Två år efter IS attack mot yazidierna – Amnesty Press besöker Sinjar

Den 3 augusti är det två år sedan IS intog yazidiernas hjärtland Sinjar i norra Irak. Tusentals yazidier mördades, kidnappades och förslavades. Tiotusentals flydde. IS har nu drivits bort från stora delar av Sinjar, men få yazidier har återvänt. Förstörelsen är enorm och det råder ovisshet om vem eller vilka som styr i området. Amnesty Press har besökt området.

reportage | 2016-08-02
Av: Bengt Sigvardsson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2016
Minnesmonument vid Sinjar-berget över medlemmar i turkisk-kurdiska PKK, syrisk-kurdiska YPG och yazidiska YBS som stupat i kampen mot IS i Sinjar.

Minnesmonument vid Sinjar-berget över medlemmar i turkisk-kurdiska PKK, syrisk-kurdiska YPG och yazidiska YBS som stupat i kampen mot IS i Sinjar. Foto: Bengt Sigvardsson

I Zumani, några kilometer söder om Sinjar City, den största staden i Sinjar-distriktet i nordvästra Iraks Nineve-provins, skjuter tre inhägnade upphöjningar upp ur det solbrända gräset. Innanför stängeln ligger patronhylsor, människoskelettdelar, klänningar, damunderkläder, ögonbindlar och rep utspridda.
Några yazidiska soldater från peshmerga, det kurdiska självstyrets armé i nordöstra Irak, pekar på långa svarta hårtussar som sticker upp ur marken. En av soldaterna plockar upp en liten rödvit hårsnodd.

– Det är en typ av hårsnoddar som yazidiska barn brukar använda. Det mesta tyder på att det framförallt finns kvinnor och barn i den här massgraven, säger han.

Soldaterna uppskattar att i var och en av de tre massgravarna finns kvarlevorna av 20 – 40 yazidiska män, kvinnor och barn som avrättades när den militanta jihadist-gruppen IS, Islamiska Staten, intog Sinjar-distriktet den 3 augusti 2014.

Karta: Malin Engman

Karta: Malin Engman

IS avancerade sedan vidare österut men stoppades av kurdisk peshmerga och amerikanska flygbombningar när de närmade sig de autonoma kurdiska områdena, KRG. Idag, två år senare, har flera områden i Sinjar återtagits från IS. Organisationen Yazda har kartlagt ett femtiotal massgravar, men de har ännu inte undersökts av specialister.

– Ingen vet exakt hur många kroppar det finns i massgravarna. Uppgifter om vilka som kan ligga begravda i dem kommer framförallt från vittnen som överlevde avrättningarna genom att till exempel gömma sig under döda kroppar, berättar en soldat.

Minst 5 000 yazidier har dödats av IS enligt FN:s uppskattningar. Enligt Yazda kan uppemot 7 000 yazidier ha kidnappats. Flickor och kvinnor har sålts som sexslavar mellan IS-männen, medan tillfångatagna yazidiska småpojkar har hjärntvättats att bli IS-krigare. I juni 2016 klassades IS brott mot yazidierna som folkmord i en rapport från FN:s utredningskommission för Syrien.

En yazidisk peshmerga-soldat poserar vid frontlinjen mot de IS-kontrollerade områdena i södra Sinjar.

En yazidisk peshmerga-soldat poserar vid frontlinjen mot de IS-kontrollerade områdena i södra Sinjar. Foto: Bengt Sigvardsson

Några hundra meter från gravarna i Zumani ligger frontlinjen till områden i södra Sinjar som fortfarande kontrolleras av IS. Österut ligger den IS-kontrollerade miljonstaden Mosul och den övervägande kristna Nineve-slätten som den irakiska armén, kurdisk peshmerga och dess allierade nu förbereder en offensiv mot. Sinjar City återtogs i november 2015 efter närmare 15 månaders strider. Förödelsen i staden är enorm. Gatorna kantas av raserade, kulhålsperforerade byggnader. Förutom medlemmar ur olika miliser och peshmergas syns knappt en människa.

Enligt IOM (International Organization for Migration) har cirka 420 personer återvänt till staden som tidigare hade över 80 000 invånare. I några hus, som klarat sig hyfsat undan striderna, har fyra familjer på 30 personer flyttat in.

Förutom väpnade medlemmar ur olika miliser och peshmergas syns knappt en människa till i Sinjar City.

Förutom väpnade medlemmar ur olika miliser och peshmergas syns knappt en människa till i Sinjar City. Foto: Bengt Sigvardsson

– Vi återvände i slutet av maj eftersom detta är vårt land. I nästan två år levde vi i tält i Dohuk (i KRG). Vi fick ingen hjälp där, men det får vi inte här heller. Trots att vi har bott här i två månader har borgmästaren inte besökt oss. Ingen har frågat om vi behöver hjälp, säger 80-årige Suleiman Murad Ali.

Det finns ingen samhällsservice. Inga skolor. Ingen hälsovård.
– Det finns varken el eller vatten. Alla hus som tillhörde yazidier och shiamuslimer är förstörda. Man har börjat städa upp lite, men inget har börjat återuppbyggas, säger Suleiman Murad Ali.

80-årige Suleiman Murad Ali är en av cirka 420 yazidier som har återvänt till Sinjar City sedan staden återerövrades från IS i november 2015.

80-årige Suleiman Murad Ali är en av cirka 420 yazidier som har återvänt till Sinjar City sedan staden återerövrades från IS i november 2015. Foto: Bengt Sigvardsson

Husen som familjerna bor i är inte deras egna.
– Vi bor här eftersom våra gårdar brändes ned av IS. De har tagit allt vi ägde - vår bil, våra 20 får och de har förstört våra olivodlingar, säger Suleiman Murad Ali.

Familjerna vågar inte ta sig till sina marker. De ligger alltför nära frontlinjen.
– IS beskjuter fortfarande staden med granater ibland. Vi känner oss inte helt trygga här, men det är bättre än att leva som flyktingar i KRG, säger 22-åriga fyrabarnsmamman Wahida Khero.

Yazidierna Wahida Khero och Bapir Suleiman Murad återvände till Sinjar City med sina fyra barn i maj 2016. Wahida säger att hon inte känner sig helt trygg i staden eftersom IS fortfarande beskjuter den med raketer. Med på bilden är parets tvillingar Kaniwah och Vian.

Yazidierna Wahida Khero och Bapir Suleiman Murad återvände till Sinjar City med sina fyra barn i maj 2016. Wahida säger att hon inte känner sig helt trygg i staden eftersom IS fortfarande beskjuter den med raketer. Med på bilden är parets tvillingar Kaniwah och Vian. Foto: Bengt Sigvardsson

Norr om Sinjar City reser sig Sinjar-bergsmassivet dit cirka 40 000 yazidier flydde undan IS i början av augusti 2014. Där var de fast under stekande sol i över en vecka tills den syrisk-kurdiska YPG-milisen och turkisk-kurdiska PKK öppnade en flyktkorridor via Syrien till KRG i norra Irak. Än idag lever cirka 15 000 yazidiska internflyktingar på bergets sluttningar. Den heta luften är fylld av odörer från sophögar och toalettskjul som ligger utspridda mellan tält och egenhändigt byggda skjul. I ett av tälten sitter några män från den IS-kontrollerade byn Tel Azer söder om Sinjar City.

– Vi valde att stanna på berget för att slåss mot IS. Hade IS intagit Sinjar-berget hade ingen kunnat ta kontroll över det igen, säger Aido Hassom.

– Först i januari 2015, efter att en del områden kring Sinjar-berget hade befriats, kunde frivilligorganisationer komma hit med förnödenheter till oss, säger Kawal Hassan.

Den irakiska armén, kurdisk peshmerga och dess allierade förbereder sig nu för att återta den IS-kontrollerade miljonstaden Mosul i Nineve-provinsen. När slaget om staden inleds förväntas hundratusentals människor fly från den.

Den irakiska armén, kurdisk peshmerga och dess allierade förbereder sig nu för att återta den IS-kontrollerade miljonstaden Mosul i Nineve-provinsen. När slaget om staden inleds förväntas hundratusentals människor fly från den. Foto: Bengt Sigvardsson

Männen tror att IS snart är historia även i södra Sinjar. De kommer att återvända till Tel Azer så fort byn har blivit röjd på minor och bråte. IS uppskattas fortfarande hålla över 5 000 yazidier, framförallt kvinnor och flickor, i fångenskap, bland annat släktingar och bekanta till männen.
– En del har lyckats fly tack vare att vi har lånat pengar till att anlita flyktingsmugglare, säger Nasser Hajj.
Enligt yazidierna är IS massaker den 74:e som drabbat dem genom historien. Männen fruktar att det inte är den sista massakern såvida Sinjar inte får internationellt beskydd och egna välbeväpnade yazidiska säkerhetsstyrkor.

Kawal Hassan, internflykting från den numera IS-kontrollerade byn Tel Azer, vill liksom många andra yazidier att Sinjar-distriktet får internationellt beskydd i framtiden.

Kawal Hassan, internflykting från den numera IS-kontrollerade byn Tel Azer, vill liksom många andra yazidier att Sinjar-distriktet får internationellt beskydd i framtiden. Foto: Bengt Sigvardsson

– Vi begär inte ett eget land. Vi vill leva i Irak, men utan att förtryckas, säger Nasser Hajj.

De utesluter en samexistens utan väpnat beskydd med sina före detta sunni-arabiska grannar. Männen, liksom de flesta yazidier som jag träffar, hävdar att sunni-arabiska grannar anslöt sig till IS när jihadisterna intog Sinjar.

– Hur ska vi kunna leva med människor som kidnappade våra kvinnor och dödade våra män, frågar sig Nasser Hajj.

Nasser Hajj lever med sin familj i ett informellt läger på Sinjar-berget sedan augusti 2014.

Nasser Hajj lever med sin familj i ett informellt läger på Sinjar-berget sedan augusti 2014. Foto: Bengt Sigvardsson

Sedan 2005 garanterar den irakiska konstitutionen autonomi för de kurdiska områdena i nordöstra Irak. Det finns emellertid flera territorier som centralregeringen i Bagdad och KRG tvistar om. Hit hör Nineve-provinsen där Sinjar officiellt är under Bagdads administration, men som i realiteten kontrolleras av KRG. Eller snarare ”kontrollerades”. Allteftersom IS har drivits bort från Sinjar har en uppsjö av miliser och peshmergas etablerat militära träningsbaser, kontor och vägspärrar där.

Starkast närvaro har det största KRG-regeringspartiet KDP (Kurdistan Democratic Party), men även det rivaliserande KRG-partiet PUK (Patriotic Union of Kurdistan) finns på plats. Andra starka aktörer är PKK, YPG och deras yazidiska systermilis YBS (Sinjar Resistance Units). Det finns även flera självständiga väpnade yazidiska grupper.

Enligt den kurdiska säkerhetstjänsten, Asayish, märktes hus som tillhörde yazidier och shiamuslimer i Sinjar City ut av IS. På bilden har den arabiska bokstaven "y" sprayats på väggen till ett sprängt hus för att markera att det ägdes av yazidier.

Enligt den kurdiska säkerhetstjänsten, Asayish, märktes hus som tillhörde yazidier och shiamuslimer i Sinjar City ut av IS. På bilden har den arabiska bokstaven "y" sprayats på väggen till ett sprängt hus för att markera att det ägdes av yazidier. Foto: Bengt Sigvardsson

I staden Snuni, som återerövrades från IS i slutet av 2014, berättar KDP-anhängaren Sleiman Fano från stadsledningen att endast kring 15 procent av kommunens cirka 148 000 invånare har återvänt. Det finns varken skolor, hushållsvatten eller fungerande elnät. Ekonomin är slagen i spillror.

– Men de främsta anledningarna till att folk inte återvänder är att säkerhetsläget fortfarande är instabilt. Dessutom vimlar det av illegala väpnade styrkor, som PKK och YPG, i området, säger Sleiman Fano.

PKK och YPG har stöd bland många yazidier. När KRG-peshmergan retirerade inför IS i Sinjar var det PKK och YPG som gick in och försvarade fronterna, bistod med förnödenheter till internflyktingarna och hjälpte tiotusentals att fly till KRG.

– Peshmerga har koordinerat kampen mot IS med PKK och YPG. Vi är tacksamma för vad de har gjort här, men även vår peshmerga har hjälpt YPG och PKK att slåss mot IS i Kobane, säger Sleiman Fano.

En affisch på KRG:s president, KDP-ledaren Massoud Barzani, på en av Sinjar-bergets toppar.

En affisch på KRG:s president, KDP-ledaren Massoud Barzani, på en av Sinjar-bergets toppar. Foto: Bengt Sigvardsson

Han syftar på att cirka 150 KRG-peshmergas bistod YPG under strider mot IS i Kobane i norra Syrien i oktober 2014.
– Efter att Kobane hade befriats återvände våra peshmergas hem, men YPG och PKK har stannat här, säger Sleiman Fano.

Det råder ovisshet bland många återvändare om vad som händer – eller vilka som styr – i Sinjar.

– Det är ett och ett halvt år sedan Snuny-området befriades, men det sker ingen utveckling. Inget återuppbyggs, det finns inget vatten, ingen el – ingenting. Folk hindras att föra in vattenpumpar, får och en del matvaror från KRG till Sinjar. Det är som om vi är under belägring, men vi vet inte varför, säger en lärare i Snuny's grannstad Bara.

Bönder som har återvänt har förlorat sina marknader i områden som kontrolleras av IS. Samtidigt berättar många att de inte tillåts sälja sina produkter i KRG. Andra klagar över att de stöter på problem vid gränsen när de ska föra in gödningsmedel, utsäde, byggnadsmaterial och annat från KRG som behövs för att starta om på nytt Sinjar.

– Vi har ingen fri rörlighet. Allt vi har i bilarna kollas vid vägspärrarna. Varenda låda med grönsaker och frukt töms upp och ned. Det kanske är av säkerhetsskäl, men detta måste lösas på något vis eftersom det kostar oss mycket i tid och pengar, säger en bonde i Snuny.

Aziz Haji Kalaf är chef för KRG: s säkerhetstjänst, Asayish, i Snuny.

Aziz Haji Kalaf är chef för KRG: s säkerhetstjänst, Asayish, i Snuny. Foto: Bengt Sigvardsson

Landsvägarna i Sinjar flankeras av obrukade åkrar och sönderbombade öde byar. De flesta yazidierna befinner sig fortfarande på flykt i KRG som har tagit emot cirka 1,8 miljoner internflyktingar och syriska flyktingar. Det är emellertid inte bara yazidier och andra religiösa minoriteter som är på flykt. En del av de förstörda, öde byarna beboddes tidigare av sunnimuslimska araber. På den kurdiska säkerhetstjänstens (Asayish) högkvarter i Snuny berättar dess chef, Aziz Haji Kalaf, att tidigare levde sunni-araber och yazidier sida vid sida i staden. Idag lyser sunni-araberna med sin frånvaro.

– När IS attackerade Snuny fick de stöd av sunnimuslimska invånare som stannade kvar när staden var under IS kontroll. När Snuny återerövrades flydde de med IS, säger Aziz Haji Kalaf.

Amnesty har anklagat yazidisk milis för att ha dödat arabiska civila som hämnd. Enligt en rapport från Amnesty International den 20 januari 2016, hindras också sunni-araber av peshmerga att återvända till sina hem i Sinjar, något som KRG förnekar.

Aziz Haji Kalaf känner inte till att några sunni-araber ska ha försökt återvända till Snuny.
– Men jag tror att en del av dem kommer att återvända så småningom, men inte de som samarbetade med IS, säger han.

Bengt Sigvardsson
bengt.reporting@gmail.com

Bakgrund/Yazidier
Yazidierna är en grupp som förenas av sin religion. Etniskt räknas de som kurder men har en egen religion, yazdanism. Enligt författaren, diplomaten och Mellanösternkännaren Ingmar Karlsson är det troligt att religionen grundades i början av 1000-talet. Yazidiernas tro är synkretistisk, det vill säga att den hämtar element både från islam och kristendom men också från judendom, zoroastrianismen och manikeismen.

Yazidier på Sinjarberget på 1920-talet. Yazidierna har bott här i hundratals år men den 3 augusti 2014 intog IS, Islamiska staten, området och fördrivning och massmord inleddes.

Yazidier på Sinjarberget på 1920-talet. Yazidierna har bott här i hundratals år men den 3 augusti 2014 intog IS, Islamiska staten, området och fördrivning och massmord inleddes. Foto: Sarrafian brothers of Beirut - http://mideastimage.com/

Enligt Ingmar Karlsson tror yazidierna på en Gud som har skapat världen tillsammans med sju änglar, varav en är Melek Taus. Denne påfågelgestalt tillbes dagligen. Yazidierna har enligt Ingmar Karlsson felaktigt utpekats som djävulsdyrkare och har under historien utsatts för svår förföljelse då de i motsats till kristna och judar inte haft en skyddad ställning som ”Bokens folk”.
Traditionellt har yazidierna varit en grupp som haft stor sammanhållning men också en grupp där kontakter med andra grupper har varit begränsade. Våren 2007 blev videofilmen på mordet på 17-åriga Duaa Khalil Aswad en världsnyhet då hon mördades för att hon skulle ha blivit kär i en muslimsk pojke och försökt konvertera till islam. Mordet ledde till hämndattacker mot yazidier som tillskrevs Islamiska staten i Irak, ISI, där hundratals yazidier mördades.

Uppskattningarna hur många yazidier det finns varierar kraftigt, från under en miljon till ett par miljoner. Förutom i Irak finns större grupper i Syrien, Georgien och Armenien. Antalet yazidier i Turkiet har minskat kraftigt genom förföljelse under förra seklet. Större grupper yazidier finns också i Tyskland, Nederländerna och i Sverige, där det år 2010 beräknades finnas cirka 6 000 yazidier.
Yazidier skrivs ibland yezidier, jezidier, jezider eller ezedier.
Ulf B Andersson

Bakgrund: Kurdiska politiska/militära organisationer

KRG Den kurdiska regionala regeringen. Sedan kurdernas uppror mot Saddam Hussein under Kuwaitkriget 1991 har området i praktiken varit självstyrande. Efter USA:s invasion år 2003 har KRG:s ställning stärkts men kurderna har hittills valt att stanna kvar i Irak. Det finns sedan lång tid tillbaka en motsättning mellan kurder och araber om var KRG:s gränser ska gå, inte minst gäller detta staden Kirkuk.

Qazi Muhammed utropar Mahabadrepubliken 22 januari 1946. Denna kurdiska republik i norra Iran blev dock kortlivad. Den 31 mars 1947 lät Iran hänga Qazi Muhammed för förräderi och Mustafa Barzani och kurdiska soldater flydde till Sovjetunionen.

Qazi Muhammed utropar Mahabadrepubliken 22 januari 1946. Denna kurdiska republik i norra Iran blev dock kortlivad. Den 31 mars 1947 lät Iran hänga Qazi Muhammed för förräderi och Mustafa Barzani och kurdiska soldater flydde till Sovjetunionen. Foto: The Foundation For Kurdish Library and Museum

Peshmerga betyder ”De som möter döden” och är en traditionell beteckning på kurdiska soldater. Idag används det för att beskriva de kvinnor och män som utgör de väpnade styrkorna i KRG. Peshmergan får idag omfattande internationellt stöd, bland annat från Sverige som i juli lovade att öka de svenska instruktörernas antal från 35 till 70.

KDP (PDK). Kurdiska demokratiska partiet. Ett av de stora partierna i KRG.

Partiets förste ledare Mustafa Barzani (1903-1979) deltog i den kortlivade Mahabadrepubliken som 1945-1946 med sovjetiskt stöd utropades i norra Iran. När KDP bildades i Iraks huvudstad Bagdad 1946 valdes Barzani, då i exil i Sovjet, till ledare. KDP förde under årtionden en kamp i Irak, ibland i politisk allians med andra krafter, ibland i väpnat uppror i norra Irak, för kurdiskt självstyre. Algeravtalet mellan Iran och Irak år 1975 gjorde slut på KDP:s uppror och Barzani dog i exil i USA.

Sonen, Massoud Barzani, tog över ledarskapet för KDP och levde mestadels i exil i Iran. När KRG bildades återvände KDP och har tillsammans med PUK varit de ledande partierna. Massoud Barzani valdes år 2009 till president med stor majoritet av rösterna. Hans mandatperiod har förlängts av parlamentet men löpte ut i augusti 2015. Barzani har dock vägrat att avgå och endast KDP erkänner hans presidentskap.

Massoud Barzani tas emot i Vita huset av George W Bush den 25 oktober 2005

Massoud Barzani tas emot i Vita huset av George W Bush den 25 oktober 2005 Foto: Eric Draper/ whitehouse.gov

KDP har traditionellt goda förbindelser med USA och har också haft bra kontakt med Turkiet.

PUK (YNK). 1975 bildades Kurdistans patritotiska union, PUK (YNK) i Syriens huvudstad Damaskus när Jalal Talabani med flera bröt sig ur KDP. Partiet hade en vänsterprofil och år 2006 anslöt man sig till Socialistinternationalen. Efter att KRG bildats delade KDP och PUK makten i irakiska Kurdistan men 1994 utbröt ett inbördeskrig och först 1997 mäklades fred av USA.

Efter att Saddam Hussein störtats år 2003 blev Jalal Talabani Iraks president (2005-2014). Partiet har goda förbindelser med USA men också med Iran. PUK har i motsats till KDP också bra förbindelser med PKK i Turkiet och PYD i Syrien. Partiets starkaste bas i är i södra delarna av Irakiska Kurdistan. En utbrytargrupp ur PUK, Gorran (Listan för förändring), nådde vid valet 2009 stora framgångar.
Jalal Talabani drabbades år 2012 av en allvarlig stroke.

PKK Kurdistans arbetarparti inledde 1984 ett väpnat uppror i sydöstra Turkiet för ett självständigt Kurdistan. Partiet hade bildats av Abdullah Öcalan och trots att han suttit fängslad i Turkiet sedan 1999 är han den obestridlige ledaren. Partiet har övergett sina krav på en självständig stat och sin marxist-leninistiska ideologi. Den vapenvila som inleddes år 2013 bröts i juli 2015 och nu råder åter krig i sydöstra Turkiet. PKK har sin bas i Kandilbergen i norra Irak.

USA:s president Barack Obama och Iraks dåvarande president Jalal Talabani i möte 7 april 2009 när Obama besökte Irak.

USA:s president Barack Obama och Iraks dåvarande president Jalal Talabani i möte 7 april 2009 när Obama besökte Irak. Foto: Spc. Kimberly Millett/USA

PYD Demokratiska unionspartiet är PKK:s syriska gren. Partiet har sedan år 2012 byggt upp ett kurdiskt självstyre i tre kantoner i norra Syrien. Dess milis YPG och kvinnomilis YPJ blev världsberömda under slaget om Kobane hösten 2014 då de förhindrade att Islamiska staten, IS, intog staden. USA inledde då ett nära samarbete med PYD och dess milis och har sedan hösten 2014 gett flygunderstöd.
En ny styrka har med stöd av USA skapats; SDF, de syriska demokratiska styrkorna, där även sunnimuslimska och kristna grupper ingår tillsammans med YPG och YPJ. SDF har med amerikanskt flygstöd och specialförband från USA, Storbritannien och Frankrike de senaste månaderna genomfört en offensiv mot IS i norra Syrien.

Ulf B Andersson

Läs mer från Amnesty Press
BOKMÄSSAN 2015: ”Vi har skapat ett Frankensteins monster” (27 september 2015)

Förtvivlan, hat och hopp i irakiska Kurdistan (31 december 2014)

På flykt undan IS (nummer 3/2014)

Läs också
Iraq: Ban Abusive Militias from Mosul Operation (Human Rights Watch 31 juli 2016)

Iraq: Authorities must rein in forces amid allegations of torture and deaths in custody (Amnesty International 8 juni 2016)

Iraq: Security challenges do not give carte blanche to commit human rights violations (Amnesty International 5 maj 2016)

Iraq: Yezidi women and girls face harrowing sexual violence (Amnesty International 23 december 2014)

Escape from Sinjar Mountain, but what next? (Amnesty International 20 augusti 2014)

reportage | 2016-08-02
Av: Bengt Sigvardsson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2016