ÅRSMÖTE2016: ”Asylrätten är i fara”

Flyktingströmmen i världen är den största sedan andra världskriget och inget tyder på att den minskar. Tre människorättsexperter diskuterade på lördagen i ett panelsamtal på Amnestys årsmöte, lett av Amnesty Press chefredaktör Ulf B Andersson, hur asylrätten påverkas av detta. – Det hoppfulla i situationen är att politiker aldrig diskuterat lösningar så mycket som nu, sade Oskar Ekblad från Migrationsverket.

reportage | 2016-05-14
Av: Rebecka Bohlin

Madelaine Seidlitz, Oskar Ekblad och Elisabeth Abiri diskuterar flyktingpolitiken i EU. Foto: Annie Beckman

Den pågående debatten i samhället om flyktingfrågan oroar samtidigt människorättsexperterna på Amnestys årsmöte.
– Det som oroar mig allra mest är att det finns ett ifrågasättande av själva flyktingskapet, som vi inte har sett tidigare. Det kan skapa en väldig negativitet, som i sin tur leder till en acceptans för oacceptabla politiska förändringar som står i strid med internationell rätt, sade Madelaine Seidlitz, ansvarig för flyktingfrågor på Amnesty.

Paneldeltagarna menade att asylrätten i dag är i fara:
– Asylrätten är absolut i fara idag! Vår migrationspolitik går framför allt ut på att någon annan hellre ska pröva asylrätten. Men ju närmre en krigszon du kommer desto mindre möjligt är det att göra en rättssäker sådan utredning och ge skyddet. Vi ser också hur begreppet ”direkt kommande” tolkas snävare och snävare, sade människorättsexperten och konsulten Elisabeth Abiri.

Madelaine Seidlitz påpekade att de flesta länder i världen saknar ett fungerande system och en fungerande hantering av människor som söker asyl:
– Det finns inget Migrationsverk i de flesta länder.

Oskar Ekblad förtydligade:
– I länder som Libanon, Kenya och Ecuador är asylrätten inte mycket värd, vad ska världssamfundet göra åt det? Alla länder måste ta ansvar, det måste finnas en god tillgång till asyl överallt.

Idomeni vid gränsen mellan Grekland och Makedonien i mars 2016 när 13 000 flyktingar samlades vid den stängda gränsen. Foto: Fotis Filippou/Amnesty International

Det avtal som slöts mellan EU och Turkiet i mars i år och som bland annat innebär att flyktingar som tagit sig ”olagligt” via Turkiet till Grekland skickas tillbaka till Turkiet och att EU-länderna sänder nödhjälp till de flyktingar som befinner sig i Turkiet, kritiserades i skarpa ordalag av panelen:

– Amnestys uppfattning är att avtalet står i strid med gällande rätt. Turkiet har inte en fungerande asylprövning. Det innebär bland annat att Turkiet bara accepterar flyktingar som kommer från europeiska länder, plus flyktingar från Syrien. Andra kommer inte att få skydd eller prövning. Om vi skickar tillbaka människor från Grekland till Turkiet bryter vi mot kravet att inte skicka tillbaka någon som riskerar förföljelse. Inte heller i Grekland finns det ett acceptabelt mottagningssystem eller asylprövningssystem, sade Madelaine Seidlitz.

Paneldeltagarna var överens om att en viktig fråga för framtiden måste vara att upprätta säkra och legala vägar, eftersom inget tyder på att antalet flyktingar kommer att minska.

– Om man ”prenumererade” på ett antal flyktingar som var rimligt stort, skulle mycket vara vunnet. Det som stater är mest oroliga för är inte antalet utan svårigheten att planera för mottagande, sade Elisabeth Abiri.

– Det finns säkra och legala vägar in i EU, eftersom vi har 70 000 platser för vidarebosättning, hävdade Oskar Ekblad.

Madelaine Seidlitz lade till att vi behöver hålla fler bollar i luften:

– Det är viktigt att arbeta för högre kvoter, och där är Sverige ett föredöme. Men vidarebosättningssystemet innebär en risk att man väljer ut högutbildade, väljer bort vissa religioner och så vidare. Vi måste samtidigt fortsätta prata om asylrätten och legala och säkra vägar för att söka asyl. Säkra vägar för att söka asyl finns inte idag. Det borde kunna gå att ordna, till exempel via ambassader och en samordning i EU. Men vi är inte på väg åt det hållet, snarare åt motsatt håll.

En fråga från publiken handlade om vad panelen svarar på ett argument som hörs allt oftare i debatten: Att FN:s Flyktingkonvention inte längre fungerar och att den därför måste reformeras. Madelaine Seidlitz menar att den som argumenterar så är okunnig:

– Alla konventioner ska tolkas i den tid vi lever i. Att den inte är skriven nu är inte väsentligt. UNHCR gjorde omfattande globala konsultationer för några år sedan, av tillämpning och relevans i dagens samhälle. Den undersökningen var gedigen och analysen grundades på ett globalt informationsinhämtande. Jag skulle säga att det inte finns någon grund för det som sägs, svarade hon med emfas.

Oskar Ekblad, chef för vidarebosättning och särskilda ärenden på Migrationsverket, och Elisabeth Abiri, människorättsexpert och konsult, under samtal på Amnestys årsmöte i Halmstad. Foto: Annie Beckman

Oskar Ekblad svarade med en motfråga – om vi inte ska behålla flyktingkonventionen, vad skulle det praktiska utfallet i så fall bli?

– Vill någon se ett återsändande av människor till tortyr eller dödsstraff? Jag tror inte det. Principen är inte förlegad, den är lika relevant idag som 1951. Samtidigt ska vi komma ihåg att asyl i sig inte är lösningen på problemen i grunden. Sverige argumenterar därför för att vi ska gå från att identifiera humanitära kriser till att identifiera utvecklingskriser, och lägga mer resurser på att lösa dem.

Elisabeth Abiri menade att en viktig orsak till att flyktingkonventionen inte fungerar bättre idag är att den tolkas för snävt:

– Varenda juridisk text kan tolkas olika. Vad menas egentligen med ”välgrundad fruktad för förföljelse”, vilken dokumentation ska finnas och vad innebär det att komma ”direkt”. Alla dessa definitioner diskuteras fram och tillbaka.

Samtliga i panelen menade att flyktingproblematiken är långt ifrån ny och att det borde finnas ett mer långsiktigt planerande.

– Vi som arbetat med frågorna under så många år vet ju att detta är ett sedan länge pågående problem, men först nu är flyktingfrågan på allas läppar. En fördel med detta är att situationen väcker ett engagemang. Och att frustrationen över de problem vi ser kan leda till krav på förändring, sade Madelaine Seidlitz.

Rebecka Bohlin
[email protected]

Fakta/ Flyktingar i världen
• UNHCR:s senaste siffror visar att det finns cirka 60 miljoner flyktingar i världen. 40 miljoner av dessa är internflyktingar. Av dessa är cirka 20 miljoner permanenta, det vill säga att de har bott i läger eller dylikt i 25 år eller mer.

• Vidarebosättning (en översättning av engelskans ”resettlement”) innebär att skapa en tredje väg när en flykting varken kan stanna där den befinner sig eller återvända till sitt hemland, ett system som ibland också kallas för FN:s kvotflyktingar.

• 30 länder i världen tar i dag emot vidarebosättningsflyktingar. USA är största mottagarland med en kvot på 80 000 per år. Sverige tar emot 1 900 per år, vilket är högst per capita, men det pågår en diskussion om att höja den kvoten.

• UNHCR uppskattar att kvoten behöver bli cirka en miljon per år. I dag ligger den på 140 000.

Läs mer om flyktingar från Amnesty Press

FN vill att länder ska dela på ansvaret för flyktingar (12 maj 2016)

Syrienkriget fem år: Fast i flyktens limbo (14 mars 2016)

Världens största flyktingläger (nummer 1/2015)

Läs också
Information från svenska Amnesty om flyktingar och migranter

Amnesty Press på årsmötet i Halmstad

ÅRSMÖTE2016: Nu kommer Amnestys policy om sexarbetares rättigheter (27 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: Debattglädje i Halmstad (17 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: Jimmy Sserwadda flydde från förtrycket i Uganda (17 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: ”Jag är ett av Argentinas försvunna barn” (17 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: I sommar satsar Amnesty på Pridefestivaler (16 maj 2016)

ÅRSMÖTE 2016: ”Rädslan håller Nigeria i ett järngrepp” (15 maj 2016)