"Pressfrihetspriset 2019: Ismael Bojórquez Perea från Mexiko vägrar ge upp trots hoten

Ismael Bojórquez Perea är årets mottagare av svenska Reportrar utan gränsers pressfrihetspris. Trots hot och mordet på en nära vän och kollega fortsätter hans redaktion på Río Doce att bevaka narkotikakarteller och korruption i Mexiko – ett av världens farligaste länder för journalister.

reportage | 2019-05-20
Av: Vera Häggblom
Ett av de största hoten mot mexikanska journalister kommer från den organiserade brottsligheten, konstaterar Ismael Bojórquez Perea.

Ett av de största hoten mot mexikanska journalister kommer från den organiserade brottsligheten, konstaterar Ismael Bojórquez Perea. Foto: Vera Häggblom

Den 3 maj skulle ha varit en dag att fira för Ismael Bojórquez Perea. Men tidigt samma morgon möts han på hotellrummet i Stockholm av den mörka nyheten att ytterligare en journalist, Telésforo Santiago Enríquez, har mördats i Oaxaca i södra Mexiko.

– Det som skulle ha varit en glädjens dag har också blivit en sorgens. Men brottet understryker behovet av att sätta ännu mer fokus på journalisternas situation i Mexiko, säger han till Amnesty Press i ett rum på Postmuseum i Gamla stan.

Telésforo Santiago Enríquez var den fjärde journalisten som mördats i Mexiko i år. På bara fem år har minst 39 journalister mördats i landet, vilket är mer än i något annat land under samma period, enligt Reportrar utan gränser. I organisationens färska pressfrihetsindex rankas Mexiko på plats 144 av 180 länder.

Strax efter mordet på Santiago Enríquez tweetade en talesperson för president Andrés Manuel López Obrador att den mexikanska regeringen åtog sig att ”hitta de ansvariga för attacken mot den mexikanska journalistiken”. Statistiken talar dock emot att det kommer att ske.

– Enligt officiell information kommer förövarna i 99,6 procent av fallen undan straff då det handlar om mord på journalister, säger Ismael Bojórquez Perea.

Ismael Bojórquez Perea tar emot pressfrihetspriset 2019 från Reportrar utan gränsers ordförande Erik Halkjaer.

Ismael Bojórquez Perea tar emot pressfrihetspriset 2019 från Reportrar utan gränsers ordförande Erik Halkjaer. Foto: Vera Häggblom

Anledningen till att straffriheten är så utbredd är enligt Bojórquez Perea att det i 80 procent av attackerna mot journalister finns någon från myndigheterna inblandad:

– Det kan vara en polischef, en borgmästare, en guvernör, en parlamentsledamot… Så utredningarna går inte framåt och fallen blir inte lösta eftersom det finns folk från staten som är inblandade.

Ismael Bojórquez Perea är redaktör för tidningen Río Doce, som sedan år 2003 har följt samma redaktionella linje – att erbjuda en fri och oberoende nyhetsförmedling som inte skyggar för ämnen som korruption, straffrihet och narkotikakartellernas starka inflytande på de flesta områden i samhället. Tidningen har nämligen sin redaktion i Culiacán i delstaten Sinaloa, där den ökända Sinaloa-kartellen har sitt säte.

– Sedan tidningens födelse har vi bevakat knarkkartellerna i och med att narkotikahandeln har sipprat ned i alla ämnen du bevakar – det spelar ingen roll om det handlar om ekonomin, kyrkan, jordbruket eller valen - allt kommer i slutändan tillbaka till narkotikahandeln, säger han.

För sin orädda rapportering har Río Doce gjort sig känd såväl i Mexiko som internationellt och tidningen har fått ta emot ett antal priser. Javier Valdez var en av reportrarna som blivit erkänd internationellt och som bevakade narkotikahandeln och den organiserade brottsligheten. År 2009 kastades en handgranat in på redaktionen efter att tidningen publicerat en artikelserie om droghandel. Den gången skadades ingen.

– Det kom ett ögonblick då vi trodde att inget skulle kunna hända oss, för vi hade fått ett visst anseende och gjort väldigt starka publiceringar utan att det blev konsekvenser. Tyvärr visade det sig vara en myt, konstaterar han.

Ismael Bojórquez Perea kämpar för att den som beställde mordet på kollegan Javier Valdez ska ställas inför rätta.

Ismael Bojórquez Perea kämpar för att den som beställde mordet på kollegan Javier Valdez ska ställas inför rätta. Foto: Noroeste

I maj 2017 sköts Javier Valdez ned med 13 skott på öppen gata, mitt på dagen. Ismael Bojórquez Perea var först på plats efter mordet.

– Mordet på Javier förändrade livet för oss alla. Men vi har fortsatt att ge ut tidningen på samma sätt som förut och ingen har lämnat redaktionen, säger han.

I och med mordet på Javier Valdez förlorade Ismael Bojórquez Perea inte bara en kollega, utan även en nära vän. Vänskapen med Valdez höll i 24 år och även deras respektive familjer stod varandra nära.

– Vi tyckte väldigt mycket om varandra, vilket gör det som hände ännu mer smärtsamt, säger Ismael Bojórquez Perea med en djup, sorgsen suck som återkommer varje gång Javiers namn nämns.

Två av de som mördade Javier Valdez har gripits och en tredje är död. Fortfarande vet man dock inte vem som beställde mordet.

– Så länge som det inte är uppklarat kommer vi att stå ute på gatan och fortsätta kräva rättvisa, säger Bojórquez Perea.

 Demonstration i Mexico City den 16 maj 2017 mot mordet på Javier Valdez.

Demonstration i Mexico City den 16 maj 2017 mot mordet på Javier Valdez. Foto: ProtoplasmaKid/Wikimedia

Vilken är din största rädsla?

– Att landet inte förändras, skulle jag säga. Sedan är du alltid rädd när du arbetar, men du måste lära dig att hantera den rädslan, annars är du inte till någon nytta. Visst, du kan inte hindra rädslan från att få dina händer att darra eller från att göra munnen torr. Men om rädslan får dig att tiga, då ska du ägna dig åt någonting annat än journalistiken.

Även om de ständigt närvarande hoten från den organiserade brottsligheten inte har lyckats få Río Doce att tiga existerar ändå ett visst mått av självcensur på redaktionen. Bojórquez Perea beskriver hur man inte publicerar allt man vet och att det finns saker redaktionen inte ens undersöker vidare på grund av att det är för farligt:

– Vi måste erkänna att självcensuren existerar och den kommer inte att upphöra innan staten kan garantera det fria utövandet av yttrandefriheten. Innan det sker måste vi ta till vissa åtgärder för att skydda oss, och en sådan åtgärd är självcensuren.

År 2010 skapade den mexikanska regeringen en speciell avdelning inom åklagarmyndigheten med uppgift att få ett slut på våldet mot journalisterna. Två år senare invigdes också ett nytt skyddsprogram för särskilt utsatta journalister.

Dessa åtgärder ger dock inte Ismael Bojórquez Perea mycket för:

– De har inte fungerat. Istället har brotten mot journalister ökat sedan mekanismerna kom till.

Mexiko ligger på plats 144 av 180 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.

Mexiko ligger på plats 144 av 180 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Foto: Vera Häggblom

Andrés Manuel López Obrador, den nye vänsterorienterade presidenten som sedan december förra året sitter vid makten i Mexiko, får sig också en känga.

– Våldskontexten i vilket så många journalister har dödats i Mexiko under de senaste 10-15 åren har inte förändrats. Tvärtom. Under de första fem månaderna under den nye presidenten, har det mördats fler personer än under de sista fem månaderna med förre presidenten Peña Nieto, säger han.

Ismael Bojórquez Perea är dock inte uppgiven:

– Sedan vi startade Río Doce har vi ett stort åtagande gentemot våra läsare. Vi kan inte ge upp nu, varken som människor eller journalister. Vi fortsätter också för Javiers skull – det bästa sättet vi kan hedra hans minne på är genom att fortsätta att göra det vi gör.

Vera Häggblom
vera.haggblom@gmail.com

Läs också

Kriget mot Mexikos journalister (Amnesty Press 5 mars 2012 – också i nummer 1/2012)

reportage | 2019-05-20
Av: Vera Häggblom