”Du har makt att se och fråga och välja”

I ”Vi, skuggorna” beskriver Elinor Torp ett skuggsamhälle där i princip helt rättslösa människor arbetar med usla löner eller ingen lön alls.

Bok: Vi, skuggorna. Ett Sverige du inte känner till
Författare: Elinor Torp
Bok: Leopard förlag

Egentligen, om vi tänker efter, vet vi nog om,  i alla fall en del av det som Elinor Torp berättar om i boken ”Vi, skuggorna”. Men vi vill inte se och höra eftersom det är så orättfärdigt. Kriminellt ibland och mycket ofta i gränstrakterna till det lagliga.

Elinor Torp. Foto: Leopard förlag

Byggbranschen, städbranschen och restaurangbranschen. Tält, skogar, källare. Ingen skyddsutrustning, usel eller ingen lön, hot och ibland våld. Fruktansvärda förhållanden för i princip helt rättslösa människor. Elinor Torp konstaterar:

“Den fria rörligheten krockar med vår godtrogna femtiotalsbild att alla vill göra rätt för sig. Resultat: fattiga, lågutbildade människor utnyttjas till maximum. Allt vi svenskar inte skulle acceptera. De som försöker driva företag på lagligt sätt konkurreras ut. Och det går fort. Systemet slår sönder hela samhället.”

Inspektören vid arbetsmiljöverket, Thomas, tycker att vi konsumenter borde haja. Två hundringar för ett däckbyte.
Thomas ger en checklista för kunder:
Du kommer in i bilverkstan och ser att personalen saknar arbetshandskar. De har inga skyddsglasögon, inga hörselskydd, inga ordentliga skor, inga enhetliga arbetskläder alls och de pratar inte svenska.
Reagera.
Något är fel.
Vänd och gå ut igen!

Det säger Thomas som blir intervjuad i sin övernattningslägenhet. Och konstaterar:

Foto: Leopard förlag

”Utanför köksfönstret kör lastbilar med tio tjugo tons överlast, en ny restaurang byggs av svart arbetskraft som övervakas av en man i flott bil, män köar till två olika källare för att få rysk eller thailändsk massage. Bostadsrättsföreningen mitt emot får taket omlagt av två gubbar i fritidskläder utan selar. Skuggsamhället är överallt och fullt synligt.”

Elinor Torp blandar dramatiserade berättelser om Janine, Carlos, Wilder, Nyamdorlig och Dilya, med en stor mängd fakta och intervjuer med tjänstemän och fackföreningsföreträdare. Illustrationer kring hur aktiebolag används som brottsverktyg och hur en skolrenovering eller ett sjukhusbygge kan gå till varvas med intervju med före detta arbetsmarknadsministern Ylva Johansson.

Elinor Torp skriver om verkligt angelägna frågor och om personer som mycket sällan ges en röst. Jag har dock svårt för att rösterna från de berörda personerna inte får tala själva utan istället dramatiseras. Jag tror att jag förstår tanken men tycker att det Nyamdorlig, Dilya, Janine och alla de andra upplever och har upplevt gott räcker, och skulle bli ännu starkare att få ta del av i ren intervjuform.

År 2008 kom Kristina Mattssons bok ”De papperslösa och de aningslösa”. I delar liknar Elinor Torps bok denna. 

Kristina Mattson skrev 2008:

“Efterfrågan på billig och oskyddad arbetskraft är som en osynlig jättemagnet som suger åt sig utsatta och arbetslösa människor, från Senegal och Bolivia, från Filippinerna och Moldavien. Hur höga murar Europa än bygger är möjligheternas och hoppets magnet starkare än migranternas rädsla. Magnetens kraftfält skapas av vår efterfrågan på billiga tjänster. Så länge det finns asbest att riva, bär att plocka eller oändliga disktravar på restaurangerna so västvärldens invånare inte vill befatta sig med, finns det luckor på arbetets marknad. Så länge luckorna inte fylls på annat sätt så kommer människor från fattigare länder att hitta sprickor i EU:s murar eller båtar som håller ihop tills de strandar innanför Europas gräns.”

Ett av Ellinor Torps sista kapitel har rubriken “Konsumenten, kravbananer, naglar och makt”.

Och cirkeln sluts. Alla människors lika värde. Varför inte damma av FN:s konvention om migrantarbetares och deras familjer rättigheter? Som Sverige för övrigt inte har ratificerat. Läs den tillsammans med FN:s globala ramverk för migration, ett dokument som Sverige var drivande i att få till stånd. Och tänk på att du har makt att se och fråga och välja.

Madelaine Seidlitz

Fotnot: En kortare version publiceras också i Amnesty Press nummer 4/2019.