ÅRSMÖTE2016: ”Rädslan håller Nigeria i ett järngrepp”

Vad är ett Amnesty-årsmöte utan ett besök av "Mr Human Rights"? Amnesty Press har träffat människorättsaktivisten Justine Ijeomah, som trots upptrappat våld ser ett Nigeria vars självförtroende växer.

Justine Ijeomah leder organisationen HURSDEF. Foto: Annie Beckman

Han syns på långt håll, Justine Ijeomah. Årsmötets andra dag till ära bär han en brun kostym med tjocka, vita ränder som klär kavajens bröstparti, och en bred röd slips. Men det är en lågmäld man som rör sig bland mötesdeltagarna på Gullbrannagården i Halmstad. Sedan flera år driver han ett nära samarbete med Amnesty. I år är han här för att berätta om situationen för människorättsförsvarare i Nigeria.

Två gånger har ”Mr Human Rights”, ett smeknamn från hemorten, arresterats det senaste året. Men det är en låg siffra för Justine. Hans karriär som aktivist har tidigare kantats av både dödshot, ett otaligt antal arresteringar och tortyr.

– Men jag får färre dödshot idag, och jag är inte lika förföljd av polisen. De tänker nog ”om någonting händer med Justine, så kommer det att locka till sig internationell uppmärksamhet”, säger han och ler.

Det har snart gått tre år sedan han stod på Kulturhusets scen i Stockholm och tog emot Per Anger-priset, som instiftades av regeringen och som delas ut årligen av Forum för levande historia. År 2008 grundade Justine Ijeomah organisationen HURSDEF – Human Rights Social Development and Environmental Foundation. Med hemvist i Justines hemstad, Port Harcourt i sydöstra Nigeria, fungerar organisationen som ett mänskligt övervakningssystem för att minska antalet godtyckliga fängslanden, tortyr och utomrättsliga avrättningar.

– Priset satte min organisation i strålkastarljuset. Samtidigt har Amnestyfonden bidragit ekonomiskt och gett mig enorm assistans så att jag kan hjälpa fattiga människor att få rättvisa, säger han.

Rädslan håller Nigeria i ett järngrepp, menar Justine, och förklarar att han har sett en minskning av människorättskränkningar under de senaste åren. Men under den nya regeringen, som tillträdde våren 2015, har trenden avstannat.

– Nu nås jag av fler och fler nyheter om militärens övergrepp. Nivån av straffrihet ökar med en alarmerande fart.

Han har gott om exempel. Ett är attacken i staden Aba i Abiprovinsen, som han menar har sopats under mattan av den nigerianska regeringen. Under det senaste halvåret har flera oväpnade demonstranter ur den inhemska folkgruppen Igbo-folket, som vill återupprätta utbrytarstaten Biafra i sydöstra Nigeria, dödats i sammandrabbningar med polispatruller. Brutala massmord som världssamfundet håller tyst om, säger Justine:

– Mördandet har nått en nivå där det kan klassas som brott mot mänskligheten men ändå är det ingen som ställs till svars.

Justine Ijeomah var inbjuden till Sverige av Amnestyfonden. Foto: Annie Beckman

Han pekar också på andra fall. Bland annat massakern på Shiamuslimer under en militär räd i staden Zaria i december förra året, då flera hundra män, kvinnor och barn dödades. Amnesty har bland annat släppt en rapport där satellitbilder visar en misstänkt massgrav, och har krävt en tillförlitlig utredning av händelsen. Senaten har sedan dess upprättat en kommitté som ska se över händelserna. Samtidigt anklagas militären för att undanröja bevis vilket försvårar utredningen.

Just den systematiska mörkläggningen av kränkningar som begås ser Justine som ett av landets största demokratiska problem.

– Regeringen är blixtsnabb med att sopa undan bevisen, säger han och slår ut med händerna. Jag åkte själv ner till Aba i mars för att utreda attacken mot Igbo-folket den 9 februari, och hittade en massgrav där liken hade bränts. Det var bara skelett kvar.

Justine Ijeomah gästade under helgen Amnestys årsmöte i Halmstad. Foto: Annie Beckman

Korruption, polisbrutalitet och systematiska användning av tortyr har länge präglat Nigeria, och det upptrappade våldet mellan terrororganisationen Boko Haram och regeringens militära styrkor har skapat en ny, komplex situation där båda sidor gör sig skyldiga till grova människorättskränkningar. I en rapport från juni 2015 beräknar Amnesty att minst 20 000 nigerianska pojkar och unga män har gripits sedan 2009, med stöd av godtyckliga eller obefintliga anklagelser om samröre med Boko Haram. Minst 7 000 unga män har dött i nigerianskt fångenskap sedan 2011.

Men Justine ser också andra tendenser. Han upplever att det nigerianska folket vet mer om sina rättigheter idag än tidigare. Mycket, tror han, tack vare initiativ som det populära radioprogrammet "Know your right" som sänds varje vecka på Radio Nigeria. Programmet har ungefär 4 miljoner lyssnare varje sändning, berättar han stolt.

– Det har spritt ordet om vår organisation och vad vi kämpar för. Antalet fall vi får in har mångdubblats, och fler vill bli medlemmar och stödja vårt arbete.

Organisationen har inte bara fått gehör bland civilbefolkningen. HURSDEF omfattar idag över 360 volontärer som arbetar i flera provinser i Nigeria, och vissa av dem tillhör polisväsendet. Somliga är till och med officerare. De står inte alltid med på volontärlistorna, och alla vågar inte vara öppna med sitt engagemang. Men enligt Justine pekar mycket på att attityderna gentemot mänskliga rättigheter börjar förändras.

– Vi bjuder in högt uppsatta polistjänstemän som håller anföranden för volontärerna, och använder våra kontakter för informationsutbyte. Den senaste tiden har flera ungdomar blivit släppta ur arresten och blivit ombedda att vidarebefordra hälsningar till mig från generalerna.

Årsmötesdeltagarna hyllade Justine Ijeomahs arbete för mänskliga rättigheter. Foto: Annie Beckman

En volontär från polisväsendet är av speciell betydelse för Justine.

– För flera år sedan blev jag torterad så illa i fängelset att jag fick en skallfraktur, säger han och pekar på ett märke i pannan. Men officeraren som beordrade min arrest då arbetar idag hängivet som volontär. Han har funnit sitt samvete och tror på min vision.

Justine plockar ivrigt upp sin mobiltelefon ur väskan och bläddrar fram en rad sms.

– Här, titta. Jag får sådana här meddelande titt som tätt.

"Justine, min kamrat. Folkets man. Jag läste en intervju med dig om ditt arbete och blev så rörd. Jag kommer att stötta dig i alla dina åtaganden. Må gud hjälpa dig att fortsätta stå upp för den lilla människan", lyder meddelandet.

Justine skrattar och lägger handen på hjärtat.

– Se, han kallar mig för ”general av folket” och jämför mig med den kände aktivisten Gani Fawehimni, som dog för några år sedan.

Han tystnar en stund och låter tummen navigera bland en uppsjö av uppmuntrande meddelanden. Läser och begrundar.

– Det är det här som uppmanar mig att fortsätta, säger han. Att veta att mitt arbete kan förändra något på riktigt känns som att vinna.

Fanny Hedenmo
[email protected]

Läs också
**Nigeria: False military claims against Amnesty International’s Giwa barracks report (13 maj 2016)

Bakgrund/ Biafra

Sommaren 1967 utropades republiken Biafra i sydöstra Nigeria. Endast Gabon, Haiti, Elfenbenskusten, Tanzania och Zambia erkände Biafra men utbrytarrepubliken fick också stöd av bland andra Frankrike, Sydafrika, Rhodesia (nuvarande Zimbabwe), Israel, Spanien och Portugal. Storbritannien och Sovjetunionen stödde Nigerias regering.

Den nigerianska sidan hade en överlägsen militär styrka och den 19 maj 1968 intogs Port Harcourt. En utsvältningspolitik mot Biafra ledde till en massvält som drabbade civilbefolkningen svårt. Bilder på svältande barn blev en symbol för kriget.

Biafras gränser när utbrytarstaten proklamerades i juni 1967. Foto: Wikipedia

Svenska piloter under ledning av Carl Gustav von Rosen byggde upp ett biafranskt flygvapen. När Biafra i januari 1970 kapitulerade flydde utbrytarrepublikens ledare Chukwuemeka Odumegwu Ojukwu till Storbritannien. Efter 13 år i exil återvände han till Nigeria och när han avled år 2011 fick han en officiell begravning.

Många bedömare trodde att Biafra tillhörde historien men det senaste året har återigen protester genomförts i sydöstra Nigeria där krav åter höjs på ett självständigt Biafra. Nigerias regering under ledning av president Muhammadu Buhari anklagas för ”folkmord”. En kanal för att nå ut är Radio Biafra.

Dagens protester för Biafra kommer från en ny generation och har mötts av repression.
Ulf B Andersson

Mer om Biafra i P3-dokumentären
Carl Gustav von Rosen och semesterkrigarna i Biafra

Bakgrund till protesterna från BBC :
Letter from Africa: Should new calls for Biafra worry Nigerians? (30 november 2015)

Läs mer om Justine Ijeomah från Amnesty Press
”Mr Human Rights” fick pris (Amnesty Press nummer 5/2013)

MR-DAGARNA: Justine Ijeomah fick årets Per Anger-pris (Amnesty Press 15 november 2013)

Amnesty Press på årsmötet i Halmstad

ÅRSMÖTE2016: Nu kommer Amnestys policy om sexarbetares rättigheter (27 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: Debattglädje i Halmstad (17 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: Jimmy Sserwadda flydde från förtrycket i Uganda (17 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: ”Jag är ett av Argentinas försvunna barn” (17 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: I sommar satsar Amnesty på Pridefestivaler (16 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: ”Asylrätten är i fara” (14 maj 2016)

ÅRSMÖTE2016: Sexarbetarpolicyn gjorde att Amnesty tappade 2 000 medlemmar (13 maj 2016)