Dominobrickor faller längs med klassiskt mordmysterium

Agatha Christies författarskap kastar en lång varm skugga över filmen "Knives out" genom ett manus som spritter av ren berättarglädje. Slagkraften kommer genom hungriga skådespelare som har uppenbart kul på jobbet istället för genom trötta specialeffekter. Sammantaget blir denna kvalitativa enkelhet till en liten fröjd att beskåda – och det är mycket lätt att förlåta regissör tillika manusförfattare Rian Johnson för tidigare filmers snedsteg.

filmer | 2019-11-28
Av: Andreas von Scherling
Samling i "Knives Out".

Samling i "Knives Out". Foto: Claire Folger

Film: Knives out
Regissör: Rian Johnson
Manus: Rian Johnson
Skådespelare: Ana de Armas, Daniel Craig, Chris Evans, Jamie Lee Curtis, Michael Shannon, Toni Collette, Katherine Langford, Christopher Plummer.
Land: USA
Längd: 130 minuter

Regissör och manusförfattare Rian Johnson har med filmen Knives out återvänt till sin mer energifyllt lättsamma hemvist genom en berättarglädje som återspeglas i manusets många färgglada detaljer. Här finns den onanerande nazistpojken, den pianohamrande detektiven, den knarrande trappan och inte minst den älskvärde sköterskan som kräks av att ljuga.

Alla blir de till färgglatt sprakande små raketer på denna films himlavalv när de möts för att i en enslig villa ute på landet tillsammans lyssna till uppläsningen av ett testamente. Allt efter det att den hastigt avlidne författaren och familjefadern Harlan Thrombey har hittats med halsen avskuren i filmens första scen. Men en mystisk gestalt har anlitat den välkände detektiven Benoit Blanc (Daniel Craig) till att närvara och det dröjer inte lång tid innan filmens excentriskt intrikata karaktärer börjar till att trassla in sig i det lekfulla röda garnnystan som genom detektivens skarpa blick börjar veckla ut sig. 

Ana de Armas i ”Knives Out”.

Ana de Armas i ”Knives Out”. Foto: Claire Folger

Längs med denna röda tråd tas vi sedan genom en vital labyrint hela vägen fram till filmens eftertexter och det är lätt att när dessa eftertexter väl nås hoppas på fristående uppföljare. Karaktären Benoit Blanc är en ocensurerad hyllning till Agatha Christies många romaner om mästerdetektiven Hercule Poirot – och i just denna enkelhet av att ha satt sin tilltro till ett manus och en karaktär som skulle kunna ha skrivits redan år 1919 finner denna film även sin styrka. För välbyggda små bagateller såsom dessa som utan problem kan färdas hundra år ger inte bara ekon av gångna århundraden – utan i lika hög grad en föraning om kommande.

I förbifarten finner vi även en samhällssatir genom den excentriske familjen som spänner hela vägen från vänsterliberala livsstil-gurus till högerextrema nättroll och det är sammantaget just denna detaljrikedom som hela tiden håller intresset och den filmiska förnöjelsen uppe. Utsmyckat med Nathan Johnsons dramatiskt tassande musik som hela tiden hetsar katten till att leka ostört med råttan i filmens labyrint blir det därför lätt att både svepas med och roas av att fällan inte är gillrad med ost.

Andreas von Scherling

filmer | 2019-11-28
Av: Andreas von Scherling