En kunskapskälla för alla som möter flyktingar som har torterats

Trots att tortyr är förbjudet enligt folkrätten används tortyr runt om i världen. Många av de flyktingar som kommer till Sverige har utsatts för tortyr och i boken ”Utsatt för tortyr. Att möta och rehabilitera traumatiserade flyktingar” har Tuire Toivanen och Susanna Toivanen gjort en lättläst och informativ beskrivning för alla de som möter personer som hat utsatts för tortyr.

böcker | 2014-08-17
Av: Sten-Göran Dahlgren
Susanna Toivanen.

Susanna Toivanen. Foto: Gothia Fortbildning

Bok: ”Utsatt för tortyr. Att möta och rehabilitera traumatiserade flyktingar”
Författare: Tuire Toivanen och Susanna Toivanen
Förlag: Gothia Fortbildning

Tortyr används systematiskt i de flesta av världens länder, även i demokratier som Israel och USA. Världshälsoorganisationen WHO anser att tortyr är ett allvarligt globalt folkhälsoproblem. Förenta Nationernas ”Konvention mot tortyr, grym, inhuman och förnedrande behandling” trädde i kraft i juni 1987.

Istanbulprotokollet, utfärdat av FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter 1999, är en manual för medicinsk och juridisk utredning och dokumentation av tortyr och tortyrskador.

Tortyren verkar dock inte minska.

Tuire Toivanen.

Tuire Toivanen. Foto: Gothia Fortbildning

Det uppskattas att det finns nästan 200 000 flyktingar i Sverige som har utsatts för tortyr. Minst en tredjedel av dem som söker asyl här bedöms ha utsatts för tortyr; många fler är traumatiserade av krig.

Tuire Toivanen är läkare och har i drygt tjugo år arbetat på Röda Korsets Center för torterade flyktingar. Susanna Toivanen, filosofie doktor, arbetslivsforskare och docent i sociologi vid Stockholms Universitet, är verksam vid Centrum för Forskning om Ojämlikhet i Hälsa, ett forskningscentrum i samarbete med Stockholms universitet och Karolinska Institutet.

Tillsammans har de skrivit boken ”Utsatt för tortyr. Att möta och rehabilitera traumatiserade flyktingar”. Boken är tänkt som kunskapskälla för alla som möter flyktingar som utsatts för tortyr eller annan extrem traumatisering, för dem som arbetar i vården och i socialtjänsten, för myndighetshandläggare och tjänstemän, för politiker, för alla som kommer i kontakt med traumatiserade flyktingar. Den är en vårdetisk guidebok som ger kunskap om tortyr och dess långtidseffekter. Boken vill bidra till att tala öppet om tortyr, vars konsekvenser finns bland oss.

Boken (94 sidor) innehåller även sammanfattande faktarutor och belysande exempel från verkliga patienter, som har givit sitt tillstånd och vars namn är fingerade. Den avslutas med en utförlig sexsidig litteraturförteckning.

Bokens vittnesmål och beskrivningar gör den till upprörande läsning, samtidigt som den speglar omfattande terapeutisk erfarenhet. Den visar att mycket finns att göra för att nå och hjälpa dem som har torterats. Underlagen för förbättringar grundas på ingående kunskap om torterade personer och om deras situation. Boken ger tydligare gestalt åt vad de torterade flyktingarna utsatts för och åt ett av de största fokusområden för Amnesty International.

Kroppslig tortyr innebär våld mot bland annat. huvud, näsa, ögon, öron, tänder, mun, händer, fötter, könsorgan, ändtarm. Inre organ kan ha skadats av giftiga ämnen som man med tvång tillförts. Andningssvårigheter, kronisk hosta förekommer sedan man utsatts för giftgas. Skador efter tortyr förekommer inom alla medicinska specialistområden.

Det finns en rad tortyrmetoder som beskrivs i boken. Fallaka, hårda slag mot fotsulor, är vanlig särskilt i Mellanöstern och ger obotlig ihållande smärta. Några försök med viss framgång att något hjälpa dem som torterats på detta sätt har dock gjorts. Att utsätta människor för smärtsamma ställningar, i bur eller genom upphängning, är en annan vanlig metod, liksom sexuell tortyr, skenavrättning och isolering. En nu vanlig tortyrform är att flyktingen under flykten kidnappas, de anhöriga kontaktas, informeras om pågående tortyr och pressas på pengar mot löfte om frigivning. Ibland tvingas flyktingen ringa hem under pågående tortyr, med tanken att de anhöriga ska skrämmas att betala genast.

Två huvudtyper av smärta hos traumatiserade personer beskrivs i boken.

Nociceptiv smärta beror på en vävnadsskada eller en hotande sådan skada, ofta en inflammatorisk reaktion. Traumatisk huvudvärk ger upphov till denna sorts smärta. Smärtstillande mediciner kan hjälpa. Neuropatisk smärta uppstår när en nerv skadats. Felläkta frakturer, ledbandsskador efter upphängning och andra smärtsamma kroppsställningar kan ge sådan smärta, som beskrivs som brännande, skärande, som elektriska stötar, huggande, blixtrande.

En vanlig orsak till att den torterade söker hjälp hos Röda Korset är att sömnen är störd på grund av återkommande ångestfyllda mardrömmar. Skriken väcker den torterade och omgivningen. Sömnrubbningarna som dessa traumatiska mardrömmar ger kan göra personen självmordsbenägna av desperation.

Utsatt för tortyr.

Utsatt för tortyr. Foto: Gothia Fortbildning

Mardrömmarna får ingående uppmärksamhet med exempel och behandlings- och bearbetningsförslag. Nya behandlingsformer behövs, särskilt sådana som grundar sig på evidensbaserad metodik, det vill säga. metodik grundad på vetenskapligt säkerställd erfarenhet. Obehandlade mardrömmar ger kronisk sömnbrist, utmattning, kognitiva funktionsnedsättningar, depression och blir i längden invalidiserande.

De flesta som torterats utvecklar posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, som till slut kan resultera i hälsokollaps med allvarliga sjukdomstillstånd som följd. Detta syndrom uppmärksammas utförligt i boken med beskrivningar av kriterier/symptom, behandling, samsjuklighet.

Minne och koncentration är ofta nedsatta (kognitiva problem) hos en person som torterats. Korttidsminnet sviktar, man har sämre förmåga att organisera och planera, att uttrycka sig, att lära sig ett nytt språk och att bevaka sina rättigheter.

Den tortyrdrabbade har ofta tappat tilliten till andra människor – det är ju människor som gjort övergreppen. Det är svårt för dem att beskriva vad de upplevt: ”Ingen kommer att tro mig.”

Att möta den torterade med respekt, att ge bekräftelse, upprättelse och omtanke är grunderna för framgångsrik rehabilitering. Författarna påpekar ofta det ovannämnda behovet av evidensbaserad rehabilitering. Sådana metoder finns ännu inte inom detta område, vilket minskar möjligheterna att hjälpa. Boken borde i sig vara ett viktigt bidrag till sådan rehabilitering.

Man vet ännu inte så mycket om tortyrens långtidsverkningar, som till och med kan uppstå efter årtionden. Det finns kliniska misstankar om att torterade människor lever kortare än icke-torterade, främst på grund av att den extrema stressen har skadat immunsystemet.

Författarna påpekar att även en aldrig så liten kontaktinsats är betydelsefull för en person som har torterats.

Alla kommuner som tar emot flyktingar behöver en genomtänkt verksamhet för rehabilitering. Författarna nämner Maslows behovstrappa (lanserad 1952) som en användbar modell för rehabilitering eftersom den strukturerar behoven hierarkiskt från de mest basala, i ordningen social – medicinsk - arbetslivsinriktad rehabilitering. Rehabiliteringen på Röda Korsets Center för torterade flyktingar presenteras som en användbar, utprövad modell.

Målet för invandrade personer i vårt samhälle är ju integration, inte assimilation. Integrationen, att ta till sig det nya samhället, kan dock störas av sviterna efter tortyren. Familjeåterförening med till exempel barnen är avgörande. Centrala beslutsfattare bör se till att det finns stöd för språkinlärning, för rehabiliteringsutredning, för eventuella medicinska insatser. Flyktingguider och andra nätverk behövs. De som kommer i kontakt med torterade flyktingar – myndigheter och andra – behöver utbildning om tortyrens följder.

I förhållande till folkmängd tar Sverige emot flest flyktingar med familjer jämfört med övriga Europa. Däremot är det svårare för flyktingarna att få arbete eller meningsfull sysselsättning än i många andra europeiska länder.

Att arbeta med flyktingar är att ha samhället under lupp, påpekas det i bokens slutord. Snabb rehabilitering ur helhetsperspektiv är avgörande och betonas på flera ställen i boken. Flyktingar säger ibland att tortyren aldrig tar slut, de upplever att den fortsätter. Röda Korset poängterar att ett villkor för att traumatiserade flyktingar ska integreras i vårt samhälle är att staten bidrar särskilt med medel till den offentliga vården. Lyckad rehabilitering ger, vittnar författarna om, positiva samhällsekonomiska, hälsoekonomiska och humanitära effekter.

Jag hoppas att denna ändå lättlästa bok får en uppmärksamhet som motsvarar den genomgripande behandlingen av hur torterade personer kan hjälpas.

Sten-Göran Dahlgren
essge@swipnet.se

Läs mer

De överlevde tortyrlägren i Sinai (Amnesty Press 3/2013)

Eritrea - 20 år av självständighet men fortfarande ingen frihet för befolkningen (Amnesty Press 10 april 2013)

Eritreaner intervjuas i radio medan de torteras (24 oktober 2011)

Läs mer om Amnestys kampanj mot tortyr

böcker | 2014-08-17
Av: Sten-Göran Dahlgren