ÅRSMÖTE2016: ”Jag är ett av Argentinas försvunna barn”

Mariano och Julio Ramirez vet vad som händer när demokrati ersätts av diktatur och förtryck. I en motion till årsmötet vill de att Amnesty utreder de kränkningar som sker i dagens Argentina. – Jag är mycket orolig för mitt land, säger Mariano Ramirez.

reportage | 2016-05-17
Av: Fanny Hedenmo
Julio och Mariano Ramirez på årsmötet i Halmstad.

Julio och Mariano Ramirez på årsmötet i Halmstad. Foto: Annie Beckman

Mariano och Julio Ramirez pustar ut i varsin fåtölj. Det har varit en intensiv förmiddag. De är en son och hans pappa, aktiva i grupp 24 i Växjö. Gruppen har skrivit en motion till årsmötet, och idag har de noga följt diskussionerna på påverkanstorget.
Nu återstår det att vänta på beslutet som ska fattas på söndagen.

– Vårt mål på det här årsmötet är främst att föra upp Argentina på agendan. Genom våra vänner, släktingar och advokater i landet vet vi att läget blir allt värre i landet, säger Mariano Ramirez när Amnesty Press träffar honom under lördagseftermiddagen.

Motionen föreslår att svenska Amnesty upprättar en specifik landskampanj och en landsgrupp för Argentina och att de utreder vilka människorättskränkningar som nu sker efter regeringsskiftet i slutet av förra året. Men motionen tar också sin början i en stark, personlig historia.

– Jag blev så glad när jag märkte att det fanns intresse att ta upp diskussionen här. För mig var det en bearbetning av mina erfarenheter att bara sitta och skriva motionen, säger Mariano.

Det var i november förra året som Mauricio Macri, ledare för det konservativa högerpartiet Propuesta Republicana, PRO, vann makten i Argentinas presidentval. Macri är en framgångsrik affärsman som vill att Argentina ska återgå till att vara en starkt marknadsliberal ekonomi. Han har också utlovat krafttag mot den utbredda korruptionen och den organiserade brottsligheten. Men på flera håll har kritiska röster nu höjts mot den nya regeringens allt mer repressiva politik. Inskränkt press-, och yttrandefrihet och kränkningar och godtyckliga fängslanden av socialarbetare har lyfts som oroväckande tendenser.

– Det finns en ökad censur i landet. Journalister utsätts för påtryckningar och vågar inte berätta sanningen. Det gör att informationen inte når ut till andra länder, säger Julio.

Argentinas moderna historia är kantad av brutalitet och diktatur. Efter att en militärjunta grep makten i en statskupp 1976 följde sju år av förtryck och terror. Förföljelser, massarresteringar och försvinnanden av oppositionella, vänstersympatisörer eller opolitiska civila tvingade hundratusentals människor på flykt ur landet, och runt 30 000 människor beräknas ha mördats eller ”försvunnit”.

Jorge Videla (i mitten), som styrde Argentina 1976-1981, inspekterar en militärparad i Buenos Aires 1978.

Jorge Videla (i mitten), som styrde Argentina 1976-1981, inspekterar en militärparad i Buenos Aires 1978. Foto: www.casarosada.gov.ar/Wikipedia

Men trots sitt förflutna har Argentina under de senaste åren ofta lyfts fram som ett föregångsland i hanteringen av juntans eftermäle. Flera högt uppsatta militärer och företagsledningar har dragits inför rätta och fällts, och ansvar har utkrävts i historiska rättegångar. Amnesty International välkomnade till exempel den 23 december 2010 att Jorge Videla, juntans ledare 1976-1981, dömdes till ytterligare ett livstids straff. Den 87-årige Videla avled i maj 2013 i fängelse.

Nu är Mariano och Julio oroliga för att det börjar förändras. De pekar bland annat på Madres de la plaza de Mayo ”De galna mödrarna”, en numer historisk organisation som består av mödrar och mormödrar vars familjemedlemmar försvann spårlöst under militärjuntan. Deras outtröttliga kamp för upprättelse har fått stor juridisk genomslagskraft. Men ofta utsätts de för hot och våld.

– Jag är mycket orolig för de modiga mormödrarna som bara vill veta var deras nära och kära har tagit vägen. Den nya regeringen förföljer dem, säger Julio.

För Julio och Mariano är frågan inte bara principiellt viktig. När samtalet närmar sig deras eget förflutna ligger sorgen och smärtan påtagligt nära. Under diktaturen slogs deras egen familj i spillror när Julio, som var engagerad i ett metallarbetarfackförening i huvudstaden Buenos Aires, arresterades i ett plötsligt tillslag. I La Plata-fängelset skulle han komma att utsättas för tortyr och svåra levnadsförhållanden i sju år. Kort efter att Julio greps fördes resten av familjen bort av militären. Mariano, då tre år gammal, och hans två syskon placerades på ett av militärens barnhem.

– När vi kom dit ändrade de våra namn. De terroriserade oss med sexuella, fysiska och psykiska övergrepp. Jag slutade prata under min tid på barnhemmet. Jag blev stum. De hade stulit min identitet, säger han.

– Flera hundra barn kidnappades och försvann i Argentina under de här åren. 110 barn har hittat tillbaka. Jag är ett av dem.

Det var advokater från FN som till slut såg till att Julio släpptes ur fängelset, och med hjälp av bland annat Amnestyfonden och svenska ambassaden ordnades snabbt en resa till Sverige. Därifrån kunde Julio bara vänta på att någon skulle hitta hans familj. Det skulle ta tre långa år innan Mariano och hans syskon till slut lokaliserades på militärens barnhem och kunde återförenas med sin pappa. Mariano var då nio år gammal.

– Det var svårt att träffa mina barn igen. De kände ju inte mig, säger Julio. Det tog tid innan vi lärde oss att leva tillsammans.

– Men mamma är fortfarande försvunnen, säger Mariano.

”De galna mödrarna” demonstrerar på Plaza de Mayo i Buenos Aires den 1 december 1986. Redan 1977 inleddes manifestationerna för att kräva besked om vad som hade hänt personer som ”försvann”.

”De galna mödrarna” demonstrerar på Plaza de Mayo i Buenos Aires den 1 december 1986. Redan 1977 inleddes manifestationerna för att kräva besked om vad som hade hänt personer som ”försvann”. Foto: Amnesty International

De tystnar och ser på varandra. Vad har hänt med mamma Vincenta? Familjens advokater i Argentina tror sig ha hittat spår, och misstänker några namn som kan ligga bakom försvinnandet. Men det är svårt att hitta en domare som vill ta sig an fallet. Det finns en rädsla för repressalier, säger Mariano:

– Regeringen vill till och med frige de som fängslades för sina brott under diktaturen. De som drev mitt barnhem sitter idag i fängelse eller husarrest, men de kan släppas fria. Regeringen verkar tycka att det räcker att de ”ber om förlåtelse” istället för att få ett straff.

Att åka tillbaka till Argentina är inte helt lätt för Julio och Mariano. De är välkända av myndigheter och militären för sitt arbete för upprättelse. När de då och då återvänder känner de sig tryggast med en säkerhetsvakt.

– Annars kanske vi försvinner igen, säger Mariano.

Mariano blev tidigt engagerad i Amnesty, redan som barn. Det har hjälpt honom att integreras i samhället, samtidigt som han också har fått chansen att förstå och bearbeta sitt förflutna.

– Amnesty fick mig att börja prata igen, säger han.

Engagemanget har hjälpt familjen att läka. Bit för bit.

– Tänk om alla de försvunna barn i Argentina fick veta om sina rättigheter, som Mariano har fått göra, säger Julio. Man måste veta var man kommer ifrån. Annars kan det gå hur som helst.

Fanny Hedenmo
fanny.hedenmo@gmail.com

FOTNOT: På söndagen gav årsmötet sitt stöd till en reviderad version av motionen och styrelsen fick bland annat i uppdrag att se till ”att svenska aktivister får möjlighet att arbeta med det material som finns om Argentina”.

Läs mer om Argentina från Amnesty International

Americas: Open letter from Amnesty International to USA President Barack Obama, Cuban President Raul Castro, and Argentine President Mauricio Macri (18 mars 2016)

Argentina: Peaceful protestor detained, on hunger strike: Milagro Sala (19 januari 2016)

Argentina: Prisoners on human rights defender persecuted (12 januari 2016)

Argentina must investigate horrific wave of attacks against trans activists (14 oktober 2015)

Läs mer om kritiken mot president Mauricio Macri (ETC 12 februari 2016)

Läs mer om Argentina från Amnesty Press

”Perón eller döden” - starkt drama om Argentinas mörkaste år (11 oktober 2013)

15 dömda till livstids fängelse för brott under ”det smutsiga kriget” under militärregimen (22 december 2010)

Marinofficer utlämnas från Spanien (2 april 2008)

På besök i helvetets korridorer (27 december 2007)

Tortyrcentralen blir museum i Argentina (nummer 1/2006)

"Försvunna" från Argentinas smutsiga krig hittade i gravar (7 maj 2003)

Mariano – ett av Argentinas försvunna barn (10 februari 2003)

Amnesty Press på årsmötet i Halmstad

ÅRSMÖTE2016: Nu kommer Amnestys policy om sexarbetares rättigheter (27 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: Debattglädje i Halmstad (17 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: Jimmy Sserwadda flydde från förtrycket i Uganda (17 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: I sommar satsar Amnesty på Pridefestivaler (16 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: ”Rädslan håller Nigeria i ett järngrepp” (15 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: ”Asylrätten är i fara” (14 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: Sexarbetarpolicyn gjorde att Amnesty tappade 2 000 medlemmar (13 maj 2016)

reportage | 2016-05-17
Av: Fanny Hedenmo