Amnestys årliga dödsstraffrapport – positiv trend men fler länder avrättar

reportage | 2011-03-29

En minskning av antalet avrättade som följer trenden men fler länder än tidigare verkställer nu dödsstraff. Det var blandade känslor när Amnesty den 28 mars släppte sin årliga statistik över dödsstraffet i världen på biografen Zita i Stockholm. Samtidigt visades Jens Assurs Killing the Chickens to Scare the Monkeys.

Under 2010 har Amnesty kunnat bekräfta 527 avrättningar i 23 länder. En avsevärd skillnad från 2009 då 714 avrättningar verkställdes i 19 länder.
– Det är positivt med en minskning av antalet avrättningar men det är en ökning av antalet länder. Det är ett bakslag, säger Elisabeth Löfgren, pressekreterare på Amnestys svenska sektion, som presenterade rapporten på Zita.
Ett annat bakslag enligt Amnesty är att 67 länder avkunnade dödsdomar jämfört med 2009 när antalet länder var 56.

Men mörkertalet är enormt. I många länder är det en stor apparat av hemlighetsmakeri kring avrättningarna. I Vietnam är det till och med olagligt att lämna ut information om dödsstraff.
– I mars 2010 gick Andrei Zhuks mor till ett fängelse i Minsk för att lämna ett matpaket till sin dödsdömde son. Hon fick höra att det inte var någon idé att försöka lämna maten, hennes son hade förflyttats. Tre dagar senare fick hon veta att hennes son blivit avrättad med ett nackskott. Familjen fick inte ens tillbaka kroppen, berättar Elisabeth Löfgren.
– Hemlighetsmakeriet gör det är svårt att få en siffra. Vår statistik sammanställs av information från medier, advokater, anhöriga och ibland från myndigheter. Hemlighetsmakeriet bestraffar de anhöriga. Ibland får de till och med betala för kulan eller repet som användes vid avrättningen, fortsätter hon.

Aktion i mot avrättningar verkställda i Iran. Foto: Amnesty International.

Eftersom Amnesty enbart räknar bekräftade avrättningar håller Kinas hemlighetsmakeri landets avrättningar ur statistiken. Kina avrättar fler än resten av världen tillsammans.
– 68 brott är belagda med dödsstraff i Kina. En del av dessa är politiska brott eller ekonomiska brott Men vi ser en positiv trend i att man på en politisk nivå nu diskuterar dödsstraffet i Kina. Det pratas om att ta bort 13 brott från den listan, säger Elisabeth Löfgren.
Amnesty räknar med att över tusentals personer avrättas i Kina varje år.

Även Iran sticker ut med sin statistik. Under 2010 har 252 avrättningar bekräftats, en förändring från 2009 då siffran var så hög som 388.
– Siffran kanske ser lägre ut än förra året men tyvärr sker många av avrättningarna i hemlighet, säger Elisabeth Löfgren.
Enligt rapporten finns obekräftade uppgifter om att ytterligare 300 personer kan ha avrättats. I Iran kan man också dömas för ”fiendskap mot Gud”, en väldigt bred anklagelse som kan användas för att komma åt regimkritiska enligt Elisabeth Löfgren.

Av de bekräftade avrättningarna går det att konstatera att flest avrättningar sker i mellanöstern. Tre länder är alltid med i listan över de som avrättar flest människor: Kina, Iran och USA. **Även Jemen och Nordkorea tar sin plats på listan.

En fånge väntar i dödscell i Illinois 2009. I början av 2011 avskaffade Illinois dödsstraffet. Foto: APGraphicsBank.

– I Nigeria såg de styrande att landets fängelser blev överbefolkade. De ville lösa problemet genom att öka avrättningstakten, säger Elisabeth Löfgren.
Beslutet att öka avrättningstakten var i princip fattat när Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter gick in med ett tillfälligt föreläggande för att stoppa avrättningarna.

Vissa länder bryter även mot FN:s barnkonvention och dömer minderåriga till dödsstraff. I Iran avrättades en minderårig pojke. Även Pakistan, Nigera, och Jemen dömer minderåriga till döden.

– För att avsluta positivt så har 30 länder avskaffat dödsstraff de senaste tio åren har. Så visst går det framåt trots några bakslag, säger Elisabeth Löfgren.

Efter presentationen höll Amnestys generalsekreterare Lise Bergh ett samtal om dödsstraffet med en inbjuden panel bestående av Jens Assur, fotograf och skapare av ”Killing the Chickens to Scare the Monkeys” - ett inlägg i dödsstraffsdebatten, Brita Grundin som länge varit verksam inom Amnesty och expert på frågor om tortyr och dödsstraff och Hans Dahlgren, Sveriges ambassadör för mänskliga rättigheter.

Lise Berg, Hans Dahlberg, Brita Grundin och Jens Assur i samtal om dödsstraffet. Foto: Yvette Lindholm.

Panelen stämde in i kör när de beskrev sina erfarenheter av dödsstraffet och dödsstraffets företrädare. Rungande överens konstaterade de hur lätt det är att argumentera mot dödsstraffet, det är diskussionen på en internationell arena som är svår att få till.

– Man får ofta höra att dödsstraffet är nödvändigt som avskräckande verktyg mot brott. Det är inte sant. Det finns inga belägg som jag har sett. Dödsstraffet är ett symptom på en våldskultur. Dessutom är straffet oåterkalleligt, men alla rättssystem innehåller brister, säger Hans Dahlgren.
– Det mest verkningsfulla skulle vara att få en riktig diskussion om mänskliga rättigheter. FN säger ifrån mot dödsstraffet år efter år och riktar sig mot de länder som har dödsstraff. Det är inte något länderna gillar och det skapar irritation. Länderna blir stigmatiserade och vi ska fortsätta att säga ifrån, säger han.

– Dödsstraffet är inget straff. Det är ett brott, säger Brita Grundin och förklarar att politiker måste föregå folket.
Hon fortsätter att förklara att hon tror att alla länder som avskaffat dödsstraffet har gjort det mot folkets vilja. Hon säger att det viktigaste är politiskt mod, det är viktigare än politiska mord.
– Det här är också en utbildningsfråga. Det märks när Amnesty har varit ute och pratat i skolor. Folk brukar tänka om, säger hon.

– Ett vanligt argument är att vissa straff är så hemska att de förtjänar dödsstraff. Då blir det ett starkt motargument att fråga ”tänk om det var din son eller dotter som begick brottet”, säger Jens Assur.
Jens Assur beskriver att hans film ”Killing the Chickens to Scare the Monkeys” har skapat chockreaktioner hos de kineser som sett filmen - dödsstraffet är ingenting man pratar om i Kina. Titeln kommer sig just från hur Kina använder avrättningar för att statuera exempel och sätter i system att döda individer, skyldiga eller inte, för att skrämma de starka.

En kvinna får sin dödsdom avkunnad i Kina. Foto: Reuters.

– Dödsstraffet kan enbart beskrivas som ett grymt omänskligt och förfärligt straff. Det är ett plågsamt lidande att brännas i en elektrisk stol, att kvävas i en gaskammare eller kvävas i ett rep, säger Hans Dahlgren.
– Det finns bara ett öde för dödsstraffet och det är att förpassas till historiens skräckkammare.

Lise Bergh avlutar samtalet och kvällen genom att förklara hur viktigt det är för Amnesty att fortsätta synliggöra det som händer:
– Det är inte svårt att hitta argumenten mot dödsstraffet. Till slut är det väl så att droppen urholkar stenen. Trenden är ändå så att fler och fler länder avskaffar dödsstraffet.

Text: Yvette Lindholm
yvette.lindholm@amnesty.se

Läs mer:

Länk till rapporten:
Dödsstraffet i världen under 2010. Pressmeddelande 28 mars 2011.

Fler pressnotiser från Amnesty om dödsstraffet
Lagförslag om snabbare avrättningar stoppas, 4 mars 2011

FN måste protestera mot avrättningarna, 16 februari 2011


Inga avrättningar i Sverige på 100 år, 22 november 2010

Stoppa avrättningen av Sakineh 2 november 2010

"Svartkonst" leder till dödsstraff, 4 oktober 2010


Amnesty fördömer avrättningen av två män, 29 juli 2010


FN ska granska människorättssituationen, 25 mars 2011

reportage | 2011-03-29