Nu går milisen i jeans

En steg mot fred eller ett sätt att ge legitimitet och strafffrihet åt kriminella gäng? Det råder olika uppfattningar om betydelsen av att den paramilitära högermilisen i Colombia nu ska lägga ned vapnen.
Amnesty Press har besökt Medellín där milisen nu går i jeans_._

När 875 medlemmar ur den paramilitära högermilisen AUC i Medellín lämnade in sina vapen och uniformer, väcktes hoppet i Colombia om en snar demobilisering av den fruktade milisens cirka 18 000 beväpnade män. Ceremonin var ett första symboliskt steg i fredsprocessen mellan regeringen och AUC. Men skeptikerna tvivlar på den goda viljan och menar att staten ger legitimitet åt kriminella gäng som begått grova övergrepp på civilbefolkningen.

– Du kan gå in i vilket hus du vill och fråga folk vad de tycker om oss så ska du få se att vi inte längre behöver några vapen här. Vi har folkets stöd och det är vårt skydd nu.

John och Julio, två av ledarna i den lokala milisen, visar runt i kvarteret i kommundel 8. De har bytt kamouflageuniformerna mot jeans och maskingeväret mot mobiltelefon och komradio. Ett virrvarr av tjuvkopplade ledningar hänger över de branta, smala gatorna som leder upp genom kvarteret medan avloppsvattnet rinner i grunda diken i gyttjan.

Medellín är den andra viktigaste staden i Colombia och navet för landets näringsliv. Centrum ligger i en gryta omgiven av berg på vars branta sluttningar fattigkvarteren löper som en hästsko runt staden. Här har AUC-milisen tagit kontroll och delar nu ut ordningsregler som stipulerar vad som är tillåtet och vad som är förbjudet och vad som händer den som bryter mot reglerna.

Våldtäktsmän avrättas direkt, småtjuvar varnas men ges en chans att bättra sig, droger får bara användas på vissa platser och bara efter skolans slut och alla har skyldighet att rapportera när okända rör sig i kvarteret.

Samtliga 875 medlemmar som lämnade in sina vapen
har genomgått en juridisk prövning. I 120 fall pågår
fortfarande polisutredning. Milismännens genomsnitts-
ålder är 21 år och nästan alla kommer från fattigkvarteren
som omringar Medelín. Många har tidigare varit med i
kriminella gäng eller gerillans milis.

I takt med att den paramilitära högermilisen har avancerat har allt fler regioner i Colombia tvingats anpassa sig till denna typ av regler. AUC har först tagit militär kontroll över området och mördat eller fördrivit folk som motsätter sig deras närvaro. När området väl är säkrat börjar ett socialt arbete där de tidigare kommendanterna presenterar sig som civila ledare med budskapet att det nu är slut på striderna och att alla är välkomna att delta i områdets utveckling.

– Vi önskar att gerillan också lägger ned sina vapen och vi är beredda att förlåta dem, säger John.

Då kommer ni att tillåta att de kommer hit och organiserar folk i en
civil politisk rörelse?

– Absolut inte, vi har inte vunnit det här kriget för att de ska få komma hit och förstöra. Vi kommer att respektera deras liv men hålla ett öga på att de inte försöker manipulera och uppvigla folk. Och om det behövs tar vi fram vapnen igen.

Avväpningsceremonin direktsändes i TV och inleddes
med nationalsången och ett videosänt ta av Carlos
Castaño, AUC:s högste ledare. Castaño dödades
troligen den 16 april i en intern uppgörelse.

I ett år har regeringen förhandlat med AUC. President Alvaro Uribe ser samtalen som ett första steg på vägen mot en total demobilisering av AUC och en öppning mot fred och ett slut på den 40 år gamla konflikten. Förra året undertecknades en principöverenskommelse där AUC utlovade en ensidig vapenvila och total avväpning till 2005 medan regeringen garanterade milismännens integration i det civila samhället.

Paramilitära förband har begått många av de värsta övergreppen mot civilbefolkningen under konflikten och människorättsorganisationer menar att de skyldiga måste ställas inför rätta. Amnesti och straffrihet får inte vara priset för fred och kommer att leda till fortsatt våld.

AUC:s ledning menar att de egentligen också är offer i konflikten och att de tvingades försvara sig mot gerillans framfart när inte staten lyckades. Men de erkänner att »övergrepp begåtts och överdrifter skett i den rättfärdiga försvarskampen« och är beredda på en juridisk granskning. De kräver dock att slippa fängelsestraff och att de ska kunna avtjäna villkorliga domar på skyddade platser de själva väljer.

– Vi vill ha fred, men också rättvisa och försoning. Att inte straffa folk som begått massakrer och fördrivit hundratusentals människor är en orättvisa och skymf mot offren och det leder inte till försoning, säger en talesman för människorättsorganisationen Colombianska Juristkommissionen (CCJ).

President Uribes »demokratiska säkerhetspolitik« har starkt stöd i landet, enligt opinionsundersökningar någonstans mellan 60 och 70 procent. Striderna har intensifierats och antalet attacker från polis och militär mot de väpnade grupperna, framför allt då vänstergerillarörelserna Farc och ELN, ökade med 73 procent under 2003.

I Colombia pågår i snitt sex väpnade konfrontationer per dag och under förra året dödades cirka 3 000 personer i dessa strider, en fördubbling jämfört med året innan.
Antalet mord, kidnappningar och attacker på civilbefolkningen har dock minskat och de flesta colombianer andas lite lättare. Även antalet nya internflyktingar minskar och regeringen menar att detta är ett resultat av den militära offensiven mot gerillan och samtalen med paramilitären. Men det finns fortfarande två miljoner internflyktingar i landet.

Trots att AUC har deklarerat vapenvila anklagas milisen för cirka 700 mord sedan förhandlingarna inleddes. Sociala ledare mördas och försvinner i områden AUC tar kontroll över. »Oönskade personer« tvingas bort en och en för att inte väcka uppmärksamhet och för att osynliggöra den systematiska fördrivningen av folk som inte accepterar paramilitärens regler.

Det relativa lugnet kan tolkas som en taktisk åtgärd från AUC för att stödja Uribes regering och förhandlingarna. Samtidigt är det en konsekvens av de senaste årens massiva terrorkampanj från paramilitärens sida. Under ett par år mördades i snitt cirka 100 fackliga ledare per år och hundratusentals människor fördrevs från sina hem.

– När man mördat så många människor i alla grupper som anses som oppositionella kommer det en tid när man kan minska antalet mord och påvisa det som ett framsteg; en avskyvärd logik, säger talesmannen för CCJ.

Medellín är Colombias näst största stad.

De hårdaste kritikerna menar att regeringen och AUC ingått en allians i ett försök att pacificera hela landet och kallar förhandlingarna för en »monolog mellan vänner«. I mitten av maj kom regeringen och AUC överens om att milisen ska få kontroll över en speciell zon i norra Colombia. AUC:s ledning med sina livvakter kommer att vara skyddade i zonen som ska bevakas av den reguljära armén.

Processen ses som en del av en mycket konsekvent genomförd och långsiktig strategi från AUCs sida som går ut på att befästa de maktstrukturer som länge styrt Colombia. Paramilitären växte fram som en privat försvarsmilis åt såväl narkotikakarteller som stora jordägare och lokalt inflytelserika affärsmän och finansieras fortfarande av dessa grupper.

Narkotikahandeln anses till stor del finansiera både AUC och Farc. Tack vare de stora inkomsterna har både högermilisen och vänstergerillan kunnat köpa moderna vapen.

– AUC är ett instrument för de sektorer som vill bevara status quo i samhället och motarbeta alla försök till förändringar som demokratin ger utrymme för, säger Mauricio Romero som skrivit en bok om paramilitärens framväxt.
Romero pekar på att det inte bara är vänstergerillan som fördrivits från områden under AUC:s kontroll utan att även sociala rörelser som fackföreningar, människorättsgrupper, kvinnoorganisationer har tystats genom mord, kidnappningar och fördrivning.

– Den militära dominansen öppnar vägen för att tillsätta borgmästare och få kontroll över den lokala byråkratin och polisen. Människor som finns kvar tvingas anpassa sig till en maktstruktur som vare sig är demokratiskt styrd eller vald, säger Mauricio Romero.

Text och bild: Johan Schmidt