Att yttra de svåra orden- kan Sverige få världen att prata sex?

reportage | 2009-03-20

Världen har haft 15 år på sig sedan befolkningskonferensen i Kairo att lyfta frågan om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och dess koppling till utveckling. Panelen var dock överens om att det finns mycket kvar att arbeta med, inte minst oviljan ute i världen att prata om sexualitet. Den frågan stod i fokus under 09-nätverkets senaste frukostseminarium som arrangerades av Forum Syd.

Kairodagordningen har sin kärna i individens rättigheter, där rätten till den egna kroppen ingår.

Den 18 mars var det dags att inta den fjärde frukosten med tillhörande diskussion i 09-nätverkets seminarieserie om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR. Denna gång höll man till på Klara Konferens på Vattugatan i Stockholm, och kaffet stod färdigbryggt och smörgåsarna serverade när åhörarna ankom. Seminariet kretsade kring femtonårsjubileet av FN:s befolkningskonferens i Kairo, där kopplingen mellan SRHR och länders utveckling lyftes upp för första gången på internationell nivå. I huvudsak tog panelen upp läget i världen idag och diskuterade hur långt man kommit med arbetet sedan Kairokonferensen 1994 samt gav sina åsikter om Sveriges möjligheter att driva dessa frågor under ordförandeskapet i EU. Moderator var Annica Holmberg från Forum Syd och de tre seminariedeltagarna bestod av Björn Andersson från enheten för utvecklingspolitik på Utrikesdepartementet, RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér samt SIDA:s generaldirektör Anders Nordström.

Annica Holmberg inledde seminariet med några citat från femtonåringar från bland annat Moçambique och Nicaragua, där de gav uttryck för olika syner på abort och sexualitet. Dessa ungdomar borde om Kairokonferensen fått genomslag ha tillgång till vad som då utlovades, men dessvärre är deras situation inte fullt så ljus som man hoppades för femton år sedan. Anders Nordström demonstrerade frågornas aktualitet genom att ta upp några nyheter på området, som påvens uttalande under den pågående Afrikaresan om att kondomer förvärrar aidsproblemet och den nioåriga flickan som fördömdes av kyrkan i Brasilien för att ha genomfört en abort, trots att tvillinggraviditeten var resultatet av styvfaderns våldtäkter. Anders Nordström menade att det är svårt att få acceptans kring SRHR i internationella sammanhang.

  • Det kanske talas om hälsoaspekten, men aldrig om rättigheterna. Det är en ständig kamp, sade Nordström, som bland annat deltog på aidskonferensen i Toronto. Överhuvudtaget är det lite diskussion kring sexualitet och jämställdhet och om kondomer pratas det aldrig- i USA har fokus länge legat på avhållsamhet utanför äktenskapet.

Han sade dock att klimatet i USA förhoppningsvis blir öppnare med Barack Obama som president.

  • Men det finns fortfarande ett vacuum och det är oklart var den amerikanska regeringen står i de här frågorna.

Åsa Regnér höll med om detta, och berättade att USA har varit ovilliga att förplikta sig vad gäller SRHR, även om de sagt att de vill jobba vidare med detta inom FN.

Åsa Regnér var kritisk till att EU satt en så låg ribba för arbetet med SRHR.

Panelen diskuterade sedan kopplingen mellan SRHR och utveckling.
- Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en grundbult vad gäller utveckling, menade Björn Andersson. I Sverige ses det till exempel som en självklarhet att god mödrahälsovård är viktigt inte bara för kvinnor utan också för landet som helhet.
- Mår kvinnorna bra så mår familjen bra. Det gynnar hela samhället, sade han. Fokus på sexuella och reproduktiva rättigheter är nödvändigt för att få fart på ett lands utveckling.

På en publikfråga om demokrati sade Anders Nordström att det finns ett antal dimensioner som krävs för att få till stånd hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt. Demokrati är en av dem. Att det går pengar till aidsbekämpning och SRHR kan till stor del bero på det civila samhället.
- Demokratiska institutioner är oerhört viktigt, poängterade han.

Åsa Regnér flikade in om kön och demokrati.
- Kvinnors deltagande i politiken har inte gått speciellt mycket framåt, sade hon. Detta och den utbredda mödradödligheten är säkerligen starkt ihopkopplade. Det är en förfärlig katastrof som fortlöper i världen.

Björn Andersson menade att i princip allt kan kopplas till Kairodagordningen som har sin kärna i individens rättigheter.
- Man måste ha rätt till sin egen kropp, rätt att bestämma vem man har sex med, rätt att besluta om man ska ha barn och så vidare.
- Allt handlar om självbestämmande, sade Åsa Regnér, som jobbat som volontär för kvinnoorganisationer i Bolivia. Kvinnorna behövde i huvudsak två saker; att bestämma över sin egen kropp och möjlighet att kunna försörja sig själva.

Anders Nordström menade också att det är viktigt med bärkraftiga infrastrukturella system, då det behövs mer än policies för att förbättra exempelvis kvinnors situation. För att få fram barnmorskor måste man ju ha institutioner som utbildar barnmorskor.
- Lite har hänt sedan Kairokonferensen, tyckte han.

Björn Andersson, biträdande enhetschef vid enheten för utvecklingspolitik på Utrikesdepartementet, var positiv till utvecklingen i Sverige.

Björn Andersson var dock mer positiv, speciellt till framstegen som gjorts i Sverige då han sett att frågorna lyfts fram och säger att det är fantastiskt att nya aktörer som 09-nätverket kommit till. Han tror inte heller att ordföranderollen kommer att hindra Sverige från att driva SRHR-frågor om det bara bestämmer sig för det.
- Visst måste Sverige som ordförandeland jämka samman olika viljor, men det betyder inte att vi måste vara tysta. Det gäller att hitta sätt att få kontakt med nya aktörer som inte jobbat med SRHR tidigare, att hitta ett språk som når ut till alla. Tyvärr har Sverige tidigare mött stort motstånd i EU-gruppen och haft svårt att få upp SRHR på dagordningen. ”Kairospråket” undviks.
- EU har satt en väldigt låg ribba och befinner sig i samma grupp som de minst progressiva, tyckte Åsa Regnér. Det är inte klokt!

Hon tyckte liksom Björn Andersson också att Sverige genom ordförandeskapet nu har möjlighet att sätta tryck på EU.
-Vi ska vara diplomatiska, ja. Men det är också ett tillfälle för Sverige att driva de här frågorna när vi möter alla politiska ledare och säga till dem att skärpa sig! Vi bör också sätta emot de högerkristna grupper som lobbar i Bryssel, sade hon.

Björn Andersson menade dock att det finns behov av självkritik, även om han såg optimistiskt på utvecklingen i Sverige.
- Vi behöver hitta nya grupper och strategier. För att nå framsteg måste vi vara självkritiska och fråga oss själva hur vi har jobbat. Hur når vi nya grupper? Hur skapar vi debatt hos de som jobbar med bistånd?
- I FN talar man inte sällan inför redan övertygade. Nu måste vi nå ut till männen och papporna liksom till lokala beslutfattare och finansministrar, ansåg han.
Han sade att det också är viktigt att diskutera maktförhållanden mellan män och kvinnor.
- Vi måste hitta inkörsporten till människors beteenden och attityder, poängterade han.

Åhörarna lyssnade intensivt och engagerade sig i diskussionen.

Anders Nordström tyckte också att det finns utrymme för förbättring:
- Sverige gör och har gjort väldigt mycket på SRHR-området, men vi kan göra ännu mer! Sverige får inte det genomslag vi skulle kunna.
Han gladdes dock åt att i Gunilla Carlsson ha en engagerad biståndsminister, och hoppas att finansminister Anders Borg också kommer att följa detta spår:
- Här finns det en utmaning för Sverige. Med ett samlat engagemang från det civila samhället skulle vi kunna få en tydligare agenda och därmed större internationellt genomslag.

Annica Holmberg sammanfattade med att det gäller att ta vara på tillfället när man nu har ordet och Åsa Regnér slog fast att Sverige har chans att vara drivande.
- Sverige måste säga de svåra orden, vi måste våga prata om abort och preventivmedel. Vi kan använda ordförandeskapet till detta, jag vet det! avslutade hon uppmanande.

Text: Louise Sundström Foto: Hanna MI Jakobson

Det sista frukostseminariet i 09-nätverkets serie äger rum den 8 april på Kulturhuset. Nätverket är ett samarbete mellan Afrikagrupperna, RFSL, RFSU, Amnesty International, Kvinna till Kvinna, Svalorna Latinamerika, Sveriges Kvinnojourers Riksförbund och Forum Syd. Tidigare frukostseminarium har berört diskrimineringsdirektiv inom EU, hbt-aktivisters situation och mäns våld mot kvinnor:

"Vi kan använda de dokument som EU har tagit fram" (Amnesty Press 15 mars 2009)

Kvinnorättsaktivisters säkerhet - en paradox mellan synlighet och låg profil (Amnesty Press 6 mars 2009)

Debatt om diskrimineringsdirektiv - positiva politiker och passiv praktik (Amnesty Press 19 februari 2009)

reportage | 2009-03-20