början av 2000-talet ökade motsättningar mellan majoritetsbefolkningen och den albanska minoriteten. Under år 2001 gjorde en väpnad albansk grupp, UÇK, uppror. Ohrid-avtalet 2001 gav minoriteten större medborgerliga rättigheter och striderna upphörde.

Landet ligger i konflikt med Grekland om namnet Makedonien – det finns även ett område i Grekland som kallas Makedonien – och det bromsar effektivt landets närmande till såväl EU som Nato. Den 11 mars tvingades EU:s ”utrikesminister” Federica Mogherini, be om ursäkt för att hon använt ordet Makedonien om FYROM.
Hon kontaktade också Greklands regering efter sitt misstag.

År 2005 blev Makedonien kandidatland till EU, men därefter har det gått väldigt trögt, också på grund av inrikespolitiska kriser. Landet styrs av kristdemokratiska och nationalistiskt orienterade VRMO-DMPNE. Största oppositionsparti är socialdemokratiska SDSM.

Ekonomin är sämre nu än när landet utropade sin självständighet 1991. Arbetslösheten beräknas ligga på 30 procent, för ungdomar nästan det dubbla. Nästan en tredjedel av landets befolkning räknas som fattiga av Världsbanken. Till stora delar ett jordbruksland, skulle kunna vara självförsörjande och exportera frukt och grönsaker.

Turismen har ökat något på senare år, främst är det Ohridsjöns vackra natur och de Unesco-skyddade kyrkorna och klostren runt omkring sjön som lockar.
Christina Wassholm

Läs mer om Makedonien från Amnesty International

Macedonia: Same-sex marriage ban will entrench discrimination (20 januari 2015)

Macedonia: Authorities must fully investigate attack on LGBTI Centre (28 oktober 2014)

Macedonia must prevent homophobic attacks (23 april 2013)

Läs mer om konflikten i Makedonien år 2001 från Amnesty Press
Vem gav order om morden i Ljuboten? (13 juli 2008)

Makedonien: Inrikesminister på flykt greps i Kroatien (1 september 2004)

Sju pakistanier mördades: Makedonien medger fejkad räd (1 maj 2004)

"Sju döda terrorister var gästarbetare på väg till Aten" - nya avslöjanden i Makedonien (18 juni 2002)

Få arenor för multikulturellt samarbete i Makedonien (Amnesty Press 6 mars 2002)

”Vi underskattade risken för krig i Makedonien”. Amnesty Press intervjuar Jöran Bjällerstedt, svenskt ambassadråd i Skopje (Amnesty Press 4 oktober 2001)

Bakgrund Makedonien (Amnesty Press 5 april 2001)

reportage | 2015-03-30
Av: Christina Wassholm