Ett möte i Addis Abeba

I Etiopien har en rad fristående journalister fängslats. En av dem är Eskinder Nega som är dömd till 18 års fängelse. Lennart Kjörling träffade Eskinder Nega sommaren 2011 när han ännu var en fri man.

Krönika | 2013-12-10
Av: Lennart Kjörling
Även publicerad i AmnestyPress #5/2013

Jag hade fått hans telefonnummer innan jag reste till Etiopien men undrade om han verkligen skulle våga träffa mig. Eskinder Nega var landets ende politiske bloggare och utsatt för en hård press av regimen. Han tvekade dock inte en sekund i telefonen, visst ville han träffa mig.
Vi dricker te en sommardag år 2011 på ett kafé i de ruffiga delarna av Addis Abeba. På gatan utanför driver skoputsargrabbarna fram i jakt efter de kunder som inte finns. Utanför vårt fönster står också två lite mer välklädda män. Det är säkerhetspolisen, säger Eskinder Nega. Du kan inte veta men jag känner igen dem.

Han och hans fru, Serkalem Fasil, är journalister och drev en egen tidning fram till skandalvalen 2005 då 200 personer dödades och mängder av oppositionspolitiker sattes i fängelse efter protester mot valfusk. Både han och hans fru fängslades och fick därefter yrkesförbud som journalister. Hans fru födde en son i fängelset och efter det bestämde de att bara Eskinder skulle arbeta vidare, någon måste kunna ta hand om sonen. De överlever genom att de äger ett hus som de hyr ut och bor själva i ett ruckel.

För Eskinder Nega är det svåraste att han inte kan ge sin son den framtid sonen är värd. Han har valt att utmana regimen, någon måste våga det. Han har fängslats flera gånger och sist sade polisen att de hade tröttnat på att gripa honom. Nästa gång skulle de döda honom. Han är ändå märkligt lugn, sneglar inte ens på poliserna utanför. Han har bestämt sig, han har ett uppdrag. Han vet att han förr eller senare kommer att gripas.

Lugnt och analyserande berättar han om den politiska situationen i landet, om tortyr och godtyckliga gripanden, om människorättsorganisationer som har svårt att arbeta. Mest ömmar han för vanliga medborgare som har svårt att föda sina familjer i en ekonomi med skenande inflation. Allra värst är det för dem som bor i landets utkanter. De har ingen som försvarar dem. Det är trots allt enklare här i huvudstaden, här kan vi ha kontakt med journalister utifrån, som du, säger Eskinder.

Det känns som ett vänligt erkännande av mitt arbete men samtidigt känner jag mig ändå futtig. Jag riskerar inget, medan etiopiska journalister som Eskinder vågar livet eftersom någon måste ta på sig ansvaret att berätta. Nu bloggar han två gånger i veckan, en gång på engelska och en gång på amharinja och avslöjar regimens lögner.

Det allra sista han säger till mig innan han måste hasta vidare är att han gärna vill hjälpa mig med information och kontakter. Han skulle bli mer än lycklig om han kunde hjälpa till. Så försvinner Eskinder ut i skymningen med märkligt lätta studsande steg uppför gatan. Tätt efter honom följer poliserna.

Eskinder Nega sommaren 2011.

Eskinder Nega sommaren 2011. Foto: Lennart Kjörling

Medan jag väntar på flyget hem till Sverige läser jag på Internet att Martin Schibbye och Johan Persson gripits av den etiopiska militären. Jag har sedan kontakt med Eskinder Nega flera gånger och han hjälper mig med att berätta om hungersnöden som drabbat södra delen av landet. Vid vår sista kontakt vill han gärna skriva gratis i en svensk tidning om Johans och Martins öde.

Dagen efter grips han av polisen när han hämtar sin son vid skolan. Han döms senare till 18 års fängelse enligt samma märkliga terroristlag som används mot Johan och Martin.

Lennart Kjörling är frilansjournalist och författare.

Lennart Kjörling är frilansjournalist och författare.

Jag får senare veta att regimen lagt beslag på familjens hus och att hans hustru, som försökte besöka honom varje dag i Kality-fängelset, tvingats lämna landet tillsammans med parets son.

Denna höst har Eskinder Nega lyfts fram av Amnesty i kampanjen ”Skriv för frihet” och tiotusentals namnunderskrifter kommer att nå myndigheterna i Etiopien. Det är bara att hoppas att protesterna ger resultat och att Eskinder åter kan bli en fri journalist.

Lennart Kjörling

Lennart Kjörlings hemsida

Läs också Ett brev kan betyda mycket (ledare i Amnesty Press nr 4/2013)

Krönika | 2013-12-10
Av: Lennart Kjörling
Även publicerad i AmnestyPress #5/2013