En omöjlig kärlekshistoria

»Gaza – en kärlekshistoria«
Catrin Ormestad
Norstedts

Sommaren 2006. Missiler över norra Israel, bomber över Libanon. Den svenska frilansjournalisten Catrin Ormestad reser runt i norra Israel. Åter i trygga Tel Aviv läser hon en artikel i tidningen Haaretz om hur husdjuren i norra Israel påverkas av kriget. Bredvid finns en liten artikel: 23 döda i Gaza. Ormestad inser att hon har bevakat fel krig.

Gaza – en kärlekshistoria handlar om tiden mellan Israels tillbakadragande från Gaza 2005 och hösten 2007 då Hamas fullständigt tagit makten över området. Ormestad var en av de få västerländska journalister som vågade sig dit för att tala med människorna där. Det är en modig och nödvändig reportagebok, som inte verkar syfta till att ta ställning eller väcka opinion, inte till att förenkla eller komma med lösningar och inte heller att varken skönmåla eller svartmåla.

Omsorg om människorna hon beskriver och om texten som beskriver dem, ärlighet, vetgirighet och respekt präglar Ormestads bok. Hon beskriver sin kärlek till Gaza men också till Gideon Levy, israelisk journalist och en av ockupationens skarpaste kritiker. Deras kärlekshistoria flätas samman med den om Gaza.

Gaza verkar vara en helvetisk plats av sorg, förtryck, våld, fattigdom, rädsla och krossade drömmar. Men där finns också generositet, sammanhållning och framtidshopp (inshallah – om Gud vill). Och där finns en tredje, paradoxal och omöjlig kärlekshistoria. Den om den tid då palestinier och israeler levde i en någorlunda fredlig samexistens, då palestinier jobbade i Israel, tjänade pengar, hade israeliska kollegor och vänner. Då israeler åkte till Gaza för att gå på fiskrestaurang och handla på marknaderna: »I qassamernas och islamisternas Gaza talar man om Israel med en längtan som är så stark att den liknar kärlek.«

Jenny Sjöö Saers