”Vi kan inte vänta” – krav på snabba åtgärder mot Myanmar

Efter att en ny rapport presenterats om människorättssituationen i Myanmar är det fortfarande oklart vad som blir nästa steg för att utkräva ansvar och rättvisa. Utredare inom FN:s människorättsråd kallar övergreppen i delstaterna Kachin, Rakhine och Shan för skrämmande och menar att det i Rakhine kan handla om folkmord.

Överbefälhavaren för Tatmadaw, de väpnade styrkorna i Myanmar, Min Aung Hlaing. Foto: Htoo Lwin

Det är nästan ett år efter upptrappningen av våldet i Myanmar (Burma) som totalt har tvingat nästan en miljon människor på flykt från Rakhine till grannländerna de senaste åren. Den nya rapporten från en Fact Finding Mission inom UNHRC, FN:s råd för mänskliga rättigheter, radar upp förbrytelser som massmord, tortyr och sexuellt våld. En delegation som undersökt situationen kallar det ”en katastrof när det gäller mänskliga rättigheter”.

”De grova kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och övergreppen i delstaterna Kachin, Rakhine och Shan är skrämmande,” slår rapporten fast.

”Många av dessa kränkningar utgör utan tvekan de allvarligaste brotten enligt internationell rätt,” står det vidare och utredarna menar att det kan röra sig om folkmord i Rakhine.

Efter rebellattacker den 25 augusti 2017 i Rakhine mot burmesiska säkerhetsstyrkor ska landets armé som går under namnet Tatmadaw, ha gjort sig skyldiga till några av de värsta brotten, som urskillningslöst dödande, nedbränning av hus och sexuellt våld.

Utredarna har identifierat sex generaler, bland annat landets arméchef Min Aung Hlaing, och har föreslagit att dessa ska ställas inför Internationella brottmålsdomstolen, ICC eller någon alternativ domstol.

– Vi måste sända ut ett tydligt budskap att Myanmars militär inte kan agera ostraffat gentemot etniska minoriteter i landet igen, säger Francisco Bencosme från Amnesty International i Asien, till IPS.

Louis Charbonneau, FN-chef på Human Rights Watch, säger till IPS att säkerhetsrådet bör begära att ICC inleder en utredning av situationen i Myanmar eller sätter upp en annan krigsförbrytartribunal.

År av systematiskt förtryck av de etniska minoriteterna i Myanmar innebar att krisen var ”förutsägbar” – så vad var det som hände egentligen?

En intern utredning år 2012 visade att ett antal FN-organ, däribland säkerhetsrådet, misslyckades på alla nivåer med att skydda civila och uppfylla sina skyldigheter under de sista månaderna av Sri Lankas inbördeskrig.

Strax efter det initierade den dåvarande FN-chefen Ban Ki-Moon ett nytt initiativ – Human Rights Upfront – med syfte att FN-systemet tidigare och effektivare ska kunna ta till åtgärder för att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller internationell humanitär rätt. Men även om Myanmar pekades ut som en situation som skulle kräva den typen av respons så har denna strategi använts få gånger, om ens någonsin, visar den nya rapporten.

I stället har FN-organen prioriterat utvecklingsmål, humanitärt tillträde och tyst diplomati – en strategi som ”bevisligen misslyckats”.

– FN-systemet har svikit Myanmars folk, särskilt folkgruppen rohingya, genom att agera försiktigt. I stället för ”aldrig igen” efter Sri Lanka, Rwanda och Srebrenica så ser vi att det hände igen. FN gjorde inte vad som borde ha gjorts – slog inte larm i den utsträckning som kunde ha gjorts, säger Louis Charbonneau till IPS.

Rohingyaflyktingar anländer med båt efter att ha tagit sig över floden Naf, som skiljer Bangladesh och Burma åt. Foto: IPS

Säkerhetsrådets reaktion, eller uteblivna reaktion, har varit en lika stor besvikelse. Säkerhetsrådet har hållit en handfull möten som gällt Myanmar men inga har lett till en resolution. Kina och Ryssland, som är två av de länder som har vetorätt i alla beslut i säkerhetsrådet, har hela tiden motsatt sig försök att agera när det gäller Myanmarkrisen. De hävdar att krisen bör lösas endast av de parter som berörs direkt, däribland Bangladesh, dit 700 000 rohingyaflyktingar har flytt sedan augusti 2017.

Myanmar har vid upprepade tillfällen nekat till anklagelser om kränkningar av mänskliga rättigheter, bland annat de som framkommit i den senaste rapporten.

– Myndigheterna har visat att de både är oförmögna och ovilliga att utreda och ställa ansvariga till svars. Att vända sig till Internationella brottmålsdomstolen är rätt väg att gå för att möjliggöra ett rättsligt förfarande, säger Francisco Bencosme.

Men eftersom Myanmar inte är anslutet till Internationella brottmålsdomstolen, ICC, kan endast FN:s säkerhetsråd hänskjuta fallet till prövning i ICC.

– Jag tror inte att vi ska vänta på att säkerhetsrådet agerar, alltför ofta händer ingenting. Vi måste komma runt det genom att kanske fortsätta gå via generalförsamlingen eller FN:s råd för mänskliga rättigheter, säger Louis Charbonneau till IPS.

Bland de möjligheter som finns är att FN:s råd för mänskliga rättigheter eller generalförsamlingen inrättar en ny mekanism för att samla, analysera samt bevara bevis och material om kränkningar av mänskliga rättigheter och vidtar förberedelser för att underlätta framtida åtal i ICC eller någon annan domstol.

I rapporten uppmanas FN att snarast anta en gemensam strategi för att ta itu med kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Myanmar, i linje med initiativet Human Rights Up Front, samt inleda en omfattande utredning av om FN gjort allt för att förhindra eller begränsa krisen i Myanmar.

Tharanga Yakupitiyage
IPS/New York

Läs också

Tatmadaw leaders must be investigated for genocide, crimes against humanity, war crimes – UN report (OHRHR 27 augusti 2018)

UN report adds to mountain of evidence of Myanmar’s atrocities against ethnic minorities (Amnesty International 27 augusti 2018)

UN Security Council Should Seek Justice for Myanmar Atrocities (Human Rights Watch 27 augusti 2018)

Läs mer om Myanmar (Burma) från Amnesty Press

Rohingyakrisen fortsätter – trots internationellt stöd (26 juli 2018)

ALMEDALEN2018: ”Det är det värsta jag har sett” (6 juli 2018)

Den etniska rensningen av rohingyer fortsätter i Burma (19 mars 2018)

Kachinstaten, Burma: Jenny Hedström forskar om kvinnors roll i väpnade konflikter (6 mars 2018 – även i nummer 1/2018)

Fredspristagare kräver att Burmas ledare åtalas (5 mars 2018)

Lägren i Bangladesh: Hårdnande konkurrens för långvariga rohingya-flyktingar (22 december 2017)

Amnesty anklagar: “Rohingyerna utsätts för apartheid, Rakhine-staten är en brottsplats” (28 november 2017)

Amnestyrapport: ”Apartheid i Rakhine” (21 november 2017)

Burma: Rohingya-krisen väcker rädsla hos muslimer i Mandalay (29 oktober 2017)

Religiösa spänningar sprider sig i Burma (28 oktober 2017)

Burmesiska flyktingkvinnor vittnar om hemska övergrepp (13 oktober 2017)

Aung San Suu Kyis sista chans (27 september 2017)

På flykt undan terrorn i Burma (9 september 2017)

Fortsatta fängslanden och trakasserier mot journalister i Burma (26 juli 2017)

FN ska utreda övergrepp mot rohingyas – Indien och Kina tar avstånd (31 mars 2017)

Burma: FN oroas över upptrappat våld mot folkgruppen rohingya (10 februari 2017)

Burma: Tusentals rohingya-flyktingar fast vid gränsen mot Bangladesh (7 december 2016)

Nu är studentledaren Phyoe Phyoe Aung fri: ”Fantastiskt att känna stödet” (30 november 2016 – också i nummer 4/2016)

Burma: 69 studenter och aktivister fria efter att åtal lagts ned (8 april 2016)

Vart går Burma? – ”Det ni hör är bara toppen av isberget” (nummer 2/2015)

BURMA: ”Rohingyas utsätts för ett långsamt folkmord” (22 februari 2015)

Aung Sung Suu Kyi - från fängslad frihetssymbol till kampanjpolitiker (18 april 2014)

MR-DAGARNA: ”Rohingyafolket hotas av utplåning” (16 november 2013)

Rohingya - det förföljda folket ingen vill kännas vid (8 maj 2013)

Arakan – Burmas nya krishärd (nummer 5/2012)

De bortglömda flyktingarna från Burma (9 juni 2010)