Mariano – ett av Argentinas försvunna barn

Idag är Mariano Ramirez 28 år och bor i Växjö. På sin mulitmedia-utbildning på högskolan har han gjort en kortfilm om sitt öde som barn i diktaturens Argentina.

Det är en vacker och sorglig film, mestadels bestående av gamla fotografier och stillbilder och Marianos berättarröst. När Mariano visar filmen på Amnestys sekretariat får han tårar i ögonen. Han bearbetar fortfarande sin smärta över upplevelserna.

När Mariano var sju månader, 1974, fängslades hans far, aktiv i ett metallarbetarnas fackförening. Hans mor fick själv ta hand om honom och hans två syskon, en bror och en syster.

Mariano på besök på svenska Amnesty.

Så kom dagen den 14 mars 1977. Klockan fem på morgonen omringade militären familjens hus och hans mor, aktiv i kvinnorörelsen, fördes bort. Hon ”försvann” och har aldrig återfunnits. Barnen sattes på ett barnhem som sköttes av militären. Då var Mariano två år gammal.

• Det var en hård tid på barnhemmet, berättar Mariano. Vi utsattes både för misshandel och övergrepp. Det fanns ingen kärlek, ingen trygghet.

Händelsen medförde att Mariano för en lång tid framöver förlorade talförmågan.
Under tiden som barnen plågades på barnhemmet började Marianos faster, med stöd från olika hjälporganisationer, arbeta för att hans far skulle kunna friges. Och efter sex år i fängelse kom han som flykting till Moheda, utanför Växjö 1980. Då hade han också blivit ett fall för Amnesty International. Tre år senare kunde Marianos pappa äntligen hämta sina barn från barnhemmet och ta dem till Sverige.

• Idag känner jag mig lycklig och kan dela med mig av mina upplevelser, säger Mariano. Mycket är tack vare Amnesty och en barnpsykolog som hjälpt mig att bearbeta mitt trauma.

Han har lyckats få kontakt med ett av barnen från barnhemmet, som han hoppas kunna träffa vid en senare resa till Argentina. Men de andra barnens öde vet han ingenting om. Många barn och vuxna från diktaturtiden är fortfarande försvunna.

Flera gånger under sitt besök på Amnesty ville Mariano, själv aktiv i Amnesty i Växjö, framföra sitt tack till organisationen:

• Amnesty har hjälpt oss väldigt mycket och jag vill tacka er för allt stöd.

Framöver väntar föreläsningar och besök på skolor runt om i landet där han ska visa sin film.
- Och så skulle det betyda oerhört mycket att få efterforska om vad som kan ha hänt min mor.

Text och bild: Helena Norman