Amnesty: ”Sverige bryter mot mänskliga rättigheter”

Utsatta EU-migranter sover under broar, i skogen, i tält. De saknar tillgång till vatten, sanitet och sjukvård. Sverige respekterar inte utsatta EU-medborgares mänskliga rättigheter, det slår Amnesty International fast i en rapport som lanserades på Medelhavsmuseet den 22 november.

reportage | 2018-11-25
Av: Jennie Aquilonius

Fotoutställning på Medelhavsmuseet med bilder av Oliver Bampfylde när Amnestys rapport lanserades den 22 november. Foto: Jennie Aquilonius

De sover under en gran med en rosa Hello Kitty-filt över sig. Isabela, 25, har virat en gul sjal om huvudet. De vaknar. Börjar packa ihop sina saker i en ryggsäck. Florin, 30, säger att det är svårt att sova utomhus. Det går inte att få någon sömn i blandningen av kyla och oro. Ofta kommer polisen och jagar bort dem vid fyratiden på morgonen.

– Polisen och vakterna har hotat oss med att om de ser oss igen kommer de att ta våra saker och slänga oss i en container, säger Florin och tittar in i kameran tillsammans med Isabela.

Paret deltar i en av fyra kortfilmer där utsatta EU-migranter själva berättar om sina liv.

Filmerna är en del av Amnesty Internationals kampanj ”Också människa”. Filmerna visades under lanseringen av rapporten ”Sverige: Ett iskallt bemötande. Mänskliga rättigheter i riskzonen för romer och andra utsatta EU-medborgare”, där Amnesty har granskat situationen för utsatta EU-medborgare i Sverige.

Med vid lanseringen på Medelhavsmuseet finns Isabela och Florin. De står längst fram i en nästan fullsatt hörsal. Berättar hur de kom till Sverige för att försörja sina två barn, en dotter på elva år och en son på nio. Med hjälp av pengar som de har tiggt och jobbat ihop i Malmö har de lyckats installera el i sitt hus i Grădinari i Rumänien. Far- och morföräldrarna tar hand om barnen.

– Vi bor fortfarande utomhus i Malmö och flyttar ofta mellan olika platser, säger Isabela.

Isabelas och Florins situation är typisk för många av de 58 utsatta EU-medborgare som djupintervjuats i rapporten. Många sover i tält, bilar och under broar. Enligt studien lever flera i extrem fattigdom där ”varje dag innebär en kamp för överlevnad mot kyla och för att finna mat, sanitet och sjukvård”.

Mänskliga rättigheter gäller alla som befinner sig inom en stats gränser. År 2016 uttryckte både FN:s människorättskommitté och FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har riktat stark kritik mot behandlingen av utsatta EU-medborgare, särskilt med romskt ursprung, i Sverige. I år rekommenderade också FN:s rasdiskrimineringskommitté att Sverige skulle säkra likvärdig tillgång för romer till mänskliga rättigheter som boende, sjukvård och rättvisa.

Moderator var Seher Yilmaz, ordförande för Rättviseförmedlingen. I panelen fanns Ulrika Falk, verksamhetsledare för Göteborgs räddningsmission, Hans Caldaras, artist och författare samt Johanna Westeson, huvudförfattare till rapporten och sakkunnig i diskrimineringsfrågor på Amnesty Sverige. Foto: Jennie Aquilonius

I en panel på seminariet deltar Johanna Westeson, huvudförfattare till rapporten och sakkunnig i diskrimineringsfrågor på Amnesty Sverige. Arbetet med rapporten började med frågan om vad de utsatta EU-medborgarna själva upplevde som svårast i Sverige.

– Det var tydligt från den första intervjun att bostad var en knäckpunkt. Människor sade att de inte hade någonstans att vila och sova. Det är början på allt. Den som inte har någonstans att bo har svårt att planera framåt, söka jobb och så vidare. Du är i ett akuttillstånd hela tiden, säger Johanna Westeson.

Många har inte tillgång till grundläggande mänskliga rättigheter som vatten och sanitet. Inom sjukvården finns det också stora brister. Utsatta EU-medborgare omfattas inte av den lag som ger papperslösa rätt till subventionerad vård som inte kan anstå, till exempel akut vård och mödrahälsovård.

– Det är lite vilda västern ute i landstingen när det gäller just den här gruppen. Är de papperslösa? Nej. Har de det europeiska sjukvårdskortet? Nej. Oj, hur gör vi då? I de flesta landsting kokar det ner till att de förväntas betala hela kostnaden för ett besök på vårdcentralen eller akuten, det vill säga tusentals kronor, säger Johanna Westeson.

Undersökningen visar också att behandlingen av utsatta EU-medborgare som tigger i Stockholm skiljer sig från andra delar av landet. I huvudstaden berättade flera kvinnor att poliser hade tvingat in dem i bilar och kört dem till okända platser utanför staden. Trots att tiggeri varken är olagligt eller kräver tillstånd.

Hans Caldaras, artist och författare och Johanna Westeson, huvudförfattare till rapporten och sakkunnig i diskrimineringsfrågor på Amnesty Sverige. Foto: Jennie Aquilonius

Artisten och författaren Hans Caldaras finns med i panelen. Han växte själv upp i ett romskt läger och tvingades föra en ambulerande tillvaro runt om i Sverige. Det känns hopplöst, säger han, återigen är vi tillbaka på 1960- och 70-talet.

– Jag är ledsen att mina vänner, min släkt, säger han och slår ut med handen mot Isabela och Florin som nu sitter i publiken, och fortsätter:

– Att de ska uppleva det här igen, som jag fick uppleva som barn i Sverige. Jag vet hur det känns att bli sedd över axeln, misstänkliggjord och anklagad för saker som jag inte hade gjort. Jag vet hur det känns att komma till ett kafé, matställe, hotell, när det var som kallas i lägret, där jag bodde i tält, och det stod i entrén: ”Zigenare äga ej tillträde”. Nu är vi där igen. Dagligen blir de här människorna hotade, av polis och av människor. Man avhumaniserar dem, säger Hans Caldaras upprört.

En av Amnestys rekommendationer i rapporten är att det åtminstone ska finnas långtidshärbärgen. Det existerar redan i Lund och på Gotland.

Johanna Westeson, huvudförfattare till rapporten, de utsatta EU-medborgarna Isabela och Florin samt tolken Daniel Butnariu. Foto: Jennie Aquilonius

Göteborg lyfts i rapporten som en kommun som har kommit längre än andra. Den idéburna organisationen Göteborgs räddningsmission arbetar med stöd till utsatta EU-medborgare. Verksamhetsledaren Ulrika Falk berättar att pengarna som EU-medborgarna samlar in går till att investera i livet i Rumänien; det går till elektricitet, tak, skolgång och mediciner.

– Många av de personer som jag nu har känt i tio år, har byggt hus hemma, köpt mark och skaffat sig rättigheter. Pengarna gör stor skillnad. Jag har rest runt i många romska byar bland personer jag känner och jag vet att det stämmer, säger hon.

Enligt Ulrika Falk är Göteborg ett positivt exempel på så vis att idéburna organisationer har jobbat tillsammans med politiker och tjänstemän när det gäller bland annat barnperspektivet. Kommunen är en av få i Sverige där barn till utsatta EU-medborgare har rätt att gå i skolan. Men tillgången till adekvat boende, vatten och sanitet saknas också i Göteborg.

Enligt rapporten är många politikers svar på kraven att tillgodose omedelbara behov, genom till exempel sophämtning, drickskranar, bajamajor och sophantering, att det skulle permanenta slummen eller uppmuntra till olovliga bosättningar och kriminella beteenden.

– Jag tycker personligen att det är svårt. Det är bra att Sverige har höga ambitioner, att det finns en ribba, nej vi ska inte ha slumområden. Men den verkligheten är redan här. Medan vi försöker upprätta ett mer värdig situation så måste man åtminstone ha tillgång till rinnande vatten, säger Johanna Westeson.

En annan svårighet är glappet mellan regelverket och verkligheten. I handlingsplaner och officiell respons på civilsamhällets frågor lyfts ofta tremånadersregeln. Att EU-medborgare får vara i Sverige i tre månader utan någon form av tillstånd. De personerna ingår inte i den svenska strategin för romsk inkludering.

– Då säger jag ”Men alla som är här längre än tre månader då?”, men de finns inte, enligt någon sorts officiell fiktion, säger Johanna Westeson.

En av Amnestys huvudrekommendationer till regeringen är att strategin ska gälla alla romer i Sverige.

Anna Lindenfors, generalsekreterare för Amnesty Sverige, och Fotis Filippou, biträdande Europachef på Amnesty International. Foto: Jennie Aquilonius

På seminariet finns också Fotis Filippou, biträdande Europachef på Amnesty International. Han har under flera år följt den vidsträckta diskrimineringen mot romer i många europeiska länder.

– Jag har med egna ögon sett hatets, rasismens och fördomarnas fula ansikte. Jag har levt med romer och sett hur de behandlas av myndigheter i olika länder. Jag har besök bosättningar och läger där romer lever i samhällets utkant utan tillgång till basala tjänster. Jag har pratat med människor som blivit utsatta för hatbrott och attacker, säger Fotis Filippou.

Han tillägger att det här är den första omfattande rapport som Amnesty har tagit fram specifikt om situationen för EU-migranter.

– Den här kampanjen handlar om de här människornas röster och ansikten. Det är en möjlighet för dem att berätta för världen, och Sverige, vad som har hänt dem och vilka deras önskningar är.

Jennie Aquilonius
[email protected]

Om rapporten

Amnesty International har gjort 58 djupintervjuer med rumänska utsatta EU-medborgare, de flesta definierar sig som romer. Sex kommuner ingår i studien: Stockholm, Malmö, Göteborg, Lund, Gotland och Umeå. Amnesty har också intervjuat 34 makthavare och myndighetspersoner och över 20 representanter för civilsamhällesorganisationer och nätverk. Utredningen gjordes mellan september 2017 och oktober 2018.

Rapporten har tittat på fyra rättighetsområden: bostad, vatten och sanitet, sjukvård och rätten att inte trakasseras av polis.

Johanna Westeson är huvudförfattare till rapporten och sakkunnig i diskrimineringsfrågor på Amnesty Sverige. Foto: Jennie Aquilonius

Rätt till bostad: De flesta av de som intervjuats sover under broar och i tält, bilar, husvagnar eller provisoriska skjul i skogen. Tillgången till bostad och härbärge skiljer sig stort mellan olika kommuner.
Rätt till vatten och sanitet: Utsatta EU-medborgare vittnar i rapporten om att de saknar tillgång till dricksvatten, toalett och möjlighet att tvätta sina kläder. Många uträttar sina behov utomhus och undviker att dricka.
Rätt till högsta uppnåeliga hälsa: De utsatta EU-medborgarnas livsvillkor leder ofta till negativa hälsoeffekter. Många har problem med urinvägsinfektioner, eksem, köldskador och öroninfektioner. Åkommor som högt blodtryck och diabetes förvärras. Många avstår från att söka vård eftersom de ofta får betala stora summor.
Rätt att inte bli trakasserad av polis: Flera kvinnor i Stockholm berättar att poliser upprepade gånger har uppmanat dem att lämna de platser där de tiggt och även tvingat in dem i polisbilar och kört dem utanför staden. Enligt Amnesty verkar kvinnor i traditionella romska kläder vara särskilt drabbade.

Fakta om hemlösa EU-medborgare

Det uppskattas finns cirka 4 700 personer i Sverige som klassas som utsatta EU-medborgare. De flesta är romer från Rumänien och Bulgarien. De försörjer sig och sina familjer genom att tigga, samla pantburkar och ta ströjobb. Enligt Amnestys rapport är de mycket fattiga och ”lever under förhållanden i Sverige som utgör en kränkning av deras mänskliga rättigheter”.

Amnesty fördömer brottslighet kopplad till tiggeri, till exempel människohandel.

Organisationen menar däremot att de flesta som tigger gör det av eget beslut och inte är utsatta för människohandel eller exploatering. Det är den bild som framkommit genom egna kontakter och studier som gjorts av bland annat polisen.

Källa: Amnesty

Fakta om romer

Romer lever under svår diskriminering i större delen av Europa. Många av de romer som Amnesty intervjuat uppgav att de kom till Sverige eftersom det var omöjligt för dem att skapa sig ett värdigt liv i Rumänien. Där är genomsnittslivslängden för romer är 16 år kortare än för den övriga befolkningen.

Barnadödligheten är tre gånger högre. 79 procent av den romska befolkningen saknar toalett och dusch hemma.

Källa: Amnesty

Amnestys krav till regering, landsting, kommuner och Stockholmspolisen i korthet:

att alla människor i Sverige ska ha tillgång till tak över huvudet, oavsett uppehållsrätt eller medborgarskap, vilket betyder att det ska finnas långtidshärbärgen i alla kommuner. Där ska det också finnas möjlighet till socialt stöd så att människor kan komma ur sin desperata situation och hitta försörjning.
att människor i den här gruppen ska ha tillgång till subventionerad sjukvård samt tillgång till rent vatten och toaletter.
att det sker en likvärdig behandling från polisens sida som bygger dels på att det inte är olagligt eller tillståndsbelagt att tigga, och dels på en icke diskriminerande tillämpning av lagen.

Bakgrundstexter: Jennie Aquilonius

Läs mer om romer i Europa från Amnesty Press

Monalisa Pruteanu – Brobyggare i Göteborg (30 augusti 2018)

Nicoleta Bitu: Svårt bekämpa den nya antiziganismen (24 november 2017)

ALMEDALEN2017: ”Tiggeriförbud kan vara en inskränkning av yttrandefriheten” (9 juli 2017)

ÅRSMÖTE2017: Kränkningar av utsatta EU-medborgare i Sverige ska utredas av Amnesty (6 maj 2017)

En stark berättelse om överlevnad (11 december 2016 – recension av ”Jag är Gina”)

Non Grata i ett kallt Europa (27 maj 2016)

Katarina Taikon åter i debatten (1 oktober 2015)

ALMEDALEN2015: Romers rättigheter väger lätt i EU (5 juli 2015)

MR-DAGARNA I UMEÅ: ”Varför har vi inte fått veta? Det här handlar ju också om Sveriges historia” (17 november 2014)

ALMEDALEN: Het debatt om Sveriges nationella minoriteter och svenska staten (7 juli 2014)