Sydsudan: Slumpartad statskupp som hotar det nya landets framtid

Den 15 december tändes våldet i i världens yngsta huvudstad, Juba. Nu är konflikten inne på sin tredje vecka och trots att förhandlingar pågår i Etiopiens huvudstad Addis Abeba hotar ett fullskaligt inbördeskrig i Sydsudan.

Flyktingar strömmar in på FN-basen i Juba. Många försökte ta med sig vatten, kläder eller andra förnödenheter. Foto: Tamara Fenjan

Sydsudans krasch från relativ stabilitet till totalt kaos skedde med en skrämmande fart sedan de första skotten avfyrades i huvudstaden Juba för drygt två veckor sedan. Trots att spänningar inom det styrande politiska partiet Sudan Peoples Liberation Movement, SPLM, hade bubblat under ytan i flera månader, är det fortfarande oklart vad som hände exakt den ödesdigra söndagskvällen som blev den tändande gnistan för de pågående våldsamheterna.

Försökte den förre vicepresidenten Riek Machar, som inte gjort någon hemlighet av sina presidentambitioner, iscensätta en kupp?
Konspirerade Riek Machar med Rebecca Garang (änka efter John Garang, SPLM:s ledare under självständighetskriget och president i Sydsudan innan han dog i en helikopterolycka i juli 2005)) tillsammans med andra före detta ministrar och guvernörer, om ett uppror inom SPLA, den nationella armén, för att störta president Salva Kiir?
Var den interna konflikten bland presidentens vakter som orsakade kaoset den 15 december, endast en förevändning för presidenten för att kunna slå ner sina motståndare?
Har de politiska ledarna, Salva Kiir som tillhör den dominerande folkgruppen Dinka, och Riek Machar som tillhör folkgruppen Nuer, uppmanat sina styrkor till våld enligt etniska linjer av eget maktintresse? Och vem bär ytterst ansvaret för den här krisen?

Många flydde undan striderna, som inleddes den 15 december, genom att ta sig över flygplatsen mot FN-basen. I bakgrunden stiger rök, endast någon kilometer bort, antagligen från SPLA's militärbas Bilpam, som blev attackerad under natten. Foto: Tamara Fenjan

Dessa frågor, liksom många andra, har diskuterats både internationellt och på olika håll i Sverige men svaren förblir oklara. Det är likaså oklart om situationen kommer att bli bättre. Vissa Sydsudanexperter förutspår att det kommer bli värre innan situationen kan förbättras.

Trots regeringens försäkringar om normalitet och kontroll över läget, spred sig våldet runt om i landet i snabb takt, däribland till den oljerika norra delstaten Unity och det ständigt oroliga Jonglei på gränsen till Etiopien. Striderna fortsätter i Jonglei och Unity men även i Upper Nile, som gränsar till Sudan i norr.

Tidigt på morgonen den 16 december, efter första nattens strider, började skräckslagna och skadade civila söka skydd på FN-basen som ligger vid flygplatsen i Juba och folkmassan som först var några hundra växte snart till flera tusen. I skrivande stund beräknas tusentals civila ha dödats, även om den officiella siffran är cirka 1 000 döda, och över 120 000 sydsudaneser runt om i landet har enligt FN-källor flytt sina hem. Flyktingar har vittnat om ”dödspatruller” som gått från hus till hus och avrättat hela Nuer-familjer medan andra har vittnat som döda kroppar som flyter i Nilen. Trots att många invånare i Juba nu lever på svältgränsen och fråntagits allt från familjemedlemmar till sin värdighet, så vågar de inte återvända till sina hem.

Uppgiven man går runt bland folkmassorna inne på FN-basen i Juba. Foto: Tamara Fenjan

I Akobo i Jonglei attackerades en FN-bas och två indiska FN soldater och minst elva civila dödades. Ett amerikanskt evakueringsplan har beskjutits och tre amerikanska soldater skadades. Samtidigt har viss kritik riktats mot FN:s oförmåga att förhindra våldet, och trots att FN-missionen UNMISS har närmare 7 000 fredsbevarande soldater i landet lyste de blå hjälmarna med sin frånvaro i Juba under de värsta stridigheterna.
Under närmare tre dagar var all FN-personal inlåst på sina baser och samtidigt var flygplatsen stängd. Så fort flygplatsen öppnade var det ett enormt tryck från alla internationella humanitära organisationer att evakuera personal. Trots att vissa organisationer skickat tillbaka sin personal in i landet, så är det flera organisationer som avvaktar för att se hur situationen i landet utvecklas.

Kampen mellan folkgrupperna Dinka och Nuer om politisk och ekonomisk dominans har länge setts som en potentiell krutdurk för en omfattande konflikt i Sydsudan. Politiska lojaliteter i Sydsudan är komplexa, motstridiga och beroende av vem som erbjuder den bästa chansen för överlevnad vid en given tidpunkt. Salva Kiir och Riek Machar har länge varit rivaler och när Riek Machar i juli blev avsatt som vicepesident, ansågs det vara ett sätt att försvaga Nuer-elitens inflytande i landet.

Både Salva Kiir och Riek Machar säger att de är redo att samtala men krigsherrarnas vilja har inte varit helt övertygande. Salva Kiir insisterar på att han var utsatt för ett kuppförsök och har låst in politiska motståndare samtidigt som Riek Machar gömt sig och har mobiliserat sin milis.

Förtvivlad mamma som bär på en bebis samtidigt som hennes två döttrar håller fast tag i hennes kjol. Foto: Tamara Fenjan

Det internationella samfundet har idag ögonen på Sydsudan och grannländernas regeringar har snabbt engagerat sig för att tvinga Sydsudans ledare till förhandlingsbordet i en förhoppning om att det ännu går att förhindra att konflikten utvecklas till ett fullskaligt inbördeskrig.

Text och bild: Tamara Fenjan

Fakta Sydsudan
Styre: Republik
President: Salva Kiir Mayandit
Självständighet: 11 Juli 2011
Befolkning: cirka 11 miljoner

Sydsudan är ett av världens fattigaste länder där cirka 74 procent av befolkningen är analfabeter och infrastrukturen mycket outvecklad. Redan vid Sudans självständighet från Storbritannien 1956 fanns en strävan till självständighet i Sydsudan.
Fram till 1972 pågick ett uppror i Sydsudan lett av Anyanya-rörelsen. 1983 inleddes ett nytt uppror under ledning av SPLM. USA bidrog till att ett fredsavtal undertecknades i Kenya år 2005. Sydsudan fick rätt att folkomrösta om självständighet och i juli 2011 föddes den nya staten Sydsudan.

Tidslinje över oroligheterna
15 december: Strider börjar på söndagskvällen på olika ställen i Juba och det pågår hela natten.
18 december: 20 000 flyktingar har sökt skydd på FN-basen vid flygplatsen i Juba, som dessutom är hem för cirka 1 000 personer ur FN-personalen.

Rädda, oroliga, törstiga; en familj väntar på att hitta lite skugga någonstans för att komma undan den 45 gradiga hettan. Foto: Tamara Fenjan

19 december: Två FN-soldater dödas i Akobo i Jonglei   24 december: FN:s säkerhetsråd beslutar att FN-styrkan UNMISS ska förstärkas med ytterligare 5 500 soldater.
26 december: Samarbetsorganet IGAD (Djibouti, Etiopien, Kenya, Somalia, Sudan och Uganda) skickar en delegation till Juba för att få till stånd fredsförhandlingar.
1 januari: Förhandlingar fortsätter i Etiopiens huvudstad Addis Abeba medan striderna fortsätter i Sydsudan.
3 januari: USA beslutar att evakuera sin ambassad i Juba på grund av det försämrade säkerhetsläget. I staden Bor fortsätter striderna medan delegationer från de stridande parterna anländer till Addis Abeba. Antalet flyktingar uppskattas till cirka 180 000 personer.

Läs mer
Amnesty International om utvecklingen i Sydsudan: South Sudan: UN peacekeeping force must protect civilians in peril (24 december 2013)

De överlevde massakern i Wara (Amnesty Press nr 1/2012)

Nu har censur införts (Amnesty Press nr 1/2012)

Södra Sudan halvvägs mot självständighet (Amnesty Press 5 april 2011)