Svenska Amnesty har valt ny ordförande: Sofia Halth tar över

reportage | 2011-05-07

Det var känslofulla och personliga röster som hördes på seminariet om dödsstraff på lördag förmiddag. Seminariet  på Amnestys årsmöte i Göteborg inleddes med Jens Assurs inlägg i dödsstraffsdebatten, filmen ”Killing the chickens to scare the monkeys”. På lördageftermiddagen fick svenska sektionen en ny ordförande. 35-åriga Sofia Halth från Malmö tar nu över.

Jens Assurs film visar en kvinnas avrättning i Kina, baklänges - från avrättningen till rättegången och innan hon greps. Filmen är delvis sponsrad av Amnesty och kommer att kunna användas av Amnestys grupper vid aktiviteter. Den kommer att premiärvisas offentligt på filmfestivalen i Cannes.

Arraz Fanni, Amnestys samordnare för Centralasien och av iranskt ursprung. Eller ”inte en stolt iranier” som han själv säger. Två gånger har han själv suttit i fängelse i Iran och utsatts för en skenavrättning. Under 1980-talet, under ett enda decennium avrättades uppskattningsvis 50 000- 100 000 människor. Ungefär 5 000 av dem avrättades 1988 – alla utan rättegångar, utan rättvisa, utan försvar och på väldigt kort tid.
– Jag saknar alla mina ungdomsvänner. Jag kan inte prata om min ungdom med någon som var där. Alla unga välutbildade människor med viktiga saker att berätta, de som skulle bygga upp landet, de är borta. Det har gjort Iran väldigt fattigt, säger Arraz Fanni.
– Sade du fel mening blev du avrättad. Under de tre första månaderna det här året har det avrättats fler än 200 människor. De flesta av dem var politiskt aktiva, jobbade med det civila samhället och kvinnofrågor, berättar Arraz Fanni.
Arraz Fannis akt är fortfarande öppen i Iran. Han kan inte åka tillbaka. Och enligt Arraz Fanni går inte Irans avrättningsförfarande att jämföra med något annat land.

Pressekreterare Elisabeth Löfgren, Arraz Fanni, Anthony Graves och Lars-Åke Augustsson.

– Oavsett var i världen vi befinner oss har inte någon människa rätten att ta en annan människas liv, förklarar Anthony Graves.
Även Anthony Graves har egna erfarenheter att dela med sig av. Den före detta dödsdömda Anthony Graves satt 18 år och fyra månader i fängelse oskyldigt dömd till döden.Under tiden i dödscell hann han se många med fångar ledas ut mot väntande avrättningar.
– En och en försvann de. Jag satt med en av mina bästa vänner när han satt i besöksrummet och träffade sin familj för sista gången. Jag såg smärtan i hans mammas ögon. Hon visste att hon inte skulle få se sin son igen. Hon var tvungen att sitta där och se honom fängslas i handbojor och ledas ut för transporten mot avrättningen, berättar Anthony Graves.
För fångvakterna var det bara en vanlig dag, de pratade om att åka och fiska.
– Samtidigt leddes min vän bort för att dö, berättar Anthony Graves.

Lars-Åke Augustsson är författare och aktiv i Amnestys aktionsgrupp mot dödsstraffet, AMD. Han har varit vän med Anthony Graves i många år och har varit och hälsat på i Texas flera gånger. För honom tog det ett tag att verkligen förstå att det här är systematiskt dödande.
– Det är inte ett system som handlar om rättvisa. Det handlar om hämnd och det är alltid fattiga som döms. Det är ett politiskt maktspel. Det är en banal ondska, säger Lars- Åke Augstsson.

Seminariets moderator; Elisabeth Löfgren, Amnestys pressekreterare, frågar Arraz Fanni vad som krävs för att dödsstraffet ska försvinna i Iran.
– Även om Amnesty inte arbetar med sanktioner så tror jag personligen att det skulle hjälpa. Jag anser att omvärlden måste visa både politiskt och ekonomiskt att detta inte accepteras. Vi måste arbeta mot de företag som arbetar i Iran, de måste kunna sätta press ekonomiskt på landet.

För Anthony Graves är lösningen på  frågan om dödsstraffets avskaffande utbildning.
– Det är därför jag gör det här; åker runt och berättar min historia. Statistik visar att de som utbildas om dödsstraffet och dess konsekvenser oftast tar ställning mot dödsstraffet efteråt. Och vi kan inte fortsätta tala med dem som redan är mot dödsstraffet - vi måste prata med dem som är för dödsstraffet, säger Anthony Graves.
– De som hör min historia i USA blir chockade. De tror att mitt fall är ett undantagsfall, att systemet funkar, säger Anthony Graves och fortsätter:
– I USA är det effektivt att prata om de ekonomiska konsekvenserna. Folk blir upprörda när de hör hur mycket dödsstraffet kostar, de är rädda om sina pengar.

– Det finns olika grader i helvetet. Kvantiteten av antalet offer för dödsstraffet i Kina är hemsk. I Iran är avrättningstakten hemsk men USA är väldigt viktigt att arbeta mot. Att ett demokratiskt mäktigt land använder sig av dödsstraffet legitimerar det, säger Lars-Åke Augustsson.
– Det är svårt att påverka utifrån. Det är som Anthony säger, vi måste arbeta underifrån, med gräsrötterna, säger han.

Panelen menar gemensamt att det finns tillräckligt med känslomässiga och logiska argument för att avskaffa dödsstraffet. Men när försvinner det?

Arraz Fannis tror att dödsstraffet kommer att försvinna i Iran.
– Det är en lång process. Folket vill ha dödsstraffet kvar men politiken måste föregå. När den politiska ändringen kommer måste man ändra i lag. Sedan kommer den kulturella förändringen.

Och Anthony Graves fattar sig kort:
– När tillräckligt många av oss har kunskaper om dödsstraffet kommer det att försvinna.

Text och foto: Yvette Lindholm

Amnesty Press på årsmötet i Göteborg

Amnestymanifestation på Götaplatsen - årsmötet inlett (6 maj)

Läs mer om dödsstraffet
Amnestys årliga dödsstraffrapport – positiv trend men fler länder avrättar, Amnesty Press 29 mars 2011.

AMD:s sida

Valen gick snabbt och valberedningen fick gehör för alla sina förslag.

Odramatiskt val när Amnesty fick ny ordförande

På lördagseftermiddagen var det dags för årsmötet att gå till val och utse styrelse för svenska sektionen och Amnestyfonden. Anna Nilsdotter avgår efter att ha suttit som ordförande sedan år 2007 då hon blev tillförordnad ordförande och sedan vann det dramatiska valet år 2008 då två personer ställde upp som ordförandekandidater.

Valet under årsmötet på Handelshögskolan i Göteborg blev en odramatisk historia där valberedningens förslag antogs utan diskussioner.
Enda kritiska invändningen mot valet kom efter förrättat val då Anna Dahlbäck undrade om åldersfördelningen, där de bägge styrelserna är tämligen unga medan granskningskommittén har en högre medelålder.
Valberedningens sammankallande Maria Lindgren svarade att det inte kom in några större mängder med förslag på ledamöter i granskningskommittén.

Årsmötesordförandena Ida Burlin och Hanna Roberts är koncentrerade när Sofia Halth (stående till höger) väljs till ordförande.

Sofia Halth, som senaste perioden varit vice ordförande, valdes till sektionens nya ordförande. Hon är 35 år och kommer från Malmö där hon arbetar som handläggare på Folkuniversitet. Maria Eklund från Bollnäs omvaldes som kassör. Tre nya kandidater blev invalda på posterna som ordinarie i sektionens styrelse; Karin Armgren från Norrköping, Andreas Bokerud från Stockholm och Gustaf Löfgren från Lidingö. Som suppleanter valdes Christer Arnrup från Ängelholm (omval) och Tora Törnquist från Lund (nyval).
Anton Lidström, Michael Falk och Lisbeth Kohls valdes år 2010 till ordinarie ledamöter på två år och sitter således kvar.

Nyvalda till Amnestyfondens styrelse blev Emil Johansson, Stockholm, Lisa Dahl, Göteborg, Bodil Hansson, Rydebäck och Martin Johansson, Stockholm. Julie Chowdhury, Järfälla och Viktor Svartz valdes in som nya suppleanter. Ernesto Katzenstein och Malin Löfvenberg sitter kvar då de valdes på två år förra året.
Granskningskommittén, som i år var ovanligt positiv i sin granskning av styrelsens verksamhet, fick förnyat förtroende. Åsa Fahlbeck, Öjar Janhager och Jan Nygren är ordinarie och Gill Widell suppleant.

Text: Ulf B Andersson Foto: Yvette Lindholm

Sofia Halth från Malmö leder nu svenska
sektionen av Amnesty.

reportage | 2011-05-07