Turkiet stängde grinden vid manifestation för yttrandefrihet

Den 22 april skulle rättegången mot den turkiska dagstidningen Cumhuriyets chefredaktör Can Dündar och journalisten Erdem Gül ha återupptagits. Rättegången, som sköts upp till den 6 maj, är bara ett exempel på det strypgrepp president Recep Tayyip Erdoğan har tagit på yttrande- och pressfriheten i landet.

reportage | 2016-04-25
Av: Vera Häggblom
Manifestationen till stöd för de turkiska journalisterna Can Dündar och Erdem Gül arrangerades av Svenska PEN, Amnesty, Journalistförbundet, Reportrar utan gränser och Svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet.

Manifestationen till stöd för de turkiska journalisterna Can Dündar och Erdem Gül arrangerades av Svenska PEN, Amnesty, Journalistförbundet, Reportrar utan gränser och Svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet. Foto: Vera Häggblom

– Hade Can Dündar och Erdem Gül bott i Sverige hade de fått Stora journalistpriset. Men nu bor de i Erdoğan-land och istället riskerar de livstids fängelse, säger Kurdo Baksi, Turkietkännare och journalist, som medverkar vid en manifestation den 22 april till stöd för journalisterna utanför den turkiska ambassaden i Stockholm.

Can Dündar och Erdem Gül greps i november förra året efter att Cumhuriyet några månader tidigare publicerat foto- och videomaterial som enligt uppgift visar hur den turkiska militära säkerhetstjänsten levererar vapen till islamistiska grupper i Syrien. Dündar och Gül åtalas nu för spioneri och riskerar långa fängelsestraff, i ett fall där president Erdoğan är en av de målsägande.

Elisabeth Olin, Svenska PEN, var på plats under rättegångsförhandlingarna i Istanbul den 25 mars.

Elisabeth Olin, Svenska PEN, var på plats under rättegångsförhandlingarna i Istanbul den 25 mars. Foto: Vera Häggblom

– Risken är tyvärr ganska stor att det blir en fällande dom, säger Elisabeth Olin, Svenska PEN, som var på plats i Istanbul då rättegången inleddes den 25 mars.

Elisabeth Olin beskriver det kaos som utbröt då rätten tog beslut om att förhandlingarna skulle ske bakom lyckta dörrar. Hon säger dock att Dündar och Gül vad förvånansvärt samlade vid tillfället.

– Can Dündar kallade oss för sin journalistiska storfamilj och sade att stödet från omvärlden betydde mycket för dem.

Turkiet hamnar på plats 151 av 180 i Reportrar utan gränser pressfrihetsindex, vilket innebär ett tapp med två platser sedan den redan svåra situationen föregående år. Organisationen beskriver hur president Erdoğan har inlett en offensiv mot landets journalister, samtidigt som konflikten i Syrien och de återupptagna striderna med PKK förvärrar situationen, sedan vapenvilan bröts i juli 2015.

Ami Hedenborg, talesperson och pressekreterare på svenska Amnesty, sätter ord på de turkiska journalisternas belägenhet:

– I Turkiet kan du åtalas om du förolämpar president Erdoğan på Twitter. Du kan fängslas, trakasseras eller bli av med jobbet om du skriver en artikel eller gör ett TV-inslag som inte faller Erdoğan i smaken. Eller så tar Erdoğan helt enkelt din tidning i beslag, eller stänger TV-stationen du jobbar för.

Ami Hedenborg, pressekreterare och talesperson på Amnesty, beskriver den svåra situationen för turkiska journalister.

Ami Hedenborg, pressekreterare och talesperson på Amnesty, beskriver den svåra situationen för turkiska journalister. Foto: Vera Häggblom

Kurdo Baksi menar att presidentens järngrepp om medierna har skapat en självcensur bland vissa journalister, som väljer att tiga för att få lön och mat på bordet.

– Det är den sorgligaste biten i det hela, säger Kurdo Baksi.

I en intervju i samband med den första rättegångsdagen sade dock Can Dündar att det inte bara är journalisterna som är rädda för staten, utan att staten också är rädd för journalisterna.

– Vi greps av två anledningar: för att straffa oss och för att skrämma andra. Och skrämseltaktiken har varit effektiv. Rädslan dominerar. Men vi tror faktiskt att vi också har skrämt staten. Deras hotelser härstammar ur den rädslan, sade Can Dündar.

Det är inte bara journalister som drabbas av det hårdnande klimatet gällande yttrandefriheten i Turkiet. Samma dag som rättegången mot journalisterna skulle ha återupptagits befann sig också fyra akademiker i domstolsbyggnaden i Istanbul.

De fyra misstänktes för att ha spridit ”terroristpropaganda” efter att ha skrivit på ett upprop mot den turkiska offensiven mot PKK-gerillan i landets sydöstra delar, och riskerade upp till sju och ett halv års fängelse. Enligt The Guardian sattes dock de åtalade på fri fot i väntan på nästa domstolsförhandling som ska ske i september, då åklagarna istället vill åtala dem för att ha ”förolämpat turkiskheten”, för vilket maxstraffet är två års fängelse.

Turkiet ansökte om EU (dåvarande EG)-medlemskap redan 1987 och år 2005 inleddes förhandlingarna. Daniel Riazat från Svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet påminner om att det för några år sedan fördes en diskussion om att Turkiet var på väg åt rätt håll.

Daniel Riazat, Svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet, kritiserar EU-kommissionens val att släppa sin kritiska rapport först efter nyvalet i november, då Erdogans AKP-parti vann överlägset.

Daniel Riazat, Svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet, kritiserar EU-kommissionens val att släppa sin kritiska rapport först efter nyvalet i november, då Erdogans AKP-parti vann överlägset. Foto: Vera Häggblom

– De förhoppningarna har dock grusats i och med det hårdnande förtrycket, säger Daniel Riazat.

Han kritiserar också EU-kommissionen för att ha väntat med att släppa sin rapport om Turkiet, där landet får svidande kritik gällande bland annat mötes- och yttrandefriheten, till efter nyvalet den 1 november 2015, då Erdoğans AKP-parti säkrade egen majoritet i parlamentet.

I egenskap av företrädare för Svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet vill dock inte vänsterpartisten Daniel Riazat uttala sig direkt om på vilket sätt EU:s flyktingavtal med Turkiet kan tänkas påverka medlemländernas kritik av Erdoğan. Detta eftersom kommittén bland annat består av alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna och därmed inte har samstämmiga åsikter om flyktingavtalet.

Ingen öppnade på den turkiska ambassaden då Ola Larsmo, Svenska PEN, försökte överlämna en petition till stöd för journalisterna.

Ingen öppnade på den turkiska ambassaden då Ola Larsmo, Svenska PEN, försökte överlämna en petition till stöd för journalisterna. Foto: Vera Häggblom

Regnmolnen har jagat bort solstrålarna från Diplomatstaden i Stockholm. Den turkiska flaggan vajar sakta i vinden över ambassaden, i övrigt är allt lugnt och stilla. Petitionen Ola Larsmo, ordförande för Svenska PEN, tänkt överlämna till ambassadtjänstemännen får bli hängande i grinden.

Vera Häggblom
[email protected]

Läs mer
Turkey: Release detained academics and uphold freedom of expression (Amnesty International 21 april 2016)

Turkey: Zaman newspaper taken over as government steamrolls press freedom (Amnesty International 4 mars 2016)

Vart är Turkiet på väg? (Amnesty Press nr 1/2016)

Pressfriheten allt mer hotad i Turkiet (Amnesty Press 4 december 2015)

reportage | 2016-04-25
Av: Vera Häggblom